Rasist-EM

Nej, det är inte unikt för Ukraina och Polen med rasistiska huliganer på fotbollsarenorna. Sådana finns i Sverige och Storbritannien också. Skillnaden är att ordningsmakten tar problemen på allvar här. I Ukraina förnekar polisen att det förekommer rasism på arenorna samtidigt som vi med egna ögon och öron ser och hör hela läktare göra nazihälsningar och utstöta apljud. Hur ska denna polis kunna skydda mörkhyade människor från mobben? När dom till och med kan kasta sig över inte ont anande besökare inne på arenorna? Varför ska polisen ta det på allvar när UEFA vägrar acceptera problemet och skjuter budbäraren (i bloggposten nedan Sol Campbell). Borde inte myndigheterna i Polen och Ukraina reagera när ett annat lands utrikesdepartement går ut och ber sina medborgare med icke-europeiskt utseende och tillhörande religiösa minoriteter att vidta försiktighetsåtgärder?

"Our travel advice for Ukraine does recommend that travellers of Asian or Afro-Caribbean descent or individuals belonging to religious minorities take “extra care”. It is important to note that does not mean we are advising against travel to the country. Rather it is about taking simple steps to stay safe such as travelling as part of a group; avoiding walking alone at night outside of city centres; and not reacting to any possible provocation."

Jag förstår att man inte kan ha en regel där EM endast får hållas i länder utan rasism, för då skulle det inte bli något EM. Däremot borde ett minimikrav för arrangemanget vara att det nationella fotbollsförbundet, UEFA och ordningsmakten i dessa länder tar problemen och hotbilden på allvar.

De korta bilder jag sett från BBC:s dokumentär kanske inte kommer vara representativa för EM, som David Fjäll säger till DN så lär publiken vara annorlunda sammansatt vid ett EM än vid andra matcher. Men om jag förstått saken rätt så var en av matcherna som BBC:s team följde just en match mellan Ukraina och Sverige. 

Av erfarenheterna av alla försök att arrangera Pride i Östeuropa att döma så känns det inte som om polisen i dessa länder har fokus på mänskliga rättigheter och alla människors lika värde. Risken blir därmed överhängande att det blir ett EM i rasism vi får se i stället för i fotboll. Har jag fel blir jag glad.

Ens värsta sidor

Ens värsta sidor kommer fram när man ser inslag i Rapport eller läser artiklar i Dagens Nyheter om de män, och några kvinnor, i Polen och Ukraina som tydligen gjort det till sin uppgift att knacka bög, stå och göra apljud och hitlerhälsningar på fotbollsläktaren samt misshandla andra besökare på grund av deras utländska utseende. Jag har mycket jag skulle kunna säga om dessa halvmänniskor. När jag ser deras pantade nunor i TV eller denna bild i DN fylls jag av ren och skär vrede. 

Det är dock ingenting mot vad jag känner inför UEFA och arrangörerna av fotbolls-EM samt polska och ukrainska staten. Som inte tar läktarvåldet och hatbrotten på allvar. Som inte kan garantera människors säkerhet. Om det är denna lynchmobb som styr i dessa länder så kanske man skulle ställa in hela arrangemanget. Då är det, som Sol Campbell, säger inte säkert att gå på fotboll, och bättre att stanna hemma. När till och med spelarnas familjer väljer att inte åka med till Ukraina är det ett stort problem. Men så ser inte UEFA på det hela. Deras EM-bas i Ukraina tycker att Campbells uttalande är oförskämt mot UEFA och förstår inte syftet med det.

Syftet är kanske att sätta fokus på att UEFA är en skitorganisation som stoppar huvudet i sanden och försöker dribbla [pun unintended] bort det faktum som Sol Campbell så förtjänstfullt lyfter fram:

- Tills vi sett en avsevärd förbättring där ni tagit hand om problemet, förtjänar ni inte denna prestigefyllda turnering i ert land.

Det är inte att vara oförskämd, det är att konstatera det enda riktiga. Det är UEFA som är oförskämda som inte tar problemen på allvar trots fina ord om nolltolerans mot rasism.

Som det passar en

Jan Björklund. Nu har han blivit överkörd i riksdagen i frågan om legitimation av hemspråkslärare, ett krav som V+S+MP drivit under längre tid. Dom anser att alla lärare ska vara legitimerade, det vill säga lärarutbildade oavsett vilket ämne dom undervisar i. Ett krav som även drivits av lärarfacket. Om detta har S motionerat. När motionen skulle behandlas i riksdagen såg det som vanligt ut som att de rödgröna skulle förlora, då vågmästarna SD i över 90 procent av omröstningarna röstar med Alliansen. Men inte denna gång, i kammaren vände plötsligt SD och röstade på S-motionen, trots att den enligt dem innehöll skrivningar de inte kan hålla med om. Jan Björklund, ja han blev jättearg. Och började rya om att detta innebär en "slakt av hela undervisningen". (Look who's talking, tänker man.)

- Det skulle slå sönder och förstöra hela den svenska modersmålsundervisningen. Det innebär en slakt. Förmodligen är det just det som Sverigedemokraterna är ute efter, men jag är förvånad över att de rödgröna är beredda att medverka till det.

Aha! Det innebär alltså att alla de gånger SD röstar med Alliansen efter att denna lagt förslag i riksdagen så b bidrar Alliansen till SD:s politik. Det är en djärv slutsats kan man tycka. Att om någon håller med dig så kommer du omedelbart att stå för dennes åsikter.

Jan Björklund är en populistisk fjant. Tyvärr har han också inflytande att sabotera den svenska utbildningen. Något som till exempel de små högskolorna med all säkerhet kommer bli varse vad det lider. Listan på Björklunds tilltag kan göras lång, senast är det utvärderingssystemet i högskolan som kritiserats, både här hemma och på internationell nivå. Varpå Björklund svarar och genast beslås med felaktigheter och anklagas för att vara skandalöst felinformerad. Ja, eller så lyssnar han helt enkelt inte på experterna utan bara på sig själv.

I en sån värld kan man ju vrida på fakta lite som man känner för. Så att det passar ens åsikter.

Tänk på barnen i Afrika

Idagsidan i Svenska Dagbladet har under en tid publicerat artiklar om fattiga människor i Sverige och hur fattigdom påverkar en som människa. Idag var det dags för obligatoriska läsarbrev. En person med signatur Malina lät meddela att ingen är fattig i Sverige i jämförelse med verkligt fattiga länder. En fattigpensionär som lever på 6 000 kr i månaden är inte fattig i jämförelse med en verkligt fattig människa i Afrika. Fattiga i Sverige ska inte jämföras med andra svenskar, d v s dom som enligt statsministern är "etniska svenskar" och befinner sig mitt i livet, i arbete. Fattiga människor i Sverige ska självklart jämföras med med människor som bor i ett helt annat klimat, i en helt annan del av världen, i en helt annan stat med andra prisnivåer. Är det rimligt? Eller är det bara ett sätt att blunda för att det även här finns människor som har svårt att få ekonomin att gå ihop? Att det även här finns helt barn som växer upp utan att kunna ta del av det som kompisarna har i sina liv, bara för att dessa barns föräldrar är fattiga utifrån svensk ekonomi mätt. Barn som får överleva på skollunchen. Barn som aldrig kan följa med på skolresor för att skolan tar ut avgift av föräldrarna. Det måste vara rätt bekvämt att blunda och nynna för sig själv att dessa barn ändå har det bättre än barnen i slummen i Indien.

När jag var liten var uttrycket "tänk på barnen i Biafra" ett uttryck som vuxna använde för att få oss medelklassungar att äta upp maten. Idag verkar det ha blivit ett uttryck för att få de barn som inte kan äta sig riktigt mätta att ändå vara tacksamma, och sluta gnälla.

Svenska Dagbladet slinter på sanningen

När man vill bevisa en tes händer det ibland att man blir lite ivrig, och slinter. Det vet alla som studerat på universitetet. Ledarsidor har inget krav på vetenskaplig stringens, men ibland skulle man önska ett visst mått av hederlighet. 

Idag är det Sanna Rayman som beskriver långbänken på 00-talet då vi väntade och väntade på en diskrimineringslagstiftning på grunden ålder. Detta sammanföll i tiden med utredningen av hela diskrimineringsskyddet och regeringen, då ledd av Socialdemokraterna, valde att utreda grunden ålder tillsammans med övriga sex diskrimineringsgrunder i en stor parlamentariskt sammansatt utredning. Sådana utredningar finns knappast längre, då den nuvarande regeringen föredrar ensamutredare utan inblandning av andra än dem de själva utsett. 

Sanna Rayman får det i sin ledare att framstå som att regeringen före 2006 inte gjorde ett dugg i frågan. Sen kom Nyamko Sabuni och "presenterade" på bara två år en stor ny diskrimineringslag 2008. (Diskrimineringslagen 2008:567) Att Sabuni inte varit med under utredningen nämner inte Rayman. Att utredningen påbörjats av S-regeringen redan januari 2002 får vi inte heller veta i Svenska Dagbladet. Den som inte är insatt kan i stället tro att det var Sabuni som trollade fram en ny lag på rekordtid, helt på eget initiativ. Medan regeringen bara gjorde det den var nödd och tvungen till, presenterade en proposition.(Prop 2007/08:95 Ett starkare skydd mot diskriminering.)

Sålunda, SOU 2006:22 En sammanhållen diskrimineringslag låg klar i januari 2006, långt innan Sabuni blev minister. Sen tog det nära på sex år för Alliansregeringen att presentera ett utvidgat skydd mot åldersdiskriminering.

På en punkt har Sanna Rayman rätt dock, lagen innehåller för många undantag.

Politikerpension

Så var det dags igen då. Medierna kör sin årliga (eller är det halvårsvis?) s k granskning av f d riksdagsledamöters ersättningar. Det finns flera mycket bra skäl till att riksdagsledamöter har inkomstgaranti efter att deras mandatperiod är slut. Ett är att  med en hyfsad ersättning blir människor mindre benägna att ta emot mutor. Ja, det finns undantag som t ex låter oljeföretag bjuda på resor till Frankrike, men tanken är att man inte ska behöva låta sig mutas. Ett annat skäl är att få personer förmodligen skulle ge sig in i politiken på den här nivån om man inte hade någon slags fallskärm. Det är inte alla arbetsgivare som är jättesugna på att anställa en 55-åring som suttit i riksdagen för t ex Vänsterpartiet i åtta eller tolv eller sexton år. Det kan alltså vara svårare för vissa f d riksdagsledamöter att hitta arbete än det är för vissa socialdemokrater och moderater som sugs upp av PR-byråer.

Men, så hittar Rapport en miljöpartist i Örebro att intervjua. Varför han ens låter sig intervjuas är outgrundligt. Men han var i allafall ärlig. Han har inte sökt ett enda jobb på två år. Varför då? Nej, han har inte känt för det. Han har ju betalt. Han behöver fundera över vad han ska göra.

Och det är då även jag, som brukar försvara pensionssystemet, börjar ilskna till. För det var ju inte tanken, att man skulle få betalat av staten fram till pension för att man suttit några perioder i riksdagen. Kanske riksdagen skulle börja göra som Arbetsförmedlingen och ställa lite krav på att de före detta ledamöterna ståt till arbetsmarknadens förfogande. Söker du inga jobb blir det heller ingen pension.

KD ifrånsprungna av verkligheten

Läser i SvD att KD:s partiledare vill att pappamånaderna avskaffas eftersom föräldrar är bättre än staten på att bestämma vad som är bäst för deras barn. (Hela artikeln finns ännu inte på webben.) 

Bra. Då behöver inte föräldrarna statens pengar heller då? Annars vore det väl naturligt att vi som skjuter till miljarderna också bestämmer vart dom ska gå.

KD har i senaste mätningen ett väljarstöd strax över 3,4 procent. I senaste valet kom dom in i riksdagen enbart för att moderata väljare oroade sig för att Alliansen skulle förlora regeringsmakten. Hemmafruideal, homofobi, förtryck av transsexuella och abortmotstånd räcker liksom inte för att bli ett större parti, så här 2012. Staten genom väljarna verkar inte överens med KD.

När jag och fackförbundet jag jobbade på började driva frågan om delad föräldraförsäkring 2003 blev många, medlemmar och anställda ombudsmän, förbannade. Dom resonerade precis som Göran Hägglund att det ska vi inte lägga oss i. Men vi lät oss inte avskräckas utan jobbade idogt på, visade på statistisk diskriminering av kvinnor där arbetsgivare med statistiken som stöd tar för givet att kvinnor är borta från jobbet och hellre anställer män. Där kvinnor och män tjänar hyfsat lika fram tills barnen kommer, då dyker kvinnors löner för att aldrig återhämta sig. Om man verkligen står för idén om lika lön oavsett kön måste man rimligtvis även stå för lika föräldraförsäkring oavsett kön.

Opinionen har svängt sedan 2003. Då brukade nära 90 procent av de tillfrågade säga nej till delad föräldraförsäkring. I februari frågade SvD sina läsare om de ville ha en delad försäkring och av 1000 personer svarade 51 procent ja. Oavsett tyngden i en webenkät så ger det ändå en fingervisning om att något hänt. KD håller på att bli ifrånsprungna av verkligheten även i denna fråga.

Om staten nu ska betala ett antal miljarder per år i föräldrapenning är det ju bara rimligt att staten också tar de hänsyn som togs när försäkringen infördes. Nämligen att syftet med hela försäkringen är att kvinnor ska kunna jobba, upprätthålla arbetslinjen. Det är intressant att ett Alliansparti går rakt på tvärsen mot arbetslinjen och i stället jobbar för att fler kvinnor ska stanna hemma, längre. För vad syftar annars borttagandet av pappamånaderna till?

Nä, dela föräldraförsäkringen rakt av. Hälften till ena föräldern, andra hälften till den andra. Föräldrarna får se det som en möjlighet, inte en absolut rättighet, att staten hjälper till med försörjningen så att båda kan ta hand om sina barn och försörja sig samtidigt. Om jag som man väljer att inte ta hand om mina barn under denna sjumånadersperiod (eller nio om man pytsar ut det under föräldraledighetsperioden) av deras liv får jag heller inga pengar från staten, eftersom jag jobbar och får lön. Om jag som kvinna vill ta hand om barnen längre period än sju (nio) månader får väl den lönearbetande pappans lön räcka även till detta. Staten ska inte bidra till upprätthållandet av strukturer som bidrar till ojämställdhet. Pengarna som staten sparar på pappor som vägrar ta ut föräldraledigt skulle ju lämpligen kunna läggas på förskolan.

Politikens enfant terrible

Ilmar Repalu, denna politikens enfant terrible. Så hemsk är den socialdemokratiske kommunpolitikern att Högern kräver att demokratin sätts ur spel. USA:s president Obama skickar ett särskilt sändebud till Malmö för att läxa upp den folkvalde. Folkpartisten Erik Ullenhag, tillika integrationsminister, tar tillfället i akt att kalla Repalus uttalanden om judar "okunninga och fördomsfulla" och, i partipolitisk iver, hävda att Repalu förstör Sveriges rykte utomlands. (Vad gör då Ullenhags regeringskollega Lena Liljeroth Adelsohn (M)?) Repalus uttalanden tolkas ofta som att han blandar ihop Malmös judar med staten Israel, som att han beskyller svenska judar för vad israeliska politiker tar sig för. (Vilket kan bero på att politiken i det här fallet bygger på religionen, men också på att Repalus uttalanden ibland återges utanför sitt sammanhang. Men också för att han faktiskt gör denna sammanblandning.) Är Repalu ensam om att uttala sig på ett sätt som kan tolkas som att man kollektiviserar vissa personer? Den öppna antisemitismen i Malmö förklarar Lena Posner Körösi vid Judiska centralrådet så här:

- Det finns en stor grupp med rötter i Mellanöstern och i den en liten gruppering av islamister med antisemitiska föreställningar. Det kopplar de till konflikten i Mellanöstern och då blir kollektiviseringen av judar självklar för dem.

Vad har den stora gruppen med rötter i Mellanöstern med den lilla grupperingen islamister med antisemitiska föreställningar att göra? Annat än ursprunget? Finns det judar i Malmö med fördomar om muslimer och hur förhåller dom sig till hela sin ursprungsgrupp? (Uppenbart har Simon Wiesentalstiftelsen kunnat bjuda in Ted Ekeroth (SD) att tala på deras möte i Malmö.) Skulle man kunna vända på rollerna i uttalandet ovan utan att anklagas för just kollektivisering? Eller blir det något som Repalu skulle kunna tänkas yttra?

I Svenska Dagbladet undrar ledarsidan hur länge till Stefan Löfven kan ha förtroende för Repalu. Som om Repalu var tillsatt av partiet, inte av väljarna i Malmö. Här har vi alltså en annan makts president, ett borgerligt partis representant, en stor borgerlig morgontidning och en religiös förening som vill sätta sig över väljarna. Socialdemokraten Repalu ska bort.

Man kan inte annat än undra när Obama kommer skicka Folkpartiet ett sändebud för att hjälpa till att läxa upp Lena Liljeroth Adelsohn för tårtspektaklet eller någon Sverigedemokrat (t ex Ekeroth) som talar nedsättande om muslimer som grupp.

Oväntade drömmar

På Svenska Dagbladets ledarsida brukar man sällan försitta chansen att kritisera att LO:s stöd till det socialdemokratiska partiet. Det är, enligt ledarsidan, snudd på oanständigt att en medlemsstyrd organisation beslutar att ekonomiskt stödja ett visst parti. (Vilka som stödjer regeringspartiet Moderaterna vet vi ju lite om eftersom det sker i lönndom. Det går alltså inte att se om t ex Svenskt Näringsliv pumpar in pengar till partiet. Något säger mig dock att de borgerliga tyckarna på SvD inte tycker att detta vore en lika stor skandal.)

Idag kan vi dock se en något udda svängning i frågan. Då ledarskribent Maria Ludvigsson efterlyser att (S) bör styra över facket. Facket, i det här fallet det kvinnodominerade Handels, borde tas i örat av partiordförande Löfvén. Fast Ludvigsson kallar det "facklig-politisk samverkan". Handels borde vika ner sig på samma sätt som IF Metall gjorde i lönerörelsen 2009. Det kan väl Löfvén se till att fixa nu när han är ordförande i (S).

Så på ledarsidan i Sveriges blåaste tidning anser man alltså att politikerna ska styra över facket. Samtidigt som en medlemsstyrd organisation inte själva får välja var dom vill satsa medlemmarnas pengar. För mig låter det som om vissa drömmer om ett mer kommunistiskt samhälle.

Språktest för sakens skull

Igår skrev Erik Ullenhag och Johan Pehrson (båda FP) en debattartikel på Brännpunkt. Dom var arga över att Rikspolisstyrelsen beslutat att ta bort svenskprovet vid intagningen till Polishögskolan. RPS tycker att det räcker med att det krävs särskild behörighet i svenska för att alls kunna söka in. De sökande måste alltså ha genomgått gymnasiet med godkänt i svenska språket. (Det kravet gällde f ö redan för 25 år sen när jag gick ut gymnasiet.) Dessutom får dom genomgå ett antal intervjuer inför antagning varpå skolan gör en samlad bedömning. Sedan följer två års polisutbildning, på svenska.

Kraven är samma krav som för de flesta högre utbildningar. Men integrationsministern, han är orolig över att en massa människor ska bli... ja, vad då, integrerade?

Exakt hur stor är risken att en person efter tre års gymnasiestudier och två års högskoleutbildning inte skulle klara att "föra dialog med människor" utan andra "förstärkningsvapen"? Och vad menar batongliberalerna egentligen? Att dom där invandrade poliserna är mer benägna att ta till vapen? För att dom inte gjort ett extra språktest?

Nä, det här är en av orsakerna till att jag har så genuint svårt för Folkpartiet. Dessa opportunistiska symbolfrågor där man gör allt för att göra skillnad på vi och dom. Där högre krav ska ställas på en utbildning där man medvetet försöker öka antalet människor med utländsk bakgrund, än på alla andra utbildningar. Som RPS mycket riktigt påtalar, för att bli åklagare behövs inga extra språktest. Men det är kanske skillnad på ett G i svenska, beroende på var du kommer ifrån?

Dagens konsumentblogg

Ni som såg senaste avsnittet av Plus fick lära er att reklamera varor. Idag fick jag se en kvinna försöka på Coop Extra i Vällingby. Vi handlar ganska ofta där men efter dagens uppvisning av kundfientlighet byter jag nog till Hemköp.

Kvinnan kommer in med en kartong kokosbollar (sådana där vita kletiga doppade i choklad och kokos). När hon öppnat kartongen var dom trasiga och gick inte att äta utan sked. Nu ville hon byta. Kassörskan var dock kallsinnig.

- Nej, den kan du inte byta! Den är ju öppnad, då kan vi inte göra nåt och sälja dem igen!

Snopet fann sig kvinnan i detta och jag ångrar att jag inte frågade om kassörskan verkligen menade att dom skulle sälja trasiga kokosbollar en gång till. Eller lämnat mina varor på bandet och gått därifrån. Där hade man önskat att Plus varit med med hemlig kamera så att den kundfientliga kassörskan fått synas inför publik. Det är ett sådant beteende som ger en dålig smak i munnen och gör att man inte blir särskilt sugen på att handla i butiken i fråga. Vilket vi, jag och kvinnan, ju inte heller behöver.

Lika som bär

Inte bara utseendemässigt.

Quality of foreign news on Fox News

And then people wonder why Americans sometimes seem to be quite ignorant.

Om du inte har min sorg, sörj då inte!

Idag är det Cornelia Edvardsson som i en krönika i SvD slår fast att användandet av ordet "hen" är det mest onödiga ingreppet i svenska språket någonsin. (Alltså inklusive försök att stava juice jos och utbytandet av de/dom mot dem.)

Har någon tvingat Cornelia Edvardsson att använda ordet "hen"? Nej, förmodligen inte. Så om det nu är så fullständigt onödigt med ordet "hen" i stället för att t ex skriva "hon/han" så varför då ägna en hel krönika åt denna oväsentlighet? Edvardsson och hennes meningsfränder lägger sannerligen en massa kraft på saker dom inte bryr sig om. Om du nu inte har min sorg, Cornelia, varför då sörja så intensivt?

Detta sagt så ska jag erkänna att jag i början tyckte ordet "hen" var töntigt. Eftersom jag är ganska konservativt lagd när det gäller behandlingen av vårt gemensamma språk. Jag får till exempel rysningar av ordet "dem" när vederbörande menar "de". Men om folk vill låta obildade så får dom väl prata/skriva som "dem" vill. Vad avser hen så har jag upptäckt att det är ett ganska smidigt ord att använda när man inte vet könet på den man pratar eller skriver om. Och häromdagen fick vi ju i Cornelia Edvardssons tidning veta att det inte direkt är någon risk att utveckla motsatta könsceller för att man börjar använda ordet i fråga.

Dock skulle jag vara glad om folk lät bli att blanda ihop kön med sexuella preferenser. Varför bygger du halmdockor om vilken sexuell preferens dagisbarn kommer ha när dom växer upp? Det finns knappast någon användare av ordet "hen" som tror att ordet påverkar barns sexuella läggning. Däremot kan det, möjligen, påverka ens syn på könsroller. Att alls ta upp denna diskussion i sammanhanget tyder nog snarare på att man, i motsats till vad Edvardsson skriver, tror att ungar blir homosexuella av användandet av ordet "hen". Och den uppfattningen ska nog kletas på någon annan än feministerna.

Gemene man tycker till

Krönikören och krigsexperten Johanne Hildebrand är arg. Hon har varit på krogen med sina soldatkompisar och träffat "Gemene man". Här i form av en blond (tydligen en viktig uppgift Hildebrand vill delge oss) kvinna utan några som helst kunskaper om krig. Ändå hade kvinnan mage att ifrågasätta svenska soldaters närvaro i Afghanistan. Det vet ju vi som följt Johanne Hildebrand i krönikevärlden att så får man inte göra. Vi må ha yttrandefrihet även för "gemene man" men nån måtta får det vara.

Vi som tror att det finns andra sätt att nå fred än att kriga är inget annat än förvirrade LSD-knarkare, enligt Hildebrand. Johanne Hildebrand tillhör dem som anser att krig ger fred. Att (våra) soldater är goda och (deras) terrorister onda. Huruvida Afghanistanexemplet utgör något slags bevis för att svensk närvaro varit framgångsrik i skapandet av fred är vi nog en majoritet förvirrade knarkare som frågar oss. Någon skriver i en kommentar att svenskarna knappast varit eller är för en svensk insats i Afghanistan, oavsett vad en majoritet i riksdagen tagit för beslut.

Hildebrand verkar även tro att ingen annan skulle bli ifrågasatt på detta sätt. Nu har jag inte en krönikeplats i SvD där jag kan skriva av mig när det händer irriterande saker i mitt privatliv. Jag kan dock här på bloggen intyga att ifrågasättande för ens yrkesval knappast är unikt för soldater som fattat ett eget beslut att åka till Afghanistan. Jag kan tänka mig att många journalister fått svara för vad t ex Lena Mellin och Jan Helin tar sig för. (Ännu mer långsökt än soldaten som frivilligt väljer att resa till kriget.) Kanske har Johanne Hildebrand själv någon gång tagits för en kulturmarxist (vanlig bild av svenska journalister) av någon som fått se henne första gången och får veta vad hon jobbar med, någon som inte läst ett ord av vad hon skrivit. (Vi som läst henne vet ju bättre.)

Eller, för att ta något jag själv har lång och djup erfarenhet av, vi som jobbar inom facket eller med jämställdhets- och mångfaldsfrågor. Jag har under hela mitt liv arbetat med att hjälpa människor ta till vara sina mänskliga, demokratiska och lagliga rättigheter, för närvarande i statlig tjänst. För detta blir jag ibland ifrågasatt. Jag, lagen, FN-konventionerna och hela min kunskap och professionella erfarenhet får ibland stå inför skranket med domare som aldrig tagit en poäng i vare sig juridik eller samhällsvetenskap. Mer så förr, när jag liksom Hildebrands vän pratade om mitt jobb.

De som Hildebrand föraktfullt kallar "gemene man" har ofta förutfattade meningar om saker och ting, inte sällan byggda på vad Hildebrand och hennes kollegor skrivit. (Eftersom det snarare är i medierna än på universitetet dom skaffat sig sin uppfattning.) Befinner man sig inom ett område som är förhållandevis lätt att tycka till kring, till skillnad från t ex matematik eller teknisk fysik, så finns det ingen hejd på hur mycket folk vet om t ex idéhistoria eller juridik. Det räcker att ha en idé, en tanke, en åsikt, för att ifrågasätta t ex en hel religion, alla dess utövare och dessas lagliga rättigheter. Eller att ha läst en krönika i Svenska Dagbladet för att veta exakt hur det går till på facket.

Jag har en väninna som på frågan vad hon jobbar med (ombudsman på facket) brukar svara "jag jobbar på kontor". Det kanske Hildebrands kompis skulle testa också om han vill undvika bråk på krogen eller att få förklara sig för "gemene man". (Sen att det är gemene man som betalar både hans och min lön är kanske något man bör ha i åtanke, om man som Hildebrand efterlyser tacksamhet.)

Flashing

Ibland tänker jag att man skulle ta en tråd under rubriken Integration och invandring på Flashback. Så skulle man leta reda på identiteten samtliga som kommenterar med inlägg som innehåller "hona", "sliddjur", "neger", "fitta", "kulturberikare" osv. Sen skulle man lägga ut en interaktiv karta på nätet till dessas arbetsplatser (eller hem, för jag har en känsla av att arbete saknas i många fall). När man för musen över detta hem/arbetsplats poppar sedan en bild upp med namn, adress och foto på personen i fråga. Så att vi alla kan se vilka dom är, dom tuffa manstrollen som är så frispråkiga bakom anonymiteten. Ungefär som när någon lagt ut några av alla hatiska kommentarer om kvinnor som väljer att inte raka sig under armarna. Där kan man (d v s vänner, föräldrar, bekanta, potentiella arbetsgivare osv) se att det är Nisse Karlsson, 19 år, på Xgatan i Stockholm som skulle slå sin tjej på käften om hon inte rakade sig under armarna.

Av någon anledning tror jag att även 19-åringarna skulle besinna sig. För något säger mig att dom inte riktigt vågar säga det dom skriver på nätet rakt upp i ansiktet på granntjejen eller -killen. Det är lätt att vara politiskt inkorrekt när man inte behöver stå för det.

PS: Och ni anonyma som brukar försöka kommentera här, ni är mer anonyma än undertecknad så ni kan bespara er en massa dravel om att jag inte bloggar under mitt fulla namn. Kommentarsreglerna gäller fortfarande.

Färdigsemestrad

för den här gången. 17 dagar i Thailand med besök hos Mamma och Göran i Rayong, på Koh Samet och en vecka i Bangkok. Semestern kröntes med matlagningskurs hos Amita's Cooking Class och cykling med Bangkok by Bike. Båda rekommenderas varmt. (Som tammen på bilden är gjord av Lille mannen.)

Bodde gjorde vi på fantastiska Shanghai Mansion i Chinatown. Jag älskar Bangkok. Får jag som jag vill skippar vi öliv och lägger mer tid i storstan nästa gång.

Nu börjar sökandet efter ett bra resmål för jul och nyår. Tips mottages. Krav är att det ska vara varmt och finnas gott om aktiviteter.

Sorg

Idag fick vi veta att en av våra närmaste vänner i Mongoliet gått bort, 31 år gammal. Vi vet inte mycket om vad som hänt men tydligen lämnade hon hemmet för ca 1,5 månad sedan och försvann. I slutet av januari fann man henne död på ett berg utanför stan. Vad som hänt är okänt och dödsorsaken ännu inte fastslagen. Självklart far tankarna iväg. Både till vad som hänt och till hennes man och två döttrar.

Vi hade sett fram emot att ses i sommar igen, göra utflykter tillsammans, sitta i en ger och elda och äta rökt korv och dricka vodka tillsammans. Jag hade idéer om hur vi skulle kunna starta ett export-importsamarbete tillsammans. Nu blir det inte så. Det kommer bli tomt utan hennes positiva, vänliga och glada närvaro.

Så oändligt trist.

Högerretorik

Måste kulturen vara vänster? Det har varit den stora frågan senaste månaden efter att Bengt Ohlson ställt sig denna i en mastodontartikel i DN. Som om hotet mot kulturen just nu kommer från vänster. Maria Sveland skrev i förra veckan en flitigt delad artikel om hur hatet (från högerextremister och antifeminister) gör henne deprimerad. För att visa hur fel Sveland har kallar idag Roland Poirer Martinsson henne för inskränkt, delirisk och antyder att hon var full när hon skrev sin "goja". (Ni vet Poirer Martinsson som jämför kampen för lika rättigheter mellan kvinnor och män med frenologin.)

Häromsistens läste jag om forskning som visat att extremister till höger är lite dummare än oss andra. När jag läser Roland Poirer Martinsson och Göran Skytte känner jag att det inte behövs någon forskning för att slå fast en sådan tes. Om inte annat är dom lite mer oförskämda, lite mer arroganta och lite mindre verserade.

Eller så är kanske Lena Andersson något på spåret. Hon hävdar att hatet vore mindre hätskt om samvetet inte samtidigt kände att kulturvänsterns och feminismens samhällsanalys i sina förnuftiga delar är relevant, nödvändig och moraliskt oavvislig; att själva basen i dem är ofrånkomlig.

Detta förutsätter ju dock att den som känner är förmögen att känna empati.

Äntligen

Thatcher på film

Idag recenserad nya filmen om Margaret Thatcher i svenska tidningar. Mottagandet är svalt och de som hoppas på en Oscar för bästa rollprestation för Meryl Streep verkar inte ha något stöd bland svenska recensenter. Själv tappade jag förtroendet för Streep i pekoralet Andarnas Hus. Det enda någorlunda bra hon presterat sedan dess är enligt mig rollen i Timmarna. Men det berodde på fantastiskt manus och fantastisk regi. Richard Widmark ska en gång har sagt att det finns inte en skådespelare i världen som kan rädda ett dåligt manus. Jag vill hävda att det är tvärtom också, att det spelar ingen roll om du har ett bra manus om skådisar och regissör är mediokra.

I fallet med filmen om Thatcher verkar det dock sammanfalla. Manus, regi och skådespelare är helt enkelt fel. Detta säger jag utan att ha sett filmen. En amerikansk filmstjärna gör inte en film. Ej heller ett manus om en av de mest inflytelserika politikerna i Europeisk historia som inte handlar om politik. Vem är intresserad av att se en kärlekshistoria mellan Maggie och Dennis? Där regin, enligt Svenska Dagbladets recensent, gränsar till buskis.

Då är nog Stina Lundbergs intervju med Margaret Thatcher större TV. Där Thatcher vägrar hoppa. Eller Spitting Images version av Maggie som gammal.



Historien om Thatchers politik återstår tydligen att berättas. Själv skulle jag gärna se en film om The Winter of Discontent. Om hur landet såg ut när Thatcher tog över och vad hon lyckades åstadkomma, good and bad. I programmet Stil i P1 spelades i förmiddags denna sång till Thatchers ära:

KD spräcker arbetslinjen?

I ett utspel på Brännpunkt idag förklarar representanter för KD att de vill överge arbetslinjen. Ja, åtminstone för kvinnor som är föräldrar. Föräldrarna ska om jag har uppfattat förslaget korrekt få 18 månaders ledigt var. Sedan ska de kunna starta eget för att ta hand om sina egna barn och om de inte fattat uppmaningen från de familjekonservativa ska de också få ett skatteavdrag om dom avstår från att ha sina barn på kommunal förskola. De (kvinnor) som tjänar minst ska få mest i bidrag för att stanna hemma. Pappamånaderna ska avskaffas.

KD när dom är som ärligast. Helt i strid med Moderaternas jämställdhetspolitik, dock. Nu frågar vi oss om detta blir en fråga som Moderaterna kommer köra över KD i eller, som i frågan om tvångssterilisering av transpersoner, låta KD bestämma. Jag gissar på det förra. KD:arnas förslag strider nämligen helt mot idén om arbetslinjen.
Med det förslag dessa persone kommer med skulle mammor alltså kunna välja att först vara hemma med föräldrapenning i ett och ett halvt år, samtidigt som dom registrerar egen dagmammefirma. När föräldrapenningen är slut får dom ett slags vårdnadsbidrag, av debattörerna kallat skatteavdrag, för att fortsätta stanna hemma. Som med vårdnadsbidraget vet vi ju vilka kvinnor det blir som stannar hemma för denna struntsumma, nämligen dom som står allra längst från arbetsmarknaden. Långtidsarbetslösa och kvinnor från vissa invandrargrupper.

Och om en familj skaffar tre barn så blir det många år borta från arbetslivet med lägre lön, sämre karriärmöjligheter och lägre pension som följd.

Hjärnforskaren Annica Dahlström kan andas ut. På det här viset skulle alltså pappan kunna hållas borta från det lilla barnet i 18 månader innan han eventuellt tar ledigt.

Jag vet ett bättre sätt att öka utrymmet för barnfamiljerna (och oss andra) att göra annat än att jobba. Det stavas sex timmars arbetsdag. Lite dyrare men förmodligen avsevärt bättre för att delvis lösa vår höga arbetslöshet på samma gång.

Journalistik enligt Filippa Reinfeldt

Moderat politik är objektiv, ja snudd på av gudarna bestämd. Alla som ställer kritiska frågor om Moderat politik där Moderaterna sitter vid makten är partipolitiska vänstersympatisörer. Ja, alla som inte jobbar på DN och Svenska Dagbladet är förmodligen sossar som inte kan skilja på den gudomliga sanningen och deras vänsteranfrätta tyckande.

Så, åter till ordningen nu medborgare!

Intellektuell hederlighet

I P1:s Studio Ett hölls telefonväkteri med Fredrik Reinfeldt. En njursjuk man ringer (under rubriken Blir människor friskare när deras ekonomi försämras) in till statsministern och ställer frågor om sänkt sjukpenning och en högre procentuell skatt för sjuka. Reinfeldt driver detta till att han minsann inte höjt skatten för sjuka. Men det var inte det mannen sa. Han sa att man som sjuk får betala en högre procentuell skatt än när man jobbar och vill veta hur statsministern menar att detta leder till att fler blir friska. Reinfeldt svarar att ett sådant påstående är "partipolitiskt". Han menar inte att folk blir friska av att få en försämrad ekonomi utan att han uppmanar till arbete. D v s av dem som egentligen inte är sjuka alls utan bara simulerar. Programledaren ser sig nödd att gripa in för att få statsministern att ta frågan på allvar, vilket misslyckas. Reinfeldt är över huvud taget inte intresserad av att ta in hur denne man och många långtidssjukskrivna upplever sin situation i Alliansens Sverige.

På Svenska Dagbladet ledarsida lyssnar man selektivt. Där påstås idag att mannen i fråga hävdat att Reinfeldt höjt skatten. Och ledarskribenten har mage att kalla mannen, och de som påstår att sjuka har en högre skatt än de som jobbar, intellektuellt ohederlig.

Såväl ledarsidan som statsministern borde skämmas. Ärligt. Mer kallhamrat förakt inför hur andra människor faktiskt lever får man nog leta efter. Det är inte ofta man önskar elände på andra människor men något år som långtidssjukskriven med smärta, ständiga behandlingar och existensminimum skulle kanske göra vissa människor gott ändå. Dock inte dem som redan lever så, de vet nog redan hur det är. Även om statsministern vägrar lyssna och tidningarnas ledarskribenter kallar dem ohederliga.

Sakliga

Svenska Dagbladets redaktionschef. Expressens chefredaktör. Journalistens dito. Samtliga har nu låtit oss förstå att det som skett senaste veckan inte är något drev. Redaktionschefen hävdade att bevakningen varit saklig, relevant och rimligt. Som den här sakliga rubriken i Aftonbladet.se nu på eftermiddagen. Passar fint ihop med Expressens relevanta dubbeldäckare. Eller det fullt rimliga i allt fokus på Juholts felsägning på Folk&Försvar jämfört med Reinfeldts påståenden den senast veckan, om att utförsäljningar inte ägt rum eftersom ingen lista på dem finns (vilket inte är sant), eller att större delen av apoteken ägs av staten när 70 procent ägs av privata aktörer.

Kom ihåg: Rimligt - Sakligt - Relevant.

Måndag morgon och ingen partiledare

Ser statsvetaren Jenny Madestam intervjuas i Svenska Dagbladet där hon pratar om Margot Wallström som "socialdemokraternas" våta dröm. Vad jag undrar över är vilken undersökning Madestam lutar sig mot här. Vilka är "socialdemokraterna"? Jag menar, så att det inte är klickbenägna nättidningsläsare vi pratar om. För det må komma som en överraskning för press och expertkommentatorer men Aftonbladets läsare är inte nödvändigtvis vare sig medlemmar i S eller potentiella S-väljare. De är människor med en dator och ett högerfinger som de gärna använder för att kryssa i tendentiösa undersökningar hopsatta av någon journalist som redan vet svaret på den fråga tidningen ställer. Ganska långt från statsvetenskapliga institutionen på Stockholms universitet, får vi hoppas.

Detta sagt, om nu Margot slutar sitt FN-uppdrag i mars och när nu hennes vän Mona är borta som S-ledare; kunde det då inte vara ett bra sätt att komma lite närmare Hammarö att ha Stockholm som utgångspunkt igen? Annars kan man ju undra vad som egentligen rört sig i huvudet på dem som intrigerat mot Juholt. Vem vill ta över? Just nu verkar det som om Mikael Damberg och Thomas Östros är de enda som inte sagt nej. Å andra sidan är ju ett nej sällan ett nej inom socialdemokratin. Men visst hade det varit bra om motståndarna haft något alternativ innan de kämpade ner Juholt?

Orimligt

Vad som hände utanför Sveavägen 68 där journalister klättrade på varandra, flåsande sprang efter VU:s ledamöter, hyrde in sig i närliggande hus för att kunna filma Juholt när han hämtade en nypa luft på en balkong, hävdade att någon i VU satt och skickade SMS till Expressen om vad som sades på mötet. Där journalister intervjuade varandra och Expressen parkerade sin stora dubbeldäckade buss fylld med journalister, fotografer, assistenter osv. Det var inget drev. Det var inte politiskt färgat. Om något är politiskt färgat är den kritiken mot mediernas metoder och prioriteringar. För det säger Svenska Dagbladets redaktionschef. Nähä, då var det väl helt vanlig, fräsch och oberoende journalistik då.

Samtidigt som regeringen försöker föra in oss bakvägen i Eurosamarbetet och utrikesministern utreds för folkmord. Samtidigt som KD-politiker hugger knivar i ryggen på varandra och skriver elakheter på nätet under pseudonym. Samtidigt som landstingsborgarrådet Filippa Reinfeldt konstateras ha sålt vårdcentraler till underpris och utan ett riktigt anbudsförfarande. Samtidigt som statsministern står och skarvar i riksdagen, en lista över utförsäljningar finns inte. Men det gör det.

Att Juholt tar fel på år för ett försvarsbeslut är skandal. Att Reinfeldt står och förnekar att hans parti sålt ut vår allmännytta och gemensamma tillgångar är inte ens en nyhet.

Och Svenska Dagbladets redaktionschef kallar mediernas rapportering om Juholts misstag i Sälen (i pappersupplagan) för rimligt, sakligt och relevant.

Häpp.

Reinfeldt utfärdar betyg

Svenska Dagbladet citerar Fredrik Reinfeldt. Den Store Arbetsgivaren har talat:

”Jag vill tacka Håkan Juholt för samarbetet under den här tiden. Håkan Juholt är en engagerad politiker och en skicklig debattör. Jag önskar honom allt väl i framtiden.”

Nu börjar rekryteringen av en ny S-ledare som kan tänkas passa Arbetsplatsen Sverige bättre.

Alliansen Service

Peter Wolodarski, Tommy Möller, KG Bergström och Margit Silberstein i SVT:s soffa för att kommentera (S). Kan vi vänta oss Ulf Bjereld, Marie Demker, Göran Greider och Peter Franke i soffan när SVT vill diskutera (M)?

Att public service inte klarar att visa Juholts presskonferens i realtid är ju pinsamt. Avgå alla!

Klickdemokratin Sverige

Medierna är överens. Klockan 15.00 kommer den bistre mannen på bilden annonsera sin länge (av samma medier, t ex chefredaktör Helin) efterlängtade avgång. Den glade gamängen har förvandlats till en pressad man. Så lyckades man få bort ännu en socialdemokratisk partiledare. Jo, jag anser att medierna, liksom med Mona Sahlin (då påhejade av samme Juholt), har en stor skuld i det fokus som legat på personen Håkan Juholt. Alex Schulman skrev igår en lysande kommentar.

"Det där drevet mot Juholt har gått för långt, det känns obehagligt. Håkan Juholt är inte perfekt och han gör en massa fel, men Gud vad det är ointressant med felfria människor. Den här typen av granskning gör att politiken utarmas, för man kan inte göra misstag längre som politiker, man kan inte ha svärta, man kan inte säga vad man känner just där och just då, man kan inte dra ett skämt och framför allt: man kan inte ha fel, man kan inte göra misstag."

Det är en högst relevant iakttagelse. Om man pratar om Socialdemokrater. Är det verkligen perfekta broilers vi vill ha? Och tycker vi verkligen att Håkan Juholt har mätts enligt samma tumstock som t ex Carl Bildt?

Alex Schulman fortsätter

”Håkan Juholt har ju gjort bort sig gång på gång och det är ju nästan generande att ta del av alltsammans. Men han är väl som vi andra. Just sådant folk, människor som är som vi, vill jag ha i politiken.”

På en bild i tidningen ser jag en man i arbetskläder stå utanför Sveavägen 68 med en skylt. På skylten står att han vill att Juholt stannar och börjar driva politik. Det vill inte Sven-Erik Österbergs distrikt i Västmanland. Nu sägs Carin Jämtin ta över som en övergångslösning. En kvinna som säkert är mycket kompetent men som knappast går genom rutan. Hon framstår nästan som generad framför kamerorna och talar ungefär lika naturligt som moderata borgarrådet Regina Kevius. Och hon vann inte precis valet i Stockholm när hon senast ställde upp med t ex Butlerförslag. Hur funkade Jämtin då i medierna? Antar att ny ledare skall väljas vid nästa kongress. Då lär gubbsen kliva fram igen. Pär, Sven-Erik, tre stycken T(h)omas och Mikael. Och kanske Ylva, som ju vill vara med och ”leda partiet”. Definitivt inte Lena Sommestad, för hon är förmodligen både för mycket feminist och för smart.

Ingen av dem, förutom möjlighet Lena Sommestad, skulle få mig att lägga min röst på (S), samtliga skulle förmodligen befinna sig någonstans alldeles intill Fredrik Reinfeldt. Så att väljarna inte skulle begripa varför de alls skall välja (S) framför (M) det är ju same, same.

Schulman igen:

”Ännu vidrigare än pressmobben är de sosse-politiker som vandrar in i byggnaden och inte kan låta bli att sprida illvilja mot honom. Vad är sossarna för parti som inte kan stå upp för sin partiledare? För varje sossegubbe och sossetant som går in där och rynkar på ögonbrynen och säger att "läget är allvarligt" och "nu ska vi diskutera hans framtid", så känner jag allt större avsky mot Socialdemokraterna. Vad är det för illojala människor? Människor som ängsligt positionerar sig inför möjligheten att Juholt blir avsatt, människor som inte för en sekund kan säga vad de verkligen tycker.”

Kanske för att dom inte vet. Och det är väl snarast där Socialdemokraternas problem ligger. Vad vill dom? Mer än att bli älskade i högermedia? Exakt vad i Moderaternas politik är det som dom inte vill ha, och varför? Och hur skall vi kunna lita på att ni inte genast hugger näste ledare i ryggen så snart ni inte får er vilja igenom?

Jag har kritiserat Fredrik Reinfeldt för hans auktoritära ledarstil. Men i S skulle det behövas någon som kan få partikamraterna att ro båten åt samma håll. Men det går ju bara om alla är klara över målet med partiets existens. Något sådant mål verkar inte finnas idag.

Helst av allt skulle jag önska att Håkan Juholt idag satte journalisterna på plats genom att kliva upp där på scenen i Oskarshamn och säga att han kommer fortsätta leda partiet, med partiets förtroende. (Vilket han ju verkar ha förutom i Österbergs Västmanland och Örebro.) Jag önskar att partiet inte viker ner sig för mediedrev utan att det är kongressombuden som väljer ordförande. För hur kommer nästa ledare att bemötas? Förmodligen på samma sätt som alla socialdemokratiska ledare genom de senaste hundra åren. Skillnaden är att medierna med sina beställda opinionsmätningar driver opinion på ett helt annat sätt än på Tage Erlanders tid.

Idag är politiken en idoltävling och de personer som tillfrågas av opinionsinstituten låter sig styras av mediernas bild. Eftertanke är en bristvara i detta land i denna tid. Ideologi lyser med sin frånvaro. Sverige har blivit en klickdemokrati.

Det känns oerhört dystert och lyfts endast av denne man, som ändå inger visst hopp för oss som står till vänster om Juholt.

PS: När jag tänker på det. Varför inte köra delat ledarskap mellan Juholt och Jämtin? Karin tänker och Håkan pratar. Om dom kunde få till ett bra samarbete skulle det kanske kunna vara rätt OK?

Tio år sen med mera

1. Vad gjorde du för 10 år sedan?

Jobbade på HTF som förhandlande ombudsman. Bodde i Ulvsunda, Bromma. Singel. Min fine pappa blev förkyld på nyåret året innan och den gick inte över. Tre månader senare var han död i lungcancer, 65 gammal, efter att knappt ha haft en sjukdag i sitt liv. Jag körde runt i min nya bil. Nyåret 01/02 spenderades med vänner i Lazio och Rom, mitt bästa nyårsfirande hittills. italienarna bytte till Euro. Bilsemester till Ligurien, Italien med mamma och syrran.

2. Vad gjorde du för 1 år sedan?
Pretty much the same as now. Satt i fackstyrelsens förhandlingsdelegation på jobbet. Avgick i samband med att mitt fackförbund startade mediedrev mot generaldirektören på tvivelaktiga grunder och anklagade oss fackligt förtroendevalda för oegentligheter. Gick ur facket och in i SSR.

3. Fem snacks du gillar:
Jordnötter
Sourcream&onionchips
Gröna oliver
Cheese Dorritos
Japansnacks

4. Fem sånger du kan hela texten till:
Careless Whisper
Uti Kalmare stad
Fritiof och Carmencita
En värmlandstös hon kan/Värmlandssången
Ack Värmeland du skönas första vers

5. Fem saker du skulle göra om du blev mångmiljonär:
Köpa ett hus på landet
Skaffa ett par får
Skaffa ett par höns
Skriva böcker
Köpa fritidsboende i Italien

6. Fem dåliga vanor:
Extremt lat gällande hushållssysslor (utom matlagning)
Släpper grejer där jag står
Otålig
Konsumtionsglad
Mundiarré

7. Fem saker du gillar att göra:
Handla på Tradera
Surfa på Hemnet
Dricka vin mitt på dagen
Umgås med människor som är positiva och får en att växa
Hänga på Världens Bästa Torp

8. Fem saker du aldrig skulle klä dig i, eller köpa:
Burkha
Stringbikini
Amishkläder
Nunnedok
Knytblus

9. Fem favoritleksaker:
Datorn
Frågesportsspel
Boben (som yngre, d v s min snow racer)
Kameran
Alfapet

10. Utmanar den som känner sig manad!

De vilda gissningarnas årstid

Fascineras av svensk medias vilda gissande. Följde löpen på nätet från sent i går eftermiddag och över kvällen. Mötet i Socialdemokraternas VU handlar enligt tidningarna om huruvida Håkan Juholt skall sitta kvar eller inte. (Juholt säger att mötet handlar om budgetprocessen.) Aftonbladet intervjuar egna medarbetaren Lena Mellin som säger att hon tror det är kört för Juholt men att hon i och för sig haft fel förr och inte vet. Hon berättar vad som händer inne på mötet med den innersta kärnan men är ju själv inte med och kan rimligen inte veta. Expressen däremot säger sig ha en källa i innersta S-toppen som sitter och sms:ar inne från mötet till reportern i fråga. Nu säger Wanja Lundby Wedin si och nu säger ledamoten x så. (Vet inte vad det säger om (S) att man sitter och läcker från ett sådant möte, för mig låter det absurt.) Alla vet att Juholt kommer få gå. Svenska Dagbladet intervjuar Ulf Bjereld, statsvetarprofessor och partimedlem, som säger att det finns tre alternativ, endera går Juholt nu, snart eller ganska snart, d v s vid kongressen. Han tror att det mellersta alternativet är mest sannolikt.

Sen kommer ledamöterna ut och säger att de ställt sig bakom Juholts version av vad som hände i samband med budgetprocessen. Förtroendet för Juholt kvarstår. Man riktigt hör den besvikna sucken hos journalisterna där på trottoaren på Olof Palmes gata.

Nu sitter Christer Isaksson i P1 och påstår att Tomas Östros och Sven-Erik Österberg är alternativ att ta över efter Håkan Juholt. Och Ulf Bjereld står fast vid att han tror att Juholt klarar helgen men kanske inte våren.

Och man skulle vilja påminna om hur medierna behandlade den förra S-ordföranden, och den innan henne och den innan honom. Den ena var en skosula och tråkig, den andra en pösmunk och arrogant skitstövel och den tredje en slarva och dessutom något så olämpligt som en kvinnlig sådan. För att inte tala om Olof Palme och Tage Erlander. Det är nog bara att konstatera att varken medierna eller högern någonsin kommer bli nöjda med S-ledaren, vem hon eller han än kommer vara. Men det är ju heller inte de som avgör, inte heller de av högerpressen beställda idolmätningarna. Det som räknas är rösterna på valdagen i september 2014. Är det något man vet om opinionen så är det att den svänger ganska snabbt. Vad som helst kan hända och att som Ulf Bjereld slå fast vad det är vågar åtminstone inte jag.

Titta gärna på Expressens hysteriskt flåsande journalistik. VU "flyr" från mötet. Dom "springer". Jag skulle säga att den enda som springer är Expressens flåsande stalker.

Partiorganet meddelar

Moderaternas ciceron slår till igen.

Hycklarnas afton

När jag idag öppnar Svenska Dagbladet möts jag av en gigantisk bild i fin nordkoreansk stil av Den Omutbare Utrikesministern tillsammans med USA:s dito. Titta vad betydelsefull han är vår utrikesminister! Han skriver debattartiklar tillsammans med USA:s utrikesminister om goda saker. Som Raoul Wallenberg. (Det var Moderaterna* som kämpade starkast mot Tyskland under Andra Världskriget om ni missat det. #stuffmoderaternadid) Och vikten av att inte vara likgiltig.

Jo, ni läste rätt. Carl Bildt, handelsresande i olja och utrikespolitik, värnar det goda här i världen. Hyllar människor som står upp mot förtryck och inte är likgiltiga inför vad förtryckarna ställer till med. Han strävar efter moralisk insikt och rättvisa.

Och jag tänker att om det är någon insikt han borde sträva efter så är det självinsikt.

"Självinsikt är lika svårt som det är för ett kvalster att förstå att det bara syns i mikroskop." (Arna Anka, tänkare och poet)

* D v s deras föregångare

• 

  No place for this in the 21th century ! Stop it, not tomorrow, not next week, not next year, stop it now.

  robert from Switzerland less than a minute ago

• 

  Stoppez cette injustice qui est une atteintes aux libertés individuelles !!

  Emilie from France less than a minute ago

• 

  Los gobiernos son representaciones de la soberanía del pueblo. Nadie entiende esta ley. Las personas transexuales son personas con todos los derechos.

  María del Pilar from Spain less than a minute ago

• 

  Denna lag är en flagarnt kvarleva från en tidigare tid och ett annat sätt att tänka. Lagen var radikal då den kom, men nu är den barbarisk. Då var Sverige ett föregångsland - låt det så förbli!

  Axel from Sweden less than a minute ago

• 

  Hej, kära du. Tack att du förstör vårat älskade Sverige. Kanske dags för dig att tänka om och göra någonting vettigt!? FÖR I HELVETE FREDRIK!

  Christopher from Sweden less than a minute ago

• 

  non mais on s crois ou la on est 21e siecle ou au temps du moyen age je reve

Stop forced sterilization in Sweden

På Allouts sajt pågår just nu ett upprop där människor uppmanas att skriva till Fredrik Reinfeldt för att få M, C och FP att rösta med S, V och MP i frågan om att slopa kravet på sterilisering för personer som vill byta kön juridiskt. Det är underbart att läsa alla kommentarer som strömmar in från hela världen. På mindre än en dag har nära 20 000 personer skrivit under. Så här kan det se ut:

• 

  Aaaaaaaaaaaaaaawful...2000 century or back in 1700

  eeva from Sweden less than a minute ago

• 

  I don't understand;why would you even do that?It's a violation of a basic human right...

  Adina from Romania less than a minute ago

• 

  Kom igen!!

  Emelie from Sweden less than a minute ago

• 

  Every single person should be free to have children, this law is wrong.

  Helena from United Kingdom less than a minute ago

• 

  Moderata Samlingspartiet? What do you think of rassembling more than ideas, but people, under common rights? Let people be who they want to be and don't deprive them of something that's part of them.

  Pierre from France less than a minute ago

Och på onsdag morgon kl 8.00 träffas vi på Mynttorget utanför Riksdagen och demonstrerar mot Alliansens förslag att behålla lagen som den är, ett tag till.

Sila sossar och svälja moderater II

I förra veckan kom en promemoria från Skolverket om hur skolorna skall hantera heltäckande slöjor i skolan. Skolverket utgick från DO:s beslut förra året om att förbud mot heltäckande slöja förmodligen är diskriminering i lagens mening. Endast när klädseln hindrar undervisningen eller utgör en säkerhetsrisk kan man förbjuda sådan klädsel. Skolverket och DO är sålunda helt överens och Skolverkets utlåtande välkomnades av DO.

Men Jan Björklund, folkpartist och utbildningsminister, såg tydligen något som ingen annan såg. Han gick i vanlig opportunistisk anda ut och hävdade i Dagens Nyheter att Skolverket gått EMOT DO och att det var bra att man nu fick förbjuda heltäckande slöja. Vi var flera som reagerade på detta och man skulle kunna trott att Björklund skulle fått förklara sig. Men icke.

Landets journalister var i stället upptagna med att jaga Håkan Juholt om vad han egentligen sagt i den interna diskussionen om a-kassan förra året. Fram tills Juholt råkade säga att regeringen fattat beslut om förvaret med stöd av SD. (Det är väl inte helt lätt komma ihåg eftersom regeringen i stort sett alltid fattar sina beslut med hjälp av SD.) Och när Rapport fick tag i Björklund fick han ingen fråga om varför han ljugit i DN utan om vad han tycker om att Juholt ljugit på en pressträff i Sälen. Ja, man skulle kunna tro att det var Juholt som satt i regeringsposition.

Skönt då att jag råkade slå på TV:n lagom till Fråga Doktorns intervju med Juholt. Gôtt att få höra honom prata om något annat för en gångs skull, till exempel om hur han påverkats av att växa upp i en familj där tre av fyra drabbats av hjärnskador. Hans syster var CP-skadad och båda föräldrarna drabbades av stroke.

Sila sossar och svälja moderater

Medan svenska medier är upptagna med att försöka utröna om Håkan Juholt (S) ljög om de interna turerna inför skuggbudgeten i höstas demonstrerar tusentals människor runt om i Sverige mot utrikesminister (m m) Carl Bildt (M). Om det senare får vi inte höra så mycket i medierna. Särskilt inte någon kommentar från statsministern eller utrikesministern själv. I stället ger sig Aktuellt iväg till Folk och Försvar i Sälen och intervjuar Håkan Juholt om huruvida han ljugit om den interna processen i höstas.

Det är tur då att det finns bloggare som sammanställer fakta åt oss som tycker att det finns värre skurkar än Håkan Juholt. Nu när de journalister som försökt granska utrikesministerns affärer sitter i fängelse i Etiopien.

Om hur Filippa Reinfeldt förskingrar våra gemensamma tillgångar

Dagens Arena skrev förra veckan om landstingsborgarrådet Filippa Reinfeldt och hennes närmaste man. Dessa sålde ut vårdcentralen Serafen för en spottstyver till ett gäng läkare som fick köpa till kompispris. I familjen Reinfeldt svarar man inte på frågor. Alltså kan vi inte få någon förklaring från högsta ansvariga till hur det kunde komma sig att hon sålde ut vår gemensamma egendom till underpris så att köparna ett par år senare kunde göra mångmiljonvinst genom att sälja till riskkapitalbolag. Jag hoppas att ni som röstade på henne i valet känner er trygga med denna hantering. Jag gör det inte men jag har också gjort vad jag kunnat för att undvika denna hysteriska "avknoppning" och förskingring av våra gemensamma tillgångar för att några få redan välbeställda skall bli ännu mer välbeställda. Jag antar att vi helt enkelt ser olika på samhället och människorna.

Dagens Arena länkar till protkollen från landstingsfullmäktige och att läsa dessa ger en bild av ett Moderatstyre som lever uppe i det blå. Där man har ett enda mål, avknoppning av gemensamma tillgångar. Jag har en kompis, Uffe, som är beredd att köpa. Han hörde av sig redan dagen efter valet. Uffe är en bra kille, det går jag i god för för vi känner varann sen länge. Sa Filippa Reinfeldts närmaste man Lars Joakim Lundquist. Och möttes av frågor från oppositionen.

"Det andra jag vill säga är att du ju har hört att frågan om Serafen och prissättningen har varit uppe i debatten flera gånger. Uppenbarligen tycker du att det är rätt att man rear ut – eller förskingrar, som jag vill påstå att man har gjort – landstingets gemensamma tillgångar och säljer dem till Ulf, som du säger. Det verkar som om det är en gammal kompis till dig som är verksamhetschef på Serafen." (Landstingsrådet Sevefjord (V), s 56 )

Ett tag senare försöker Reinfeldts medarbetare Lundquist försvara sig mot "påhoppet, s 79".

Jag fick ovett av Håkan Jörnehed [sic!] när jag förra gången pratade om Ulf Hallum [läkaren, min kommentar] bara genom att använda hans förnamn, så det är väl bäst att jag säger ”doktor Ulf Hallum”, som jag känner personligen. Det är väldigt många läkare, Håkan, som jag känner personligen efter alla mina år."

Miljöpartiet satte fingret på hur det gick till när Moderaterna bestämde sig för just Ulf Hallum och hans läkarkollegor. (Wigg (MP), s 84)

"Men det behövs tydliga regler, så att vi inte ska få en massa osäkerhet om vad som gäller. Det ska inte heller vara som för de verksamheter som redan är avknoppade, Serafen och Vallentunadoktorn, att det räcker med en kontakt mellan Ulf och Lars Joakim dagen efter valet för att processen ska sättas igång, där Ulf säger till Lars Joakim: Jo, jag vill nog hänga på det här med avknoppningar. Lars Joakim sade själv att så var fallet. Att det är en igångsättning av en offentlig process i en avknoppningshantering är inte rimligt, tycker vi."

Landstingsrådet Lundquist (M) bekräftar (s 85):

"Det är en helt riktig beskrivning att doktor Ulf Hallum ringde samma dag som jag valdes till landstingsråd och bittert ångrade att han inte hade hoppat på tåget när jag var ordförande i norra Stockholms sjukvårdsstyrelse, och det är flera andra som har hört av sig. Det tar lite tid, som några har sagt, och det tror jag är klokt. Det brukar bli en ”graviditet” på nio månader för att få igång ett eget bolag och förankra det bland alla medarbetare, så det tror jag är klokt. Låt mig bara kort säga om Serafen: Om varumärket hade varit så starkt att man borde ha betalat för det, varför har man då bytt namn till Hantverksdoktorn? Då är väl varumärket värt noll kronor, om man samma dag som man tar över byter namn på mottagningen! Jag kan inte förstå att varumärket skulle vara så starkt. Jag tror fortfarande att kontinuiteten är överordnad allt annat."

Ett par år senare hade "varumärket" ökat från 700 000 till 20 miljoner. Det måste vara en hejare den där Hallum!

Landstingsrådet Wigg (MP) ger sig inte:

"Ordförande! Menar du, Lars Joakim, att det kontaktnät som du har upparbetat ska vara det regelverk som gäller? Menar du verkligen det? Om man känner en doktor eller en verksamhet sedan lång tid tillbaka och det kommer en påringning därifrån, ska då en avknoppningshantering vara påbörjad? I så fall frångår du det beslut som strax ska tas om regelverket. Jag undrar verkligen om övriga majoriteten ställer upp på det."

Övriga majoriteten tyckte tydligen att det var en lysande idé att överföra medborgarnas gemensamma medel till några få rika läkare. Anders Lönnberg (S) sammanfattade det hela på ett ganska träffande sätt (s 87).

"Ni har helt enkelt inte skött det förvaltningsmässiga jobbet, utan ni har låtit det avknoppningsideologiska hjulet snurra. Men tyvärr, hamstern är död."

Den kristna högern och liberalerna - sitter dom i samma båt?

Allianspartierna sitter i knäet på den ultrakristna högern i Sverige. Människor som Lennart Sacrédeus och deras sippa syn på sina medmänniskor verkar tillåtas styra svensk lagstiftning. Människor som kallar sig liberaler, som Barbro Westerholm (FP), sviker i frågan om att avskaffa tvångssteriliseringen av transsexuella. Det vill säga de transsexuella som vill vara sitt rätta kön även juridiskt. En människa som fötts i fel kön och vill vara man (eller kvinna) i sitt körkort behöver inte operera sina yttre genitalier. Däremot måste dom gå med på att sterilisera sig för att få sitt rätta juridiska kön inskrivet i rullorna. Det för tankarna till gångna, brunare tider. Fullkomligt otidsenligt och stridande mot individens rätt att själv definiera sin könsidentitet och att själv bestämma över sin egen kropp.

Denna kropp skall i stället Barbro Westerholm, Fredrik Reinfeldt och Göran Hägglund bestämma över. Varför är oklart. Dom skyller på att frågan måste utredas ytterligare. Utredning är ju annars någon som regeringen Reinfeldt inte direkt brukar ägna någon större ansträngning, dom agerar ju helt utifrån ideologisk övertygelse. Kanske är det det dom gör även i denna fråga. Kanske är dom inte alls för individens frihet utan snarare för statligt auktoritärt styre. Vi vet ju alla att den Moderata självbilden är ganska långt från verkligheten. Lika lite som dom försökte få Nelson Mandela frigiven och apartheid störtat, lika lite är dom kanske för individuell frihet att bestämma över sitt eget liv och sin egen kropp.

Beslutet (?) att inte besluta om ett avskaffande av tvångssterilisering av transsexuella är avslöjande.

Jag har i två dagar plågat mina cis-vänner på Facebook men inlägg i denna fråga. Inte en enda har kommenterat. Det hela handlar förmodligen om en fråga som få funderat över. Min egen man kände inte ens till att tvångssterilisering förekommer i Sverige år 2012. Den spontana tanken är kanske att om man nu vill byta kön skall man väl byta helt. Men det måste väl ändå vara upp till varje person själv att bestämma vilka kirurgiska ingrepp man vill vidta. Det saken handlar om är ju ett ord på ett papper, kvinna eller man.

Trollhare skriver bra om detta även om jag förstår tröttheten. Den enda jag sett försvara beslutet är Lennart Sacrédeus, den helige guden. Den Store Ledaren tiger så klart. QX är förbannade. RFSL anordnar demonstration på onsdag kl 8.00 utanför Riksdagen inför beslutet där. HBT-minister Erik Ullenhag säger att ingenting är klart än så det finns all anledning att vara där och protestera. För allas vår rätt att bestämma över våra egna kroppar.

Välkommen till Vällingby, Jonas Sjöstedt!

Ögonbryn höjdes på Stockholmarna när Jonas Sjöstedt (V) i en intervju i Radio Västerbotten förklarade att han tyckte det var ett straff att bo i Stockholm. Extra plågsamt tycks det vara att bo på just Östermalm där Sjöstedt huserar i hustruns tjänstebostad.

Jag har ett förslag till Sjöstedt. Du skulle kunna bli unik bland Stockholms politiker, förutom Håkan Juholt i Västberga då, genom att flytta ut till oss i förorten. Leva bland vanligt folk från hela världen i stället för granne med oljemiljonärer som Carl Bildt i ett vitt getto. Som Olof Palme, som under många år bodde i ett vackert radhus på Vällingbyhöjden.

Vällingby har faktiskt allt, nu till och med en sportbar med fullständiga rättigheter där Vällingbyborna hänger efter jobbet. Här finns stora grönområden, ett helt naturreservat runt knuten, för småbarn att springa runt i. Här finns flera fina badstränder (sådana är det rätt dåligt med på Östermalm). Här finns ett köpcentrum med ett stort flott varuhus som behöver fler kunder med gott om pengar. Och för den med en riksdagslön och partiledararvode så kan man, även efter partiskatten, ha råd med ett av Sveriges finaste radhus. Det finns flera till salu just nu. Antalet hyresrätter har i och för sig minskat kraftigt sedan ni förlorade makten i stan men nya byggs för fullt i Råcksta. Bostadsrätter finns det gott om.

Och bäst av allt, i Vällingby är vi trevliga mot varandra. Grannarna hjälper frivilligt till om skåp skall släpas upp till andra våningen, vi hälsar glatt på varandra. Det har till och med hänt att grannen ringt på dörren för att fråga om vi vill ha en nyuppdragen gädda. När hände det senast på Karlavägen? I tvättstugan låter vi småbarnsfamiljen använda halva vår tid när vi tvättat våra tre halvfulla maskiner och dom har sex maskiner tvätt kvar. Och på andra sidan Bergslagsvägen har vi ett finfint Coop Forum, för oss som gillar att handla på Koopra.

Till stan tar du dig på tre kvart med tunnelbanan. I och för sig kommer det bli lite struligt kring 2014 då tunnelbanan skall renoveras under åtminstone ett halvår, men SL kommer sätta in ersättningsbussar där vi kan trivas tillsammans om morgnarna.

Om du inte är övertygad än kan du läsa min artikel om just Vällingby.

And now a word from the Ken Livingstone for Mayor Campaign

Dagens Nyheter - His Master's Voice

Den senaste månaden har Dagens Nyheter fått högst berättigad kritik för sin okritiska journalistik. Jag har länge hävdat att skälet till att jag föredrar Svenska Dagbladet är att de någorlunda förmår skilja ledarsidan från nyheterna. DN har dock gång på gång visat sig vara av mer nordkoreanskt snitt. Hädanefter kan ingen med trovärdighet kalla Aftonbladet för Pravda längre, den titeln har övertagits av DN. Nu senast började det med att Ulrika By skrev ett hyllningsreportage om Den Store Finansministern där Anders Borg beskrevs som en nära på gudomlig figur som inte bara är smart utan också vältränad. (Säkert gjorde han tretton hole-in-one på sin första golfrunda.) För att kompensera denna orgie i adjektiv försökte sig DN senare på en beskrivning av Anders Borgs politiska idéer där han helt oemotsagd fick berätta vad han vill uppnå, rimligt eller ej. Åter fick DN kritik för sin okritiska hållning till makten. (Jag är inte helt säker på att DN vet vem som har makten i Sverige, man skulle kunna tro att det är Håkan Juholt.)

Så igår gör Dagens Nyheter ett försök att flytta blicken från fixstjärnan Borg till sin andre idol, statsminister Fredrik Reinfeldt. DN publicerar nyheten om att Reinfeldt skriver brev till en tioåring. Enligt mallen Den Store Ledaren kramar små barn som de körde på valdagen. Den nystartade mediekritiska sajten Mediebruset fångade upp detta. DN:s smörartikel följdes av en rad starkt sarkastiska inlägg från läsare i stil med detta

Knäböj inför Statsminister Reinfeldts visdom! Fredrik Reinfeldt, Solen Som Aldrig Ska Gå ner, är barnens vän och kamrat, må hans brevpapper aldrig ta slut och må bläcket i hans pennor aldrig torka! Länge leve Statsminister Reinfeldt, DN-Pravda och Den Eviga Solens Alliansrike! Leve dem! Daniel Wiklund, 11:05, 02 januari 2012.

Det vill säga, det var innan DN stängde sitt kommentarsforum. Enligt deras webbansvarige stred kommentarerna mot deras policy. På frågan om man inte får kritisera DN svarar DN

– Absolut, men det handlar om tonfall och språk. Man har all rätt att kritisera oss och vår journalistik, så länge man gör det i det tonfall som vi kräver av våra kommentatorer.

När de fick kritik för detta censurerade Dagens Nyheter de kommentarer som man inte ansåg hålla korrekt tonfall och öppnade forumet igen.

Allvarligt. Tidigare har jag gjort mina jämförelser med Nordkorea lite på skämt. Men nu börjar det likna allvar. Det är något som är allvarligt fel med medieklimatet i Sverige 2012.

Härd(S)mälta

I förra veckan gjorde Håkan Juholt och Tommy Weidelich ett debattinlägg i Svenska Dagbladet om att Sverige nu befinner sig på samma plats som 1980-talets USA.

"Ojämlikheten i Sverige ligger i dag på samma nivå som i 1980-talets USA, och är växande. Vi kan välja att vända denna utveckling. Genom arbete, utbildning, snabb omställning och rättvisa skatter gör vi inte bara Sverige mer jämlikt, utan stärker ekonomin i grunden. Det är ett politiskt arbete som kan påbörjas i dag – om viljan finns."

Vad händer sen. Blir det debatt kring detta? Faller andra personer på vänstersidan in i Juholts och Weidelich kritik? Var finns Vänsterpartiet? Det enda som sker är att Svenska Dagbladet faktakollar uppgifterna och ger dem grönt ljus. Weidelich och Juholt har helt rätt i att Alliansens Sverige år 2011 befinner sig på samma plats som Ronald Reagans USA när det gäller ojämlikhet. Om någon 1985 sagt att om 25 år kommer vara lika ojämställda som i USA så hade förmodligen de flesta skakat på huvudet åt ett så löjligt påstående.

Men vad gör oppositionen år 2011? Vad gör till exempel ex-ministern och långvariga Socialdemokraten Ylva Johansson? Faller in i partikamraternas kritik av regeringen och pekar på faran med att vi blir alltmer klassmässigt splittrade i Sverige? Nej för fan! Ylva Johansson tycker inte att politik och opposition är viktigt. Annat än möjligen mot den av partikamraterna valde egne partiledaren. För allt är Håkan Juholts fel. Att Ylva Johansson själv suttit både i S-regeringar och i opposition i nära tjugo år verkar hon inte tillmäta någon betydelse. Sen hon hoppade av VPK har hon varit både skolminister och biträdande socialminister. Frågan är hur hon själv bidrar till Socialdemokraternas framtid.

Att i det här läget gå ut och såga partiordföranden. Där man sitter med en partiledare som är hårt ansatt och som har svårt att nå ut med partiets politik på grund av att ingen vill lyssna. Där man knappast kan välja ny partiledare före kongressen 2013. Där det inte finns några självklara efterträdare. (Att några herrar anser sig vara lämpade har vi ju förstått men det betyder inte att dom har partiets förtroende, helt uppenbart.) Det är nog inget annat än helt otroligt korkat. Att Johansson sedan har mage att sitta och säga att näää, jag har förtroende för Juholt och jag vill inte att han avgår...

Som jag sagt tidigare, i sommar skall vi åka till Mongoliet och studera hur det går för det splittrade socialistpartiet i parlamentsvalet där. Frågan är om vi får se samma sak i Sverige. Problemet är bara kring vilka politiska idéer nya partier skulle samlas när idén om den egna individens förträffligheten verkar överskugga alla försök till politik.

Uppdatering: Enklare än så här kan det nog inte sägas. Och för ovanlighetens skull håller jag med KG Bergström.

Inte längre så hovsamt kring hovet

I Året med Kungafamiljen (SVT:s fjäskprogram för nämnda familj) har drottningen och kronprinsessan uttalat sig om mediernas granskning av kungen samt av drottningens far och kronprinsessans morfar. Utifrån deras kommentarer kan man slå fast att det är tur att vi inte har verklig kungamakt här i landet, för då låge pressfriheten illa till. Kronprinsessan drömmer sig tillbaka till sin barndom då medierna visste men inte skrev, av hovsamhet i bokstavlig mening.

Att sedan drottningen har mage att sitta och kalla sig själv maktlös är också intressant. (Belyst av Elin Grelson i GP.) En av landets mest välbeställda kvinnor, som av monarkisterna hävdas inneha en enorm betydelse för rikets välstånd. (Alltid utan att dom kan visa några faktiskt siffror på detta.) Maktlös? Ja, när det gäller vad tidningarna skriver eller inte skriver, tack och lov. När det gäller inflytande i samhället, knappast.

Och ärligt, om Victoria Bernadotte vill leva privatliv utan paparazzis och skvallerjournalister så finns det ju ett utmärkt sätt att göra det på. Men då får hon också avstå från apanage, slott och allt annat som vi håller henne med.

Nä, jag kan faktiskt inte se att vi alls behöver något annat än en riksdag och regering i detta land. Avskaffa monarkin och låt bli att ersätta den. Lägg pengarna på gemensam välfärd i stället.

Universella mänskliga rättigheter, när vi tycker så

Senaste dagarna har förnekare av universella mänskliga rättigheter visat sina ansikten runt om på nätet och tidningarna. Annars kloka människor hävdar på fullt allvar att vi måste respektera (läs: acceptera) att Etiopien dömer två journalister till elva års fängelse för att de olovligen tagit sig in i landet. De hävdar på lika fullt allvar att om somaliska (vad nu dom har med saken att göra) journalister skulle slå sig ihop med svenska kriminella och ta sig in i Sverige skulle dom absolut dömas i svensk domstol för terroristbrott. (Jag ids inte länka till tokigheterna.) Att en svensk domstol skulle ha förklarat rättegången ogiltig i det ögonblick det uppdagades att åklagaren förfalskat bevis har liksom inte slagit dem in. Det är en av skillnaderna mellan en rättsstat och en diktatur.

Jag är en stark motståndare till så kallade humanitära interventioner (deras syfte är sällan humanitärt) och brott mot staters suveränitet. För detta händer det att jag buntas ihop med kulturrelativister. Nu har dock högerdebattörer, Flashbackrasister och kulturrelativister slagit sig ihop i skön förening. De två i Etiopien (inte Somalia) fängslade journalisterna kan sitta där dom sitter för dom har medvetet tagit hjälp av rebeller för att ta sig in i ett land där dom inte får ta sig in. Därmed skall dom automatiskt också räkna med att bli fällda för terroristbrott. Debattörerna klarar inte att särskilja brottet att olovligen ta sig in över en gräns med brottet att ägna sig åt terrorism.

Det måste gå, menar jag, att hålla två tankar i skallen samtidigt. Johan Persson och Martin Schibbye kan faktiskt ha brutit mot en lag och vara oskyldiga till att ha brutit mot en annan. Det kan faktiskt vara så att man både kan respektera Etiopiens suveränitet och konstatera att landet inte är en rättsstat. Yttrandefrihet kan faktiskt stå över friheten för en förtryckarregim att fängsla dem som utövar sina mänskliga rättigheter. Man får kritisera en dom som helt uppenbart strider mot all rättssäkerhet. Det gör vi ju hela tiden om dödsdomar i s k demokratiska stater som USA eller beslut om att massakrera civila i Gaza. Eller om det rör andra diktaturstater (än Etiopien, inte USA) som Nordkorea och Iran.

Men framförallt, om vi nu anser att universella rättigheter är just universella, då blir försvaret av domen mot Martin och Johan omöjligt.

DN:s favoritminister

DN låter sin favoritminister Anders Borg oemotsagd berätta om alla sina storstilade planer. Bland annat vill han förhindra att invandrade kvinnor tar ut så lång föräldraledighet. Det är ett särskilt problem att invandrade kvinnor är hemma med barnen. Att även svenska kvinnor är det till nära 80 procent är tydligen inte lika illa.

Annars finns det ju ett väldigt enkelt sätt att lösa detta på, ta bort männens rätt att skriva över sina dagar på kvinnan. Men DN frågar inte Anders Borg hur han tänkt genomföra sina idéer. Genom att i strid med diskrimineringslagen förbjuda män som har barn med kvinnor av utländsk härkomst att skriva över sina dagar på sina fruar? (Frågan är iofs om det ska ses som ett missgynnande att man inte får ge bort möjligheten att vara hemma med sina barn.)

Men såna små praktikaliteter bryr sig inte DN om. Det handlar ju om att ge Moderatministern ännu en möjlighet att berätta om sin förträffliga politik, genomförbar eller inte. Som en fortsättning på Ulrika Bys adjektivladdade hjälteporträtt à la Nordkorea.

"Men hur är han då, som person? Frågar man runt i hans omgivning beskrivs han som en person som fortfarande sticker ut, inte bara på grund av sin övermänskliga arbetskapacitet och exceptionella förmåga till analys – utan också för sitt humör, sin envishet och sin humor."

DN har gjort inredningsreportage av politiken, liksom politiken blivit till en Idoltävling.