- Det var David som mördade mig!

Jag noterar med viss lättnad att jag inte är ensam om att drömma mardrömmar var och varannan natt. I helgen var vi på Torpet och där väckte den lille mannen mig med ett hyschande för att jag låg där på rygg i sängen och vrålade rakt ut. Jag drömde att "dom" var efter mig och skulle ta kål på mig. Igårkväll somnade jag som vanligt framför en film (Porco Rosso) och gick in och la mig före lille mannen. En stund senare får han gå in och väcka mig när jag ligger och vrålar in i kudden att

- DET VAR DAVID SOM MÖRDADE MIG! DET VAR DAVID SOM MÖRDADE MIG!

Till saken hör att jag inte känner någon David. Alls. Den senaste David jag "känt" var förmodligen en fyllegubbe som hängde vid Kronoparkens centrum i Karlstad på 1970-talet. Kanske hade min farfar en kompis som hette så också?

Men i drömmen höll jag på att bli mördad igen. Mycket realistiskt och jag skrek för att mördaren kanske skulle låta bli om alla hörde vem han var.

Är det kanske våren? Eller håller jag på att bli som min far och farfar. Dom drömde ofta mardrömmar. Pappa väckte ofta mamma med sina oartikulerade vrål och kvidanden. Det handlade alltid om att det var några som var "elake ve han" (elaka mot honom). Som den gången då han for upp stående i sängen och stirrar vildsint på mamma och ryter:

- Här ska fan i mig ingen grävling bita mig!

Han hade drömt om hur han dagen innan varit ute på Torpet och försökt täppa till under huset så att grävlingen inte skulle komma in där. När han är klar vänder han sig till Reja (vår beagle) och säger att nu du, Reja, nu har vi stängt ute den jäveln. Bara att det i drömmen inte var Reja som gick där utan grävlingen. Som hugger sig fast i Pappas ben.