tisdag 29 april 2008

Ondska och ansvar

- Jag brukar ju inte säga det här, men han måste vara ond!

Sa den lille mannen i går kväll när vi pratade om Joseph Fritzl som började våldta sin 11-åriga dotter Elizabeth någon gång kring 1977, som 1984 låste in den då 18-åriga Elizabeth i ett rum i källaren. Där fortsatte fadern sedan att misshandla och våldta henne. I 24 år. Hon födde under denna tid sju barn, som alltså även är hennes syskon. Hennes far verkar därmed ha fått fjorton barn, sju med sin fru, sju med sin dotter. Tre av sina barn tillika barnbarn har han låtit växa upp i sitt hem. Till sin fru verkar han ha sagt att barnen lämnats på trappen av dottern. Vi kan väl gissa att han behandlat sin fru på ett liknande sätt. ”Auktoritär” beskriver man honom som, ”någon man inte sa emot”.

Själv ser jag mig som en tämligen liberal person när det gäller brott och straff. Jag ropar inte på dödsstraff så fort jag blir upprörd över en persons illdåd. Jag känner kanske ingen värme inför personer som Anders Eklund och Ulf Olsson men jag nöjer mig med att de döms till vård eller fängelse, beroende på om de är sjuka eller inte. Inte heller brukar jag ivra för att livstidsstraff skall vara på livstid. Jag tror, som lille mannen, inte på ondska, jag tror inte på öga för öga, jag tror inte på att stänga in och kasta bort nyckeln.

Men. I fallet Fritzl är jag beredd att göra ett undantag från mina principer. Det han gjort är så fullkomligt ondskefullt och vedervärdigt att det inte går att greppa. Att utsätta inte bara en utan sju personer för det som Fritzl har utsatt sin dotter/slav och sina barn/barnbarn för, under så många år, det kan inte förklaras. Elizabeth Fritzl har alltså varit sin fars sexslav i över trettio år. Öga för öga är ett lämpligt straff, kan man tycka. Fast det hjälper ju föga, det som är gjort är gjort och ingenting blir det minsta bättre om man låser in och våldtar Joseph Fritzl under resten av hans liv.

I media vill man givetvis hitta förklaringar, ondska eller andra. Man jämför med andra fall och frågar sig om det är något i det österrikiska samhället som skapar sådant här. Den frågan kan man ju isåfall ställa om det belgiska samhället också. Jag frågar mig snarare vad det är i dessa samhällen som gör att män, i vissa fall med hjälp av kvinnor, kan låsa in och våldföra sig på småtjejer i åratal. Skulle det kunna ske här? Sker det här? Ja, självklart sker det här. Sexuella övergrepp förekommer även hos grannen här i Sverige, som min kollega konstaterade igår när hon berättade om sin granne. Även om det nu inte sker i låsta källare finns det även svenska flickor som gjorts med barn av sina fäder.

Gemensamt verkar vara att ingen ser, ingen hör och ingen gör något åt det. Psykologer förklara det med att incest är tabu, att man hellre blundar för det än drar fram det i sin egen familj, även om man misstänker att det sker. Psykopater kan ju också vara bra på att manipulera sin omgivning. Och även om omgivningen märker att denne man inte har alla hästar i stallet så är ju kopplingen mellan detta och att han kanske låst in sin försvunna dotter och använder henne som sexslav i stort sett omöjlig att göra.

Många frågor uppstår. Två som jag ställt mig är dels hur man fungerar som familj där nere i källaren i förhållande till sin fångvaktare. Vad är det som gjort att inte modern och barnen försökte övermanna Fritzl och ta sig ut? Uppenbarligen har han hotat dem, och det kanske räcker? Den andra frågan är hur barnen kunnat överleva rent fysiskt, dels då risken för genetiska skador borde varit uppenbar, dels då de måste lida en stor brist på t ex D-vitamin om de aldrig utsatts för dagsljus. Har Fritzl kanske försett dem med vitaminer?

Och givetvis finns det krönikörer som nu vill rikta sin ilska mot mamman/mormodern. Men kan man skylla en enskild kvinna för att hennes man fått fritt spelrum för sina perversa lustar? Eller har vi alla ett ansvar?

Inga kommentarer: