Examen på Konstfack idag

När Anna Odell spelade sjuk på Liljeholmbron, tvingades i bojor och fördes till psykakuten filmades det hela. Idag visas det verket på Konstfacks elevutställning.

Då, när Odell morgonen efter förklarade för vårdpersonalen att hon inte var sjuk utan att hon genomfört en del i ett konstprojekt reagerade överläkare David Eberhard starkt. Han bröt mot sekretessen och tipsade media. Eberhard sa senare upp sig och gav ut en bok om människor som han anser är för lättkränkta. (Helt i stil med Jan Atle Andersen som jag tidigare skrivit om på min blogg.) Antar att det är psykläkarens sak att tala om för folk att deras känslor egentligen är irrlevanta, att dom borde gaska upp sig.

Dock skulle det vara intressant, nu när det visat sig att gripandet av Odell filmats, att få veta hur Eberhards vida spridda påstående om att Odell spottat och slagits med polis och vårdpersonalen, som de också skrivit in i journalen, stämmer med det man kan se på filmen. Enligt Svenska Dagbladets reporter (länk ovan) verkar det inte så. Hittade Eberhard helt enkelt på för att det gynnade hans effektsökeri? Eller var det ambulanspersonalen som tog i lite extra för att rättfärdiga sitt tvångsingripande? (Uppdatering: Odell fördes tydligen inte till psykakuten av ambulans utan i av polis. Det är sålunda polisen som bedömer henne nedan.) Jag har tidigare meddelat ståndpunkten att jag tycker att tvångsmedel skall tas till mot människor som vill skada sig själva, så jag dömer ingen för att de plockar in uppenbart suicidala personer till psykakuten, men då skall ju rapporteringen vara korrekt i polisrapporter och partientjournaler efteråt. Sedan är det ju bra om våldet är anpassat efter motståndet och inte bara slentrianmässigt vrids upp på topp.

Sen undrar man om det som står i patientjournalen att "patienten blir rabiat och börjar slåss med polisen" även skulle ha skrivits om en man. Eller skulle mannen helt enkelt ha varit "våldsam"?

Nå, idag visas Anna Odells examensarbete. Svenska Dagbladets Erica Treijs tycker det hela liknar en dokusåpa:

"Den konstsåpa vi bevittnat har nämligen alla inslag värdiga ett filmmanus - utsatt kvinna med söndrig historia, maktens män som slår sig för bröstet, en central lögn, utnyttjande av skattemedel, fega chefer, polisingripande, lagöverträdelser, politiker som skanderar, bloggare som mobiliserar, media som moraliserar. "

Men något säger mig att det inte var Anna Odells syfte. Om inte David Eberhard varit så mediakåt hade det hela blivit ett verk bland andra på examensutställningen där Odell iscensatt den psykos hon drabbades av 1995. Odells syfte var, enligt Svenskan, att göra upp med sin historia, sätta en officiell punkt för det tidigare destruktiva beteendet och slå sig lös från offerrollen som psykpatient. Genom att simulera en psykos ville hon påvisa och dokumentera den egna utsattheten och samtidigt peka på psykvårdens brister.

Nu är jag nyfiken på vilka brister hon anser att dessa är. Förutom att skarva i journaler och ringa media då.

I Dagens Nyheter kan man läsa mer om Anna Odells tankar kring projektet och hennes berättelse om vad som hände den där natten. Hos En farlig tanke kan man läsa en koppling som jag också gjort när jag läst rapporteringen om Anna Odells kritik av psykvården. Även om jag nog anser att det mest är bloggosfären som är splittrad kring sin syn på Odell vs Vilks. (Fast oj vad skit Vilks fick när han byggde sin pinnhög på Kullen.)