söndag 17 maj 2009

Folkhemmet Vällingby

Från fattigdom och trångboddhet till grannsamverkan och modernitet. ABC innebar en ny tid. Arbete, bostäder och centrum nära medborgarna. Idag har Vällingby utvecklats och förändrats, men kommer idén om det levande grannskapet att överleva?

På 1930-talet var Stockholm omodernt, trångt och inte särskilt funktionellt. För att råda bot på fattigdom och trångboddhet började stadens arkitekter, inspirerade av bl a brittisk grannskapsplanering, skissa på ett nytt slags boende. Konceptet ABC, Arbete, Bostad och Centrum, skapades. Bebyggelsen koncentrerades till stadsdelar tillräckligt stora för att bära ett serviceutbud. Här skulle människor bo och arbeta med närhet till allt det familjen behövde i övrigt. Kring ABC-staden kunde flera mindre dimensionerade centrum skapas. Den nya stadsplaneringen förändrade helt bostadspolitikens inriktning och innehåll med statliga subventioner och hyresregleringar.

Byggandet skedde med betoning på utemiljöer och mötesplatser. Familjen och grannskapet utgjorde basen för demokratibygget. Målet var bra bostäder åt alla och en boendemiljö som erbjöd närhet till jobb, service, grannar och sociala aktiviteter. Skaparna av ABC-staden ville att människor skulle känna igen varandra i grannskapet. Familjebilden hade förändrats i samband med inflyttningen från landsbygden, storfamiljen splittrades och kärnfamiljen uppstod. Planeringen skedde utifrån att både mannen och kvinnan förvärvsarbetade. Det kom därmed att bli allt viktigare att bygga så att tiden räckte till både arbete, familj och en aktiv fritid.

Albert Aronson, VD för Svenska Bostäder, var en av dem som realiserade de nya idéerna i Stockholmsförorten Vällingby, vars utveckling inte skulle sluta med invigningen 1954. Något Aronsson uttryckte såhär

”Ingen levande stad blir någonsin färdig. Ju rikare liv i Vällingby, desto större behov finns av ständiga kompletteringar.”

Vällingby utgör ett viktigt verk inom modern stadsplanering. Här fick 1930-talets idéer gestalt genom byggandet av hyresbostäder i nära anslutning till arbeten på statliga verk som flyttat ut till förorten, butiker och serviceinrättningar. Parklekar byggdes och stora grönytor planerades in mellan bebyggelse bestående av låga trevåningshus och punkthus.

Som Sveriges första ABC-stad fick Vällingby stor uppmärksamhet både inom och utom riket. Arkitekter och samhällsplanerare från hela världen vallfärdade för att ta del av det nya tänkandet. Kännetecknande är funktionalism med noggrann anpassning till landskapet och många funkisdetaljer i utsmyckningen. Projektet utformades av stadsarkitekten och stadsplanedirektören Sven Markelius. Även han såg Vällingby som ett ständigt pågående projekt.

”Se Vällingby om 50 år. Det inboddas charm kan inte skapas i en ny stadsdel, utan det kommer med åren.”

Som när Vällingbys köpcentrum nyligen renoverats och försetts med ett helt nytt varuhus som skjuter ut som en röd pilspets över dem som tar sig uppför backen mot centrum. Arkitekten Gert Wingårdhs skapelse K:fem har prisats runt om i världen och åter vallfärdar fackfolk till Vällingby.

Idag har Vällingby tappat en av bokstäverna i ABC-idéen. Arbeten försvinner från stadsdelen genom Vattenfalls och Svenska Kraftnäts flytt. Även små centrum runt Vällingby har dött ut i och med att fler idag väljer att handla i stora varuhus i industriområden som Vinsta och Bromma.

Landskapsarkitekten Helena Emrani arbetar på Grontmij och på frågan om framtiden för ABC:s idéer om grannskapet svarar hon att det är cykliskt över tiden. Även om hon sörjer att de små centrumen nog är borta för alltid ser hon en utveckling där vi kommer jobba mer hemma, något som skapar nya behov då arbete och bostad flyter ihop. Då blir det allt viktigare att vi har fungerande kontakt med grannarna.

- Jag tror vi kommer bli utarmade som människor om vi inte träffar andra människor. Det funkar inte att sitta i sin lägenhet och facebooka hela dagarna. Vi kommer inte överleva som humanister om vi stänger in oss.
Säger Helena Emrani och pratar varmt om förtroendeskapande mellan grannar i det personliga mötet. Något nödvändigt för vår överlevnad och som kanske inte främjas av informationssamhället.

Dagens ändringar i boendemiljön beror ofta på krassa ekonomiska ställningstaganden. Den typiska 50-talsbebyggelsen med låga trevåningshus är inte genomförbar om det skall vara ekonomiskt lönsamt att bygga. I stället måste man bygga på höjden. På 1980-talet tog detta sig uttryck i hårt kritiserade områden som Södra Stationsområdet i Stockholm. Idag har man gått tillbaka till punkthusbebyggelse som kompletteras med hus om fem-sex våningar.

Vad händer i framtiden? Kanske kan behovet att träffa levande människor ta Vällingby in i en ny tid med fokus på B och C? För människorna finns ju kvar. Min vän Stefan från Karlstad, som liksom jag bosatt sig med sin familj i Vällingby uttrycker det såhär:

- Vi ÄR ju Vällingby!
Fotnot: Citaten från Sven Markelius och Albert Aronson kommer från Stockholms Stadsmuseums utställning vid Vällingbys 50-årsjubiléum 2004.

Denna artikel är mitt slutarbete på en journalistkurs jag läst våren 2009.

Text och bilder: Mina egna, förutom svartvit bild: Lennart af Petersén, Stockholmskällan

2 kommentarer:

Ch. sa...

Vet du ungefär från vilket år det svart-vita fotot från torget är? Jag skulle gissa mitten av femtiotalet.

Rabiatfeminism sa...

Ch,
Fortfarande ingen åtkomst till dina bloggar.

Bilden är från 1958. Man kan hitta dem hos Stockholms Stad, Stadskällan på internet och de får användas till skolarbeten.