måndagen den 25:e maj 2009

Om att välja

Most posts this week has been in English since they handle international issues. This one will be in Swedish though it refers to Mongolia. In the end I will do a short English summary, that is to be posted later, since I am off for a last night dinner with the friends right now.

Det senaste dygnet har jag deltagit som valobservatör i Mongoliet som just valt en ny president. Tillsammans med min man har jag bevakat detta och det senaste parlamentsvalet i Mongoliet som en del av hans forskningsprojekt om mongoliska val. För hans del är det femte valet.

Under söndagen den 24 maj besökte vi fem vallokaler i Ulaanbaatar och två i Zuunmod. Av dem i UB låg två i gerdistrikt (förorter där folk bor i små trähus eller den mongoliska geren, ett filttält med stark orange inredning). Här har vi sett gamla tanter och farbröder uppklädda i den traditionella delen, stapplande uppför branta trappor för att rösta. Ute i Zuunmod kom en gammal kvinna med snedställda fötter gående mot vallokalen på den gropiga grusvägen, stödd på endast två käppar. Inne i ett gerdistrikt var en ung kvinna rasande över att hennes man vägrats rösta pga att han inte fanns upptagen i röstlängden.

Överallt allvarliga människor i alla åldrar med påfallande många unga kvinnor. Att rösta är viktigt efter så många år under ryskt eller kinesiskt herravälde. Först 1993 hölls det första fria presidentvalet.

I natt satt vi inlåsta i en skola i UB tillsammans med tolv valfunktionärer och två politiska observatörer från de två partier som nominerat kandidater till presidentvalet, MPRP och MNDP. Sist till valurnorna var en ung kvinna i jeans och t-shirt. Då var klockan 21.58. Strax efter klockan 22.00 annonserades valdeltagandet. 87,8 procent hade röstat i denna valkrets. Något som möttes av applåder. Välförtjänta sådana.

Och jag kan känna en viss avund. Jag som bor i ett av världens rikaste länder och, än så länge, ett land med väl utbyggt välfärd. Här är jag i ett land som placerar sig kring plats nr 150 i BNP-listan ser jag ett demokratiskt ansvar som jag ibland saknar hemma. Maken har om och om igen intervjuats i mongolisk TV. I Mongoliet finns avsevärt mågna fler kanaler än hemma, där vi ju har SVT, TV4 och i viss mån TV3...

Det finns såklart skillnader mellan den nya demokratin Mongoliet och den gamla, Sverige. Här kommer några av dem.

A. Här förekommer såklart valfusk. Bl a är det svårt att helt kontrollera registreringsprocessen. Detta försöker man dock göra något om. I år hade scanningutrustning införts i vissa vallokaler för att kolla att ID-korten var äkta.

Hemma förekommer också valfusk. Men där får det inte ens någon uppmärksamhet trots att de utsatta partierna skriker sig hesa. Där väljer de etablerade partiernas företrädare i stället att koncentrera sig på HUR det avslöjats att valmyndighetens personal fuskat.

B. Här räcker det att ställa upp i val för att väljarna skall få samma möjlighet att rösta på ens parti eller en själv.

Hemma måste de små partierna ha tusentals valarbetare som ideellt kör ut valsedlar, som småpartierna själva får bekosta. Dessutom måste det göras varje dag eftersom valmyndighetens utsedda valarbetare slänger småpartiernas valsedlar vid dagens slut.

C. Och sist, men störst, här väljer folket sin statschef.

Hemma föds han (hon) till sitt ämbete genom att vara ättling till en greve av Pontecorvo.

Kanske är det dags för oss att kliva ner från våra höga hästar och

* GÅ OCH RÖSTA!
* SÄKRA VALPROCESSEN!
* INFÖRA REPUBLIK!

English summary
I have been observing the Mongolian presidential elections together with my husband who is making research on Mongolian elections. This was my second election and his fifth.

On election day Sunday 24 May we visited five election stations in Ulaanbaatar and two in Zuunmod. Of the five in UB two were located in ger districts. Everywhere we have seen very serious people of all ages voting. To vote is important after centuries of Russian and Chinese repression. Somehow I envy the Mongolians. I come from one of the most wealthy countries in the world. A, still, welfare state. Here in a country that places itself around position 150 on the GDP list I see a consciousness of the citizens democratic responsibilities that I somehow miss at home.

Hubby has been interviewed on Mongolian television over and over again about differences between Mongolia and Sweden. Here are three differences I can see:

A. Election fraud occurs in both Sweden and Mongolia. But in Mongolia the authorities try to deal with it, making the procedures better. In Sweden the authorities and older parties are ignoring that election fraud is committed by the election workers, concentrating on HOW this has been exposed (with a hidden camera), not WHAT has been exposed. If you ignore it it will go away seem to be their way of thinking. (Or maybe it suits them, the smaller parties being rivals.)

B. In Mongolia you just have to stand in an election and the voters have the possibility to vote for you by the same voting bill. In Sweden the small, new parties have to pay for the bills themselves and then drive around the whole country to get them out to the voting stations, where some election workers throw them away at the end of the day.

C. And at last, but the most important, in Mongolia the people elect their head of State. In Sweden the head of State is born into his/her position only if he/she is an descendant from a count (earl) of Pontecorvo who became King of Sweden in the 19th Century.

In Sweden we need to get a grip and

• VOTE!
• SECURE THE ELECTION PROCESS!
• CHANGE THE CONSTITUTION FROM MONARCHY TO REPUBLIC!

Inga kommentarer: