United they stood, divided they fall

Det är inte ofta jag och Svenska Dagbladets ledaskribenter håller med varandra. Men idag slår dom huvudet på spiken. Mona Sahlin skall hålla sig för god för att tala om vad LO:s ordförande skall göra och inte göra. Hon får väl påverka genom sitt fackförbund, om hon nu är med i något. Det motsatta vore lite mer naturligt och om LO varit partipolitiskt obundet så hade dom kanske kunnat fråga sig vad det är Mona Sahlin gör fel när opinionssiffrorna dalar. Men inte hör vi LO:s ordförande ropa på Sahlins avgång. (Själv har jag försvarat Sahlin mot samma manliga klagokör som Wanja Lundby Wedin nu möter. Men jag börjar faktiskt undra om människan endera inte vet vad hon skall göra, endera blir hindrad av partiet att göra det.)

Det första uppdrag Wanja Lundby Wedin skulle släppa är kanske som ledamot i Socialdemokraternas verkställande utskott.

Sen funderar jag mycket på hur LO skall anpassa sig till strukturomvandlingen där fler och fler LO-jobb försvinner. När den viktigaste frågan för många förtroendevalda och medlemmar verkar vara lika lön oavsett jobb. Och när man har företrädare som mannen som intervjuades i Rapport igår. Han som representerade LO i Norrbotten och lustfyllt beskrev hur han tyckte att Wanja Lundby Wedin skulle packa sin lilla väska och slinka ut genom bakdörren på LO-borgen. Vad säger inte det om en rörelse där en förtroendevald talar så om sin ordförande. (Ibland undrar man om radion och TV:n fångar dessa gubbar vid 10-tiden en lördagkväll...) Vad denne karlakarl ansåg sig åstadkomma med sin kommentar, annat än att lätta på nåt slags inre tryck, vet jag inte. På vilket sätt gör sådana kommentarer det bättre för arbetare i Norrbotten? Eller är det så att man tror sig kunna peta in sin egen gubbe på ordförandeposten? Man undrar ju vad det är som göra att LO:s gubbs börjar låta som Sven-Otto Littorin förmodligen tänker när han möter WLW i debatt.

United we stand , divided we fall verkar inte vara ett koncept som nått in i LO och (S).

Uppdatering: Gudrun Schyman ger förslag på vad Mona Sahlin kunde sagt i stället. Och vad Wanja Lundby Wedin kan göra. Mitt i prick! (Men jag är inte säker på att gubbarna i LO kommer reagera som Gudrun målar upp.)