Hur länge finner sig Birgitta Ohlsson (FP) i den njugga behandlingen?

Birgitta Ohlsson (FP) är en erkänt duktig politiker, engagerad och kunnig inom internationell politik. Sedan valet, då antifeministen Nyamko Sabuni (FP) ansågs mer lämpad som jämställdhetsminister, har Ohlssons offentliga fokus legat mer på internationella frågor än på jämställdhetspolitiken De flesta förståsigpåare ser henne som en bra kandidat för EU-ministerposten nu när Cecilia Malmström (FP) blir kommissionär. Ohlsson själv har, okonventionellt, låtit meddela att hon gärna blir EU-minister.

Men så var det ju Jan Björklund, partiledaren. Som, enligt Ekot, inte alls håller med. Folkapartiet verkar till och med gå så långt att man säger sig nobba Ohlsson på grund av hennes graviditet. Nu tror jag inte man sagt det så öppet; för även om Jämställdhetslagen inte lär vara applicerbar då Ohlsson inte är anställd av Folkpartiet så skulle det ju ändå öppet visa att man diskriminerar människor på grund av kön inom Folkpartiet. (Å andra sidan omfattas även ideella organisationer av diskrimineringsförbudet sedan 2004 så frågan är om det inte vore väldigt kul att se ett sådan case drivas via DO.)

Man frågar sig dock: Hur många män skulle ratas för en ministerpost på grund av att de snart skall bli pappor? Man frågar sig också, har inte Birgitta Ohlssons kommande barn en far? Och, ännu en fråga, tror Folkpartiets ledning på fullt allvar att kvinnor får gröt i huvudet när dom blir mammor? Birgitta Ohlsson får här ge den statistiska diskrimineringen ett ansikte. Det vill säga när kvinnor nobbas i arbetslivet på grund av att dom antas vara borta från jobbet och kosta mer än dom drar in. Inte bedömt utifrån hur denna enskilda kvinna kommer göra, för det vet inte Ohlssons chefer, utan för hur kvinnor i allmänhet brukar göra. Därmed behandling utifrån statistik, inte verklighet.

Självklart beror inte nobbandet av Birgitta Ohlsson enbart på hennes graviditet. Det kan ju också ha att göra med hennes framträdande roll som feminist och republikan. En människa som vågar formulera egna ideer, som drivs av en stark ideologi och som dessutom är rätt skärpt är ju inte alltid en dröm för dennas chefer. Hur hanterar man en sådan person när man kanske inte själv är den skarpaste kniven i lådan, när man själv drivs mer av allmänt tyckande än kunnande? Ohlsson borde kunna smula sönder Björklunds argumentation på en pisskvart om så vore. Man kan ju till exempel se situationen framför sig när Ohlsson skall förklara för Björklund varför kvinnor diskrimineras statistiskt och att delad föräldraförsäkring därför är det enda vettiga.

Frågan som vi ställt oss ofta vid det här köksbordet är hur länge Birgitta Ohlsson kommer stå ut i det där omoderna partiet. Vi har antagit att hon är en god strateg som bidar sin tid och väntar på att ett möjlighetsfönster skall öppna sig i form av ny partiledning eller omsvängning från betongliberalism till socialliberalism, att Folkpartiet skall gå tillbaka till att bli feminister med radikala lösningar för ökad jämställdhet. Sådant kan man vänta på när man är förhållandevis ung, men åren rinner iväg och om fem år passerar Birgitta 40-strecket. Jag skulle definitivt fundera över alternativa karriärvägar.

Uppdatering: Det verkar som om jag var rätt i tiden med detta inlägg. Idag har Expressen uppmärksammat de påstådda skälen till att rata Ohlsson. Bloggosfären upprörs med rätta. Linus Fremin uttrycker det väl på sin blogg. Liberala ungdomsförbundet ger Ohlsson sitt stöd. De enda som hurrar är antifeminister och mammor som anser att det är mamman som skall stanna hemma med barnet. Det trodde jag snarare var KD:s målgrupp, men låt oss säga som så, att det gör ju inget om FP snor lite väljare från Hägglund och gänget. ;)