onsdag 6 maj 2009

Jämställdhet according to...


Klicka på bilden för bättre upplösning.


Här kan man se en liten bild av synen på jämställdhet. Jag har fått den från någon som sa sig ha fått den från Yvonne Hirdman.

Bilden skildrar synen på könen och dess värde. Lodrätt finns de som inte anser att det finns essentiella skillnader mellan kvinnor och män och de som anser att det gör det. Vågrätt finns de som anser att kvinnor och män har lika värde och de som anser att vi inte har det.

Svenska feminister befinner sig i någon av de övre rutorna beroende på om vi anser att kvinnor och män är i det största lika varandra, eller om vi anser att det t ex finns biologiska skillander som gör oss olika och därmed olika lämpade för vissa saker. Biologister kan sålunda befinna sig i båda rutorna till höger beroende på om de anser att dessa i grunden olika kön är värda lika mycket eller inte. Talibanerna kan vi nog stoppa in i nedre högra rutan. Frågan är vilka fler som hamnar i nedre regionen? Låt oss hoppas att debattörer som t ex Rigmor Robert, Elise Claeson, Pelle Billing m fl befinner sig i den övre högra rutan.

Feministiskt initiativ befinner sig, vågar jag säga, i övre vänstra rutan, förmodligen tillsammans med ett antal liberaler och den sedan 1960-talet rådande jämställdhetspolitiken. Det som vissa kallar "statsfeminism" får man anta.

Det vi som befinner oss i övre vänstra hörnet brukar angripa är den politik som bedrivs av människor i de undre två rutorna. D v s folk som anser att könen är olika värda, oavsett om vi är lika eller inte. Likhetsfeminister brukar också ifrågasätta att det skulle finnas så stora skillnader mellan könen att det påverkar våra möjligheter i livet. Ett sådant synsätt tenderar väldigt lätt att glida över från den övre högra till den nedre högra rutan.

Det fiffiga är att denna matris kan appliceras på i stort sett alla grupper i samhället. T ex araber och västerlänningar. Eller judar och muslimer. Är dessa biologiskt olika? Nej. Skall vi vara olika värda? Nej. Då hamnar man i rutan uppe till vänster.

Den stora frågan är dock: Om nu Pär Ström, Camilla Lindberg, Elise Claeson m fl antifeminister befinner sig i de övre rutorna. Vad är då problemet? Vad gapar ni om? Då har ni ju samma mål som i stort sett alla svenska feminister och borde kunna göra gemensam sak med oss i att utradera ojämställdheten som uppstår när man anser att könen är olika mycket värda. Men icke. Istället anklagar ni människor, som i grunden har samma värderingar som ni själva säger er ha, för att skapa ojämställdhet.

Det får mig att misstänka att ni inte alls befinner sig i det övre skiktet i bilden ovan, utan i själva verket i det undre.

Läsarna är välkomna att tala om var ni återfinner er själva och varför. Jag brukar fråga om detta när jag håller kurs i jämställdhetslagen och be kursdeltagarna att fundera över var svenska debattörer och politiker befinner sig i denna matris. Var finns Jan Guillou? Liza Marklund? Fredrik Reinfeldt? Urban Bäckström? Nyamko Sabuni? Maud Olofsson? Mona Sahlin?

Uppdatering: Förresten, jag gjorde ett antagande när jag stoppade in svenska företagare i rutan nere till vänster. Det är inte alls säkert att de anser att män och kvinnor är essentiellt lika. Lönesättningen sker kanske utifrån åsikten, som var så populär inom LO på 1950-talet, att kvinnor ju är lite sämre arbetare än män (även om de nu spräckte ackorden) och att kvinnor ju blöder en gång i månaden och att kvinnor föder barn och vill vara hemma, för att det ligger i deras natur. Därför lönesätts vi lite lägre, för säkerhets skull. Alltså, har svenska företagare (inkl Svenskt Näringsliv) samma kvinnosyn som talibanerna?

5 kommentarer:

meta sa...

Självklart finns jag i övre vänstra. För jag är radikal nog att anse kvinnor varandes människor, dom med.

Min uppfattning är att Reinfeldt, Sabuni och Olofsson finns någonstans med ena foten i talibanrutan och den andra till vänster där nere. Inte bara sett till könsperspektivet, utan i största allmänhet vilar dessas ideologi på grunden att alla minsann har samma förutsättningar och lyckas de inte får de skylla sig själva. De som lyckas är därmed mer värda... vet inte om det kan kallas "olika".

Var de andra befinner sig vet jag inte.

Rabiatfeminism sa...

Intressant meta,
Själv har jag fascinerats över hur lätt det är för en kristdemokratisk abortmotståndare att hamna i samma ruta som talibanen. Var kommer ordet demokrati ifrån om man delar uppfattning om könen med talibanerna? Det är alltså fullt möjligt att vi i vår riksdag har åtskilliga personer som delar samma grundsyn på kvinnor som de hedersmördare man säger sig vilja stoppa...

Malinka sa...

Jag och 95 % mina feministiska vänner och bekantskaper befinner oss ganska långt upp till vänster i den översta vänstra rutan. De resterande 5 % glider lite åt höger.

Vad gäller Per Ström och Camilla Lindberg undrar jag mest hela tiden vafan de bråkar om. Vad i allt de tar upp om män har inte redan tagits upp av feminister?

Måhända handlar Ströms väderkvarnsviftande om att återföra fokus på männen; det kanske känns jättejobbigt att debatten handlar om kvinnor och inte om män? Varför Lindberg känner ett behov av fokusera på män är svårare att förklara.

Rabiatfeminism sa...

Malinka,
Nej, jag fattar inte heller.

Som jag just debatterat inne hos Hemliga Morsan: Om man verkligen ville uppnå jämställdhet borde man väl aktivt jobba FÖR detta i stället för att viga hela sitt liv åt att ifrågasätta andras strävanden för lika villkor. Denna negativa kampanj mot feminister bidrar inte ett SKIT till ökad jämställdhet, tvärtom. Men jag tror ju inte heller att dessa verkligen vill ha någon jämställdhet. Deras motiv borde verkligen granskas.

Rabiatfeminism sa...

Med "dessa" menar jag såklart Pär Ström med anhang. (Ja, Camilla Lindberg framstår som en rätt icke påläst person som läst Ström och sett ljuset utan att reflektera vidare.)