För att han kan

Tidningarna är fyllda av artiklar som försöker finna förklaringen till hur Josef Fritzl kunnat låsa in sin dotter i en källare och skaffa sju barn med henne, utöver de sju barn han fått tillsammans med sin fru. I Svenska Dagbladet försöker Martin Grann diagnosticera Fritzl genom att ringa in vad det kan röra sig om.

”Svår personlighetsstörning [...] med sexuell avvikelse av något slag, en så kallad parafili. Ett sjukligt ­behov av makt, en alltigenom perverterad konstruktion när det gäller intimitet och sex, samt en extremt grandios (sjukligt självupptagen) personlighet."

När man ser bilderna på Fritzl på grabbresa till Pattaya är man nog beredd att tro på denna diagnos. När jag och väninnorna för några år sedan besökte Phuket träffade vi en kvinna som nu var (betald) flickvän till en tysk hotellägare. Hon hade tidigare jobbat som prostituerad i Pattaya och beskrev för oss män från olika länder, ganska generaliserande men utifrån sina egna upplevelser. Svenskarna var ganska snälla och ville mest ha någon som sällskap och att ha sex med. Tyskarna däremot, var enligt henne elaka och brutala. Av någon anledning dyker denna berättelse upp i huvudet när jag ser bilderna på den tysktalande Fritzl i tidningarna, iklädd för små badbyxor med stor ölkagge och hårig bringa. Och så denna blick som verkar säga att han äger världen, eller åtminstone tillhör dem som bestämmer.

När man läser hans svar på polisutredarnas frågor, om varför han lät vissa av barnen komma upp och bo i huset:

"They were sickly and cried too much in the cellar for my liking."

Inte för att han tyckte synd om dem utan för att han inte tålde att de grät.

Kan det vara så att mormodern inte vetat om vad som försigått i källaren? Jag kan ju föreställa mig hur hennes liv varit. Gift med en man som bestämde allt, och som verkar ha behandlat med vederbörlig respekt av sin omgivning. Hon har fött honom sju barn. Vi har ingen aning om om han misshandlat henne, våldtagit henne, men det räcker väl egentligen med att han varit som så många andra auktoritära och patriarkala män i hans generation, han som vet bäst, han som bestämmer, han som talar om hur det skall vara. Och att hon anpassat sig, för barnens och husfridens skull. Och för att samhället förväntat sig detta. Grannar vittnar nu om att dom tror att han slog henne, men dom har inte gjort något åt det, bara misstänkt. Fritzl har kanske, officiellt, varit ungefär som Bert Karlsson, ett manschauvinistiskt svin. (Berts fru har stått ut i alla år, Carina Berg höll på att chockskadas av att se honom in action under ett par dagar.)

Säg att man lever med en sådan man och att han plötsligt, efter sisådär en 15 års äktenskap, vänder fokus någon annanstans. Kanske har han en älskarinna? Han åker dessutom ensam till Thailands största sexturismort på semester. Börjar man då forska i vad ens make egentligen gör, eller är det skönt att han riktat fokus bort från en själv? Så man kan koncentrera sig på barnen i stället. Och om man nu misstänkt att han förgripit sig på äldsta dottern så var det kanske skönt att hon rymde till en sekt i stället. Ja, jag har ingen aning om det är såhär det har gått till, men det kan ju vara en förklaring.

Men jag kommer hela tiden tillbaka till det faktum att Josef Fritzl gjort som han gjort för att han kunnat. För att ingen förmått stoppa honom. För att han var kåt. För att han helt saknar förmåga att empatiskt sätta sig in i andra individers själsliv. För att han betraktar demsom en del av honom själv, inte som självständiga individer med egna känslor. För att han är gud. För att han är man i ett manssamhälle. En stilig man med pengar som visste att planera, visste att vara social i de rätta sammanhangen. Listig men samtidigt våghalsig. En man som kan.