onsdagen den 10:e juni 2009

Sagan om Posten och hur vi blev med brevlåda

Härom dagen berättade jag om hur jag när jag bett Postens kundtjänst om råd fått telefonnumret till Lindesberg i stället för Karlstad. Nu kommer uppföljningen. Håll i hatten för nu far vi!

Prolog: Det hela började med att vi tänkte fira 40 år på Torpet genom att sätta upp en brevlåda. På så sätt kan vi få tidningen dit ut på semestern, ta en sommarprenumeration på Värmlands Folkblad och kanske eftersända posten.

Akt 1: Jag ringer Posten i Karlstad på det nummer jag fått då jag påpekat att det förra gick till Lindesberg. Trevlig kvinna upplyser mig om att det är Posten på Kronoparken jag skall prata med. På Kronoparken är jag uppvuxen och ringer glad i hågen till mina gamla hemtrakter. Jag berättar mitt ärende. En kvinna upplyser mig om att brevbäraren inte är åter än, kan jag ringa om en timme. Javisst kan jag det.

Akt 2: Jag ringer åter till Posten och får prata med Lennart. Presenterar mitt ärende och talar om var Torpet ligger. Då är det brevbärare Thomas jag skall prata med. Får Thomas på tråden och hinner nätt och jämt (värmländska för bara) säga vart Torpet ligger mer exakt innan Thomas förskräckt skickar över luren till chefen Lennart. Sedan följer ett underligt samtal.

Jag undrar hur det kan komma sig att den väg som leder mellan två gårdar dit Posten uppenbarligen kör är den enda som de inte trafikerar. Kan man kanske få se en karta på deras slinga?

- Varför skall du se den!? Undrar Lennart ilsket.

- Jag har ingen skyldighet att redogöra detta för dig! Säger Lennart ännu mer upprört.

Jag bara gapar. Här har man vänligt förklarat sitt ärende och innan man hunnit förklara klart blir man uppläxad av en statens tjänare. Var finns Mats Odell när man bäst behöver honom?



Jag förklarar lugnt för Lennart att jag inte alls är ute efter att bråka utan bara vill veta hur det går till, för jag kan inget om detta. Lennart berättar att de kör sin slinga enligt rutten ovan. Den röda fyrkanten är vårt Torp som tydligen lyckats placera sig i postalt ingenmansland. Postbilen kör alltså först norrut till gård 1, där vänder man och kör tillbaka samma väg och kör sedan vänster och så in till gård 2, där man vänder och kör vidare norrut. Vägen norrut från gård 1 trafikeras av en annan postrutt men dock av Posten...

Jag frågar varför dom inte kör i cirkel. Lennart förklarar att de sedan kör vidare norrut så det går ju inte... Jag får klart för mig att endera får vi hämta posten på gård 1 eller gård 2. Det är väl sisådär en 750 meter till gård 1 och 1 km till gård 2.

Jasså, är det tidningen vi är intresserade av? Ja den bär inte dom ut! (Jag råkar veta att min farbror får sin VF med Posten men orkade inte jiddra mer med Lennart.)

Akt 3: Jag ringer min farbror, granne med Torpet, som skrattar och berättar att grannen där ute kör ut post i trakten, dock inte på sin egen slinga. När han fått höra om våra brevlådeplaner hade han sagt nåt i stil med "good luck, det klarar dom aldrig". Farbroderns namn nämde jag aldrig för Lennart då jag misstänker att han är bannlyst där efter sina otaliga duster med Postverket. En gång hade han tydligen frågat nån chefsperson på Posten om läskunnighet inte ingick i anställningskriterierna på Posten.

Akt 4: Jag ringer Karlstad kommun och får prata med Tina som har hand om adresserna i kommunen. Hon känner väl till Posten och deras metoder och det känns skönt att få lätta sitt hjärta lite för denna serviceminded kvinna. Hon kan dessutom tala om vad vår adress där ute är. Vi visste ju bara vad Torpet hette i folkmun och vad fastighetsbeteckningen är. Dessutom fick jag veta hur man sätter numren i adresserna, utifrån väg. Vår väg heter 600. Grannens väg heter 700.

Akt 5: Jag ringer Tidningstjänst i Karlstad och får tala med Maria. Maria är oerhört hjälpsam och berättar att Tidningstjänsts slinga går i perfekt linje, den röda här nedan, mellan gård 1 och gård 2 förbi vårt torp. Bilen de kör är högerstyrd och ställer vi bara upp vår låda på höger sida så skall vi nog få vår tidning.

Akt 6: Jag ringar Värmlands Folkblad och får tala med trevliga Charlotte som gärna säljer en superbillig prenumeration till oss för 295 kr. Med start samma dag som systern och svågern anländer i sommar. Bara vi skriver vårt namn på lådan så skall vi inte behöva gå längre än 50 meter.

Så, i helgen far lille mannen och jag ut och sätter upp vår alldeles egna brevlåda. Den första på Torpet som väl fyller sisådär 105 år eller nåt. Kanske har vi en liten invigningsceremoni med skumpa och skålar för Tina, Maria, Charlotta och vårt tidningsbud. Lennart och Thomas kan fortsätta tjura, för posten den kör vi ju mer och mer digitalt numera.

Inga kommentarer: