torsdag 7 januari 2010

Konstigt om längre raster

I Expressen kan man läsa att vårdpersonalen i Västra Götaland rasar mot att de skall få längre lunchrast. Idag har dom 30 minuters rast vilket är minimum enligt lagen. I artikeln citeras anställda som säger att dom inte kommer hinna med att ta ut de 45 minuter som arbetsgivaren vill införa. Det är givetvis ett problem om arbetsbelastningen är sådan att man måste arbeta på den icke betalda lunchrasten. Men jag tror ändå inte att det är där skon klämmer. Min erfarenhet från många år som facklig förhandlare är att anställda inte vill ha längre lunch för att de då får sluta senare på dagen. Många vill inte ha någon lunchrast alls. Vilket är mot bättre vetande. Om man jobbar heltid behöver man såväl lunchrast som kortare fikapauser. Fikapauserna är dessutom socialt viktiga på arbetsplatsen.

Nä, istället för att rasa mot rasten borde vårdfacken rasa mot arbetsbelastningen.

4 kommentarer:

Sara sa...

Jag tror att det där är lite olika. Inom vårdsektorn tror jag att det faktiskt många gånger kan handla om arbetsbelastning. Och då ger oftast inte rasten någon vila utan innebär mer att man känner att man har fler timmar bakom sig när man väl får stämpla ut.

På mitt jobb (bland dagtidarna, jag har inga raster) är det dessutom så att de ofta får ta fikarasterna inne på avdelningen vilket i stort sett innebär att de ff jobbar när de fikar. Brukarna finns runtomkring dem hela tiden och det är knappast så att de tittar på om något är på väg att hända. Så ofta innebär en längre rast bara mer obetalt arbete kanske.

Rabiatfeminism sa...

Man bör skilja mellan rast och paus. Rast har man inte betalt för och skall inte heller jobba då. Istället ska man kunna lämna arbetsplatsen. Och en kvart extra kan ju innebär tid för en lunchpromenad vilket säkert är bra för den som känner sig trött och hängig. Men jag misstänker att man inom vården tycker det är jobbbigt när det kräver att man byter om...

Paus skall alla ha några minuter per timme. De flesta samlar ihop dessa minuter till en fikakvart. Men då har man lön och skall jobba om jobb uppstår.

Jag vill nog vidhålla att grundproblemet är arbetsbelastningen men om arbetsgivaren vägrar ändra denna blir ju lunchen bara till ett sätt att dra ut på passen för att klara schemat för arbetsgivaren...

Sara sa...

På mitt jobb blandas det nog lite friskt i definitionerna men även lunchen intas alltså inte sällan inne på avdelningen. Beroende på hur läget är och om personalrummet är uppbokat för terapiverksamhet (vilket väl i sig borde vara otillåtet?).

Rabiatfeminism sa...

Att arbetsgivare ockuperar lunchrummet med annan verksamhet borde om inte annat vara föremål för diskussion i arbetsmiljökommittén. Så skall det ju inte vara. Särskilt inte i en verksamhet där man inte har några egna kontor.

Sen så är jag övertygad om att det där med att blanda ihop rast och paus är vanligt. Särskilt om det i praktiken innebär att människor jobbar på tid som de inte har betalt för...