Guddottern funderar över de inbördes relationerna i familjen.
- H och G [småsyskonen] tycker bäst om mamma men jag tycker lika bra om både mamma och pappa. Jag är en bådagris.
Undrar när jag började tycka att det dög lika bra med pappa som med mamma. Han fanns ju alltid där och var ofta den som stannade hemma när jag var sjuk. Det var lättare att lämna den ännu inte färdigsvetsade cellulosakokaren åt sitt öde än det var för mamma att lämna sin kollega i växeln ensam på jobbet. Pappa värmde vinbärssaft och köpte serietidningar. Men ändå var det lite speciellt med mamma. Tryggt på nåt sätt. Även om jag tyckte väldigt mycket om min far var jag nog, som sjuåring, en morsgris ändå.
Sen föddes syrran och tog över den rollen. ;) Då först kunde jag, som guddottern, kommentera det med viss överlägsenhet. Kanske är det där man bryter sig loss, när man får syskon och tvingas bli mer självständig. Den lille mannen han tyckte det där med en lillasyster var överreklamerat. Han var 3,5 och hade varit världens mitt. Plötsligt dök det upp en liten mörkhårig unge som bestämt tog över i familjen.
- Vad var det som blev bättre med det här, tänkte 3,5-åringen och körde ner sin systers vagn i ett dike.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar