Även Magnus Ljungkvist reagerar på journalisters flathet inför de verkligt intressanta frågorna i debatten om pigavdrag. Sådana frågor som jag och mina kollegor som arbetar med jämställdhet, jämlikhet och arbetsmiljö ställt oss från början. Till exempel hur ett skyddsombud kunna bevaka arbetsmiljön då de inte har tillträde till privata hem? Hur kan arbetsgivaren förebygga en dålig arbetsmiljö hos kunderna i deras hem? Om det är svårt inom bemanningsbranschen så lär det inte vara lättare där kunden är en privatperson. Detta är frågor som de fackförbund, bland annat mitt eget Unionen, som vurmar för hushållsnära tjänster inte gett något svar på. Varken då eller nu.
Tror facken att alla företag skall teckna kollektivavtal? Att kollektivavtalet automatiskt kommer att få företaget i fråga att börja ställa krav på kunden för hur arbetsmiljön, den fysiska och den psykosociala, är utformad på arbetsplatsen? Om kunden ignorerar städerskan och behandlar henne som luft, är det då inte ett arbetsmiljöproblem? Vad gör städföretagen åt det? Vågar den icke fast deltidsanställda städerskan säga ifrån? När Svenskan skulle hitta en städerska att intervjua fick man använda tolk. Hur enkelt är det att säga ifrån om man inte ens talar samma språk som sina chefer?
Eller är det helt enkelt så att fackens ledningar och styrelser, liksom de journalister Magnus Ljungkvist granskar, själva nyttjar dessa tjänster och tycker att avdraget är toppenbra. För just dem. För oftast är det ju, som i Unionens fall, inte deras egna medlemmar som står där uppflugna på en stege för att putsa byrådirektör HK Bergdahls (eller förbundsordförande NN:s) kristallkrona.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar