torsdag 4 juni 2009

Modernitetens skövlingar

Minns att jag en gång diskuterade rivningen av gamla Klara i Stockholm med en kollega född på 1940-talet. Denne hade en bra mycket mindre nostalgisk syn på det hela än jag själv. ABC och det påföljande MIljonprojektet var ett sätt att skapa moderna lägenheter för vanligt folk, att få bort fattigbostäder utan toaletter och rinnande vatten. Så kan man nog betrakta rivningarna av de gamla shikumenhemmen i Shanghai också. Men man blir icke desto mindre förtvivlad när man vandrar runt i de gamla kvarteren bland byggkranar och nya groteska höghus.

Xiantiandi utgör den östra delen av området som kallas The French Concession. Denna franska koncession präglas av lummiga gator kantade av skuggande plataner och stora fina, franskinspirerade hus. Om det inte vore för dofterna, luftfuktigheten och trafiken skulle man nästan kunna tro att man befann sig i Frankrike. I just Xiantiandi har man sedan början av 2000-talet genomfört stora förändringar. Här låg tidigare ett stort område med shikumenhus, d v s trevåningshus med stenportar och smala gränder. 4 000 familjer förlorade sina hem när man skulle modernisera och bygga stora gallerior där man kan köpa allt från en ny dräkt till en ny Porsche. Vissa av shikumenhusen renoverades och ett muséum, Shikumen Open House Museum, byggdes för att man skall kunna studera den gamla tidens boende.


I ett par kvarter finns shikumenbebyggelsen kvar och det känns som att kliva in i ett parallellt universum där tiden stått stilla. Shikumen betyder stenport och syftar på de stenportar som leder in till husen. De kan enklast jämföras med brittiska radhus. Byggandet av dessa hus startade på 1860-talet men blev mycket populärt på 1930-talet.


I dessa gränder levde folk nära varandra och det var lätt att ha kontroll på vad grannarna sysslade med. Men detta boende bidrog givetvis också till en social närhet och tygghet som inte kan återskapas i skyskrapor.


Men idag ser det alltså annorlunda ut. Det rivs fortfarande i Xiantiandi och Deng Xiaopings löfte om att bygga ett ekonomiskt centrum av världsklass i Shanghai verkar stå sig. För att rädda det som återstår av gamla arkitektoniska skatter låter man utlänningar köpa upp dessa hus och renovera dem genom att starta restauranger, gallerior eller konstateljéer.



I Xiantiandi har man anlagt en konstgjord sjö med park som ligger mellan monsterskyskrapor och bilhandlare. Här kan man köpa sin Peugeot eller Porsche alldeles intill parkens grönska.


Just nu bygger man inför Expo 2010 som lett till att än fler familjer blivit fördrivna från sina hem. Här kan ni läsa om hur de människor som tvingats bort har det idag. För Svenska Dagbladets reporter (Ola Wong?) berättar 58-årige Bai Honggen hur det var förr. Bai berättar att han saknar gemenskapen i det gamla slitna kvarteret där folk tog hand om varandra.

- Det var ingen som brydde sig om att låsa dörren. På morgonen gick vi ut och åt friterat bröd och sojamjölk. Ja, på den tiden var det verkligen harmoniskt, säger Bai.

Så det är med en klump i magen man vandrar runt på dessa kontrasternas gator. Förhoppningvis leder förändringarna till ökad välfärd även om det inte kan ersätta den sociala gemenskapen. Vilket får en att undra över vad som är viktigt i livet.



2 kommentarer:

DLM sa...

Själva idénm med moderniteten är att ersätta allt det som människor har tyckt varit väsentligt i alla tider med oväsentligt konsumtionsskräp. Vem behöver grannar och grannsämja när man kan umgås med en TV, sin dator eller sätta på något slags 3D-pryttel som fyller ens lägenhet med en massa artificella kändisar, som delar sina tomma och innehållslösa liv med en, om man betalar en autogiroavgift på 892 SEK per månad. Frågan är: "- Vem hittade på hela det härna modernitetseländet?"

Rabiatfeminism sa...

Som min kloka vän landskapsarkitekten sa: - Om vi sitter inne och facebookar hela dagarna dör vi ut som humanister.

Något för dom där piraterna och deras väljare att fundera över.