Lika som bär?
Imorgon [skrev först idag, men norrmännen går tydligen till val på en måndag...] är det val i Norge. Valet verkar bl a stå mellan personerna i denna fyrklöver. Inte att förväxlas med Freias dito. Men det är väl å andra sidan ingen risk, eftersom inte ens Freia Firklöver innehåller så ljus choklad. Och med detta ifrågasätter jag inte rätten att vara blond utan uttrycker snarare min fascination över att så många kvinnliga, nordiska partiledare ser likadana ut... Tänk er Maud Olofsson och Pia Kjersgaard här ovan också. (Sen har jag alltid tyckt att Jens Stoltenberg och Anders Fogh Rasmussen är lika, utseendemässigt.)
På TV:s Rapport häromdagen kunde vi se norrmän förklara att muslimerna inte "skulle vara där" i Norge, de skulle stanna hemma hos sig, inte komma där och snylta på oljeresurserna. När jag ser dessa människor på TV, läser om Fremskrittspartiets opinionssiffror (var fjärde väljare är beredd att rösta på dem) och jämför med min egen erfarenhet av våra naboer så är det något som inte stämmer. Eller så har jag bara träffat på undantagen.
Något jag dock tycker mig ha noterat i Norge är förekomsten av en viss blygsel samt den frejdiga hembygdsromantiken. Dessa två i kombination kanske kan leda till främlingsrädsla men behöver ju inte göra det. Det beror mycket på vilka politiker man har och hur media kommunicerar med medborgarna. Kloka Lena Sundström kommer nu med boken Världens lyckligaste folk, en bok om Danmark, om hur fel det kan gå när politiker och media snöar in på "integrationsspåret". När vad samhället istället behöver är öppenhet och välfärd för alla.
Det är väl något att stilla drömma om, en valrörelse 2010, fri från opportunism där Allianspartierna tävlar om att konkurrera om Sverigedemokrateranas väljare. Förmodligen är det just en naiv dröm.
Fotnot: På bilderna ovan syns från vänster till yttersta höger Socialistisk Venstres Kristin Halvorsen, Arbeiderpartiets Jens Stoltenberg, Höyres Erna Solberg och Fremskrittspartiets Siv Jensen. Bilderna är pressbilder från partierna i fråga, här något beskurna.
Och för den som vill läsa en hyllning till Lenas bok, så är Svenska Dagbladets recension en väg.
2 kommentarer:
Javisst är Stoltenberg och Fogh Rasmussen väldigt lika!
Det jag tänkte på när jag såg det där Rapportinslaget var att det lät så ... gammalt. Omodernt och passé. Har de inte kommit på några lite fräsigare argument?
Men det är väl så att jag sitter i min lilla bubbla med folk med ungefär samma åsikter som jag, och har vant mig vid SD:s mer vattenkammade variant av invandrarfientligheten. Det var i alla fall länge sedan jag hörde så mossiga argument ens från sådana osedvanligt inskränkta tokar.
Ja, argumenten var ganska oslipade och jag fick känslan av att man hittat ett par riktiga prakttokar som kanske inte är helt representativa. Men å andra sidan så talar ju opinionssiffrorna om för oss att de inte är ensamma...
Skicka en kommentar