Måndagar är pest. Då påminns man mycket tydligt om att det kringflackande livet är svårt att kombinera med heltidsjobb för oss båda OCH en önskan om att vakna tillsammans mer än två morgnar per vecka.
Måndagar suger. Endera är det jag som lämnar Jönköping i ottan. Något som inte går att få ihop med jobbet, om jag inte skall gå upp kl 3 på natten. Men ändå ger en extra kväll tillsammans och innebär att söndagen inte behöver förstöras av separationsångest. Eller så är det han som sätter sig på bussen härifrån kl 7.50 på måndagmorgonen, vilket iofs funkar bättre med hans jobb.
Varje måndag inser jag att det inte funkar i längden. Men så närmar sig helgen igen och det glöms bort. (Nästan.) Tills måndagmorgonen är här igen. Nä, Bob Geldof, ingen behöver förklara för mig varför jag hatar måndagar.
2 kommentarer:
Då måndagsmorgonen gryr, då drar man på sig sina dojor och springer ut till trasten glada sång, blir välkomnad av kråka och smyger sig på en fasan. Efter 22 km så är man hemma i duschen igen... det är livskvalité det...
Ja, för masochister. Men det är ju ÄNNU trevligare att komma hem till ett delat hem.
Skicka en kommentar