fredag 29 januari 2010
Kulturbevararna på Karlstad kommun
torsdag 28 januari 2010
Hallå winelovers!
Notera särskilt klockslaget i rutan.
Smutsig feminist
onsdag 27 januari 2010
Hur länge finner sig Birgitta Ohlsson (FP) i den njugga behandlingen?
Kulturmarodörerna på Karlstad kommun
Vår barndoms jobbdrömmar
Margareta Ekholm, bibliotekarie (ombudsman)
Paula Mörsky, guldsmed (IT-människa, konstnär)
Ann-Charlotte Gunnarsson, bonde/ridlärare (försäkringsrådgivare)
Linnéa Svensson, bibliotekarie (informationsansvarig)
Anna Eriksson, veterinär (ombudsman)
Håkan Sandberg, konstnär (statsvetare)
Elisabeth Rosberg, läkare (jobb på äldreboende)
Karin Eriksson, författare (ombudsman)
Robert Abrahamsson, djurskötare (ombudsman)
Linda Krutrök, läkare (försäkringsrådgivare/ombudsman)
Carl Johansson, astronaut (informationsansvarig)
Folke Larsson, journalist (oddssättare)
Anna Lannemar, popstjärna (ombudsman)
tisdag 26 januari 2010
Gråtfest utlovas
Skribent som vill tjäna mänskligheten
Gjorde ett test på nätet där jag för en gångs skull inte kryssade exakt som jag brukar utan tänkte efter lite... Sjukt mitt i prick! Bortsett från det där med tystlåten då...
Din personlighetstyp: Tystlåtna, idealistiska tänkare. Vill tjäna mänskligheten. Strävar efter att leva upp till sina värderingar, som tenderar att vara omfattande och väl genomtänkta. Extremt lojala. Flexibla och avslappnade så länge de inte upplever att någon av deras grundläggande värderingar hotas. Oftast begåvade skribenter. Kvicktänkta, med förmåga att se nya möjligheter. Vill förstå och hjälpa andra.
Karriärer som skulle kunna passa dig: Skribenter, artister, personalvetare, socialarbetare, svensklärare, bildlärare, förskole- och dagispersonal, präster, psykologer, forskare, fritidspolitiker, redaktörer, studievägledare, journalister, religionslärare.
Moderat angrepp på utförsäkrad kvinna
Detta utan att ha den minsta aning om kvinnans diagnos, annat än vad de kunnat läsa i hennes tidigare debattinlägg."Tydligare kan hon inte säga att hon inte är särskilt intresserad av att få möjlighet att försörja sig själv och sina barn. Hon vill vara kvar i sjukförsäkringen, ha sin försörjning därifrån och gå fri från krav."
Här har vi alltså en regering vars riksdagsmän offentligt misstänkliggör och förnedrar enskilda människor i Sveriges största dagstidning. Är det verkligen okej?
Fler som ställer sig frågande till riksdagsledamöternas sätt att attackera en enskild medborgare: Johan Westerholm och Peter Andersson.
Uppdatering: Isobel Hadley-Kamptz tror att det var här Alliansen förlorade valet 2010, när de visade upp sig i all sin hjärtlöshet. Badlands Hyena pekar på att mobbning kan sätta lite fart på folket. Dittochdatt-bloggen konstaterar att den ena moderaten far med osanning när hon försöker förklara sin sanslösa artikel och Mrs Dolittle efterlyser lite etik och moral även från ordföranden för socialförsäkringsutskottet, Gunnar Axén (M), i riksdagen. Lukas Romson funderar å sin sida på de juridiska aspekterna i att offentligt beskylla en enskild person för bidragsfusk.
söndag 24 januari 2010
Väska till salu!
fredag 22 januari 2010
Eller Maria på ledarredaktionen
torsdag 21 januari 2010
Kors i taket!
onsdag 20 januari 2010
Kina-TV, igen
tisdag 19 januari 2010
Nybörjarflax
måndag 18 januari 2010
lördag 16 januari 2010
Andy bor i Göteborg
Det måste ju vara Andy från Little Britain!
fredag 15 januari 2010
Om att vilja ändra på andra
Om du inte är snäll kommer barnavårdsnämnden och tar dig!
- Om du inte är snäll kommer barnavårdsnämnden och tar dig!
När jag nu åter ser på TV och läser i tidningarna om de barn som verkligen kom i kontakt med barnavårdsnämnden blir jag mörkrädd. Mina föräldrar kunde ju rimligen inte ha en aning om vad som verkligen hände med barn som togs om hand av barnavårdsnämnden. Men regeringens utredning, som man kan ta del av här, visar att det var värre än den värsta mardröm. Staten lämnade barnen att tas hand av sadistiska fosterfamiljer för att misshandlas och förnedras. Ständiga slag och övergrepp, sova bland grisarna, inga julklappar, ständiga flyttar. En fostermor som ägnade sig åt så kallad facesitting på sin fosterson när maken var på möte. En fosterfar som tvingade fostersonen att äta koskit. Hälften av alla intervjuade i regeringens utredning säger sig ha utsatts för sexuella övergrepp, såväl pojkar som flickor, varav en stor del genom vaginal/anal penetration.
Även i andra länder, som Norge, Island, Kanada, Irland och Australien har utredningar genomförts, regeringar har bett de nu vuxna foster- och barnhemsplacerade om ursäkt och skadestånd betalats ut. Det är väl det minsta man kan göra efter att staten placerat små utsatta barn hos sadister och pedofiler och sedan vänt ryggen till.
I början av 1970-talet fosterhemsplacerades Lille mannen efter att också ha varit ett livligt och påhittigt barn som i tonåren började kanalisera denna påhittighet på ett allt brottsligare sätt. För att han skulle komma bort från sina kompisar skickades han till en bonde på Västkusten. Han hade inte varit där många veckor innan han ringde till socialen i Örebro och talade om att de endera fick komma och hämta honom eller så rymde han.
Socialarbetaren Eila var en klok kvinna, gift med en polis. Hon och maken Göran satte sig genast i bilen och körde ner och hämtade den olycklige 16-åringen. Det var egentligen vistelsekommunen som hade ansvar för tillsynen men Elia hade ansvar för placeringen och hittade raskt en ny fosterfamilj, i en bruksort i Västmanland. En helt vanlig, väl fungerande familj som till skillnad mot bonden inte såg fosterbarnet som en dräng.
- Göran lärde mig att poliser också var människor.
- Mamma slutade aldrig tro på mig!
Kanske var det helt enkelt så att barnhemsbarn och fosterbarn betraktades som lägre stående varelser, horungar och tattarungar, som behövde rejält med stryk för att hållas på mattan? När man tittar närmare på barnaga visar det sig att sådana övergrepp som dessa barn utsatts för aldrig varit accepterade. Visst fick många barn en örfil eller luggning, än oftare om dom kom från arbetarmiljöer. Men ren misshandel och sexuella övergrepp var knappast accepterat på 1950-och 60-talen. Utredarna citerar en studie av aga och barnmisshandel i Sverige från reformationen till nutid där historikern Eva Bergenlöv visar att kroppslig bestraffning har haft stöd i den allmänna rättsuppfattningen sedan 1500-talet endast om den tillgripits som sista utväg, inte utdelats i affekt, inte orsakat synliga skador samt syftat till barnets bättring.
torsdag 14 januari 2010
And you give humanity a bad name
You give diplomacy a bad name
Ta typ din enda kompis i den muslimska världen, kalla upp deras ambassadör till UD, ta honom inte i hand, sätt bara din egen flagga på bordet, placera ambassadören på en mycket lägre soffa än dig själv och, för guds skull, glöm inte att bjuda in media!
Man skulle kunna tro att det var ett kapitel ur Röde Orm eller Njals Saga men det verkar rätt typiskt för israelisk utrikespolitik år 2010.
tisdag 12 januari 2010
De säger sig tala om islamisterna men menar Islam
"Samtidigt får allt fler vänstersinnade svårare att skilja mellan progressiva kritiker och reaktionära demagoger, då de senare gillar att förklä sig till de förra och då de förra rent objektivt kan gå de senares ärenden p.g.a. bristande kunskap."
måndag 11 januari 2010
Nordirland är inte Italien
söndag 10 januari 2010
Vargdebatten del V
Festligt i efterhand
Leopold skrev bland annat att Madeleine Bernadotte borde byta stylist för att inte förväxlas med en gran, att orsaken till att man inte vill avslöja vem som designat Silvia Bernadottes blåsa är att hon verkat draperat sig i gardinerna från Drottningholm och att Hertha Müller är det "tjusigaste som kommit från Rumänien sedan Dracula".
Hur kul som helst och helt sant. Men på liberala Dagens Nyheter gillades det inte. Chefredaktören som började med att hota med att säga upp alla anställda så dom skulle få söka om sina jobb meddelade genast att Leopold aldrig mer kommer få skriva för den malliga morgontidningen.
Dagens Nyheters chefredaktör gillar inte yttrandefrihet när den drabbar the high and mighty, uppenbarligen.
I Dagens Media kommenteras händelsen så här av en kommentator vid namn A. Sultzberger, den 22 december.
"Nyårsprognos - Förutsägelser inför 2010:
1. Gunilla Herlitz tjänst görs om så att hon blir enbart vd. I Dagens Media kommenterar hon: "Jag kände att det var dags att renodla rollen så när jag Jonas gav mig denna chans så nappade jag på en gång. Jag har under en längre tid känt mig splittrad och jag är glad att Jonas uppmärksammade mitt bryderi."
2. Från Bonnierkoncernen utgår ett pressmeddelande med rubriken DN RENODLAR OCH SATSAR FRAMÅT. Pressmeddelandet är undertecknat av Jonas Bonnier och under en väl undangömd mellanrubrik - MINDRE ORGANISATIONSFÖRÄNDRING - står det att Gunilla Herlitz hädanefter enbart ska vara vd. Jonas "är glad över att ha hittat en lösning som tillfredsställer båda parter. Nu ska vi blicka framåt och se hur vi kan utveckla och DN:s roll som Nordens största dagstidning"! Jonas har skrivit under, men i själva verket har pressmeddelandet skrivits av Kreab till en kostnad av 240.000:-- ex moms.
3. I december skriver Linda Leopold återigen om klänningarna på Nobelfesten."
Humor! För DN:s läsares skull kan man ju alltid hoppas att profetian går i uppfyllelse.
lördag 9 januari 2010
Man getingstucken vid villa
Kurren: En man, 45 år, har fått ett getingstick i halsen då han målade sin villa i Lillån.
Lektion i parken
Spaning om Spam-korgen
fredag 8 januari 2010
Du är vad du heter
Ibland är det kul när man får alla sina fördomar bekräftade. ;)
torsdag 7 januari 2010
Dags att tömma spam-korgen
Konstigt om längre raster
Nä, istället för att rasa mot rasten borde vårdfacken rasa mot arbetsbelastningen.
tisdag 5 januari 2010
måndag 4 januari 2010
Vargdebatten del IV
söndag 3 januari 2010
Även Stockholmsmedierna börjar sansa sig
Aktuellt goes Kina-TV
Nyansering i rapporteringen kring vargjakten.
lördag 2 januari 2010
Lite sans i debatten, please!
00-talet: Årtiondets överraskning
00-talet: Årtiondets ständigt återkommande debatt
I årtiondets sista självande minuter, sommaren 2009, dristade sig Donald Boström att på Aftonbladets kultursida ta upp den gamla debatten om organstölder i Israel. Boström hade redan på 1990-talet stött på sådana anklagelser i Palestina och dessutom tagit upp det i en bok han skrivit tillsammans med andra debattörer och journalister från vänster till höger. Boken heter Inshallah (Ordfront, 2003) och deltar gör bland annat så skilda journalister som Jan Guillou och Cordelia Edvardsson.
När Boström nu, många år senare, skrev en artikel för Aftonbladet Kultur där han kopplade sina egna upplevelser i Palestina till det faktum att judiska rabbiner i New York City anklagats för organhandel blev det ett liv utan like. Den liberala och borgerliga pressen, det vill säga de flesta svenska dagstidningar, ställde sig upp som en man och skrek i falsett över det dom påstod gränsade till nazism. Högern i Sverige gör nämligen ofta misstaget att likställa staten Israel med det judiska folket. Därför blir det också självklart att anta att alla andra gör likadant. D v s när någon kritiserar Israel blir det i de liberalas ögon detsamma som att kritisera alla med judisk tro.
Strax före jul kom så svaret från en amerikansk forskare som intervjuat israeliska läkare och där fått ett erkännande från chefsobducenten på ett stort israeliskt militärsjukhus. Jo, man hade tagit organ från israeler, palestinier och gästarbetare. Nej, man hade inte bett de anhöriga om lov. Jo, man hade mörkat hela operationen där människor dödade av israeliska soldater bestulits på sina organ.
fredag 1 januari 2010
00-talet: Ett arbetsamt årtionde
När HTF:s styrelse beslutade sig för att gå på tvärsen mot det tidigare bedrivna jämställdhets- och mångfaldsarbetet och driva frågan om skattesubventionering av hushållsnära tjänster. Alla sakkunniga lade in sitt veto vilket snarare bidrog till att styrelsen ville markera att det var dom, inte experterna, som bestämde. Det är också en nyttig erfarenhet jag själv kan dra, att hårdnackat och vältaligt motstånd mot en förändring ibland kan få till följd att den drivs igenom bara just därför. Nu skulle invandrarkvinnorna städa hos vita medelklasskvinnor och de senare skulle bli skattesubventionerade för detta. Medan deras män slapp undan och kunde fortsätta jobba heltid, övertid och låta bli att ta ut föräldraledigt. Enda fackförbund att stå upp mot denna idioti var Handelsanställdas förbund. Heder åt dem och Stefan Carlén!
HTF. Trots beslutet att driva skattesubventionering av hushållsnära tjänster. Som jag älskade att jobba på HTF och som jag älskat (nästan) alla kollegor! Förbundets uppgående i Unionen den 1 januari 2008 var dock en mer genomgripande händelse än vi anställda först förstod. Lille mannen har hela tiden kallat projektet ett ”hostile takeover” där Sif svalde det hälften så stora HTF. Han fick delvis rätt. Hösten 2008 var det dags för den stora utrensningen, ledd av nytillsatt ledning, tänkt att vara klar innan den nya förbundsstyrelsen tillträdde. Där fick väldigt många f d HTF-anställda veta att de endera inte fick behålla sin tjänst eller att det inte alls fanns plats för dem i den nya organisationen. De flesta fick beskedet utan motivering, några under mycket förnedrade former. Där satt chefer som aldrig skulle blivit chefer och när de nu blivit det borde varit bland dem som avpolletterats redan inför sammangåendet. En av mina kollegor, vi kan kalla henne Maria, fick till exempel höra från en av dessa chefspersoner att
- Det finns ingen plats för Maria i det här förbundet.
Mitt roliga jobb på HTF fanns inte längre, HTF fanns inte längre. Många av kollegorna fanns men syntes inte till. Andra kollegor gick direkt ut genom dörren för att aldrig återvända. Men vännerna från mina tolv år i HTF finns kvar. Nu, ett drygt år senare, kan jag konstatera att det bästa med jobbet under hela årtiondet varit och är dessa vänner. Bland de personer jag jobbat med på HTF har några blivit mina bästa vänner.
Årtiondes jobbeslut:
Att säga upp mig från mitt nya fasta jobb för att börja på ny kula. Vad detta blir vet jag inte idag men bara att fatta detta beslut är ett stort steg. Jag är har nyss fyllt 40, har minst 20 år kvar i arbetslivet och alla vägar ligger öppna. Det är då man, omgiven av alla goa vänner, lägger det dåliga bakom sig och ser ljust på famtiden. Allt är möjligt. Det omöjliga stannar i 00-talet.
00-talet: Årtiondets blogg
Men, när jag nu lyfter en enda blogg som förra årtiondets blogg har jag tagit hänsyn till en rad faktorer. Främst att jag gillar att läsa den dagligen, men också att den uppdaterats regelbundet under längre tid samt att den kombinerar text och bild på ett tilltalande sätt. En läsarvänlig helhet, helt enkelt.
00-talets blogg lyckas balansera mellan det publiklockande och ändå hålla en viss integritet i förhållande till de skildrade, bloggarens barn med särskilt fokus på yngste sonen. Jag talar så klart om Heja Abbe. En blogg om en speciell men samtidigt helt vanlig liten kille med ett vanligt liv med mamma, pappa och storebror, dagis på dagarna och lördagsgodis på helgerna. (Abbe älskar godis.) Ett liv som kantats med prövningar som få barn behöver gå igenom. På ett nära nog magiskt sätt skildras detta av Abbes pappa, som jobbar i reklambranschen och är en uppenbart duktig formgivare och fotograf med stilsäker känsla för ord. Bilderna och filmerna på bloggen bidrar i allra högsta grad till läsupplevelsen, och är konsekvent snyggt redigerade. Men framförallt lyckas Abbes pappa förmedla en varm och skön kärlek mellan sig och sina barn.
Ibland kan man så klart undra över vad den charmerande Abbe och hans fine storebror kommer tycka om bloggen när dom växer upp och kan ta ställning själva. Jag hoppas att dom kommer se att deras pappa genom att visa upp en del av deras liv har bidragit till att skapa förståelse för familjer med barn med kroniska sjukdomar och funktionsnedsättningar, att bloggen bidragit med värme och kärlek i en bloggosfär som annars kan vara tämligen hård och tuff. Det är ett andningshål att kliva in hos Abbe och hans familj, trots alla prövningar dom får gå igenom. Nu ser vi med spänning fram emot Abbes utvecklande av konsonanter och skrockar gott åt det FANtastiska ordet FFFFFAN!
Min spaning inför 2010-talet är att vi kommer behöva mer kärlek och förståelse och att Abbefamiljen håller fanan högt där.