Alla dessa arga män. Nu är det Anna Odell som hamnat i skottgluggen igen för bloggosfärens inre tryck som tydligen måste ut. Det räcker att läsa rubrikerna på de bloggar som länkar sig mot artikeln om att Odell skall åtalas för falskt larm, våldsamt motstånd och oredligt förfarande.
Man kan undra hur den åklagaren tänkte. Anna Odell har mig veterligen endast klivit omkring på en bro, tunt klädd och i upprört tillstånd. Sådant kanske inte är tillåtet i Sverige? Anna Odell har inte larmat vare sig polis eller ambulans. Hon lär väl heller inte ha bett om att dessa skall larmas. Andra har i stället tagit sig tolkningsföreträde för hennes behov och larmat. (Vilket jag också skulle gjort i samma situation.) Frågan är om jag inte också skulle gjort våldsamt motstånd om någon kom och försökte belägga mig med handfängsel. Oavsett om jag var frisk eller sjuk skulle jag förmodligen streta emot. Anna Odell var frisk och spelade teater. Olaga frihetberövande kanske vore mer lämpligt att tala om? Och oredligt förfarande. Herregud! Ja, det skulle man nog kunnat bli gripen för några gånger... Men det låter allvarligt talat som om polisen inte skulle ha annat att göra än att plocka in oredliga människor...
Moraliskt förkastligt tycker många av de arga männen (och en och annan kvinna) i bloggosfären och den moralistiska ståndpunkten får dom givetvis ta. Liksom jag får ta ståndpunkten att Anna Odell som konstnärsstudent måste få ta ut svängarna. Jag har inte sett konstverket ännu (liksom de flesta av de arga bloggarna antar jag) så jag avvaktar med att recensera det. Men att det skulle vara brottsligt att gå runt i vinternatten och vara upprörd, det tycker jag snarare vittnar om ett mycket läskigt samhälle.
8 kommentarer:
...jag får återigen en krypande obehagskänsla när den kvinnliga studenten blir åtalad och den manliga klottraren inte blir det...
Precis som den kvinnliga regeringsledamoten / styrelseledamoten / fackpampen /etc. måste krypa till korset, skälls ut offentligt i alla media från diverse håll och kanske även avgå - medan den manliga regeringsledamoten / styrelseledamoten /etc. schavotterar i tidningarna ett tag och sen blir han landshövding.
De enskilda fallen är för många för att inte bilda ett mönster.
Jag håller ju med dig till viss del, men visst är det väl ändå bra att det finns möjligheter att ingripa om man misstänker att personer försöker göra sig själva illa? Faktum är att man faktiskt inte är "sig själv" eller representerar nån slags logisk vilja om man ger tecken på att vilja begå våld på sig själv, vilket väl både du och jag hade gissat oss till var fallet om vi passerat Anna vid broräcket? Vad skulle de gjort? Släppt henne och riskerat att hon hoppat?
Jag håller med till viss del om konstnärliga friheter osv, men låt oss inte gå så långt att vi inte längre får eller vill ingripa vid lägen som detta.
Sara,
Nä, jag säger ju att jag också hade ingripit och i alla tidigare inlägg att jag tycker att man skall få ta till tvångsmedel. Och det tycker ju även Anna Odell, om jag förstått det hela rätt. Hon säger i DN att hon varit intagen på ett antal olika psykiska kliniker men bara på St Görans har hon lagts i bälte, båda gångerna.
Jag skall nog gå och se hennes installation och se om det här med bältesläggningen utvecklas där.
meta,
Ja, jag tycker också att kritiken mot Odell är typiskt könsbunden.
Jo, jag läste att du skrev det, men samtidigt kritiserar du gripandet, som jag förstår det? Lite dubbelt kanske, eller så missförstår jag.
Och ja, könsbunden var verkligen ordet. Hans som trashade statlig egendom tycks ha försvunnit helt i debatten. Det var dessutom inte särskilt unikt om man nu ska tala i sådana termer.
Ja, jag anser nog att man kan resonera även kring gripandet. Bara för att jag anser att man skall ingripa när folk vill skada sig själva så är det ju inte säkert att alla andra tycker så. Jag vet att det finns folk som anser att det är lika med frihetsberövande att göra så, och att det borde vara upp till var och en att bestämma över sitt liv, även om man är psykiskt sjuk. Vill hon hoppa så låt henne göra det, typ. Tolkningarna är ju fria.
Jag tycker f ö det är absurt att åtala henne för falskt larm.
Sen tycker jag att man gör hennes installation större än den är. Och jag tycker att vårdpersonalen är lite snarstucken. De utsätts väl för värre angrepp än detta i sina jobb? (Klåfingriga politiker som sänker skatter och skär ner på vårdens resurser t ex.) Är det inte bra om det uppstår diskussion om tvångsvården, eller är den helig på något sätt?
Antar att det Odell vill diskutera är hur mycket våld som behövs i dylika situationer. Var det nödvändigt att sätta på henne handfängsel? Var det nödvändigt att lägga henne i bälte? Varför använder vissa psykkliniker denna metod och inte andra? Varför använde poliserna termen "rabiat" om den sjuka kvinnan (som de ju trodde)? Självklart måste man kunna diskutera kring måttet av våld, även om man anser att tvång måste till i vissa situationer.
Jag tycker också falsklarm är konstigt, det var ju faktiskt inte hon som larmade, om man nu ska vara sån.
Sen tycker jag precis som du att en diskussion kring tvångsmedel alltid är viktig. Problemet som jag ser det är att det inte är det som diskuteras. Möjligtvis bland de som besöker konstutställningen, men inte i någon större grad där utanför.
Men jag kan faktiskt sympatisera med vårdpersonalen till viss del om de känner sig lite kränkta. (Nu har väl abra läkaren uttalat sig och det var knappast han som gjorde åtgärderna) Det finns ibland en bild av att vi inom psykvården (jag tillhör ju psykgeriatrik) använder tvångsmedel ogenomtänkt och ibland av nån slags sadistisk agenda.
Personligen har jag aldrig sett ngt sånt och kan säga att det varje gång känns i själen när jag tvingas bälta fast ngn. Men den aspekten lyfts inte heller? En bättre diskussion efterlyser jag nog. Den här räcker inte på långa vägar. Där tycker jag att Odell misslyckats, men det kan ha berott på att konstverket "kidnappades" en aning av läkaren och media. Hon lyckas inte styra frågan. Det är dock en vettig sak hon var ute efter.
Nä, jag tror inte heller att personalen inom psykvården är sadister. Det gör väl inte Odell heller. Hon säger ju att det bara är på privata St Görans hon upplevt något liknande. Det som hon nu ville göra upp med.
Sen skall ju sägas att det inte är Odells fel, utan David Eberhards, att vi inte diskuterar det som hennes verk syftade till. Detta hade vi ju inte vetat om om inte han brutit sekretessen och sprungit till media. Att en manlig överläkare, ilskna bloggare och media kidnappar den kvinnliga konsttudentens projekt är ju också intressant.
Sen kan ju överläkaren skriva om sig själv och sina kollegor, han som nu tycker att folk är för lättkränkta. ;) Det är rätt kul att han blev just så kränkt som han säger att andra inte borde få bli. Men han står väl över sånt.
Skicka en kommentar