onsdag 30 april 2008
För att han kan
tisdag 29 april 2008
Ondska och ansvar
Sa den lille mannen i går kväll när vi pratade om Joseph Fritzl som började våldta sin 11-åriga dotter Elizabeth någon gång kring 1977, som 1984 låste in den då 18-åriga Elizabeth i ett rum i källaren. Där fortsatte fadern sedan att misshandla och våldta henne. I 24 år. Hon födde under denna tid sju barn, som alltså även är hennes syskon. Hennes far verkar därmed ha fått fjorton barn, sju med sin fru, sju med sin dotter. Tre av sina barn tillika barnbarn har han låtit växa upp i sitt hem. Till sin fru verkar han ha sagt att barnen lämnats på trappen av dottern. Vi kan väl gissa att han behandlat sin fru på ett liknande sätt. ”Auktoritär” beskriver man honom som, ”någon man inte sa emot”.
Själv ser jag mig som en tämligen liberal person när det gäller brott och straff. Jag ropar inte på dödsstraff så fort jag blir upprörd över en persons illdåd. Jag känner kanske ingen värme inför personer som Anders Eklund och Ulf Olsson men jag nöjer mig med att de döms till vård eller fängelse, beroende på om de är sjuka eller inte. Inte heller brukar jag ivra för att livstidsstraff skall vara på livstid. Jag tror, som lille mannen, inte på ondska, jag tror inte på öga för öga, jag tror inte på att stänga in och kasta bort nyckeln.
Men. I fallet Fritzl är jag beredd att göra ett undantag från mina principer. Det han gjort är så fullkomligt ondskefullt och vedervärdigt att det inte går att greppa. Att utsätta inte bara en utan sju personer för det som Fritzl har utsatt sin dotter/slav och sina barn/barnbarn för, under så många år, det kan inte förklaras. Elizabeth Fritzl har alltså varit sin fars sexslav i över trettio år. Öga för öga är ett lämpligt straff, kan man tycka. Fast det hjälper ju föga, det som är gjort är gjort och ingenting blir det minsta bättre om man låser in och våldtar Joseph Fritzl under resten av hans liv.
I media vill man givetvis hitta förklaringar, ondska eller andra. Man jämför med andra fall och frågar sig om det är något i det österrikiska samhället som skapar sådant här. Den frågan kan man ju isåfall ställa om det belgiska samhället också. Jag frågar mig snarare vad det är i dessa samhällen som gör att män, i vissa fall med hjälp av kvinnor, kan låsa in och våldföra sig på småtjejer i åratal. Skulle det kunna ske här? Sker det här? Ja, självklart sker det här. Sexuella övergrepp förekommer även hos grannen här i Sverige, som min kollega konstaterade igår när hon berättade om sin granne. Även om det nu inte sker i låsta källare finns det även svenska flickor som gjorts med barn av sina fäder.
Gemensamt verkar vara att ingen ser, ingen hör och ingen gör något åt det. Psykologer förklara det med att incest är tabu, att man hellre blundar för det än drar fram det i sin egen familj, även om man misstänker att det sker. Psykopater kan ju också vara bra på att manipulera sin omgivning. Och även om omgivningen märker att denne man inte har alla hästar i stallet så är ju kopplingen mellan detta och att han kanske låst in sin försvunna dotter och använder henne som sexslav i stort sett omöjlig att göra.
Många frågor uppstår. Två som jag ställt mig är dels hur man fungerar som familj där nere i källaren i förhållande till sin fångvaktare. Vad är det som gjort att inte modern och barnen försökte övermanna Fritzl och ta sig ut? Uppenbarligen har han hotat dem, och det kanske räcker? Den andra frågan är hur barnen kunnat överleva rent fysiskt, dels då risken för genetiska skador borde varit uppenbar, dels då de måste lida en stor brist på t ex D-vitamin om de aldrig utsatts för dagsljus. Har Fritzl kanske försett dem med vitaminer?
Och givetvis finns det krönikörer som nu vill rikta sin ilska mot mamman/mormodern. Men kan man skylla en enskild kvinna för att hennes man fått fritt spelrum för sina perversa lustar? Eller har vi alla ett ansvar?
söndag 27 april 2008
Nitiska närkingar
Marianne Malki (kd) i miljönämnden tänker på Örebroarnas hälsa, säger hon. Jag tänker att om man nu är allergisk mot ett födoämne så låter man väl helt enkelt bli att köpa en produkt som inte är tillräckligt märkt. Då kan man ju gå över gatan till Lucullus i stället. Bara att där har dom heller inte märkt om varorna.
Nerikes Allehanda skriver:
lördag 26 april 2008
Min barndoms vattentorn
Igår när jag reste från Karlstad till Stockholm med tåget såg jag från mitt fönster vattentornet på Kronoparken. Det är vackert blått och gör sig snyggt mot en blå himmel.
När vi någon halvtimme senare passerade genom Björneborg mindes jag historien om hur min far en gång suttit på tåget med några fackliga kollegor. Det var redan då länge sedan tåget slutade stanna i Björneborg men av någon anledning saktade tåget in vid gamla stationen i Björneborg och min far kunde ju inte låta bli att tala om för kollegorna att här hade han växt upp. I samma ögonblick får dom alla syn på en mansperson ute vid spåret som vänder sig om, drar ner byxorna och moonar mot tåget.
- Ja, vi kan se det, lär ha varit kollegornas svar.
På Konsum i Björneborg brukade jag och farmor möta de andra tanterna. De frågade alltid om detta var Åkes dotter (då jag var enda barnbarnet så fanns det ju inte någon annan att välja mellan), och ååååhhh så lika vi var. (Vilket kan stämma.) Jag tyckte mest att det var pinsamt.
- Tösa ä ju så snäll när ho ä mä mej till kiosken.
Tro jag det.
Och även Björneborg hade ett vattentorn. Där brukade jag leka. Minns att jag sprang runt, runt det alldeles runda tornet och att det till slut blev svårt att veta var man befann sig. Detta vattentorn har jag kramat många gånger, kan nästan komma ihåg hur det kändes under händerna.
Min mor kommer från gnällbältesmetropolen Örebro, och när jag kom upp i tonåren hade jag en annandag pingst en traumatisk upplevelse i vattentornet Svampen när hissen fastnade. Jag, ett par kompisar och ett antal pensionärer på bussresa fastnade i ca två timmar. Och det enda vi var oroliga för var att vi skulle missa Miami Vice på TV...
Avlyssnat på Mc Donald's
Efter ett tag frågar 3-åringen:
- Pappa vad äter drakar?
Mespappan svarar något om att då drakar bara finns i sagor kan dom nog äta det mesta, varpå ungen undrar om dom är köttätare.
Det självklara svaret skulle givetvis ha varit:
- Små barn!
Hear, hear!
Jag har skrivit om det tidigare här. Tänk om folk reagerade över dom där små trakasserierna, dom som ligger på gränsen. Om vi dels sa ifrån i stället för att bara svälja, dels reagerade om vi såg det hända. Då kanske personer som Englas och Pernillas mördare skulle stoppas i tid.
Bra om Fi ställer upp i EU-valet
fredag 25 april 2008
Tjuvlyssnat på Gröna linjen
Hårdare straff!
torsdag 24 april 2008
Vårkänslor
Förra veckan kunde läsaren av denna blogg ta del av två duvor som pökade bredvid vårt middagsbord på en uteservering i Dubrovnik. I förrgår var det dags igen. Då höll två björktrastar hov i en pil utanför mitt fönster här i Karlstad. Idag upptäckte jag så att dom hunnit bygga bo i en grenklyka. En av fåglarna höll på och fixade i det nya hemmet. Rumsterade om och lade sig ner, upp igen och snurrade lite och så lade den sig ner igen liksom för att platta till boet lite. Antar att dom räknar med tillökning i sin familj. Jag hoppas kunna vara där med kameran, i allafall.
Ja, någon thailändsk värme är det verkligen inte frågan om, men det finns hopp om varmare tider.
onsdag 23 april 2008
Jag vill inte gå hand i hand med Pia Kjersgaard!
Feketes artikel heter 'Upplyst feminism? Invandring, feminism och högern.' Hon argumenterar för att vissa av vänsterns feminister gjort gemensam sak med högerregeringarna i t ex Danmark, Italien och Nederländerna i det postkoloniala samhället. De förra säger sig vilja hjälpa invandrarkvinnorna och de senares intresse ligger snarare i att hålla invandrare utanför de egna gränserna, med motiveringen att de inte lever upp till kraven från våra påstått jämställda samhällen.
Samma feminister som tidigare kämpat för sina västerländska systrars kroppsliga integritet (abort, rätten att klä sig som man vill, rätten att välja vem man vill ligga med osv) kräver nu förbud för icke västerländska kvinnor att, just det, klä sig som dom vill.
Om detta bloggade jag förra veckan och man skulle kunna tro att jag läst Feketes artikel redan då, vilket jag alltså inte hade då Gvt ramlade in i inkorgen på jobbet i måndags.
I botten av allt detta ligger en föreställning om att muslimer, och särskilt muslimska män, automatiskt är motståndare till mänskliga rättigheter. Fekete citerar UNHCR, FN:s flyktingorgan, i deras kritik av danska rgeringens krav på att alla som vill bli danska medborgare måste underteckna en lojalitetsförklaring där de skriver under på att inte slå sina barn eller att respektera jämställdhet mellan könen:
Det sätt som danska regeringen uttrycker sig på framkallar, enligt UNHCR
”föreställningen att utlänningar inte kommer att respektera vissa värden som är fundamentala i ett demokratiskt samhälle, och att de kommer att begå den typ av brott som nämns i förklaringen.”
Allt detta bygger i sin tur på föreställningen att vi i västerlandet är jämställda, och att alla västerlänningar respekterar ovanstående värderingar. T ex så har den holländska integrationsministerns Rita Verdonk uttalat följande:
”Vi nederländska kvinnor kämpade för lika rättigheter. Vad jag inte kommer att tillåta, och kommer att göra mitt yttersta för att hindra”, är en återvändo, ”till den tid då kvinnor var underordnade män.”
Detta i ett land som för en familjepolitik som för oss svenskar snarare får oss att tänka på 1950-talet… Det räcker ju för övrigt att gå till vår egen riksdag för att se att det minsann inte är alla som respekterar allas lika rättigheter. Vad är egentligen skillnaden mellan en muslim som inte accepterar homosexualitet och Lennart Sacredéus (Kd)? På vilket sätt kan Silvio Berlusconi sägas bidra till ett jämställt samhälle?
Fekete skriver
”Nu får vi höra att vi måste ge upp många av de principer i Europeiska konventionen om skydd för mänskliga rättigheter som garanterar jämställdhet och icke-diskriminering – i jämställdhetens namn. Den bisarra logiken tycks vara att det bästa sättet att hindra eventuell diskriminering mot kvinnor (som verkar framkallas av hög muslimsk nativitet och ett växande muslimskt inflytande i samhället) är att införa lagar som diskriminerar etniska minoriteter (det vill säga muslimer).”
Återvalde Silvio Berlusconi hävdar att vi bör vara medvetna om vår civilisations överlägsenhet, Pim Fortuyn talade om muslimernas ”underutvecklade kultur” (!!!) och Pia Kjersgaard har i folketinget sagt att 11 september inte var början på civilisationernas kamp då det skulle betyda att det finns två civilisationer när det bara finns en, vår.
Med dessa extrema högerledare gör alltså feminister gemensam sak. Fekete går hårt åt framlidna Susan Moller Okin som anklagats för både rasism och förespråkande av tvångsassimilering. Fekete citerar Okin:
”Kanske skulle de [kvinnorna i en minoritetskultur] faktiskt få det mycket bättre [i ett mindre patriarkalt majoritetssamhälle] om den kultur de föddes in i antingen utrotades /…/ eller allra helst uppmuntrades till intern förändring för att öka kvinnornas jämlikhet, åtminstone till den nivå som rådde i majoritetskulturen.”
Genom uttalanden som detta, om än här ryckt ur ett sammanhang som jag inte läst, legitimeras ett motsatsförhållande mellan kvinnors rättigheter och invandrares rättigheter och gör det möjligt att fälla vilka svepande omdömen som helst om andra grupper. Azizah Y Al-Hibri, grundare av och ordförande för Muslim Women Lawyers for Human Rights säger:
”Om västerländska kvinnor nu tävlar om att kontrollera invandrarkvinnornas liv genom att motivera tvångsingripanden från staten har dessa kvinnor inte lärt sig historiens läxa, vare sig kolonialismens, imperialismens eller ens fascismens läxa.”
Bl a nämner Al-Hibri just debatten om rätten att bära hijab.
Något som kan tyckas paradoxalt är att de feminister som kritiserar andra feminister för att inte ta invandrarflickornas parti, genom att inte tydligt nog säga ifrån mot t ex användandet av hijab, mot det man kallar ”hedersvåld”; det är att dessa feminister inte anser muslimers våld vara grundat i samma partiarkala strukturer som de vi har här ”hemma”. Samtidigt argumenterar dom för att skälen till att bära slöja inte förändrats sedan profetens tid. De som bär den, oavsett om det är i Stockholm, Paris eller Kabul gör det av precis samma skäl. De är förtryckta av det muslimska partriarkatet (som alltså är mycket värre än det västerländska, om man nu inte, som i Holland, utrotat patriarkatet). Dessa kvinnor är inte autonoma varelser som själva bäst känner hur de vill klä sig.
För mig går detta inte ihop. Jag antar att det hela bygger på uppfattningen att det muslimska patriarkatet är detsamma vart man än kommer, medan det västerländska är högst individuellt, beroende på vilken man det är frågan om. (Vilket i sig är en paradox.) Dom är ett enda stort kollektiv, vi är alla individer.
För mig är ett sådant resonemang kulturfundamentalistiskt och rasistiskt.
Liz Fekete lyfter att det finns feminister som gör motstånd mot högerns kampanj att koppla ihop frågan om tvångsäktenskap med strängare kontroll av invandring från muslimska länder. Hon kritiserar bl a Hirsi Alis och Hege Storhaugs anhängare för att dessa framhåller att det var först genom deras modiga initiativ som problemet tvångsäktenskap över huvud taget kom upp till diskussion i Europa. Detta är en myt, hävdar Fekete, som bara tjänar deras egna intressen. Etniska minoriteters kvinnoorganisationer kämpade mot tvångsäktenskap långt innan Hirsi Ali skrev The Caged Virgin. Men, skriver Fekete, eftersom sådana organisationer inte rasifierade tvångsäktenskap, och heller inte sensationaliserade frågan i medierna eller tillsammans med opinionsbildare i termer som stämde med den dominerande islamofobiska diskursen, var deras budskap varken populärt eller lönsamt på marknaden.
”Sådana kampanjer var faktiskt ofta kritiska mot diskriminerande kontroll av invandring, vilket betraktades som en väsentlig del av statens rasism mot invandrargrupperna. För att komma till insikt om att våld mot kvinnor skär tvärs över 'ras'/etnicitets-, klass och religionsgränser – och inte bara nöja sig med ett symboliskt erkännande av denna sanning – måste man göra sig kvitt myten att man i väst är moraliskt och civilisatoriskt överlägsen och att den däri centrala upplysningen är ett avslutat projekt.”
Lönens signalvärde
tisdag 22 april 2008
Dagens lokalnyhet
Jag vill betala mer skatt!
måndag 21 april 2008
Jag älskar lokalpressen!
söndag 20 april 2008
Söndag i Vällingby VI
Sega har vi varit idag, jag och sötnosen här ovanför. Mycket p g a bröllopandet i Enskede i natt. Eller, vi åkte faktiskt hem ganska tidigt. Jag har blivit så frusen av mig på sistone och höll på att frysa ihjäl i vårvindarna. Lille mannens kropp klarade inte omställningen från skön vår i Kroatien till pissväder i Jönköping så han är förkyld och det är ryyyyysligt synd om honom.
Semesterbilder
lördag 19 april 2008
fredag 18 april 2008
Ilska under fikapausen
OK
Dessutom tycker jag det är rätt snyggt med hijab.
torsdag 17 april 2008
Favorit i repris!
Första bästa kompis: Eva Edman
Första bil: Silvergrå Peugeot 307, 2001 års modell. Om vi inte pratar om den gamla blå VW-bubbla mina föräldrar körde runt mig i när jag var nyfödd. Förmodligen utan vare sig barnstol eller bälten.
Första kärlek: Håkan Nordh och Lasse Berghagen
Första husdjur: Beageln Reja, första egna var hamstern Charlotta ”Lotta”
Första semester: Förmodligen sommar på Torpet
Första jobb: Sommarjobb på Alsters Herrgård, Gustaf Frödings minnesgård, sommaren 1984.
Första köpta skiva: ABBA:s SOS?
Första riktiga kärlek: Hmmm, nuvarande förmodligen. Är det inte alltid det?
Första piercing: Örsnibbarna, och enda.
Första konsert: Gyllene Tider, Mariebergsskogen, Karlstad, 1985 tror jag.
Nio senaste
Senaste alkoholdrycken: Ett glas surt vin på flygplanet mellan Dubrovnik och Wien.
Senaste bilfärd: Från Stockholm till Karlstad i måndags.
Senaste filmen du såg: Shit… Det är ju över två veckor sedan…
Senaste ringda telefonsamtal: Lille mannen i morse för att diskutera maktdelning dömande makt – lagstiftande makt. (Ja, vi är nördiga.)
Senaste mottagna telefonsamtalet: Från Ina igår kväll. (Om man räknar privat)
Senaste bubbelbadet: Med badbomb i Karlstad hösten 2002.
Senaste spelade cd: Led Zeppelin i bilen.
Senaste kyss: I måndags kl 9,30 utanför Centralen i Stockholm.
Senaste gången du grät: Blir tårögd av mycket. Något jag läste i tidningen häromdagen.
Senaste måltiden: Oxjärpar i gräddsås med potatis och pressgurka.
Åtta har du nånsin
Dejtat en av dina bästa kompisar: Nej.
Blivit arresterad: Nej.
Blivit kär vid första ögonkastet: Vid första blicken på ett foto av personen
Fastnat med blicken i någons urringning: Min egen…
Fått ditt hjärta krossat: Nja, inte såhär i efterhand.
Sagt att du älskar någon utan att mena det: Nej!
Haft ett one night stand: No shit?! Alldeles för många, om man skall döma av den låga kvalitet dom brukar hålla.
Busringt till någon: Senast var det när kompisen Jive ringde på en hyvelbänk i Helsingborgs Dagblad våren 1995 eller nåt sånt. Oftare när man var liten.
Sex saker du gjort idag
1. Pratat med lille mannen.
2. Suttit i telefonjour.
3. Diskuterat könsneutral äktenskapslagstiftning och huvuddukar vid fikabordet.
4. Läst halva senaste numret av Lantliv.
5. Ätit en banan.
6. Beställt snickarbyxor för trädgårdsarbete i tjejfärger.
Fem favoritsaker utan rangordning
1. Datorn
2. Sängen
3. Torpet
4. The The Dusk (CD)
5. Min prenumeration på Lantliv.
Fem saker att tycka riktigt, riktigt illa om utan rangordning
1. Fortum
2. Alliansregeringen
3. Vinter
4. Comhem
5. CSN
Fyra personer du kan berätta allt för
Maken, mindre systern, Helena, Evax
Tre val
Blått eller rött? Rött såklart!
Sommar eller vinter? Sommar.
Choklad eller chips? Choklad.
Två saker att göra innan du dör
1. Resa
2. Älska
En sak du ångrar
Att jag nobbade den lille killen som sålde majblommor i Mitt i City-gallerian igår. Två gånger… Förlåt!
Tätt
Inte lika värda
Axén Olin faller på eget grepp
Men inte heller högerns jämställdhetspolitik har hjälpt Axén Olin. Att kunna lämna skjortorna till kemtvätten kanske har hjälpt något men i slutändan så tar barn tid. Är man då den som har huvudansvaret för logistiken, som kvinnor tenderar att ha, så säger det sig självt att man inte klarar både detta och karriären med hälsan i behåll.
Vi läser i tidningen hur Nyamko Sabunis(fp) departement har svårt att spendera de pengar de avsatt i budgeten för jämställdhetsarbete. De hittar väl helt enkelt inte något att lägga det på, eftersom de i stort tycker att vi redan är jämställda på arbetsmarknaden. Som i Axén Olins fall, eller? Uppseendeväckande fantasilöst, som sossarnas talesperson i jämställdhetsfrågor, f d JämO Claes Borgström, kallade det.
Axén Olin kanske kan klara sig på vårdnadsbidrag i stället? Eller så inför vi delad föräldraförsäkring så även männen får möjlighet (fast de har det redan idag) att ansvara för barnen, inte bara ekonomiskt utan också tidsmässigt.
onsdag 16 april 2008
Kårar längs ryggraden
Ketchupeffekt
Nära mördare-upplevelser i Väse
Nu har Värmlands-Rasta plötsligt blivit berömt för att Englas och Pernillas mördare brukat parkera sin långtradare på parkeringsplatsen där, och gå in och vara påflugen mot den yngre kvinnliga personalen. Där finns ju också duschar att låna... I NWT:s och VF:s pappersupplagor idag ägnas hela uppslag åt det faktum att mördaren var stammis på Rasta i Väse.
Jag och min syster inser plötsligt att våra män förmodligen bajsat på samma toa som en mördare, kanske t o m seriemördare. En nära-mördare-upplevelse om något. I lilla Väse med omnejd händer inte så mycket så sådana saker får stor uppmärksamhet. Det senaste som hände där var väl sommaren 2002 när Väse-vargen härjade bland kossorna i en hage.
Något som åter väcker tanken att det förmodligen varit säkrare för Engla och Pernilla om det varit en varg, inte en människoman, som strykt förbi dem på deras respektive hemfärder. Anti-varglobbyn i Värmland och Dalarna glömmer lätt att det verkliga hotet egentligen kommer från andra än vargar.
Och som åter får en att fundera över den man som tydligen härjat på vägkrogar runt om i Sverige. Är det så vanligt att män gör sexuella närmanden mot kvinnlig mackpersonal att de inte ens anmäler? Eller anser kvinnorna i fråga att det inte är något att göra en stor sak av? Jag har aldrig polisanmält de 3-4 blottare jag utsatts för i livet. En av dem förföljde mig och min dåvarande sambo Helena då vi gick hem från stan, en gång hoppade han till och med på Helena varpå jag slog honom med min handväska och vi sprang för livet. En annan gång väntade han på oss när vi kom gående. Då tog vi hjälp av en granne med hund som följde oss hem. Hur många kvinnor har aldrig stött på en blottare? Har vi alla fått lära oss, som jag, att de inte är farliga, att det egentligen bara är synd om dem? Och vad gör männen som finns runt omkring dessa män? Massor av människor (kvinnor) har uppenbarligen sett, utsatts för och upplevt kränkningar från just denne man. Vissa har anmält, vissa anmälningar har lagförts, färre har lett till fällande dom. Mannen själv har bara kunnat fortsätta.
Varför?
tisdag 15 april 2008
Elmbrant om Brors
(Björn Elmbrant i Dagens Arena 15 april.)
måndag 14 april 2008
Underliga normer
Duvorna i Dubrovnik
lördag 12 april 2008
Pajas revival
Lördag i Dubrovnik
Läser om kroaternas nationella rörelse på 1800-talet (något senare än grannarnas) och serber som vill ha en hamn. Det senare skulle kunna skaffas om man la beslag på Bosnien och Herzegovina. Det var faktiskt något jag inte kände till, att de har en hamn. Strax norr om Dubrovnik når B&H fram till havet och skiljer av södra Dalmatien från resten av Kroatien.
Den lille mannen sitter bredvid och tittar på film på Aftonbladets sajt om en tomte som visat sig i Argentina. Han säger förnöjt att nu finns det till och med på film, behövs det mer bevis för att tomtar existerar? Kommer säkert på en blogg nära oss.
fredag 11 april 2008
Fredag i Dubrovnik
Har just inhandlar Misha Glennys The Balkans och skall börja läsa om det serbiska bondeupproret 1804. Maken har jag tvingat på Flyga drake. Han är vanligen skeptisk mot skönlitteratur men nu hade han glömt Politiskt tänkande på hotellet och lilla frun hade smart nog stoppat ner Flyga drake i väskan, efter att ha läst ut den i morse. Bortsett från att jag irriterar mig på att kvinnor bara är statister i boken så är det en lysande roman. En sådan där som verkligen innehåller allt, inklusive att bra språk. Khaled Hosseini lyckas på ett bra sätt skildra den lille pojkens längtan efter sin fars kärlek och den vuxne mannens ånger och dåliga samvete över att på det vidrigaste sätt ha svikit sin bäste vän. Dessutom gillar jag att man får en bild av Afghanistan innan den ryska invasionen och talibanerna. Och ja, jag måste ju se filmen! Om inte annat så för att det finns ett par ögonblick i boken som man vill uppleva igen.
Misha Glenny stiftade jag bekantskap med när jag pluggad politik i Edinburgh och skrev om Jugoslaviens fall, och läste hans bok The Fall of Yugoslavia. Ser fram emot att ta mig igenom denna tegelsten. Sen kanske jag kan se till att även börja med Robert Fisks bok om Mellanöstern, som stått och väntat länge hemma i bokhyllan. Där maken bara läser facklitteratur så har jag svårt att släppa skönlitteraturen till förmån för det förra...
Nu börjar det närma sig lunch här nere och vi skall gå ner i hamnen och äta. Undrar om det inte blir bläckfisk idag igen, den var helt underbar häromdagen.
torsdag 10 april 2008
Torsdag i Dubrovnik
Dagen har vi ägnat åt att promenera runt det nyare Dubrovnik och diskutera huruvida vi skall hyra bil eller köpa en bussresa till Mostar... Kompromissen, efter lunch och kaffe i solen, blev att vi imorgon tar en båttur till Lokrum istället.
Har för övrigt läst ut I Djursholm och Tensta kindpussar man varandra. En rätt kul bok om det inte varit för att jag hela tiden irriterat mig på författaren. Dels detta att han flyttar in i Tensta, skaffar vänner där och sedan bara drar, för att livet i villaområdet passar dem bättre. Dels också hans totala avsaknad av övergripande könsperspektiv. Han upprörs över det han kallar "hedersvåld" och han upprörs över att vi i Sverige är så "politiskt korrekta" och "rädda" för att kallas rasister. Samtidigt är han förbannad på den franska rasismen som är mycket mer öppen. Hur skall han ha det? Han är alltså förbannat över att invandare behandlar sina fruar illa, samtidigt som han själv släpar med sin fru till Tensta mot hennes vilja, och i stället för att involvera henne i sitt liv där bara uppmanar henne att umgås med dom andra kvinnorna... Ja, jag kommer säkert med en utförligare rapport senare.
Just nu håller jag på med Flyga drake och där blir jag förbannad över romanens ryggradslöse huvudperson. (Jo, jag vet att det är påhitt, men jag blir arg aendå.) Även om man bara är tolv borde man väl ha någon slags guts... En sorlig bok om sorgliga män. Men även där finns detta särskiljande mellan hur talibanerna behandlar kvinnor och hur de andra afganska männen behandlar "sina", fast jag tycker det verkar grundat i samma unkna manssamhälle... It's a man's world.
onsdag 9 april 2008
Onsdag i Dubrovnik
söndag 6 april 2008
Antidemokratiska aktioner på Stockholms universitet
Söndag i Vällingby V
I fredags var jag och lille mannen på Candide. Jag hade inte så högt ställda förväntningar, som kunde läsas i min blogg i fredags. Fy på mig! Jag borde ju veta att allt Värmlandsoperan tar i blir till guld. Och som vanligt var scenografin, ljussättningen och kostymerna fullständigt lysande. Jag har sett teater, opera och musikaler på många platser men ingen slår den bästa av teatrar. På bilden ovan gestaltas jordbävningen i Lissabon 1755, som Candide (den skönsjungande Christer Nerfont) och Pangloss (alltid lika bra Björn Eduard) försöker överleva. Det är stort att kombinera opera, operett, musikal och Monty Python-humor i en och samma föreställning, men Värmlandsoperan lyckas.
fredag 4 april 2008
Varg
Tranorna har anlänt
onsdag 2 april 2008
Industriös femåring
Denne företagsamme lille kille satte sig på bussen till Slussen, där bytte han sedan buss till Värmdö, där han tydligen bodde tillfälligt med sin familj. På Värmdö fick lyckligtvis en dam som hört efterlysningen syn på killen. Han fick åka polisbil tillbaka in till stan till sin mamma.
Man kan gissa att ungen sover gott i natt efter det äventyret. Är dock inte säker på att modern gör det. Vilken ångest!
Skryt
För stort
Klänning i viskos/elastan
Imitz
Stl XL
Inköpt Åhléns City, mars 2007
Använd två gånger
Omlottklänning i bomull
NP Collection
Stl 46 - töjbar
Inköpt sep -07 Åhléns City
Använd två gånger
Omlottkavaj i ylle
NP Collection
Stl 48
Inköpt Åhléns City, sep 2007
Använd tre gånger
Klänning i viskos, dubbelt tyg
Staff
Använd ca 5 gånger
Inköpt på Levende Lys i Helsingör
Stl One size
(Detta är upplagt för ett annat forum där jag inte kan lägga in bilder.)
Sköna ungar
Det enda tråkiga är att vi inte kan ses oftare. Men fina konstverk får vi att rama in och sätta på väggen, som fruktsalladen ovan. Enligt senaste rapporten är det cyklande som står på dagordningen för de små liven. Med den stackars föräldraledige fadern springande efter för att de små liven inte skall åka i diket.
Kul drift med Doreen
På vilka meriter har människan fått en egen TV-show?