tisdagen den 30:e juni 2009

Fläder och rabarber

Mycket gott tillsammans med en skvätt gin, lite clubsoda och mycket is.
Får nog göra en sats till innan flädern blommat klart.

Valparna har flyttat

Nu har jag följt Flexi och hennes valpar ett tag. Sett dem växa och flytta till sina nya familjer. Så var det bara två kvar. Och vår lust till en spansk vattenhund har ju inte minskat. Måste bara synka våra liv lite först.

Men vi ser fram emot att träffa lilla Scout/Dorrit/Bosun's Lady senare i sommar!

Förbud mot gatumusikanter

I gemytets Göteborg har stan bestämt att förbjuda gatumusikanter. Min första tanke var att om dessa musikanter låter lika illa som Håkan Hellström så är det väl good riddance. Men nu antar jag att det inte rör sig om vilka gatumusikanter som helst utan om de romer från östra delarna av vår union som försöker överleva dagen genom att spela dragspel m m. En bra analys av detta gör bloggaren Svensson.

Alltså, det är förmodligen lika lätt att eliminera fattigdomen bland östeuropeiska romer genom förbud mot gatumusik som det är att eliminera knarket genom att förbjuda knarkare på Sergels Torg.

Flädersäsong

Bredvid vårt hus här i Vällingby blommar flädern.

Tillsätt citroner, citronsyra, socker, rabarber och vatten.

Låt stå och dra i två dygn.


Ikväll är det dags för nästa etapp i processen mot fräscha sommardrinkar.

söndagen den 28:e juni 2009

Veckans filmtips

Om man vill stänga in sig i värmen och få lite snö och kyla rekommenderas Kautokeino-upproret av Nils Gaup.

Efter att ha sett filmen kan jag bara konstatera att när man driver folk till stupets rand så får man vara försiktig med var man själva sätter sina fötter. I övrigt måste väl hela upproret ha varit good riddance of bad rubbish.

Sen måste jag fråga mig. Kan inte Peter Andersson någonsin få spela en trevlig karaktär? Inte för att han inte är lysande som de praktarsel han ofta får spela (med rollen i Hammarkullen och Män som hatar kvinnor som exempel) utan för att det vore intressant att se om han klarar av det.

Värmebölja

Det är sommar i Vällingby. Dagen har spenderats på Maltesholmsbadet där lille mannen vågade doppa hela sig. Senare plockade vi fläder här runt hörnet och gör nu saft av denna och farbroderns rabarber. Kanske blir det lite flädersnaps också.

Ute på gården har grannen plockat fram vattenpipan. I plaskdamman stojar fortfarande barnen.

Det bränner i nacken och nu blir det sillmiddag.

Sommar är bäst.

Vi bjöds på grillfest i Stureby

På vägen till festen var det dags för vätskekontroll.

Innan vi kunde inta däckstolarna med en välkomstdrink i handen.


Grillen tändes...

... och stans bästa grillkock stod för grillandet.

Vi räknar med att det blir en tradtion*.

* Tradition: När man tvingas bjuda samma människor på fest år
efter år i all evinnerlighet efter att ha råkat göra det en gång.

lördagen den 27:e juni 2009

Lenny Kravitz skriver på Facebook om Michael Jackson


/.../

Just listen to an early Jackson Five album and listen to that voice. The purity, the feeling, the interpretation of the lyrics. At the age of ten, he was on par with James Brown and Aretha Franklin. But the thing he had that they could not match was the fact that he was a child. But at the same time he sang as an adult. That line between child and experienced adult took his expression to an unmatched level.

/.../

I got to work with Michael on a track that has not been released and it was the most amazing experience I’ve had in the studio. He was funny. Very funny and we laughed the whole time. I also saw what a beautiful father he was. He was a beautiful human being. I am deeply saddened this evening.

He was the first live performer I ever saw. I got to see him at Madison Square Garden when I was eight. If not for him, I wouldn’t be doing what I’m doing. He gave me joy as a child and showed me the way to go. He was music. Period. His hugeness as a star was great but before he was the King of Pop, he’d said it all.

May you rest in peace sweet Michael. You gave us all you had to give.

Lenny."

fredagen den 26:e juni 2009

I förgrunden

En av mina bloggvänner säger på Facebook att Michael Jacksons Thriller stod i bakgrunden under livet i början av 1980-talet. Medan andra grupper stod i förgrunden. Och fortfarande står.



Mina två mest spelade vinylskivor alla kategorier är Depeche Modes A Broken Frame och U2:s War.


Aaaahhh, hur många gånger har man inte hört det där, this song is not a rebel song, this song is... Jag tror det är svårt att uppskatta hur mycket Depeche, U2 och deras musik betydde för mig och den människa jag blev. De hjälpte liksom till att skapa mitt eget liv, min egen stil, min egen smak. Ingen av mina kompisar i Karlstad förstod deras storhet. De lyssnade endera på svensk pop eller hårdrock. Så jag letade mig utanför stan, genom brevvänner och vänner träffade på annat håll och kunde inte vänta på att få flytta därifrån. London, Stockholm. Bort.

Ja, den här musiken har verkligen varit min förgrund.

Tjuvlyssant special

Hemköp Vällingby, fredag eftermiddag. Två unga män med okänt ursprung (västra Afrika?) och flätat hår står bakom mig i kön för att köpa läsk. De pratar på ett språk jag inte känner igen med vissa fraser på engelska instuckna. Den ene får se löpsedlarna. (Som båda skriker ut nattens budskap att Michael Jackson är död.) Han säger upprört något till sin vän. Vännen svarar lite nonchalant. Utan att förstå ett ord förstår man innebörden av samtalet. Den upprörde utbrister, liksom till alla oss andra:

- Michael is dead, man! It makes me feel awful. He was my brother, man!

Ett helt liv med Michael Jackson

Det var så här jag gillade Michael Jackson bäst. Som en del av Jackson Five. Med låtar som Blame it on the Boogie och Can you Feel it. Eller sköna I Want you Back, en låt som jag lyssnade oavbrutet på sommaren 1988... Oh baby, give me one more chance...



När jag tänker på det har familjen Jackson varit aktiva under hela mitt liv. Michael Jacksons Thriller släpptes samtidigt som Kabel-TV gjorde entré i mitt liv. Hur många gånger jag tittat på den här videon vet jag inte. Världens mest sålda album. Smaka på det.

På Youtube skriver ett fan:

"Michael impersonator might have been the one with the funny nose and he is the one who died. Perhaps the real michael wanted to be left alone and eloped changed name and went under bunkers to another planet or universe or UFO who knows this rich people can often die and start aknew away from the world and I hope this is true...I know he did not die."

Elvis och Michael kan ju sjunga duett nu, var de än befinner sig.

onsdagen den 24:e juni 2009

En inte alls ovanlig berättelse

Läser Joyce Carol Oates Dödgrävarens dotter (finns i pocket i en dagligvaruhandel nära dig). Boken handlar om Rebecka vars föräldrar och äldre bröder flyr undan nazisterna till USA på 1930-talet. När båten lägger till i New Yorks hamn föds Rebecka. Det nya landet leder dock inte till lycka och välgång för familjen. Fadern, läraren, får jobb som dödgrävare och går sakta men säkert under. Något som för familjen mot katastrofen.

Dottern Rebecka träffar en man som för henne bara innebär ett upprepande av katastrofen. När jag läser hur denne man bryter ner och misshandlar Rebecka blir jag nästan lite skeptisk. Berättelsen känns lite too much, lite för mallad. Ända tills jag på sidan 352 (mitten av boken) drabbas av en insikt som slår som ett slag i magen. När Rebeckas attraktive men försupne och lögnaktige man försöker få deras treårige son att skvallra på sin mamma. Visst är det så att Rebecka är otrogen med andra män när pappa är ute på vägarna? Berätta nu för pappa, visst träffar mamma en annan man! Har du inte hört hur mamma har någon annan här på kvällarna?

Mitt i denna upptrappning inför ännu en brutal misshandel inser jag att Joyce Carol Oates berättar min mormors historia. Och så många mormödrars och mödrars bredvid henne. Berättelsen känns mallad just för att den är typisk. Ända ner till hur han använder barnet för att ge sig på mamman. Det är så här dom beter sig, männen som misshandlar sina partners och sina barn. Ju mer jag läser ju mer känner jag igen mig i mormors egen berättelse om sitt liv med en sjukligt svartsjuk, svårt alkoholiserad misshandlande man. Mormor bröt sig också loss till sist, liksom Rebecka i bokens andra del.

Den del jag nu skall påbörja.

Lars Lerin utnämnd till hedersdoktor

Den värmländske konstnären och författaren Lars Lerin har utsetts till hedersdoktor vid Karlstads universitet. Universitetet motiverar sig så här:

"Lars Lerins måleri kan sättas in i en nordeuropeisk tradition av landskapsmåleri, men har samtidigt en karaktär som gör att det aldrig låter sig slutgiltigt definieras. I hans konstnärskap är det omöjligt att skilja författaren från bildkonstnären. Det monumentala måleriet sammanförs med nedtecknade notiser. Den tekniska skicklighetens illusionsmakeri bryts av revor och fragment, som ger bilderna en känsla av att vara dokument. Stundtals finns en naturvetenskaplig skärpa. Det som tar gestalt har dock en undanglidande karaktär."

I sommar kan alla som besöker Värmland se Lerins konst på Laxholmen i Munkfors. Åk och se och njut! Det skall vi göra.

Arlas maffiametoder

Häromdagen såg vi mjölkbilen åka förbi på vägen vid Torpet på väg mot Milkos mejeri i Karlstad. Den hade varit uppe och hämtat mjölk hos grannen. Några minuter senare hörde vi kossorna mua glatt uppe ifrån ladugården när de åter släpptes ut efter mjölkningen. Mindes när jag som liten grillade med grannens familj och vi alltid fick iskall, färsk mjölk till korven. Direkt från korna. Mjöken var av den där kvaliteten som lämnade en vit mustasch på överläppen.

Nu verkar det som om det finns konkreta bevis för det vi länge misstänkt. Att Arlas kör med rena maffiametoder för att skapa sig en monopolställning med sin danska mjölk. Därför vill jag bl a rekommendera Emåmejeriet i Hultsfred som säljer Smålandsmjölk till butiker i Småland och Östergötland. Mycket god och färsk mjölk som vi alltid köper när vi befinner oss i vårt småländska hem. Liksom vi köper mjölken från Milko när vi är i Värmland. Här i Stockholm är det dock svårare...

Enligt min källa skall Arla ha upplyst sina mjölkbönder om att om de tänkte fortsätta leverera mjölk till andra mindre mejerier kan de glömma att leverera till Arla. Likaså verkar Arla nu försöka knyta upp dagligvaruhandlarna med avtal där de förbinder sig att bara sälja Arlas mjölk.

Flygande maran i Mongoliet

När jag var liten brukade min far, den gamle brottaren från Björneborgs Brottarklubb, lära mig olika brottargrepp. Ofta tumlade vi runt på golvet i flygande maror och halvnelsons. Jag är övertygad om att Pappa skulle gillat Mongoliet. Om inte annat så kunde vi tagit med honom på mongolisk brottning. Det var ju också i brottning Mongoliet tog sitt första OS-guld förra sommaren.

Här har lille mannen, som mest ägnade sig åt tacklingar i hockey som ung, fått för sig att han skall klara sig mot sin gode vän Luya.

- Man skall hålla honom ifrån sig, då jag har längre armar!

Sa lille mannen.


Men vad hjälper detta mot folk som kan knepen?

Då blir det lätt så att man får flyga lite i stället.

Och hamnar med huvet före ner i den mongoliska stäppen.

tisdagen den 23:e juni 2009

Gullregn




Förra året kom inte en blomma på gullrgnet. Möjligen dog dom i köldknäppen vi upplevde i maj. I år blommar den därför med besked. Att stå inne i gullregnet och fotografera är som att stå bredvid en jetmotor. Humlorna har fest.

måndagen den 22:e juni 2009

Ouch!


Kritiken mot kvarteret "Negerns" namn hårdnar

Nu har lokalnyheten nått ända upp till riksmedierna... Lantmäteriet märkte att deras skrivelse om att "man bör snarare uppfatta namnet som exotiskt och fantasieggande" istället skulle ha lydit "när kvarteret fick sitt namn på 1800-talet uppfattades det som fantasieggande och exotiskt".

Sådan jävla bullshit! Sanningen är väl snarare att den som författat brevet inte har minsta känsla för vad som är OK eller inte och att detta smittar av sig på myndigheten i fråga. För varför skulle en 1800-talsuppfattning vara ett argument för vad något skall heta idag?

Sitter och funderar över vilka andra skojiga och fantasieggande kvartersnamn vi skulle kunna ha om Lantmäteriet fick bestämma. Kvarteret Lappen. Kvarteret Orientalen? Eller kanske Kvarteret Tattaren? Varför inte Kvarteret Ariern som tidningen Byggvärlden föreslår. Byggvärlden som för övrigt lyckas få Karlstads stadsarkitekt Kerstin Berg att framstå som riktigt blåst när hon på frågan om det bor några negrer i Kvarteret Negern svarar:


"Det bor så vitt jag vet inte fler negrer där än någon annanstans i Karlstad."

Alltså, man skall kanske inte skratta åt detta men det ter sig så absurt att jag faktiskt sitter och småfnissar när jag läser intervjun. Heder åt Stefan Nordberg, journalist på Byggvärlden för hans avslöjande intervju. Till och med Nyamko Sabuni träffar rätt i denna fråga.

Snygga ögon

Spana in kattens ögon!

Tema farliga jobb

Den här killen hänger på väggen utanför vårt hotellfönster på nionde våningen.
Hotellet i Shanghai hade 27 våningar har jag för mig.

söndagen den 21:e juni 2009

Midsommar 2009

Frukost midsommardagen.


Frågan är om inte långfrukost med vännerna är det bästa med
att fira midsommar tillsammans?

torsdagen den 18:e juni 2009

Ingen ändring för kvarteret Negern

Lantmäteriet, Värmlands Muséum, Länsstyrelsen m fl vidhåller ståndpunkten att kvarteret Negern i Karlstad skall fortsätta heta så. Därför att det gjort det väldigt länge. Det är ungefär samma argument man kan höra från högerkristna som vill förbjuda andra familjebildningar än heterosexuella kärnfamiljer. Det skall heta så för att det alltid hetat så, oavsett om namnet kom till p g a en rasistisk diskurs. Det antirasismforskningen kommit fram till på senare år avfärdar myndigheterna helt enkelt med att det rör sig om enskilda personers tyckande.

Som född och uppvuxen i Karlstad skäms jag å dessa myndighetspersoners vägnar. Vilket kanske är bra då de inte verkar ha vett att göra det själva.

onsdagen den 17:e juni 2009

Glenn Hysén som landmärke

På Facebook läser jag en kommentar hos en kompis om hur folk spelat fotboll med Glenn Hysén som domare. Minns plötsligt den där gången då lille mannen skulle introduceras för sin svärmor. Det var sommaren 2005 och vi kom från Skåne där vi firat midsommar, via Danmark och Småland. Modern bodde fortfarande med sin man i Torslanda som är en av Göteborgs välmående förorter. Närmare bestämt i ett gammalt sommarstugeområde som nu är permanentboende. Där bor även Glenn Hysén. Lille mannen, som då var min särbo, skulle en morgon ut och springa då han fann omgivningarnas småvägar lämpade för detta.

Efter en timme började jag oroa mig för var han tagit vägen. En timme och tio minuter. En timme och femton minuter. Ingen liten särbo. Minutrarna (jo, jag vet att det heter minuterna) är långa när man oroar sig. Till slut hoppade jag in i bilen och började köra runt på småvägarna i området. Körde den slinga som går runt hela området utan att se någon person i joggingkläder. När jag kört varvet runt, som börjar ungefär vid Glenn Hyséns hus, började jag oroa mig på allvar. Påbörjar ett andra varv när jag får se en svettig varelse framme längs vägen, en bit upp i backen.

Det visade sig att joggaren i fråga hade sprungit ut medan Glenn Hysén stod och tvättade sin bil. Så han använde Hysén som landmärke för när han skulle ta av från huvudvägen igen. Bara att Hysén hann tvätta klart sin bil och gå in igen. Så när varvet var avslutat fanns inget landmärke och lille mannen fortsatte springa där längs vägen. Frågan är när han skulle insett att han kommit fel...

Dags för EU att sätta ner foten mot de bigotta homofoberna i Litauen

Liatuens parlament har med stor majoritet fattat beslut om att inskränka yttrandefriheten för sina medborgare. I Litauen skall man inte få tala om homosexualitet som någonting positivt. Det är bara det att när nu Litauen fattade beslut om att de ville vara medlemmar i EU så gällde detta beslut inte bara mottagande av eventuella regionalstöd. Ett medlemskap innebär också att man skriver under på EU:s stadga. Enligt denna stadga skall medborgaren i ett EU-land inte bara ha yttrandefrihet utan också rätt till skydd mot diskriminering på grund av bl a sexuell läggning.

I artikel 21 går att läsa följande:

"All diskriminering på grund av bland annat kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politisk eller annan åskådning, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning [min fetning] skall vara förbjuden."

Exakt vad i det här är det som Litauens folkvalda inte begriper? Det är en sak att som enskild medborgare vara homofob och småsint nog att vilja förbjuda människors kärlek, men en helt annan att som lagstiftande församling vara det. Det är dags för EU att sätta ner foten mot bigotta politiker i EU:s medlemsländer som inte accepterar de mest grundläggande av våra gemensamma värderingar och regler. Dags att säga att endera respekterar ni den stadga ni skrivit under på, eller så får ni överväga ert medlemskap i unionen.

Uppdatering: Frågan är om man skulle anmäla Litauen till EU-kommissionen p g a brott mot EU:s stadga. Kommissionen kan sedan, vad jag förstår, anmäla det hela till EU-domstolen. Redan sättet som baltstaterna behandlar Prideaktivister på borde ju vara skäl för detta.

Tatuerartrollet

Alltså. Vad förväntar man sig om man kliver in hos ett sådant här troll för att tatuera sig i ansiktet? Det är nästan så man undrar om det är på riktigt...

Uppdatering: Mycket riktigt så ljög 18-åringen. Historien om att hon somnat och tauteraren tryckt dit 53 stjärnor för mycket i ansiktet var båg.

Klaga aldrig mer

på att jag inte städar i köket så ofta, lille mannen!

Åter till 1937

I mitt jobb händer det så gott som dagligen att medlemmar ringer och frågar om det verkligen är OK att arbetsgivaren som de brukar jobba hos tvingar dem att anställas av ett bemanningsföretag för att de skall få jobbet. Detta leder till att de aldrig kan bli s k inlasade på den egentliga arbetsplatsen. Givetvis så är det arbetsgivarens syfte med den nya modellen, att kringgå lag och kollektivavtal så att de anställda inte skall få någon förtur till anställningar eller t o m en fast anställning när de jobbat två eller tre år i företaget. Det är just därför som arbetsgivaren kommit på att det är bättre att hyra in arbetskraften i stället för att anställa dem.

Detta innebär alltså att du går på anställningsintervju på företaget där du skall jobba och sedan, när ni är överens, skickas du till ett bemanningsföretag, inte sällan startat av folk på företaget du verkligen skall jobba på, för att där skriva anställningskontrakt med bemanningsföretaget.

Tycker du att detta är fel? Tycker du att anställningar borde baseras på viss anställningstrygghet där den arbetsgivare du verkligen jobbar hos måste se till någorlunda objektiva kriterier innan han/hon säger upp er? Glöm det! Det är nämligen ute med objektivitet i arbetslivet. Du är bara en del av arbetsgivarens för feta kroppshydda. Som företaget måste ha rätt att banta/skära bort när det känner för det. Sanna Rayman förklarar idag på Svenskans ledarsida hur det förhåller sig.

När det gäller den vilda strejken på Lagena så skrev jag igår ett inlägg som jag aldrig publicerade. Där jag visade viss förståelse för Handelsklubbens ilska. Efter att ha läst Sanna Raymans ledare idag inser jag att vi alla måste protestera mot det godtycke som högern förespråkar. Det är inte bara Jan Björklund som för skolan tillbaka till 1950-talet. Högerns ledarsidor jobbar hårt för ett arbetsliv där ingen vet från dag till dag om man har jobbet kvar i morgon. Hur dom får ihop detta med ett behov av ökad efterfrågan beats me.

När det gäller Lagena i Jordbro har jag faktiskt varit där en gång, i jobbet som förhandlande ombudsman. Det är så länge sen att jag åkte pendeltåg och fotvandrade länge och väl på ett industriområde. Följaktligen var det innan jag skaffade bil, alltså någon gång i slutet på 1990-talet. Minns att mötet var föranlett av problem med gränsdragningar kring vilket fack vissa i personalen skulle höra till. Minns att Handelsklubben var ganska militanta, ur våra tjänstemannaögon sett.

Att Handels medlemmar på Lagena har starka åsikter om arbetsgivarens sätt att säga upp dem för att ersätta dem med personal från bemanningsföretag har jag dock full förståelse för. Jag har i många år jobbat på det förbund som organiserar personalen på Systembolaget, och dess dotterbolag Lagena, och vet hur Systemet bygger sin verksamhet på deltidsanställda. Vad varje journalist borde veta en hel del om är hur svårt och otryggt det kan vara att försörja sig på en lön som frilansare, deltidsanställd eller visstidsanställd. En riktig deltidsfälla där man blir helt beroende av någon annan för sin försörjning. (Inom HTF var 90 procent av alla deltidare kvinnor.)

Nu har Lagena alltså gjort som många medieföretag och försöker runda LAS genom att hyra in personal samtidigt som man säger upp fast anställd personal. Tro fan att det lokala facket lackat ur. Sanna Rayman, hon skriver att detta intet har att göra med marknadskrafter eller kapitalism. Nähä? Så anledningen till att Lagena vill kunna sparka vem dom vill, kunna ändra sin personalstyrka från dag till dag, det är inte vinstintresse, det är inte att tjäna pengar! Vad är det då? Ren illvilja? Tron att daglönare handlar mer sprit från monopolet inför midsommar och därmed ökar efterfrågan i krisens Sverige?

Att hota med inställda spritleveranser inför midsommar är naturligtvis provocerande. Både gentemot arbetsgivarna som räknar med att alla deltidare och visstidare skall dränka sina sorger i midsommar, som för de privatpersoner som inte redan hunnit köpa sin sprit från Danmark, Polen eller Tyskland.

Det finns dock ett stort problem med det lokala fackets agerande. Det råder nämligen fredplikt under innevarande avtalsperiod och den strejk de genomfört är därför att betrakta som vild. Å andra sidan har ju EU-domstolen gjort sitt till för att luckra upp våra kollektivavtal, ivrigt påhejade av Svenska Dagbladets ledarsida. Möjligen får ledarskribenterna se fler sådana här vilda strejker i framtiden. Det kan vi nog räkna med om vi skall gå ifrån anställningstrygghet och kollektivavtal. Raskt åter till 1930-talet alltså.

Detta sagt måste jag alltså ge de strejkande en eloge för att de sätter fokus på ett fenomen där svenska företagare (statligt ägda i detta fall) kringgår svensk lagstiftning och anser att det är bättre att hyra in sin personal än att anställa den. Det är inte anställningsskyddets fel att nubben riskeras i midsommar, det är det kortsiktiga vinstintressets fel. Där man tror att man i det långa loppet skall tjäna mer på daglönare än på egen anställd personal. Där en månads uppsägningstid (det högern kallar 'svårt att anställa') är för dyrt när man i stället kan skicka ut den inhyrde på dagen.

Att tro att människor skall sluta strejka om de får sämre anställningsskydd och inte omfattas av hela kollektivatalen är mer än naivt. Det är rent dumt. Det var det arbetsgivare och fack förstod efter storstrejken för hundra år sedan. Det som senare ledde fram till Saltsjöbadsavtalet och den svenska modellen. Nu är vi på väg att göra om samma misstag som då.

tisdagen den 16:e juni 2009

Det är bara att konstatera, jag gillar min högra sida bäst. (Den till höger i bild.)

Skumt!

Miljöpartist gripen i riksdagen för något ingen verkar veta vad det är. Skumt!


Uppdatgering: DN har nu uppdaterat sin artikel med fler förklaringar. Därför är det kanske inte så skumt, mer än att det känns lite överdrivet att kalla på polis. Men jag vet ju inte exakt vad som hänt.


Ännu en uppdatering: Det verkar alltså vara så att personerna på riksdagens åhörarläktare haft på sig tröjor med det inte helt nya budskapet Kärnkraft - nej tack, inför omröstningen om just kärnkraft. De har rest sig och tittat ner i plenisalen, så att budskapet synts, och därmed misstänks de ha gjort sig skyldiga till "störande av förättning". Kristina Alvendal (M) är, så klart, upprörd. Det rör ju hennes meningsmotståndare som på detta sätt protesterat mot något Alvendal och hennes partikamrater tycket är toppenbra.

Det är alltså förbjudet att på riksdagens åhörarläktare bära en t-shirt med budskapet att man inte vill ha kärnkraft. Då blir man gripen och kvarhållen av polis. Men att sälja ut våra gemensamt ägda bostäder till privatpersoner eller att skriva skrivelser baserade på personligt tyckande, för att stoppa en blåklassning av en byggnad, det är helt i sin ordning. Häpp.

Uppdatering ännu en gång: Vem ringde polisen? När man går in på riksdagens läktare får man ju gå igenom en säkerhetskontroll typ flygplats. Såg man inte där att åhörarna hade t-shirts på sig som ansågs olämpliga? Om personerna stått utanför riksdagen och delat ut flygblad lär väl tröjorna suttit på redan? Jag får känslan av att det var deras blotta närvaro som irriterade någon/några och att dessa inte var riksdagens personal utan att de senare agerat efter att klagomål inkommit. Men det är ju en ren spekulation. Jag har ju bara kunnat läsa vad som står i tidningarna. F ö tror jag inte Kristina Alvendal ens gjort det innan hon uttalat sig i frågan.

Sverigedemokraternas valvaka?

Hemliga bilder från Sverigedemokraternas EU-valvaka from Avanti Video on Vimeo.

måndagen den 15:e juni 2009

Kristina Alvendal leker arkitekt

Via Kaffepulver påminns jag om vad jag glömde blogga om härförleden. Kristina Alvendals försök att riva upp beslutet att blåklassa TryggHansa-huset på Kungsholmen eller Åhlénshuset i City. Bara för att Alvendal tycker det är fult tycker hon att Stadsmuseets sakkunniga har fel. Johan Wirfält har sammanfattat det hela på ett förtjänstfullt sätt.

Är det inte intressant när politiker försöker vara experter och köra över de faktiska experterna. Jag har jobbat hela mitt liv inom medlemsstyrda organisationer så jag vet precis vad det innebär när allmänt tyckande för styra över vad man som expert tycker sig ha belägg för.

"Trygg Hansa-huset kan på intet sätt motsvara Plan- och bygglagens intentioner om skydd för en byggnad särskilt värdefull ur historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt”,

skriver stadsbyggnadsborgarrådet Alvendal beskäftigt. På vilka grunder baserar hon detta tyckande? På vilket sätt är hon, som jurist, mer lämpad att avgöra detta än Stadsmuseets personal? Hur skulle Stockholm se ut om Alvendal fick bestämma? Hela stan som Äppelviken eller Hammarby Sjöstad?

"Åhlénshuset kan man också ifrågasätta. Jag tror inte att stockholmarna i gemen har samma respekt för Åhlénshusets utformning som man har för exempelvis slottets."

Nä bevare oss för klåfingriga, prusseluskiga moderatkärringar som tror sig veta allt om allt och dessutom utser sig själva till något slags skönhetsråd. Jag anmäler mig härmed till ockupation om så skulle bli aktuellt!

"CIA-stödd" my arse

Så trött jag blir när våra tidningar inte kallar saker för dess rätta namn. Tror någon att CIA agerade på egen hand och initiativ när man hjälpte shahen Mohammad Reza Palavi till makten i Iran? Efter att den folkvalde premiärministern Mohammad Mossadeq varit fräck nog att nationalisera landets oljeresurser? Kuppen mot en folkvald president som var alltför vänster för USA:s smak var inte "CIA-stödd". Lika lite som kuppen mot den folkvalde Salvador Allende var det i Chile 20 år senare. CIA kanske utförde den amerikanska regeringens smutsiga arbete men uppdraget att utföra det kom självklart från högre ort.

När jag läser om hur folk i Teheran protesterar mot valresultatet drabbas jag av samma känsla som i Mongoliet eller Thailand. Att det till stor del handlar, inte bara om korrupta politiker, utan också om storstad mot landsbygd. Hur människor i storstan vill ha förändring, vill leva mer sekulariserat och jämställt. Medan folket på landsbygden mest vill försäkra sig om sin överlevnad och undvika försämringar.

I Dagens Nyheter ser jag en bild på en ung kvinna med huvudduken bakåtskjuten över håret som ligger på marken, iklädd röda basketdojjor till sin fotsida kappa. Över henne står en äldre man med käpp. Bilden kan tolkas på två sätt. Endera som att mannen räcker henne käppen för att hjälpa henne upp. Eller att mannen slår mot henne med käppen.

Medan man önskar att revolten mot valresultatet i Iran skulle leda till mer öppenhet och frihet så är jag rädd att resultatet bara blir detsamma. President Ahmadinejad har fortfarande ett starkt folkligt stöd, kanske tillräckligt för att vinna utan fusk. För att få hela folket med sig på förändringar krävs förmodligen mer än en upplyst huvudstadsbefolkning. Och hur detta sker i ett land där journalister, som SVT:s reporter enligt Aftonbladet, uppmanas att resa hem nu när valet är över, det är just frågan.

Men att det inte funkar med USA:s inblandning via CIA, det vet vi ju.

Tell me why... tell me why...

Måndag igen. Men den här veckan är ju lite mer uthärdlig när man vet att på tredje dagen kommer lille mannen hit och på fjärde dagen bär det av mot Torpet igen.

Helgen har varit produktiv. Vi har satt krusbär, pelargoner, löjtnanthjärta, syren och lite annat smått och gott. Lille mannen har bråkat med kanttrimmern men ändå lyckats trimma till kanterna. Jag har gått loss med min nya Fiskars-sekatör. Irisen verkar ha gjort som gullregnet förra sommaren. Ha frusit och vägrar komma upp. Men gullregnet blommar mer än någonsin tidigare.

Det har regnat. (När vi grillade.) Och solen har skinit. (Tidigt på morgnarna när man ligger kvar i sängen.) Till midsommar väntar vi oss skyfall så kan det bara bli bättre. Regnfronten skall ligga norr om Vänern sägs det. Norr om Väse betyder väl det.

Sen söker jag efter sådana där bokstäver i guld som man kan klistra på t ex en ny brevlåda. Tips om var i Stockholm man kan köpa sådana mottages gladeligen. Saknar John Wall i gamla PUB-huset. Där löste jag alla sådana där problem!

lördagen den 13:e juni 2009

Värmlands Folkblad till frukost

Trots att vi ännu inte hunnit få upp vår brevlåda på Torpet och prenumerationen på VF ännu inte hunnit börja så hamnar VF i en påse på dörrhandtaget på morgonen. Det är vår kände välgörare och släktning som kör ner den när han läst den. Idag kan man läsa ett reportage av Jesper Huor som varit på reportageresa i Afghanistan. Där har han träffat 11-åriga Grana som en dag satt och åt frukost med sin familj hemma i sin by på landet. Då slog en bomb ner i deras hus. Grana miste ett ben, en arm och hela sin familj. Mamma, pappa, tre systrar, tre bröder och två svägerskor. Nu bor hon med sin morbror i Kandahar. Morbrodern oroar sig för flickans framtid, både p g a tradtionella könsroller och p g a hennes funktionshinder.

Granas stora önskan inför framtiden är att få lära sig läsa och skriva. När hon blir stor vill hon hjälpa barn som har det svårt.

Dessvärre hittar jag inte artikeln på nätet.

Igår kunde vi dessutom läsa att Lantmäteriet i Karlstad försvarar kvartersnament Negern. Så heter kvarteret där Scandic Winn ligger, nära biblioteksbron. Motiveringen från Lantmäteriet är häpnadsväckande dum. Man får bilden av att den som besvarat de som klagat på det otidsenliga kvartersnamnet är en sån där som säger sig inte var rasist, men...

Bl a hävdar Lantmäteriet i Karlstad att

* Den under 1800-talet i litteraturen allmänt förekommande benämningen neger inte hade en nedsättande prägel.

eller att

* Värderingen av benämningen neger [som något nedvärderande] utgår från en modern tolkning av ordet hos privatpersoner.

eller att

* Kvartersnamnet är "exotiskt och fantasieggande".

Exotiskt? Ja, men är det inte själv kärnan i särskiljandet av "negrer" och "vita"? Man skulle kunna tro att Lantmäteriet i Karlstad är nån slags utstickare till Rasbiologiska institutet... Är detta verkligen Lantmäteriets åsikter 2009?

Uppdatering: Nu har även Centrum mot Rasism reagerat över Lantmäteriets etnocentrism.

fredagen den 12:e juni 2009

Duh!

Tar paus i protokollsskrivandet och brygger ännu en kopp kaffe samt kollar nyheterna på nätet. Folkhälsominister Maria Larsson (KD) tycker tydligen att hennes jobb är viktigare än resten av världens. WHO gick ut med hemligstämplad info till alla regeringar och meddelade att de tänkte uppgradera svininfluensaepidemin till en pandemi. Detta skulle man tillkännage vid en presskonferens hos WHO.

Men Maria Larsson har inte tid att vänta på sådant. Hon kallade, som enda regeringsrepresentant i hela världen, till presskonferens och förekom WHO. Och det förklarar hon såhär:

"...regeringen såg det praktiskt möjligt att ha en snabb presskonferens för att förklara hur situationen ser ut i Sverige..."

I Sverige har hittills 15 personer drabbats av en snabbt övergående förkylning till följd av viruset. (Om jag varit presschef på WHO hade jag ju fått lust att stryka Sverige från infolistan, så att de fick informationen samtidigt som pressen...)

Det är nästan lite psykopatbeteende över det här. Som när en mig närstående fick sparken från sitt jobb och hans chef valde att berätta det på veckomötet inför alla andra på avdelningen. Typ "och så skall vi säga upp NN". Efteråt frågade min närstående sin chef varför han inte kunnat ta det enskilt varpå chefen svarade sin varslade underställde:

- Det här sättet kändes bäst för mig.

onsdagen den 10:e juni 2009

Den gamle och makten

På vägen till jobbet idag läste jag i Metro att Ella Bohlin (KD) var "snopen" över att Alf Svensson plötsligt dök upp som gubben ur lådan och petade bort henne från KD:s enda mandat i EU-parlamentet. Det fanns liksom inte med i bilden när hon sa upp sig från PR-byrån och hoppade på EU-valståget. Med tanke på Bohlins genusanalytiska insikter så är jag inte ett dugg snopen över Bohlins snopenhet. Det är heller inte Per Garthon (MP) som förmodligen gör en ganska klockren analys på Newsmill.

Jag delar Garthons uppfattning om att de väljare som slutligen hjälpt KD in i parlamentet förmodligen inte gjorde det för att de förväntat sig få se Alf Svensson där. Å andra sidan kanske inte Svenssons väljare röstat på KD om de bara skulle haft Ella Bohlin att rösta på. Då hade kanske Gunnar Hökmark (M) lockat mer? Möjligen tar gubbmaffian och Bohlins supportrar ut varandra i det hänseendet. Men klart är ju att Kristdemokraternas väljare inte är mogna för en ung kvinna som sin representant. Henne kunde man i stället använda som galjonsfigur under valet för att locka väljare.

När jag i Aftonbladet på lunchen läser att Alf Svensson och Ian Wachtmeister suttit nere i nån hotellbar i Israel och kokat ihop Svenssons kampanj som Wachtmeister, ni vet han från rasistpartiet Ny Demokrati, pytsade in en halv miljon i, så känns allt lite... bastuaktigt...

Nu funderar Ella Bohlin över sin framtid. Möjligen en erfarenhet rikare. Eller så är hon bara en enskild kvinna som råkat befinna sig på fel plats när en enskild man råkade få fler röster av enskilda väljare.

Även Sara och Samuel har funderingar kring detta.

Små människor

Det finns något jag tycker värre om än pedofiler som begår sexuella övergrepp mot barn. Som jag tycker värre om än män som misshandlar kvinnor till döds inom hemmets fyra väggar. Som jag tycker värre om än alla Englamördare, Knutbypastorer och Arbogamörderskor tillsammans. Och det är vanliga människor bakom sina datorer. [Här fanns tidigare en länk.] Internetpöblen, hopen som skriker efter blod. Som piskar upp en hatstämning. Även om dessa som i just detta exempel är omyndiga barn. (Jag är inte säker på att det är fallet med alla som gapar och svär dock.)

Det är ni som skulle springa först i medborgargardet och lynchmobben. Ni rättfärdiga som aldrig (!) gör fel, som aldrig går över gränsen, men som inte har hjärta nog i kroppen att känna, inte hjärna i skallen att tänka efter.

Bakom era tangentbord kan ni spy ut er galla utan att riskera något. Ni är i sanning små människor.

Uppdatering: Lyckligtvis har någon stängt ner bloggen tillhörande den 16-årige pojke som misstänks för att ha mördat en 15-årig flicka i Stureby. Jag brukar aldrig länka till sådant men i just det här fallet gjorde jag ett undantag då det var ett exempel på hur anonymiteten på internet kan skapa monster av dem som kommenterar. Man pratar om alkolås i bilar. Det borde finnas aggrolås på tangentborden.

Sagan om Posten och hur vi blev med brevlåda

Härom dagen berättade jag om hur jag när jag bett Postens kundtjänst om råd fått telefonnumret till Lindesberg i stället för Karlstad. Nu kommer uppföljningen. Håll i hatten för nu far vi!

Prolog: Det hela började med att vi tänkte fira 40 år på Torpet genom att sätta upp en brevlåda. På så sätt kan vi få tidningen dit ut på semestern, ta en sommarprenumeration på Värmlands Folkblad och kanske eftersända posten.

Akt 1: Jag ringer Posten i Karlstad på det nummer jag fått då jag påpekat att det förra gick till Lindesberg. Trevlig kvinna upplyser mig om att det är Posten på Kronoparken jag skall prata med. På Kronoparken är jag uppvuxen och ringer glad i hågen till mina gamla hemtrakter. Jag berättar mitt ärende. En kvinna upplyser mig om att brevbäraren inte är åter än, kan jag ringa om en timme. Javisst kan jag det.

Akt 2: Jag ringer åter till Posten och får prata med Lennart. Presenterar mitt ärende och talar om var Torpet ligger. Då är det brevbärare Thomas jag skall prata med. Får Thomas på tråden och hinner nätt och jämt (värmländska för bara) säga vart Torpet ligger mer exakt innan Thomas förskräckt skickar över luren till chefen Lennart. Sedan följer ett underligt samtal.

Jag undrar hur det kan komma sig att den väg som leder mellan två gårdar dit Posten uppenbarligen kör är den enda som de inte trafikerar. Kan man kanske få se en karta på deras slinga?

- Varför skall du se den!? Undrar Lennart ilsket.

- Jag har ingen skyldighet att redogöra detta för dig! Säger Lennart ännu mer upprört.

Jag bara gapar. Här har man vänligt förklarat sitt ärende och innan man hunnit förklara klart blir man uppläxad av en statens tjänare. Var finns Mats Odell när man bäst behöver honom?



Jag förklarar lugnt för Lennart att jag inte alls är ute efter att bråka utan bara vill veta hur det går till, för jag kan inget om detta. Lennart berättar att de kör sin slinga enligt rutten ovan. Den röda fyrkanten är vårt Torp som tydligen lyckats placera sig i postalt ingenmansland. Postbilen kör alltså först norrut till gård 1, där vänder man och kör tillbaka samma väg och kör sedan vänster och så in till gård 2, där man vänder och kör vidare norrut. Vägen norrut från gård 1 trafikeras av en annan postrutt men dock av Posten...

Jag frågar varför dom inte kör i cirkel. Lennart förklarar att de sedan kör vidare norrut så det går ju inte... Jag får klart för mig att endera får vi hämta posten på gård 1 eller gård 2. Det är väl sisådär en 750 meter till gård 1 och 1 km till gård 2.

Jasså, är det tidningen vi är intresserade av? Ja den bär inte dom ut! (Jag råkar veta att min farbror får sin VF med Posten men orkade inte jiddra mer med Lennart.)

Akt 3: Jag ringer min farbror, granne med Torpet, som skrattar och berättar att grannen där ute kör ut post i trakten, dock inte på sin egen slinga. När han fått höra om våra brevlådeplaner hade han sagt nåt i stil med "good luck, det klarar dom aldrig". Farbroderns namn nämde jag aldrig för Lennart då jag misstänker att han är bannlyst där efter sina otaliga duster med Postverket. En gång hade han tydligen frågat nån chefsperson på Posten om läskunnighet inte ingick i anställningskriterierna på Posten.

Akt 4: Jag ringer Karlstad kommun och får prata med Tina som har hand om adresserna i kommunen. Hon känner väl till Posten och deras metoder och det känns skönt att få lätta sitt hjärta lite för denna serviceminded kvinna. Hon kan dessutom tala om vad vår adress där ute är. Vi visste ju bara vad Torpet hette i folkmun och vad fastighetsbeteckningen är. Dessutom fick jag veta hur man sätter numren i adresserna, utifrån väg. Vår väg heter 600. Grannens väg heter 700.

Akt 5: Jag ringer Tidningstjänst i Karlstad och får tala med Maria. Maria är oerhört hjälpsam och berättar att Tidningstjänsts slinga går i perfekt linje, den röda här nedan, mellan gård 1 och gård 2 förbi vårt torp. Bilen de kör är högerstyrd och ställer vi bara upp vår låda på höger sida så skall vi nog få vår tidning.

Akt 6: Jag ringar Värmlands Folkblad och får tala med trevliga Charlotte som gärna säljer en superbillig prenumeration till oss för 295 kr. Med start samma dag som systern och svågern anländer i sommar. Bara vi skriver vårt namn på lådan så skall vi inte behöva gå längre än 50 meter.

Så, i helgen far lille mannen och jag ut och sätter upp vår alldeles egna brevlåda. Den första på Torpet som väl fyller sisådär 105 år eller nåt. Kanske har vi en liten invigningsceremoni med skumpa och skålar för Tina, Maria, Charlotta och vårt tidningsbud. Lennart och Thomas kan fortsätta tjura, för posten den kör vi ju mer och mer digitalt numera.

Where is Iraq?

Newsweeks guesteditor Stephen Colbert levererar ett par sköna citat:

"I know what you're thinking: "Isn't the Iraq War over?" That's what I thought, too. I hadn't seen it in the media for a while, and when I don't see something, I assume it's vanished forever, like in that terrifying game peekaboo."

"And by August of next year we'll withdraw every single one of our troops, leaving behind only memories and 50,000 troops."

och
"But despite our continued victories, Americans have many lingering questions about Iraq. For example: where is Iraq?"

tisdagen den 9:e juni 2009

Om att hata hatet

Sara skriver så klokt om att man ibland behöver hatfria dagar. Och därför inte alltid läser bloggkommentarer. Härom dagen raderade jag en blogg från min läslista för att bloggerskan i fråga plötsligt visade sig vara väldigt kategorisk i en fråga och därmed drog till sig lika kategoriska och hatfyllda kommentatorer. Jag ids helt enkelt inte ta del av deras spyor och detta fanatiska svart-eller-vitt-tänkande diskvalificerar liksom bloggen som läsvärd. Inga argument, bara en massa affekterat skitkastande.

Läste i tidningen idag att Caroline af Ugglas slutade surfa på sidor där hon själv förekom för att hon inte stod ut med att läsa alla kommentarer om hur ful hon är. Att hon inte tycker att hon är ful men att hon kanske gör fula grimaser men att ingen anklagar Mick Jagger för att vara ful p g a detta.

När jag stängde min blogg för anonyma kommentarer upphörde genast alla inlägg som bröt mot kommentatorsreglerna. Det verkar finnas ett direkt samband mellan dem som fejsar med sin blogg/sitt namn och förmågan att iakta normalt hyfs när man kommenterar. Å ena sidan saknar jag kommentarer från syrran och alla andra som inte har en egen blogg, men jag mår bättre av att inte behöva jiddra med icke läskunniga hela tiden.

När Anders Sparring skrev att han tagit med sig valsedlar från rasistpartierna (för att kolla vilka dom är som ställer upp för dessa partier) blev han polisanmäld (eller hotad om det) av en anonym kommentatör. Denne förstod inte skillnaden mellan valsedlar och valsedlarna. Som så ofta är de som ropar på språktest av invandrare icke själva läskunniga. Särskilt inte när det gäller att läsa mellan raderna.

Nä, ibland känner jag att jag vill stänga igen och flytta ut i internetfritt land. Eller tillbaka till en tid där politik handlade om fördelning av resurser och hur man fördelar välfärden, snarare än vem som har rätt att ladda ner gratis film på nätet eller vem som skall göra minst i EU-parlamentet.

Symmetri

En liten man nära mig har experimenterat med sitt utseende och kommit fram till att han är lite ojämn. Inget mot vad hans fru är! Min haka måste vara helt vind.

Postens fina service

Jag har försökt kommunicera med Posten kring hur man bär sig åt för att få post till sitt lantställe. Jag vill ha med mig Svenskan på semestern och dessutom kunna få eminenta Värmlands Folkblad på morgnarna.

När jag lämnat fastighetsbeteckningen till Postens kundservice fick jag svaret att ringa den lokala brevbäraren på 0581-xxx xx.

Som tur var kollade jag upp numret. Det lät nämligen lite underligt med den där 8:an där. Eftersom numret går till Lindesberg i Västmanland. Undrar vad dom sagt på brevbärarkontoret där om jag ringt och bett att få post till en sommarstuga utanför Karlstad...

Nog bäst att söka själv...

måndagen den 8:e juni 2009

Feministerna i Väse

I Väse där vi har vårt torp bor 9 personer som lagt sin röst på Fi i valet. Undrar just vilka dessa kloka människor är. Möter vi dem ibland på VärmlandsRasta när vi är där och köper tidningen och bajsar?

http://www.val.se/ är en outsinlig källa för statistikbitare. :)

Uppdatering: Annars verkar ju Möllevången kring Folkets Park i Malmö vara ett trevligt ställe att bo på med sisådär en 16 procent till Fi...

söndagen den 7:e juni 2009

Thank you for the money, money, money

Benny Andersson!

Stod i kön på Konsum i Molkom igår och skrek högt till lille mannen när jag såg löpsedlarna. Benny, my man!

Nu sitter jag hemma i Vällingby och dricker vin och biter på naglarna. 3,2 procent enligt vallokalundersökningarna. Nu hoppas vi att 90 procent av alla som röstat på Fi gjort det i förhand. :)

Uppdatering: Som man röstar i Karlstad så röstar Sverige. Säger Sören Holmberg. Ja, då är det ju definitivt kört för feminismen. Men valresultatet leder åtminstone till att Fi ökar från 0,47 procent till 2,1 procent. Inte illa!

fredagen den 5:e juni 2009

Kinsesisk influensabekämpning

Kineserna verkade paniskt rädda för svininfluensa. Här har vi en ögonblicksbild från China Easterns flyg från Seoul när det landar på Pudong Airport i Shanghai. Ombord kommer fem av dessa figurer och lyser oss alla i pannan med någon slags febermätare samt fotograferar operationen. De som hade förhöjda värden fick en termometer inkörd i munnen efter ordern:

- OPEN YOUR MOUTH!

Kineserna flinade rått och tog upp sina mobiler och började fota. Det gjorde även vi.

Utöver detta fick vi skriftligen garantera, med hot om dryga böter, att vi varken nös, snorade eller hostade.

I hela Kina har man kunnat rapportera ca 50 fall av svininfluensa. På 1,3 miljarder människor. kanske beror det på kontrollen på planen? ;)

torsdagen den 4:e juni 2009

Modernitetens skövlingar

Minns att jag en gång diskuterade rivningen av gamla Klara i Stockholm med en kollega född på 1940-talet. Denne hade en bra mycket mindre nostalgisk syn på det hela än jag själv. ABC och det påföljande MIljonprojektet var ett sätt att skapa moderna lägenheter för vanligt folk, att få bort fattigbostäder utan toaletter och rinnande vatten. Så kan man nog betrakta rivningarna av de gamla shikumenhemmen i Shanghai också. Men man blir icke desto mindre förtvivlad när man vandrar runt i de gamla kvarteren bland byggkranar och nya groteska höghus.

Xiantiandi utgör den östra delen av området som kallas The French Concession. Denna franska koncession präglas av lummiga gator kantade av skuggande plataner och stora fina, franskinspirerade hus. Om det inte vore för dofterna, luftfuktigheten och trafiken skulle man nästan kunna tro att man befann sig i Frankrike. I just Xiantiandi har man sedan början av 2000-talet genomfört stora förändringar. Här låg tidigare ett stort område med shikumenhus, d v s trevåningshus med stenportar och smala gränder. 4 000 familjer förlorade sina hem när man skulle modernisera och bygga stora gallerior där man kan köpa allt från en ny dräkt till en ny Porsche. Vissa av shikumenhusen renoverades och ett muséum, Shikumen Open House Museum, byggdes för att man skall kunna studera den gamla tidens boende.


I ett par kvarter finns shikumenbebyggelsen kvar och det känns som att kliva in i ett parallellt universum där tiden stått stilla. Shikumen betyder stenport och syftar på de stenportar som leder in till husen. De kan enklast jämföras med brittiska radhus. Byggandet av dessa hus startade på 1860-talet men blev mycket populärt på 1930-talet.


I dessa gränder levde folk nära varandra och det var lätt att ha kontroll på vad grannarna sysslade med. Men detta boende bidrog givetvis också till en social närhet och tygghet som inte kan återskapas i skyskrapor.


Men idag ser det alltså annorlunda ut. Det rivs fortfarande i Xiantiandi och Deng Xiaopings löfte om att bygga ett ekonomiskt centrum av världsklass i Shanghai verkar stå sig. För att rädda det som återstår av gamla arkitektoniska skatter låter man utlänningar köpa upp dessa hus och renovera dem genom att starta restauranger, gallerior eller konstateljéer.



I Xiantiandi har man anlagt en konstgjord sjö med park som ligger mellan monsterskyskrapor och bilhandlare. Här kan man köpa sin Peugeot eller Porsche alldeles intill parkens grönska.


Just nu bygger man inför Expo 2010 som lett till att än fler familjer blivit fördrivna från sina hem. Här kan ni läsa om hur de människor som tvingats bort har det idag. För Svenska Dagbladets reporter (Ola Wong?) berättar 58-årige Bai Honggen hur det var förr. Bai berättar att han saknar gemenskapen i det gamla slitna kvarteret där folk tog hand om varandra.

- Det var ingen som brydde sig om att låsa dörren. På morgonen gick vi ut och åt friterat bröd och sojamjölk. Ja, på den tiden var det verkligen harmoniskt, säger Bai.

Så det är med en klump i magen man vandrar runt på dessa kontrasternas gator. Förhoppningvis leder förändringarna till ökad välfärd även om det inte kan ersätta den sociala gemenskapen. Vilket får en att undra över vad som är viktigt i livet.



Skicka Schyman till Bryssel!

När vi skulle flyga från Paris i förrgår sprang vi på Jacques Öhlund vid gaten på Charles de Gaulle. Vi berättade att vi bevakat val i Mongoliet och nu var på väg hem för att rösta på hans brabo i vårt eget val. Han berättade att de franska feministerna var exalterade över Gudruns senaste feministbrev om feminismen som överskridande höger- och vänstergränser i politiken. Idag får vi läsa fransyskan Elise Devieilhe önska sig ett franskt feministiskt initiativ på Newsmill. I Spanien finns redan ett sådant, Iniciativa Feminista. Fi behövs i Europa för att ge kraft till liknande initiativ i andra länder. Gudrun behövs i EU-parlamentet.

Jacques får kanske förbereda sig på att börja pendla till Bryssel också, utöver Paris, Stockholm och Simrishamn. För nu har det brakat till i kampanjen Skicka Schyman till Bryssel. Häromdagen var Gudrun med i P1 och berättade att Fi kör valkampanj med nollbudget. Dessutom har vi ju nekats av TV4 att få göra reklam där.

Efter programmet ringde Gudruns telefon. Och Gudrun är ju en person som svarar på alla samtal. Den här gången var det en hemlig välgörare som ansåg att det är klart att även Fi borde få göra reklam. Plötsligt hade vår reklambudget ökat från 0 kr till 1 miljon. Så imorgon kan ni se Gudrun i DN, Svenskan, GP, Sydsvenskan, Aftonbladet och Expressen. På helgen blir det helsida i DN. Att just den tidningen valdes ut kanske beror på att de konsekvent vägrat nämna Fi som kandidatparti i valet. ;)

Om inte Fi funnits hade jag vacklat mellan (V) och Carl Schlyter (MP). Inte för att jag litar på MP när det gäller arbetsrätten, utan för att jag gillar just Schlyter som verkar vara en seriös, hårt arbetande person med vettiga åsikter. Jag tror att det är mellan Gudrun och Carl många väljer på söndag. Här kommer fyra tunga argument för att välja Gudrun:

- Gudrun går att lita på i frågan om värnandet av svenska kollektivavtal! Hon har analysen solklar.

- Gudrun kommer vara en ständig påminnelse för de religiösa, kvinnofientliga krafterna i Europa att kvinnor inte finner sig i deras försök att bestämma över våra kroppar!

- Gudrun kommer ha en symbolisk kraft och vara en inspirationskälla. När vi ser bilder från EU-politiken på gubbe, gubbe, gubbe, gubbe, Gudrun, gubbe. gubbe. Det stärker feminister i alla länder att en talare som Gudrun sätter ord på kvinnors vardagsvillkor.

- En röst på Fi och Gudrun är inte bortkastad. Om vi kommer över 1 procent slipper vi betala valsedlar och köra ut dem själva i nästa val. Det är värt otroligt mycket för en organisation som inte kan förlita sig på miljondonatorer...

Om ni fortfarande tvivlar kan ni lyssna på Mian Lodalen som förklarar varför hon kommer skicka Schyman till Bryssel.



Här kommer ännu en bra artikel. Läs också: Johanna Look, Berolin Deniz, Lourdes Daza-Gillman, Samuel Kvist, Fumiko Moonstar och Jens O.

onsdagen den 3:e juni 2009

Sammanfattning av veckan som gått

Här kommer en liten sammanfattning av vår vecka i Shanghai då vi varit censurerade av den kinesiska regimen.

Första dagen gick vi, och gick och gick och gick. Han se en hel del samt dricka te på tehuset i Sjön. Dock var The Bunds starndpromenad gömd bakom byggstaket inför Expo 2010.

Sen delade jag med mig av mongolernas syn på vegetarianer. Och av något skruvade bilder från Shanghais shoppingdistrikt. (Orkade inte rätt till dem...)

Viktigast under veckan var följande inlägg:

Läs om hur Shanghais styrande fördriver människor från deras hem för att bygga nytt och modern. Kommer lägga in inlägget här senare.

Eller om hur Sverige behöver ett nytt valsystem.

Dumheter 2.0

Förra veckan skrev jag ett inlägg om hur korkat det framstår att försöka nita Wanja Lundby Wedin för att LO som arbetsgivare betalat lön till en person som de visstidsanställt för ett visst projekt bara för att denne person råkar vara gift med WLW.

Idag tar oss Svenska Dagbladet till nya höjder. Idag kan vi läsa att det faktum att Christer Elmhagen inte kommer beviljas ansvarsfrihet och att Svenskt Näringslivs Göran Tunhammar riskerar samma öde är "ett nytt bakslag" för Wanja Lundby Wedin. Alltså, jag skulle säga att det vore ett bakslag för Svenskt Näringsliv och för Tunhammar och Elmhagen själva. För LO, som ägare, är det ju möjligen tråkigt att behöva besluta om något så ovanligt som att inte bevilja ansvarsfrihet.

Men, på vilket sätt berättigar en artikel om Tunhammars och Elmehagens ansvarsfrihet en rubrik som denna:

"LO-basen riskerar nytt bakslag."

Kamma er!

Älskade blogg!

Aaaahhh, vad skönt att ha lämnat censurens Kina och äntligen kunna blogga på det vanliga stället igen. Men först skall jag sova efter min långflygning med Air France idag. Heder till den proffsiga personalen som måste känt en viss frustration över att inte veta vad som hänt deras arbetskompisar på AF 447 från Rio.