Sega har vi varit idag, jag och sötnosen här ovanför. Mycket p g a bröllopandet i Enskede i natt. Eller, vi åkte faktiskt hem ganska tidigt. Jag har blivit så frusen av mig på sistone och höll på att frysa ihjäl i vårvindarna. Lille mannens kropp klarade inte omställningen från skön vår i Kroatien till pissväder i Jönköping så han är förkyld och det är ryyyyysligt synd om honom.
Gjorde f ö en gallup med brudparet (som ju verkligen var ett brudpar i ordets rätta bemärkelse) och två av de manliga gästerna som också lever tillsammans, om det är så att "oj vad jag är sjuk" aldrig inträffar hos brudarna medan killarna tävlar om vem som är sjukast. Så är, inte helt oväntat, inte fallet. Biologister, släng er i väggen!
I fredags var vi och såg Edvard II på Stadsteatern. Jag var nog mer impad över den snurrande läktaren än av själva pjäsen... Störde mig lite på att man tolkat in nutiden så übertydligt i 1500-talspjäsen. Lille mannen som gillar Marlows berättelse skarpt var dock nöjd. Susanne Osten hade dessutom skrivit om Mongoliet i programmet och sådant gör ju alltid Mongolen i lille mannen glad. Själv tänker jag mest på mongolen som skulle komma till Örebro och doktoranden som skulle hyra lägenhet åt honom i andra hand. Hyresvärdinnan tyckte väl att det var OK med en mongol men undrade om han klarade sig själv. Varpå doktoranden fick förklara att mannen i fråga var mongol, inte mongoloid.
Lille sjuke mannen hade spelat in två Brottet och två Anna Pihl och en The Tudors. Som vi klämt i helgen tillsammans med icke oansenliga mängder rödvin. (Ja, här hemma har bara en flaska Capello di Prete tömts.) När det gäller Anna Pihl så är det väl ställt utom allt tvivel att hon och den där mörke dansken får ihop det igen efter mellanspelet med det opålitlige svenske svinet. The Tudors har varit en enda lång plåga. Dels för att Henrik VIII med sexpack inte riktigt stämmer med vår bild av den Engelske monarken. Dels för att det tar sån förbannad tid att dumpa den sippe påven. Dels för att hon som spelar Ann Boleyn är en så usel skådis och bara går runt och ser allmänt kåt ut. Fan, vi vet ju alla hur det går så dom borde ha kunnat spärra in drottningen i Towern, brutit med Rom, choppat huvudet av Ann, gjort sig av med Thomas Moore (var han verkligen sådär osympatiskt bigott?), skickat in Jane Seymore (Elizabeth I:s mamma) på scenen och varit klara med hela storyn nu. Istället för att dra ut på det och tvinga på oss en omgång till...
Samma Lost-sjuka lider manusförfattarna av Brottet av. Utdragenhet för att fylla så många avsnitt som möjligt. Men här har man verkligen lyckats med det polisserier sällan lyckas med, skildra dem som utsätts för brott. Porträttet av Nannas familj är lysande. Väldigt välspelat och nyanserat. Däremot vet jag inte hur man velat framställa poliserna i fråga. Huvudpersonen är fullständigt outgrundlig i sin känslokalla obeslutsamhet. Sonen, partnern (även här en svensk, dock lite mer sympatisk än i Anna Pihl), mamman, de behandlas alla som att de alltid kommer att finnas där.
Men efter senaste avsnittet är jag nog beredd att tro att den slemme Hartmann är skyldig ändå...
Min hyresvärd verkar ha inrättat någon slags motto att sabbaten skall helgas. Och då är vi inte ens i Jönköping. Tvätta får man göra på andra tider än klockan sju på söndagkvällar, då stängs maskinerna av.
Den lille mannen kommenterade det hela med att man borde förbjuda tvätt på lördagen för att hedra den judiska sabbaten och på fredagen p g a fredagsbönen. Vid närmare eftertanke borde man nog undvika tvätt över huvud taget och införa det 11:e budet: Du skall icke tvätta. Alla som kommer till himlen renas ändå och de som kommer till helvetet får renligheten på köpet i bastuvärmen.
Som tur är finns det tvättmaskin på mitt hotell i Karlstad. För oss ogudaktiga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar