När jag gick i grundskolan hemma i Karlstad brukade våra lärare med jämna mellanrum köra övningar i ödmjukhet med oss elever. Övningar där vi skulle lära oss hur det kändes att inte ha någon mat. Någon gång handlade det om att fem av klasskamraterna fick en glass medan vi andra fjärdeklassare fick skorpor. (Gissa om vi med skorporna var förbannade!) Andra gånger handlade det om att vi i hemkunskapen delades in i olika länder och fick mat att laga utifrån BNP i dessa länder. Då hamnade man givetvis i Bangladesh-gruppen medan klasskompisarna i gruppen bredvid hamnade i USA och fick frossa i korvstroganoff med ris medan vi fick en korvstrimla var och tre risgryn, typ. (Och gissa om vi var förbannade då också.)Om det var så pedagogiskt vet jag inte. Vi blev ju mest sårade, arga och frustrerade och missade nog själva poängen. Men dessa händelser dyker åter upp i huvudet, mer än trettio år senare, när jag ser människor som skulle kunnat vara mina klasskompisar då köa för rent vatten på Stora Torget i Karlstad. Och som en av mina jämnåriga Karlstadkompisar uttryckte det idag på förmiddagen:
"Det är inte alls kul, märker hur vattenberoende vi är!"
Ja, det är nästan så jag skäms över att jag drog igång duschen i morse och sedan gick ut i köket och satte på kaffe och skar om tulpanerna innan jag klev in i den... Uppenbarligen funkade inte mellanstadiets experiment på mig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar