Plötsligt tycks Katarina Wennstams roman Smuts utspela sig mitt framför våra ögon. En uppburen f d chef inom polisen visar sig ha gått till unga prostituerade. Mannen i fråga har gjort sig ett namn som jämställdhetsförkämpe som försökt motverka till exempel sexuella trakasserier. Något han självklart fått en del tykningar för inom polisen, bland annat med ett nedsättande smeknamn med antydan att han inte är en riktig karl. En skvallersajt på nätet, med något tvivelaktig journalistik, låter intervjua Leif GW Persson. Denne skräder inte orden när han beskriver hur den nu anklagade polischefen var osocial för att han inte krökade med dom andra grabbarna och hur han dessutom hade mage att tala om för dem hur en jämställd man skall bete sig. Hålla på att tjata om sån där jämställdhet, där bland grabbarna inom polisen!
Och det är ju egentligen där skon klämmer. Att polischefen är anklagad för våldtäkt mot minderåriga och att ha köpt sex är bara intressant därför att han inte alls var den där fine jämställdhetsknutten utan bara en bland grabbarna. De grabbar han inte ville sitta och kröka med i bastun. Han bröt mot den manliga kodexen på jobbet och se där, han var bara en helt vanlig karl när allt kom omkring!
De flickor som mannen sägs ha förbrutit sig mot är ingen intresserad av. Inte heller av de kända män i övre medelåldern som figurerar i utredningen. Återstår att se om de också kommer hängas ut av nätjournalisterna, eller om det enda med nyhetsvärde i denna historia är feministen som visade sig vara något annat. (Tilläggas bör att mannen i fråga nekar till anklagelserna.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar