Idagsidan i Svenska Dagbladet har under en tid publicerat artiklar om fattiga människor i Sverige och hur fattigdom påverkar en som människa. Idag var det dags för obligatoriska läsarbrev. En person med signatur Malina lät meddela att ingen är fattig i Sverige i jämförelse med verkligt fattiga länder. En fattigpensionär som lever på 6 000 kr i månaden är inte fattig i jämförelse med en verkligt fattig människa i Afrika. Fattiga i Sverige ska inte jämföras med andra svenskar, d v s dom som enligt statsministern är "etniska svenskar" och befinner sig mitt i livet, i arbete. Fattiga människor i Sverige ska självklart jämföras med med människor som bor i ett helt annat klimat, i en helt annan del av världen, i en helt annan stat med andra prisnivåer. Är det rimligt? Eller är det bara ett sätt att blunda för att det även här finns människor som har svårt att få ekonomin att gå ihop? Att det även här finns helt barn som växer upp utan att kunna ta del av det som kompisarna har i sina liv, bara för att dessa barns föräldrar är fattiga utifrån svensk ekonomi mätt. Barn som får överleva på skollunchen. Barn som aldrig kan följa med på skolresor för att skolan tar ut avgift av föräldrarna. Det måste vara rätt bekvämt att blunda och nynna för sig själv att dessa barn ändå har det bättre än barnen i slummen i Indien.
När jag var liten var uttrycket "tänk på barnen i Biafra" ett uttryck som vuxna använde för att få oss medelklassungar att äta upp maten. Idag verkar det ha blivit ett uttryck för att få de barn som inte kan äta sig riktigt mätta att ändå vara tacksamma, och sluta gnälla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar