Victoria Bernadotte och hennes kille behöver någonstans att bo. Som trettioplusare bor hon fortfarande hemma. Att det inte är helt lätt att hitta ett boende i Stockholm vet vi ju, men har man pengar brukar det underlätta. Men för just denna medborgare duger det ju inte med t ex en stor bostadsrätt på Östermalm, ett slott skall det vara!
Nu har regeringen avsagt sig nyttjanderätten av Haga Slott, som man använt i representationssyfte, så att Victoria och Daniel Westling kan bo där. Statsministern och moderatledaren Fredrik Reinfeldt, född 1965, motiverar det hela så här:
"Jag tror att svenska folket drar sig till minnes bilden av Hagasessorna. Vi vill nu lägga grunden för en ny tid för Haga."
Eah... Svenska folket? Prins Gustaf Adolf, nuvarande kungens far, dog 1947. Sedan flyttade familjen från Haga in till Stockholms slott. Den del av svenska folket som kan dra sig till minnes bilder av kungens systrar som små på Haga är alltså de som idag är över 70 år och födda i Sverige. Vi andra har väl på sin höjd sett någon journalfilm av ungarna och deras nanny.
Jag har varit en del av svenska folket de senaste 41 åren. Jag minns när vi en sommardag 1977, då jag var nio år gammal, lyssnade på radion i köket på Torpet. Där sände man ut saluten som talade om huruvida kungen fått en dotter eller son. Jag minns också att jag var glad att det blev en flicka. Men att denna prinsessa inte skulle ha råd att skaffa sig ett eget boende utan få sitt slott av regeringen, det hade man kanske inte väntat sig. Men Rojalist-Moderaterna vill ju vinna nästa val och vad kan då vara mer publikfirande än att lalla om gamla goda (?) tider.
3 kommentarer:
Jag känner mig kluven i frågan om monarkin. Intellektuellt kan jag inte försvara monarkin för det ÄR ett väldigt märkligt system att statschefen utses genom arvsrätt.
Men samtidigt så känner jag mig inte redo för att avskaffa monarkin. Jag är nog ganska socialdemokratisk i min inställning, dvs. jag slår fast i mitt inre partiprogram att monarkin ska avskaffas men sedan tänker jag inte göra ett dugg för att verkställa beslutet.
Jag hörde föresten en kommentar om monarkin häromveckan som sa en grej som är självklar men ändå något jag inte formulerat i mina tankar tidigare: monarkin är ett odemokratiskt system, men vi har ändå på demokratisk väg valt att behålla monarkin.
Och så är det ju. Monarkin är inte demokratisk men faktiskt så har vi valt att inte avskaffa den utan tillåter den att finnas kvar och då blir den ju demokratisk i någon mening.
Sedan är det en annan fråga om just det här med sossarnas sätt att agera dvs skriva i partiprogrammet att monarkin ska avskaffas men sedan inte lyfta ett finger för att göra det är demokratiskt schysst. Partier bör nog rensa sina programtexter så att bara sånt dom faktiskt är beredda att genomföra står där. Sossarna kanske skulle kunna skriva ärligt om att dom tvekar i monarkifrågan dvs att egentligen vill dom inte ha den men att dom accepterar den. Ärlighet i politiken tror jag leder till sympatier och folk känner nog igen sig i den åsikten och vet att det är svårt att alltid vara tvärsäker.
Jag fick något slags scenario i skallen:
tänk dig kungen i Debattstudion och Janne Josefsson:
JJ: - Men nu är du alltså statschef. Tycker du att det är rätt att du ska vara det och att du inte är vald av folket?
K: - Tja, asså, statschef, man måste ju säga, det här, jag vet inte, men man kan säga så här...
JJ: - Men tycker du det är rätt att man ska kunna ärva titeln som statschef?
K: - Jag tycker... det är så här att man måste... det här med statschef är... Ibland måste man förstå och kunna skilja mellan... Örebro och Arboga.
Det skulle nog bli en väldigt pinsam föreställning och jag skulle nog stå på golvet framför tvn och skrika "nej, nej, nej". Det vore så oerhört pinsamt.
Ändå förstår jag egentligen inte varför inte Janne & Co gör fler journalistgrejor mot hovet. Klart jag förstår att kungen aldrig skulle ställa upp i Debatt eller liknande men vore jag en hungrig journalist så fattar jag inte varför man inte granskar statschefen hårdare och just ställer dom här principiella frågorna om det är rätt att ärva en titel, om det är rätt att svenska folket ska betala ett apanage som ligger något över socialbidragsnormen som gäller för alla andra svenskar osv. Det är ju oförsvarligt och jag känner på mig att kungen inte är den som kan förklara sig bäst. Och på sätt och vis är det ju då synd om honom. Han har bara råkat bli född till statschef och inte bett om det. Kanske är det så journalisterna tänker. Man känner medlidande och vill inte sätta dit någon som man känner är i underläge och faktiskt inte bett om att få bli statschef. Han är ett offer för systemet och hur stolt känner man sig som journalist när man går hem efter en dag på jobbet där man satt dit ett offer för systemet?
Men ändå. Visst är det synd om kungen men ändå. Om systemet faktiskt är ett problem kanske man måste offra ett offer för systemet för att komma åt problemet.
Vilken journalist ska bli den som vågar säga att kejsaren är naken?
Ja, det kan man fråga sig. Jag var på en föreläsning om digitala medier härom dagen och där visade man exempel på hur "nya" medier kan användas av olika intressenter. Som ett exempel tog man Kungahusets youtube-inspelning ang förlovningen.
De blivande journalisterna som närvarade hukade i bänkarna och gömde ansiktena i händerna och det var så fruktansvärt pinsamt när man fick se det på stor skärm och höra de halvgamla tu upprepa vilka de ville tacka. Nästan så man väntade sig att de skulle brista ut i sång: - Jag vill tacka liiivet!
Men det är ju framåt av dem att använda sig av Youtube. Även om det blev lite fel...
Skicka en kommentar