tisdag 14 juli 2009

I nyliberalernas Sverige

Om bara arbetsgivare fick rätten att avskeda fritt. Att från dag till dag välja vilka anställda de vill ha, oavsett kompetens eller anställningstid. Om man bara kunde säga upp den där mamman som alltid skall vabba eller den där pappan som just ansökt om föräldraledigt. Om den där karln som ständigt är sjukskriven p g a sin förslitningsskada som han fått efter trettio års arbete i ens företag, om man bara kunde byta ut honom mot en ung fräsch kille utan småbarn. Om det bara vore så så skulle alla svenskar kunna köpa sig ett eget slott och skulle inte behöva bry sig om det odemokratiska i att landets statschef ärver sitt ämbete.

Ja, det hävdar i allafall Svenska Dagbladets ledarsida idag. Fast dom lindar in sitt egentliga mål med att avskaffa LAS i att det skulle handla om rättvisa och att den med bäst kompetens skall ha jobbet. Bara att bäst kompetens just denna dag kan vara sådant som att man väljer den som är minst arbetsskadad, den som inga småbarn har där hemma, den som aldrig ifrågasätter hur arbetsuppgifterna skall utföras, den som inte är med i facket.

Fullkomligt godtycke kallas i nyliberalt vokabulär för rättvisa. För vem, kan man undra?

3 kommentarer:

Tobias sa...

Jag ar emot LAS, men inte mot arbetsskyddet. Alla var overens pa 70-talet om att skyddet man hade da var battre an LAS. Men anda genomfordes det.

LAS slar ut dom som anstalls sist oavsett de som jobbat langes kompetens. Det slar ut framst unga fran arbetsmarknaden. Alltsa de som ar mest sarbara.

Ar det vad du kallar rattvisa, sa blir jag garnad kallad for en hemsk nyliberal, aven om det inte ens det som saken har med att gora.

Min slutsats ar darfor att du inte forsvarar LAS med hanvisning till logik, utan snarare ideologi.

Sa klart sa ska det finnas ett arbetsskydd som kraver skal for att sparka. Diskriminering ska aldrig vara tillatet, och LAS diskriminerar.

Darfor ar jag emot det. Andra lander har mycket battre arbetsskydd...

Rabiatfeminism sa...

Så du anser att unga friska människor är de mest sårbara på svensk arbetsmarknad? Ja, där håller jag definitivt inte med dig. Inte p g a ideologi utan för att jag med egna ögon, som förhandlande ombudsman, varje dag ser vilka som skulle vara de mest sårbara utan LAS. Sjuka, äldre, föräldralediga, kvinnor, fackligt aktiva. Det är ren och krass verklighet baserad på tjugo års arbete där jag sett vilka det är arbetsgivare helst vill bli av med, men som skyddas av LAS.

Som liberal antar jag att du inser att företagare främst ser till vinstmaximering i företagen. Där kommer min ideologi in, som säger att alla måste få finnas på arbetsmarknaden, inte bara de unga och friska.

Forestman sa...

Kan bara hålla med bloggaren, men det beror nog på att jag också har suttit som facklig förhandlare.

Att påstå att unga skulle vara de mest sårbara på arbetsmarknaden är rent ideologiskt nonsens och har ingen bäring överhuvudtaget.