Svenska Dagbladet har beställt en Sifoundersökning av partisympatier uppdelat på män och kvinnor. Denna tar sin början 1998 då MP, S och V började sitt samarbete. (Intressant att man åtminstone på redaktionell plats ger dessa tre partier erkännandet att de faktiskt samarbetat i över tio år, åtta år i majoritet, då man på ledarplats brukar förneka existensen av ett sådant samarbete.)
Undersökningen visar att kvinnors partisympatier för det mesta ligger till vänster. Förutom 2006 då fler kvinnor röstade på Alliansen än på de Rödgröna. Detta trendbrott verkar dock kvinnorna ha ångrat bittert då stödet för de rödgröna är rekordhögt bland kvinnorna idag.
Är någon förvånad?
Anledningen till att kvinnor tenderar att vara med vänster än män brukar anges till att kvinnor prioriterar den offentliga sektorn högre. (Medan män sätter skattepolitik och landets ekonomi högre.) Kanske beror det på att det är i den offentliga sektorn många kvinnor jobbar. Kanske att denna sektor ger dem möjlighet att jobba och tjäna egna pengar genom att den tar hand om deras barn och gamla föräldrar. Varför skulle man rösta på några som har som främsta strategi att sänka skatterna och minska denna sektor för att istället överlåta ansvaret för barn och gamla på privata alternativ eller, genom vårdnadsbidrag, på kvinnorna själva? Ett politiskt alternativ som består av partier (M och KD) som vägrar redovisa sina partistöd, förmodligen för att det skulle skrämma iväg än fler kvinnor om det framkom att pengar pumpas in till ett regeringsparti från Ja till livet-rörelsen som vill begränsa kvinnors rätt att själva bestämma när det skall ha barn eller inte.
Grunden i ett jämlikt samhället är att man skall ha en lön man kan leva på. Grunden i ett jämlikt och jämställt samhälle är att man skall kunna försörja sig själv och sin familj på denna lön, oberoende av någon annan. Själva kärnan i jämställdheten är det ekonomiska självbestämmandet. I praktiken betyder det att man skall ha tillräckligt med piss-off-pengar för att kunna lämna ett dåligt förhållande och fortfarande kunna överleva som ensamstående. Det betyder att man inte inte skall behöva be sin partner om pengar för att gå ut och köpa den där snygga jumpern man sett på Best of Brands.
För att kvinnor skall ha en möjlighet att tjäna dessa pengar måste de avlastas de obetalda uppgifter som kvinnor i mycket större utsträckning fått sig tilldelade/tagit på sig. Någon annan måste ta hand om barnen på dagarna, någon annan måste ta hand om gamla svärmor. Om detta skrev jag för Fi efter ett ABF-semiarium 2006. Då visades att mer än 90 procent av allt arbete inom äldreomsorgen utförs av kvinnor, ca 70 procent av alla anhörigvårdare är kvinnor och ca 70 procent av dem som tar del av äldrevården är kvinnor.
Tro fan att kvinnor värnar om en fungerande offentlig sektor med hyfsade löner. Det sker inte genom skattesänkningar och nedmotering av den allmänna välfärden. För även om löneskatteavdraget ger pengar att köpa den där jumpern så räcker det inte till vården av barnen och våra äldre. För detta måste vi spara och satsa gemensamt och det är det vi kvinnor fattat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar