Är frågan om Israel - Palestina.
I årtiondets sista självande minuter, sommaren 2009, dristade sig Donald Boström att på Aftonbladets kultursida ta upp den gamla debatten om organstölder i Israel. Boström hade redan på 1990-talet stött på sådana anklagelser i Palestina och dessutom tagit upp det i en bok han skrivit tillsammans med andra debattörer och journalister från vänster till höger. Boken heter Inshallah (Ordfront, 2003) och deltar gör bland annat så skilda journalister som Jan Guillou och Cordelia Edvardsson.
När Boström nu, många år senare, skrev en artikel för Aftonbladet Kultur där han kopplade sina egna upplevelser i Palestina till det faktum att judiska rabbiner i New York City anklagats för organhandel blev det ett liv utan like. Den liberala och borgerliga pressen, det vill säga de flesta svenska dagstidningar, ställde sig upp som en man och skrek i falsett över det dom påstod gränsade till nazism. Högern i Sverige gör nämligen ofta misstaget att likställa staten Israel med det judiska folket. Därför blir det också självklart att anta att alla andra gör likadant. D v s när någon kritiserar Israel blir det i de liberalas ögon detsamma som att kritisera alla med judisk tro.
I årtiondets sista självande minuter, sommaren 2009, dristade sig Donald Boström att på Aftonbladets kultursida ta upp den gamla debatten om organstölder i Israel. Boström hade redan på 1990-talet stött på sådana anklagelser i Palestina och dessutom tagit upp det i en bok han skrivit tillsammans med andra debattörer och journalister från vänster till höger. Boken heter Inshallah (Ordfront, 2003) och deltar gör bland annat så skilda journalister som Jan Guillou och Cordelia Edvardsson.
När Boström nu, många år senare, skrev en artikel för Aftonbladet Kultur där han kopplade sina egna upplevelser i Palestina till det faktum att judiska rabbiner i New York City anklagats för organhandel blev det ett liv utan like. Den liberala och borgerliga pressen, det vill säga de flesta svenska dagstidningar, ställde sig upp som en man och skrek i falsett över det dom påstod gränsade till nazism. Högern i Sverige gör nämligen ofta misstaget att likställa staten Israel med det judiska folket. Därför blir det också självklart att anta att alla andra gör likadant. D v s när någon kritiserar Israel blir det i de liberalas ögon detsamma som att kritisera alla med judisk tro.
Donald Boström ställde frågan om vart palestinska pojkar förts av den israeliska militären och varför de sedan återbördas till sina anhöriga uppsprättade från hakan till könet och ihopsydda igen. Det liberala och konservativa Sverige gjord gemensam sak med Israels ultrakonservativa apartheidregering och Sveriges ambassadör i Israel, Elisabeth Bonnier Borsiin, som sade sig tala å svenska folkets vägnar, och fördömde Boström och Aftonbladet för att de haft mage att ställa denna fråga. Moderaten Gunnar Hökmark jämförde Aftonbladet med nazisterna. Publicistklubben ordnade utfrågning. Förutom diverse bloggar var Aftonbladet och Boström ganska ensamma i Sverige. I Israel var medierna mycket mer undersökande och nyfikna på vad som verkligen låg bakom frågeställningarna. I Sverige lades allt fokus på att Aftonbladets journalister egentligen ville utrota alla judar eller åtminstone var av uppfattningen att man genom frågan om organstölder föll in i gamla berättelser om judar som bakar bröd på blodet från små barn. Berättelser som få kände till innan de spreds av svensk dagspress.
Strax före jul kom så svaret från en amerikansk forskare som intervjuat israeliska läkare och där fått ett erkännande från chefsobducenten på ett stort israeliskt militärsjukhus. Jo, man hade tagit organ från israeler, palestinier och gästarbetare. Nej, man hade inte bett de anhöriga om lov. Jo, man hade mörkat hela operationen där människor dödade av israeliska soldater bestulits på sina organ.
Strax före jul kom så svaret från en amerikansk forskare som intervjuat israeliska läkare och där fått ett erkännande från chefsobducenten på ett stort israeliskt militärsjukhus. Jo, man hade tagit organ från israeler, palestinier och gästarbetare. Nej, man hade inte bett de anhöriga om lov. Jo, man hade mörkat hela operationen där människor dödade av israeliska soldater bestulits på sina organ.
Och sen blev det tyst. Spaningen inför 10-talet är dessvärre att det kommer fortsätta vara tyst i gammelmedia och att lite kommer ske med debattklimatet i denna fråga. Kritiker av Israels apartheidpolitik får leva med att bli kallade antisemiter. Men ordet kommer samtidigt förlora sin kraft och innebörd när större delen av befolkningen omfattas i gott sällskap av till exempel Amnesty international och juristen och domaren Richard Goldstone.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar