Intellektuell hederlighet

I P1:s Studio Ett hölls telefonväkteri med Fredrik Reinfeldt. En njursjuk man ringer (under rubriken Blir människor friskare när deras ekonomi försämras) in till statsministern och ställer frågor om sänkt sjukpenning och en högre procentuell skatt för sjuka. Reinfeldt driver detta till att han minsann inte höjt skatten för sjuka. Men det var inte det mannen sa. Han sa att man som sjuk får betala en högre procentuell skatt än när man jobbar och vill veta hur statsministern menar att detta leder till att fler blir friska. Reinfeldt svarar att ett sådant påstående är "partipolitiskt". Han menar inte att folk blir friska av att få en försämrad ekonomi utan att han uppmanar till arbete. D v s av dem som egentligen inte är sjuka alls utan bara simulerar. Programledaren ser sig nödd att gripa in för att få statsministern att ta frågan på allvar, vilket misslyckas. Reinfeldt är över huvud taget inte intresserad av att ta in hur denne man och många långtidssjukskrivna upplever sin situation i Alliansens Sverige.

På Svenska Dagbladet ledarsida lyssnar man selektivt. Där påstås idag att mannen i fråga hävdat att Reinfeldt höjt skatten. Och ledarskribenten har mage att kalla mannen, och de som påstår att sjuka har en högre skatt än de som jobbar, intellektuellt ohederlig.

Såväl ledarsidan som statsministern borde skämmas. Ärligt. Mer kallhamrat förakt inför hur andra människor faktiskt lever får man nog leta efter. Det är inte ofta man önskar elände på andra människor men något år som långtidssjukskriven med smärta, ständiga behandlingar och existensminimum skulle kanske göra vissa människor gott ändå. Dock inte dem som redan lever så, de vet nog redan hur det är. Även om statsministern vägrar lyssna och tidningarnas ledarskribenter kallar dem ohederliga.