torsdag 31 juli 2008

Nicolás har gift sig!

Varje år den 17 juni fotograferar Diego Goldberg i Buenos Aires sin familj. Det har han gjort sedan 1976. I år visar det sig att sonen Nicolás påbörjat en egen linje med sin fru Paula. Jag har följt familjen sedan 2003 eller nåt sånt. Jag älskar sådana här projekt!

På håret

På bilden syns lille mannen och lilla bilen. Den senare har fått nya fina däck, franska sådana. De italienska var tämligen slitna. Tack till farbrodern som uppmärksammade mig på detta. Att i en trafikkontroll försöka slippa undan böter med förklaringen:


"Hade ingen aaaaning om att däck kunde slitas så fort."

När fort är ca 5 000 mil. Det hade förmodligen inte funkat så bra. Då man aldrig vet vem som läser ens blogg så skall jag inte här erkänna exakt hur slitna däcken var, men låt oss säga att jag numera vet hur en mönstervarnare ser ut...

onsdag 30 juli 2008

Vykort från Karlstad

Plockade med mig lite brev och kort från (pappas) Morbror Evalds hem i Småland igår, tänkt att användas för min släktforskning. Bland korten finner jag ett vykort från Karlstad med utsikt över Stadshotellet och älven. Kortet är postat den 12 mars 1968 och först tror jag det är min fars handstil, men det visar sig vara skrivet av hans mor. Hon har skickat kortet till sin bror i Småland och skriver bl a:

"Sänder här ett kort. Är i Karlstad. Ann-Marie o Åke har fått en flicka den 6 mars."

Första barnbarnet. Det som hon älskade att skämma bort... Häftig känsla.

måndag 28 juli 2008

Somliga blir sommelierer


Somliga inte. Men vinet var gott ändå.

Dagens i-landsproblem

Varför är alltid grillglöden som finast när man grillat klart?

Auktionsfynd

Motkombattanten gav sig på 500 kr. Å andra sidan snodde hon hem den fina spegeln. Lustigt att det alltid är samma personer som bjuder på samma saker... Bara det fina vädret hindrar mig från att parkera framför TV:n med Homicide-boxarna.

Vi är adopterade!


Lille mannen och jag har blivit adopterade. Denne (denna?) katt har strukit runt Torpet under ett antal år och har annars legat i dikena och vaktat på sorkar och småfåglar. Nu verkar dock något ha skett. (Sorkarna har ju flyttat in på Hotell Sorken under trädgårdslandets pressening.)


Han (hon?) åmar sig och fjäskar och vill vara med hela tiden. Häromdagen fick lille mannen hjälp att montera nytt lås på min cykel. På bilden längst här ovan är den min Nikon som inspekteras. När vi äter middag ligger Katten (som vi döpt den till) under bordet och spinner. På morgnarna väcks vi av ihärdigt jamande under vårt sovrumsfönster. När vi kommer tillbaka efter en utflykt möts vi på tunet av Katten.

Om det varit för att den tigger förstod vi nog bättre, men Katten äter inget av det vi ställer fram. I påskas ratade han t o m laxen. För någon vecka sen slickade han, när ingen såg, gräddfilen av syrrans och Andreas potatissallad. Det verkar som om maten endera skall fångas eller stjälas. Fast igår blev han lite putt när min kebabpizza åkte kvartsäten ner i soppåsen. Eller så ville han bara hjälpa till att knyta påsen.
Halsbandet har något satt ditt, förmodligen för att ingen skall ta bort Katten. Med tanke på att han är ganska mager och att klorna aldrig är klippta så har vi alltid räknat honom som halvvild. Det lär han få förbli. Det enda som serveras hos oss är kli bakom örat (vilket tas emot med ivrigt spinnade och jamande) och en skål vatten i värmen (som han nobbar).

Hallontårta!


Man tager en bleckhink och vandrar ut i skogen en kväll tillsammans med sin lille man. Där plockar man sedan 2 liter söta vildhallon. Sedan kokar man sylt på alla hallonen utom ett par nävar. Dessa strör man på en mörk chokladkaka. Botten består av Kungsörnens hallon och citronkaka och chokladen är en 75-procentig jag hittade i skafferiet på Torpet. Blandad med en klick smör. Serveras med vispad grädde.

fredag 25 juli 2008

Dammsugare

En snubbe har vigt livet åt att testa dammsugare. D v s sådana som på bilden här bredvid. Ett hedervärt tidsfördriv, måste jag säga. Alltför många gånger har man ju fått torra, trista dammsugare med för hård marzipan och flottig choklad.

En av de bästa jag någonsin ätit var på Ströms Konditori i Mora. Ett perfekt sätt att runda av ett besök på Zorn-muséet med en kaffe och en dammsugare där.

Lille mannen och ABBA

Dags att avslöja resultatet från veckans fråga. Kommer den lille mannen ha omvärderat sin njugga inställning till ABBA efter att ha sett filmen Mamma Mia? 57 procent svarade "Ja, självklart!", 43 procent svarade "Nej, han är ju från Örebro". Det rätta svaret är lika svävande som resultatet från omröstningen.

Lille mannen själv säger att hans njugga inställning till ABBA föddes 1974 då gruppen vann Eurovisionsschlagern med Waterloo. Han själv var då inne på Black Sabbath, Uriah Heep och Deep Purple och tyckte, som 19-åring att ABBA var ett gäng töntar, som gjorde musik för töntar.

En omvärdering av denna uppfattning kom redan i samband med filmen Priscilla - Queen of the Desert. Om Mamma Mia ändrat hans uppfattning ytterligare, eller om det är ren nostalgi på äldre dar ("där man plötsligt gillar sådant som man tyckte var skit när det begav sig") vet han inte, men heeeelt dålig är inte musiken.

Omdömet blev: "Det var väl inte slöseri med tid i alla fall." Vilket översatt från Närkingska betyder ungefär "Det var rätt OK".

Personligen är jag lite besviken och kan väl konstatera att , har du sett musikalen på plats i London, gå inte och se filmen! Njut i stället av minnet.

torsdag 24 juli 2008

If you can't beat them, lay down and sulk

The Mongolian Democratic Party are boycotting the new parliament. They have still not produced any proof for their allegations that the winning party, MPRP, have cheated in the elections in June. The only "proof" seems to be a feeling that more people should have voted for the DP.

"The opposition party leader, Tsakhiagiin Elbegdorj, says his party will not return to parliament until several demands are met, including an investigation into the riots and information on how five people died that night." (BBC)

We all know how the riots started, with the DP leader publicly demonstrating his anger over the results in the elections, claiming fraud, and the Civil Movement Party leaders leading the way of the rioters up the stairs of the later burnt out building of the MPRP.

One wonder how democratic it is for an MP and former PM (as Elbegdorj) taking to the streets, stirring up people, not trying to solve the disputes within parliament.

The reason there still remains constituencies in dispute may be that the multi candidate system, that the DP are the architects of, didn't turn out to be such a good system. With single candidate constituences the DP won the last election, but now people get the chance to spread their votes on 3-4 different candidates from different parties.

It seems as the DP has made some major strategic mistakes. Walking out of parliament may as well be one of them. Elbegdorj has made clear that he is about to hand over to someone else. Let us hope it will be someone less polemical.

En helt vanlig torsdag på jobbet

Sitter och plockar med mina papper på jobbet, med bara en dryg vecka kvar här på Unionen Värmland. Sedan bär det av till mitt ordinarie jobb på huvudkontoret i Stockholm igen. Idag är telefonfri dag och den enda kollegan i tjänst är på förrättning i Arvika. Roar mig med att kolla hur folk hamnat på min blogg. Inlägget igår om Svenska Dagbladets ledare om Radovan Karadzic har lockat folk från hela världen. 107 träffar bara igår, dom brukar ligga kring 30 per dag. Men det roliga är ju när folk kommer från Googlesökningar. Ibland fattar man ingenting...

nunnor heltäckande - Jag skrev om skillnader, eller inte, mellan att bära nunnedok och hijab
k:fem - Ja, det har jag skrivit en hel del om!
Thomas von Sydow - Vem är det?
tyskan:heter - Ja, det undrar jag också. Något på T enligt Värmlands Folkblad.
A4 - A6 och A9 känner jag till, men här kanske det handlar om pappret, inte artilleriregementena.

Sen letar jag efter en bild av en oljemålning av Karin Broos. Broos och min store favorit Lars Lerin har hamnat på Värmlands Muséum. Broos med en oljemålning av tre kvinnor på en brygga efter badet. Hon själv säger i lokalpressen att man själv får tolka stämningen i bilden. Den diskussionen har vi haft i familjen och med vännerna. Syrran tolkar den som att kvinnorna badat och nu njuter av stillheten efter badet i insjön. Jag tolkar den som att två av kvinnorna är skitsura på varandra och den tredje känner det som om hon hamnat i kläm och usch vad otrevlig stämningen blev. Hon kliar sig lite på benet i ett försök att undkomma den dåliga energin där på bryggan.

Har bilden i en broschyr på Torpet och skall försöka komma ihåg att scanna den...

Lars Lerin, ja. När jag får ordning på alla mina tavlor som just nu står undanställda, oinramade, felinramade och oupphängda så skall jag nog investera i något av honom. Att hänga över soffan. Lerin målar som Gustaf Fröding skaldade. Hans målningar framkallar samma vemod. Och i den underbara boken Solsken och Regn har han fångat den värmländska sommaren på pricken.

Ikväll skall jag hämta lille mannen i Krillehôla. Där alla pratar som Mia Skäringer. De har dessutom ett alldeles lysande Coop Forum. (Eller Coop Fååårrrum, som min gamle farbror säger, med engelskt uttal, eftersom han tycker det är löjligt att dom bytt namn från OBS!) Sen blir det nog revbensspjäll och en flaska Capello di Prete i sommarkvällen. Veckan som kommer ser ut såhär i väderprognoserna:

Upplagt för bad och grill och allmän sommarkänsla veckan före semestern. Det är också fantastiskt väder för alla dem som kommer delta i Europride, vilket jag missar i år. Men jag får ta igen det med firande av brudpar och 40-årsfest på semestern.

onsdag 23 juli 2008

Besvärande för vem?

Detta verkar vara en vecka när det finns anledning till att fundera över bevisning. Flera rättsfall pågår eller är under uppseglande. Radovan Karadzic har gripits och kommer med stor sannolikhet att lämnas ut till Haag-tribunalen och åtalas för det han varit efterlyst för, folkmord. Han lär neka. Anders Eklund har tillbringat veckan i Stockholms tingsrätt åtalad för två mord, tre våldtäkter och barnpornografibrott. Han har erkänt i stort sett allt han åtalats för. I Västerås har åtal väckts mot en tysk kvinna för mord på två barn och mordförsök på deras mamma i Arboga i våras.

"Men den bevisningen som finns gör att det är en rad omständigheter som är väldigt besvärande för den åtalade, säger hon." (Nerikes Allehanda angående åklagaren Frieda Gummessons uttalanden kring den åtalade.)

Av vad jag kan läsa i tidningarna så handlar det mesta av åklagarens bevisning inte om bevis utan om en lång indiciekedja. Den tyska kvinnan har varit i Arboga under mordkvällen. Vittnen har sett henne i närheten av familjens hem både före och vid mordtillfället. Kvinnan har haft en lapp i sin ägo med tider på när mannen i familjen (hennes ex) varit på jobbet. Sägs det. Åtminstone stämmer tiderna med hans arbetstider. Men någon bevisning verkar inte har framkommit, såsom DNA på kvinnan eller den hammare hon påstås ha blivit fråntagen i säkerhetskontrollen på Skavsta.

Det enda verkliga bevis som åklagaren har verkar vara den misshandlade mamman, om hon kan peka ut kvinnan i fråga. Någon utpekning har inte skett, förmodligen för att man varit orolig att det inte skall funka då den tyska kvinnan sägs ha motsatt sig en "line up". Mamman har vittnat om att det var en kvinna som gav sig på henne, att kvinnan bröt på ett annat språk men har också lämnat motstridiga uppgifter såsom att kvinnan var ca 1,65 lång (hon är 1,80).

Jag måste nog säga att det är åklagaren som har det besvärligt att bevisa utom allt rimligt tvivel att det var den tyska kvinnan som mördade de två barnen. I synnerhet om modern inte sett själva morden och om det inte finns ett enda bevis som binder kvinnan vid själva mordplatsen. Att befinna sig på samma ort, att vara besatt av en man, är ju inte tillräckligt.

Sen kan vi ju alla ha en egen åsikt, en egen bild om att det är fullständigt orimligt att det inte skulle vara denna kvinna som ligger bakom morden och misshandeln. Att allt pekar på att det är hon, som gjort det. Men hennes advokat verkar ha en poäng när han uttrycker skepsis kring bevisningen. (Bevis är inte det samma som indicium.)

Hela detta ärende har känts ganska olustigt. Jag har svårt att förstå hur en person kan undgå att lämna minsta lilla hårstrå efter sig om man hamrat ner tre personer i en hall. Att en mördare kan ge sig på tre personer i deras hem utan att det finns ett enda bindande bevis. Vad detta beror på vet jag inte, men konstigt är det.

Ge fan i min väska!

Bloggaren Josh har skrivit ett av de bästa inläggen i FRA-debatten hittills. Väl tajmat med att chefen för FRA, Ingvar Åkesson, blir alltmer despo i sina försök att marknadsföra den nya lagen som något väldigt bra.
"- Jamen kom igen nu. Jag lovar att glömma allt jag ser som jag inte har med att göra."
Hahaha! Lysande.

Karadzic oskyldig tills motsatsen bevisats

Endera har Svenska Dagbladets ledarsida drabbats av härdsmälta, eller kanske är det semestervikarierna som anfallit. När man läser deras senaste tillskotts, Patrik Krasséns, inlaga om att småföretagare inte får ta semester, där han inbegriper semester i socialförsäkringssystemet så förstår man ju att det är semester, även på Svenska Dagbladet. (Som en del av de kollektivavtal som finns mellan bl a Unionen och arbetsgivaren.)

Men när man läser dagens huvudledare så blir man nästan lite orolig. Är detta en morgontidning? Eller har jag fått tag i ett nummer av The Sun? Ja, det är rötmånad, men betyder detta att vilka ruttna, halvrasistiska inslag som helst kommer in på ledarplats i en av landets s k seriösa tidningar?

Skribenten framför bl a följande, om jag tolkar honom/henne rätt:

- De som försvarar en påstådd brottsling, en ännu icke dömd människa är rättshaverister.

"Det spelar ingen roll, annat än för de rättshaverister som snart kommer att rusa till försvar för ”Europas bödel”. För dem är det ett taktiskt spel att ifrågasätta varje detalj i processen för att förhala rättvisans gång."

Att ifrågasätta en politiskt tillsatt domstol, där endast serber verkar dömas, är varje försvarsadvokats förbannade skyldighet. Ingen är juridiskt skyldig förrän han bedömts vara det av en domstol. Det är inte Svenska Dagbladets ledarskribent som är domstol, hur gärna han än skulle vilja. Detta system är inte rättshaveri, det är rättsmedvetande.

- Serber är onda.
"Serberna kommer, sakta men förhoppningsvis säkert, över till den goda sidan."
Om han skrivit "Serbien"... Men här är det alltså serberna, etniska eller medborgarna, som befinner sig på den onda sidan. Att Svenska Dagbladets ledarskribenter ofta ser världen i svart eller vitt, det vet vi. Men att man utmålar ett helt folk som särskilt ondskefulla, det är inget annat än rasism. För övrigt så begicks en hel del onda handlingar även av kroater och bosnier under kriget. (För att inte tala om vad som hände under andra världskriget, i läger som Jasenovac.)

- Slobodan Milosevic tog sitt eget liv och förmodligen kommer Karadzic lyckas med det samma.

"Slobodan Milosevic, exempelvis, lyckades med att dö innan domstolen kunde komma fram till att skipa rätt. Väljer Karadzic samma försvarslinje – att prata och
prata och prata – kanske även han kan snuva rättvisan. För tyvärr är de instrument vi vill ska garantera en civiliserad värld både långsamma och klena."

Det han säger är alltså att Milosevic inte dog av hjärtsjukdom, utan själv hade ett finger med i spelet, även här. Han "lyckades" dö. Karadzic får dessutom inte tala för sitt eget försvar. Åtminstone inte för länge. Hur länge länge är bestämmer Svenska Dagbladets ledarskribent. Att inte få tala för sin sak så länge som man finner lämpligt är civiliserat.

Det här låter förmodligen som en försvarsskrift för krigsförbrytelser begångna av soldater från Serbien. I Svenska Dagbladets ledarskribents ögon är jag väl ännu en av dessa rättshaverister. Men jag ber att få hänvisa till Leif Silberskys lysande sommarprat för någon vecka sedan (finns fortfarande att lyssna på på Sveriges Radios hemsida). Där konstaterade han att det finns många sorters skuld, juridisk, moralisk, filosofisk osv. Men att han var satt att ifrågasätta sin klients juridiska skuld. Så länge klienten nekar så är det detta försvarsadvokaten har att förhålla sig till. Vem skulle annars göra det? Och vem skulle vilja ha en försvarsadvokat som redan konstaterat att man är skyldig, före själva rättsprocessen?

Om bevisen mot Karadzic är så överväldigande som det verkar så lär han förmodligen bli dömd, men först då är han skyldig i juridisk mening. Detta, Svenska Dagbladet, är själva grunden i ett rättssamhälle, inte rättshaverism.

tisdag 22 juli 2008

Språkförbistring

På mitt jobb sitter vi i telefonjour. För att folk inte skall behöva sitta i kö kopplas samtalen vidare om det är upptaget och det innebär att folk från andra delar av landet kan hamna här i Karlstad. Vilket de alltid blir lika förvånade över. Ibland blir dom sura över att det inte finns någon som kan svara på deras samtal på just deras ort, just då när dom ringer.

Det är dock inte bara facket som måste anpassa servicen efter budgeten. Även polisen har en liknande telefonomkoppling. Något som Ulf och Kjell blev varse i helgen. Ulf och Kjell har en fin gammal träsnipa gemensamt som dom ägnat många kärleksfulla timmar att renovera. Eller hade, rättare sagt. Snipan stals i helgen och slogs sönder. När Ulf skulle ringa polisen hamnade han först i Norrbotten, sen i Norrtälje och senare i Nora. Det var kanske en dag då alla ställen på No var inkopplade på telefonslingan.

Man skulle kunna tycka att även Norapolisen skulle kunna ta emot anmälan, men dessa var uppenbarligen inte bevandrade i det värmländska språket. Hade mage att fråga hur man stavar till Ôrrhôlmen. (Orrholmen, där båten stals.)

Vi får hoppas att ligisterna grips, när Karlstadpolisen öppnat igen, och att Ulf och Kjell på något sätt får möjlighet att reparera sin fina båt.

Lika som bär

När lille mannen igår passerade Vällingby Centrum fick en av brudarna i ledighetskommittén, som brukar hänga nere i parken, syn på honom.

- Öhhhh... Det är ju Rongedal ju!

Vilken av dem framkom inte. Detta misstagande hade aldrig skett i Molkom! (Det är dock lite läskigt när man kollar brödernas hemsida och hittar barndomsporträtt där dom är sjukt lika lille mannen i samma ålder. Undrans om Rongedals egentligen kommer från Hällefors...)

måndag 21 juli 2008

Blacks, gays and Mongolians banned in Beijing bars during the Olympics

Via Asian Gypsy I reach the Australian web site of The Age. Here we can read that the police in Beijing has ordered bar owners not to serve black people, who ever they are, and Mongolians. A gay bar has been ordered to close during the Olympics. I remember one of the Mongolian friends saying that Chinese people are bad people, thinking the friend was a little bit xenophobic. It seems as the pre-olympics charm school in China has not included the "treat all equal" though.

Leaving UB for Stockholm we had to wait for one hour at the transit desk in Moscow. Just to see the Russian authorities humiliate all people looking Muslim or Mongolian, among them a Mongolian wrestling team. The border police woman was a fatter, less well dressed copy of Helga in the TV serie 'Allo, Allo'... Arriving in Stockholm what goes around came around when it was the Swedish border police checking the Russians extra thoroughly.

It's a mad world.

Fisk som straff

I helgen bloggade jag om ett lämpligt straff för Anders Eklund. Att jag inte kunde komma på något. Annat än groddar och bönor (som alternativ till vatten och bröd) på obestämd tid. Det verkar som om häktet redan börjat tillämpa detta. På midsommarafton skall Eklund ha serverats kokt fisk. Ingen sill. Ingen nubbe. Ingen öl. Inget grillat kött. Liksom Tito Beltran verkar han inte gilla maten i häktet. Det har fått till effekt att han gått ner 17 kilo i vikt.

Kokt fisk på midsommarafton... Det är ju nära på tortyr, ju. Jag känner ett par killar som skulle börja överväga om livet var värt att leva om de utsattes för denna behandling. Kanske dags att låta Amnesty se över det här.

lördag 19 juli 2008

Schysst utsikt

På tunnelbanan.

Lördagsfrukost

Idag tog det lite tid innan vi äntligen lyckades komma till ro med frukosten. Det grova brödet var slut och ugnen krånglade med bake-off-frallorna. Necessären låg kvar i bilen. Men Lantlivs senaste nummer låg och väntade vid kaffekoppen, så då infann sig slutligen lugnet. Jag ÄLSKAR denna tidning!

Idag blir det shopping på stan. Födelsedagspresent skall inhandlas till 40-åringen vi skall fira om några veckor. Samt att en lördag i semester-Stockholm faktiskt kan bli rätt skön. Orkar vi hålla oss kvar blir det nog koreansk mat ikväll innan vi åker tillbaka hit ut för att gå på bio. Egentligen behöver man ju inte åka in till stan, om det inte vore för att vi har abstinens efter Hedengrens Bokhandel vid Stureplan, då.

På bilden ser man mig i mitt favorithörn i lägenheten. Här har jag utsikt över vårt fina kök och ut över parken med gångvägen där man ser Vällingbyborna gå/cykla/jogga förbi. Vi är rörande ense om att detta förmodligen är en av de trevligaste lägenheter någon av oss bott i. (I tavlan syns Lille Sudoku-mannen)

Livet som en femårsplan

I helgen kom maken och jag in på vad vi gjort för 5 år sen, 10 år sen osv. Det funkade fram till 1968, då jag föddes. Och konstigt nog har vi ibland befunnit oss på samma platser, även innan vi träffade varann. (Ibland undrar man ju med tanke på att vi ju dessutom är släkt...)

5 år sedan - 2003
Jag bodde i Ulvsunda i min lilla tvåa. Jobbade som ombudsman på HTF och hade just fått nytt jobb som sakkunnig på huvudkontoret efter 7 års förhandlande. Åkte på bilsemester till Italien med mamma och syrran. (Lille mannen var då på semester i Italien med sin dåvarande partner.)

10 år sedan - 1998
Jag bodde i Ulsvunda i min lilla tvåa. Jobbade som ombudsman på HTF och förhandlade med arbetsgivare mest hela tiden. Drömde om att bli chef. (En dröm som senare kallnat helt.) Firade min 30-årsdag vinterns snöigaste natt i Solna. (Lille mannen hade också lämnat Skåne, flyttat tillbaka till Örebro och jobbade på Högskolan.)

15 år sedan - 1993
Jag bodde i studentrum på Ulrikedal i Lund (C222) och var på väg till Frankrike för att plugga ett år tillsammans med Helena i C224. Jobbade i Malmö och cyklade till och från jobbet. (Lille mannen flyttade till Malmö för att plugga i Lund, och cyklade till och från universitetet.) Visste inte då att jag hade ett av mitt livs roligaste år framför mig.

20 år sedan - 1988
Bodde i Ulsvunda i min lilla tvåa där jag just flyttat in. Umgicks mest med Pernilla, Cattis och dom andra på Sloppy's Bar på Hornsgatan 136. Jobbade på Svenska Finans med adressforskning tillsammans med Benke, Ulla, Jonne, Ulrika, Steffe, Sture, Göran och dom andra lirarna. Spelade mycket Tji och 3. Stefan Edberg vann Wimbledon. (Lille mannen gick sista året på KomVux och jobbade som industrireparatör i Örebro.)

25 år sedan - 1983
Bodde hemma hos mamma, pappa och syrran på Majas väg i Karlstad. Åkte till Eastbourne på språkresa där min anglofili väcktes. Såg Mats Wilander i Davis Cup. Lyssnade på mycket brittisk pop. (Lille mannen var fritidsledare och industrireparatör.)

30 år sedan - 1978
Bodde i vårt nya hus på Majas väg och började 3:e klass i Kronoparksskolan. Fick på sommaren veta att jag skulle få ett syskon, och då jag förstod att en storebror inte var möjligt önskade jag mig en lillasyster. (Lille mannen hade verkstad i Ölmbrotorp, körde ut tidningar, var ihop med första stora kärleken Diana.)

35 år sedan - 1973
Bodde med mamma och pappa på Gruvgången i Karlstad. Mamma och pappa hade skilt sig men flyttat ihop igen efter något år. Gick på dagis. (Lille mannen bodde i Skultuna och jobbade på Skultunaverken.)

40 år sedan - 1968
Föddes den 6 mars. Dagen då Robert Kennedy blev skjuten låg jag i en barnvagn i en damekiperingsaffär i Örebro. (Lille mannen fyllde 13 år och gjorde livet surt för sin frireligiösa omgivning i Lillån (Örebro). Första sommarjobbet - morotsplockning.)

60 år sedan - 1948
Min mor gick på Vasaskolan i Örebro. (Lille mannens mor och far gick på samma skola, fast några år tidigare.

330 år sedan - 1678
En finländare vid namn Mats Jönsson Lankinen bodde i Hällefors. Han hade bl a barnen Marit och Nils. Marit är anmoder till lille mannen (12 generationer tillbaka) och Nils är min anfader (10 generationer tillbaka). Min mormor och lille mannens farfars morfars mor kommer båda från Hälleforstrakten. Mormor från Örebrosidan, lille mannens ff mf m från Värmlandssidan. Ironiskt nog.

Ibland kan vi fundera över det där med ödet. Hindersprövningen gick i allafall igenom. ;)

En psykopats straff

När man läser sådant här, om hur Anders Eklund våldtog och mördade 10-åriga Engla Juncosa Höglund för att hon "mopsade upp sig" när han skulle bestämma över henne så får man verkligen lägga band på sig för att inte bli en dreglande dödsstraffsförespråkare. Tanken på öga-för-öga kommer som en reflex i ryggraden och man vill bara att mannen i fråga skall skändas på samma sätt, känna samma rädsla som Engla, samma förtvivlan som Englas mamma måste göra när hon sitter där i rätten och hör hur hennes barns sista minuter i livet blev.

Nu är jag ju emot dödsstraff, öga-för-öga och hämnd. Tror inte det funkar. För någon av parterna, särskilt inte för staten. Däremot kan man ju fantisera. Men jag kan faktiskt inte komma på något som skulle få Anders Eklund att sona sitt brott. Dels tror jag inte han är kapabel att känna på samma sätt som vi andra, dels kan jag inte komma på något som skulle skada lika mycket.

Kanske förbjuda ätande av pizza och skräpmat och bara servera groddar och bönor till honom resten av livet? (Det skulle säkert göra honom gott, men skulle han gilla det?)

Ibland önskar man att John Ajvide Lindqvists slut i Låt den rätte komma in kunde utspelat sig där på vägen i Dalarna. Att Eklund gått samma öde till mötes som lille Oskars mobbare. Men sådant händer ju bara i sagorna. Här i verkligheten får vi nöja oss med att låsa in karln på förhoppningsvis obestämd tid.

fredag 18 juli 2008

Mamma Mia!

I morgon skall den lille mannen få lyssna på ABBA. Han bävar. Hävdar att han inte tycker om ABBA. Jag hävdar att han kommer göra det när vi sett filmen. Minns den där fredagskvällen (and the lights were looow) i London 1999. Kollegan Ove var väldigt skeptisk. ABBA... Det var verkligen inte hans stil. När ensemblen tackade för sig och Dancing Queen ekade i högtalarna på teatern där i Soho var det Ove som stod upp och klappade takten och svängde sina höfter. Fan vet om han inte sjöng med lite också, sådär i smyg.

"Friday night and the lights are low
Looking out for the place to go
Where they play the right music, getting in the swing
You come in to look for a king
Anybody could be that guy
Night is young and the music's high
With a bit of rock music, everything is fine
You're in the mood for a dance
And when you get the chance..."

Har du valt rätt man?

Katrine Kielos är rätt i Dagens Arena. Igen. Apropå debatten som Lars Einar Engström startade häromdagen, där han uppmande kvinnor att välja rätt man, en jämställd sådan. Problemet är att många kvinnor väljer en jämställd man men när ungarna kommer faller båda parter in i gamla unkna könsroller där han förväntas bidra ännu mer till att dra in pengar medan hon förväntas vara hemma med barnet. Inte bidrar Högeralliansens politik med vårdnadsbidrag till att förändra dessa stereotyper. Den jämställde mannen blir plötsligt till sin far.

"Det är faktiskt ointressant om man valt rätt man, fel man eller lever utan man helt och hållet. Kvinnor borde ha samma möjligheter som män oavsett." (Kielos, Dagens Arena 18juli 2008)

I stället är det så att kvinnan ses som en fara av sin arbetsgivare och sina arbetskamrater. Som hon som ändå bara kommer vara borta från jobbet för att ungarna är sjuka. Det som är intressant är dock att detta drabbar alla kvinnor, inte bara ensamstående mammor. (Som Kielos lyfter.) På dagens arbetsmarknad är det fortfarande så, visar den statistiska diskrimineringen, att kvinnan ensam anses vara den som tar hand om barnen. Mannen är bara en staffagefigur.

Vill vi ha det så?

torsdag 17 juli 2008

Katri Linna ny Diskrimineringsombudsman


Ny generaldirektör för den nya sammanslagna myndigheten presenterades på förmiddagen idag. Regeringen har utsett Katri Linna att leda den nya myndigheten. Linna är fram till idag DO och har tidigare jobbat såväl på DO som som chefsjurist bl a på de två förbund som nu bildat Unionen. En riktig lågoddsare för tjänsten.

Den kritik som bl a TCO riktat mot den nya lagen är just nedläggningen av JämO och sammanslagningen till en enda myndighet. Farhågor som lyfts, både av mig och av andra, är att det kommer bli strid om pengarna och ökad konkurrens mellan de olika diskrimineringsområdena. Risken finns också att myndigheten förlorar i specialistkompetens inom de olika diskrimineringsgrunderna. På direkt fråga ville inte Nyamko Sabuni precisera vilka anslag som ges utan hänvisade till dagens anslag och kommande budgetprocesser.

Den nya utnämningen riskerar förmodligen att bidra till denna oro. Linna själv sa under under presskonferensen att det som skall skapas nu är en ny myndighet, inte en sammansättning av de gamla.

Dock så tror jag att Katri Linna är ett gott val, efter omständigheterna. Det är inte hon som är problemet utan själva sammanslagningen.

tisdag 15 juli 2008

Veckans omöjlig att släppa

Minette Walters: The Chameleon's Shadow. Min favoritförfattare har gjort det igen. Skrivit en psykologisk thriller där ingenting är svart eller vitt. Önskar jag hade hennes förmåga. Min mor var på skrivakurs på Marstrand förra veckan och fick som första förmaning höra:

- Stryk alla adjektiv!

Undrar om Camilla Läckberg skulle klara den kursen?

måndag 14 juli 2008

Förundran

Är vad jag känner inför Birgitta Ohlsson (fp). Nu går hon ut på DN Debatt tillsammans med Bengt Westerberg, Ola Ullsten, Maria Leissner, Camilla Lindberg, den enda människa som hade kurage nog att rösta nej till FRA-lagen, Cecilia Wikström och Maria Lundqvist-Brömster. De två senare har såvitt jag förstått röstat ja till lagen, Ohlsson la ner sin röst. I tidningen uppmanar dom regeringen att tänka om i frågan.

Men... Men... Jag vet inte riktigt om jag skall skratta eller gråta. Vi har ju parlamentarism i det här landet. Med en riksdag fylld av ledamöter som har ett val när de skall trycka på knappen. Där maktdelning innebär att den lagstiftande makten skall skiljas från den exekutiva makten. Där varje ledamot sitter på sitt alldeles egna mandat. Men där Ohlsson, Wikström och Lundqvist-Brömster valt att dansa efter partiets och regeringens pipa och röstat för alt lagt ner sin röst.

I stället för att använda den makt de har i den lagstiftande församlingen väljer alltså de tre kvinnorna ovan att på DN Debatt försöka vädja till regeringen att riva upp ett förslag de själva varit med om att rösta igenom.

Förundran. Är det jag känner. Jag kan ju iofs förstå om Birgitta Ohlsson försöker bida sin tid och hoppas att batongliberalerna i regeringen och partiledningen kommer att försvinna med ett poff och att det en dag kommer en möjlighet för henne och andra socialliberaler. Men hur länge är hon beredd att vänta? Och hur djupt är hon beredd att sjunka innan dess? Det är klart, om batongliberalism à la Folkpartiet anno 2008 är viktigast, framför sådant som mänskliga rättigheter, jämställdhet och integritet så är det kanske inga svåra val för Birgitta Ohlsson. Men jag trodde henne om mer. Jag antar att jag är besviken. Och förundrad.

söndag 13 juli 2008

...

- Men va fan är det här! Det här betalar inte jag licenspengar för! Jag vill inte ha nån royalistisk nedskräpning i min TV, jag är ju republikan!

Sa lille mannen när han blev varse om att SVT blivit knugens förlängda organ. Till saken hör att lille mannen är en av dessa människor som alltid betalat sin TV-licens.

lördag 12 juli 2008

När man är liten

Är regn och åska mycket häftigare. Här är det grannens ungar med vänner som impas av trycket i regnet.

Shopping!


Ute åskar det nåt så inne h-e. Länge sedan jag hörde sådan kraft i åskan. Kanske beror på Jönköpings läge. Vi hann precis hem från vår shoppingrunda på A6. Där har vi köpt nya skor till lille mannen och det innebar såklart nya skor till mig också. En ny skjorta fick vi på honom och ner i kassen också, samt en packe deckare. Läste John Ajvide Lindqvists senaste, Människohamn, på semestern och var ju tvungen att köpa de två första, plus min favorit Minette Walters senaste The Cameleon's Shadow.

De rosa skorna var de minst fula de hade på Skopunkten där maken valt ut två par och man fick tre för samma pris som två.

Shit vad det regnar! Det tutar utanför från nåt utryckningsfordon och frågan är om inte åskan just slog ner nånstans. Lille mannen pratat med sin far i mobilen och jag skall krypa ner i sängen med Minette. Senare blir det kaffe och budapestbakelse.

Moir!


När lille mannen hade besök av sina mongoliska vänner här i Sverige körde han runt dem i minibuss. Plötsligt ropar någon av dem något som låter som "mrrrrrr". Alla slänger sig över på ena sidan i minibussen och upphetsat samtal utbryter om de hästar som betar i en hage längs vägen. Hästar är stort i Mongoliet. Dels äter man dem, dels använder man dem för racingtävlingar vid Naadam och som arbetsdjur när man vallar. För att inte tala om när stona fölat, då gör man airag av deras råmjölk. (Som vi gör kalvdans när korna kalvat.) Resten av året går dom fria.



Här är ett gäng mrrrrr:ar från vår tur på landet. Dom fanns överallt och verkade ha inställningen att det var vi som inkräktade på deras mark. Vilket vi ju faktiskt gjorde. Vägen var ju ofta bara ett par hjulspår genom deras betesmark.

Malört så lång ögat når


Doften av malört och lavendel är bedövande ute på den mongoliska landsbygden. Här är det lille mannen som plockar sin malört att krydda sitt brännvin med.

Om läsandet av manualer


Jag tillhör dessa människor som inte klarar att läsa manualer. Som på datakurserna på jobbet bara sitter och irriterar mig över att de inte är slut snart så att jag får lära mig själv. Denna inställning har givetvis effekten att det tar längre tid att verkligen lära sig. Samt att man missar en del finesser. Ett sådant exempel är min nya kamera.

Glad i hågen tog jag med min nya kamera till Mongoliet. Bruksanvisningen stoppade jag ner långt ner i resväskan och där låg den kvar när jag kom hem. Trots detta lyckades jag ställa in kameran manuellt så att jag fick hyfsade bilder från vallokalerna. (Jag har aldrig ägt en automatisk systemkamera utan är van vid att själv ställa in bländare och slutartid.) När jag inte orkade med det manuella körde jag på det som på kameran omnämns "auto" vilket ofta innebär platt ljus och för mycket blixt. Ändå tog jag 500+ bilder som jag väl är halvnöjd med.

Väl hemma surfar jag in hos Anders Sparring som köpt sig en D40 (det hade jag också gjort om dom nu inte plockat bort den ur lagret på MediaMarkt.) Han fick tipset av en av sina läsare att ställa in på P och 400 ASA och sedan bara fota. Det gjorde även jag och seeeee vilka fantastiska bilder jag får!

Först nu plockar jag fram bruksansvisningen (som fortfarande ligger längst ner i en väska). P - automatisk inställning av bländare och slutartid. Mjukare ljus och inget fult blixtljus. Kanske är det dags att börja läsa manualer?

fredag 11 juli 2008

Sveriges Radios heder

För ett par dagar sedan skickade Feministiskt initiativ ut ett pressmeddelande om att inget av riksdagspartierna i Almedalen tar upp frågan om EU-politiken trots att det är sista Almedalsveckan före EU-valet i juni nästa år. Fi är på plats i Almedalen och diskuterar EU hela veckan.

Idag berättar Ekot att inget av partierna (!) i Almedalen tar upp frågan om EU-politiken. Inte ett enda parti har tagit upp den i Almedalen, säger man.

Att säga att Fi varit det enda parti som tagit upp frågan hade förmodligen setts som otillåten reklam, i radiochefernas ögon.

Lars Ohly och strategin

Lars Ohly bevisar idag i Aftonbladet att Vänsterpartiet skulle behöva en ny partiledare inför valet... Han hotar med att fälla en regering bestående av (mp) och (s) om inte (v) får vara med och leka. Hellre nyval än att bli stödparti, säger Ohly.

Eahhhh. Vad händer om (v) tvingar fram nyval vid en vänsterseger i valet 2010?

1. Alliansen vinner.

eller

2. Vänsterpartiet åker ur Riksdagen, vilket endera leder till 1. eller till att det blir samma resultat som innan.

Och vad menar Ohly? Att han skall rösta med Alliansen?

Jag tar tillbaka allt jag skrev i det förra inlägget, förutom analysen. Det är uppenbart att något strategiskt tänkande inte finns hos Ohly.

Strategi eller ej när (s) flirtar med (mp) men inte med (v)?

I Almedalen lär Major Björklund, efter att ha pratat mobbning, ha hånat Lars Ohly för att den senare inte får vara med och leka med (s) och (mp). Detta är självklart ett sätt att försöka rikta ljuset bort från den egna urvattnade partipolitiken och Högeralliansens totalfiasko med FRA-lagen. Sällan har väl en högerregering fått utstå så mycket kritik från borgerliga ledarsidor och borgerliga väljare. Så att Majoren vill flytta fokus till oppositonen förstår vi. Det är ungefär som en liten unge på skolgården som pekar på klasskamraten och säger att "Det var inte jag, det var han!". (Se f ö förra blogginlägget om när Björklunds partikollega och ministerkollega Nyamko Sabuni gör just detta.)

Frågan är dock om (s) och (mp) gemensamma utspel i Almedalen är del i en större plan. Jag är inte helt säker på att det bästa för (v) är att bilda allians med de två andra före valet. Kanske är det bättre att vara underdog och lite mobboffer. Sådant tenderar nog att locka väljare. För Björklunds mobbningsstrategier funkade kanske när han gick i skolan, där ingen ville leka med mobboffret, men jag är inte säker på att det funkar i politiken. I synnerhet inte om det är en batongliberal som slår på vänsterväljarnas parti.

Om alla partier höger om (v) börjar mobba dem så undrar jag om det inte kommer gynna Ohlys parti. Och missgynna t ex Feministiskt initiativ som fattat beslut om att ställa upp i Riksdagsvalet 2010.

Kan det vara så att "Kamrat 4 procent" samspelar med mobbningsfolket i de andra partierna? Och hur medvetna är en ev kommande vänsterallians om detta?

onsdag 9 juli 2008

While the eagles aren't






At least not all of them.

At least the horses are still free


"America offers freedom"

To those readers of my blog who want to learn more about Mongolian politics this could be a quick glance at what the leader of the Democratic Party thinks about the US.



I do promise to write more about the subject, especially what the US can do for development countries. Admit me to be somewhat wary of Mr Elbegdorjs conclusions in this clip. I strongly doubt that the US and neoliberal (or neo conservative) politics will offer freedom and welfare to the herders of Mongolia. A friend once said, looking at a Ninja Turtle made of sea shells that I bought in France just for a laugh:
- They say that the free market produces welfare. The free
market does not produce welfare, the free market produces this!
She couldn't have been more right. Freedom à la the US is an illusion.

Now though, teh laundry is dry and I got to get back to work. Holiday is over for this time. Some holiday, uh?

How long will Elbegdorj last?


Here comes a second blog post in English, written on Friday.

The excellent blog Asian Gypsy today writes about how the DP leader Ts Elbegdorj tries to blame everyone but himself on his blog. Elbegdorj is a little lamb that will not see his own involvement in the situation that occured on Tuesday and led to the riots and State of Emergency.

As a matter of fact it was probably the MPRP themselves that destroyed all documentation from their 80 years of politics, stole their own hard discs and burnt their HQ. (The building are said to be reday to collapse.) We were there and saw under which flag the demonstrators acted, but if we are to believe Elbegdorj they probably were disguised.

His own speech about cheating was probably done by a ventriloquist of the MPRP. He also claims that should the elections had been fair the DP should have gotten 64 seats (of 76) in the Ikh Khural. This says a whole lot about the MP and party leader Elbegdorj's basis in reality. In every polling station there were political observers from all parties, who have also taken part in the counting of votes. For MPRP's representants to have been able to sink the DP from 64 to 26 mandates the DP observers must have been both blind, deaf and, yes, quite in a coma. Others in the DP are said to be willing to take over as party leader. Hell no?

One may said that Elbegdorj has missed the old saying, that if you have trod in shit, stand still! Meaning that it's no use trodding in more shit.

Besides this, there is very good blog posts on the Asian Gypsy site. We are now in the Internet Cafe for a while before going to the country side. The following nights we will propbably spend in ger camps. But first some lunch, sad though that we can't have a beer for lunch when at last on holiday. The State of Emergency only is for UB, though, så we hope to have a Chinggis Beer before night falls. The risk is, though, with the Nadaam (Mid Summer of the Mongolians) coming up that we are served airag (fermented mare milk, guaranteed to make you lacto intolerant). Help!

Bad Losers


This blog post I wrote on Thursday after the riots in Ulaanbaatar, in Swedish. Here is an English version. I and my husband have been observing the Mongolian Ikh Khural elections as part of a research project he has been working on for the last four years. He has been present during the elections to Parliament 2004, the local elections 2004 and the President elections 2005. For me this was my first time in Mongolia. Hence, there may be conclusions drawn below that may be questioned, but this is my thoughts of what happened in this year's Parliament elections. All links from the Swedish version are omitted here, but can be found in original blog post.

"Today it is raining cats and dogs. It is as if the weather Gods have decided that the Mongolian capital and its citizens need cooling off after two days of sun and heated political demonstrations. Yesterday night (Wednesday) the curfew started. The State of Emergency means that no alcohol is served, that military police patrols the streets and that there is no traffic to speak of in the city centre. We are not missing the vodka particularly, although we do miss the fine Chinggis beer.

All citizens are expected to be inside by 10 pm. Those who remain out in the streets after this hour must be able to show identification card and have a good reason for being outdoors. On Wednesday night we heard a Mongolian man trying, via his mobile phone, in English, to persuade some tourists that this is for real. He may have been their cicerone in UB and was very worried that they would leave their hotel after 10 pm. We did not dare to challenge our accreditations, now that the elections are over, and went back to our hotel on time, not to risk 76 hours detention. We thought we heard some noice from central town after 10 pm but all TV channels but the state owned has been closed down so there is no reports from yesterday night in UB.

The Internet also seems limited and it has been difficult to send pictures. Aftonbladet (Sweden’s biggest tabloid) had an article ready about our experiences from Tuesday night and we managed, by the help of friends and a mini cab to find an Internet connection in the middle of the night, to send pictures. We had to walk back to the hotel in the middle of the night but this seems not to have helped very much. Any articles about the clashes have not appeared oi Swedish, or UK, press. (According to what we can see on the Internet and heard from friends in the UK.) Though, we have seen some reports on BBC World. The hubby’s interview with BBC Radio seem to have been passed on to Reuters who quote “political commentators” that say exactly the same as Hubby said to that nice British reporter. On BBC World’s site you can also read more about the events.

Another effect that the State of Emergency has had is that there is no hot water in central town for five days (!) which also includes the Zaluuchuud Hotel. Today I have washed my hair in freezing cold water and the body in water from the tea pot. But this we are used to from living at the summer house, so it works fine. My UK firend asked what was worse, no hot water or no beer, and the obvious answer is of course the latter. ;)

The UB inhabitants seem quite shocked by the recent events. BBC World aired, last night, a report with sad citizens. It needs to be said that this is unique in Mongolia. Their reputation from the time of Chinggis to be prone to drinking, fighting, burning down little cottages and use foul language (this is a quote from a very famous Swedish drinking song/student's farce about Chinggis Khaan) is hardly significant for today’s Mongol, except, of course, from the drinking. (Even here beer seem to have taken the vodka's place for many Mongolians.) A rather bewildered friend expressed that what happened to the MPRP’s headquarters and the Museum of Modern Art were rather “unmongolian”. On the other hand there are obviously forces that want disturbances. Now, a couple of days after the elections there may be time for a deeper analysis of what did actually happen on Tuesday afternoon and night. What forces lit the fire among the people outside the today burnt out building of MPRP?

Considering that we have not yet found out the results from the elections, that was presented by the chairman of the National Elections Committee, Mr B Battulga, on state TV Wednesday night, this analysis have to be based on the preliminary results that led to the riots. In yesterday’s Mongol Messenger we can read that 74,3 percent of the registered voters actually voted on Sunday. That is more actual voters than the last parliamentary elections.

(The final result seems to be 45 mandates to MPRP, 28 to DP, 1 to Civil Will Party, 1 Civil Movement Party, 1 Independent.)

That more people have been registered could mean several things. Either the state has been better at registering people, or it could have been caused by miscalculation of citizens, or it could be a case of registering people more than one time. The rumours have it that as many as thirteen persons have been registered as living in one small flat in one constituency, or that someone who does not live there votes on two different constituencies. However, we have not seen any proof for this, other than ID cards that were claimed to be false, shown to us by a person from the Democratic Party.

OnTuesday afternoon a preliminary result was released from the National Elections Committee, that the MPRP had gotten a majority of the seats in Parliament. Considering that the President, who has the right to veto, comes from MPRP it looked bright for the Socialists. MPRP held a press conference that they had won the elections. This was interpreted by their opponents as if the MPRP had actually had rigged the elections. A somewhat daring interpretation, one may say. It is only strategically correct to be stuck up and self confident in elections. Those who are not, will not get many votes. Who wants to cast her vote on someone who says that “well, I actually don’t think we’re gonna make it”? In addition the National Elections Committee had agreed to discuss the issue about a recount of votes. Hence, a clear message about the final result was not released.

In this situation, when one waited for the final results, but where MPRP seemed to be winning a landslide victory, the leaders of the opposition chose to act. Not by saying that we will have to wait for the final result before deciding how to act. Not by saying “it ain’t over til it’s over” or just “no comments”. No, these leaders led their supporters in a demonstration to the MPRP headquarters where some of them tried to storm the building. When the police fought back they started to yell from megaphones placed on mini buses. Among them were the fascist party, with a female spokes person who worked up the masses, which we could see over and over again on state TV yesterday. There, on TV, were also party officials in leather jackets, sunglasses and shaved heads. Hubby thought they looked like gay German leather men (Swedish pun, taken from Swedish Radio show Hassan). I thought they resembled Italian fascists. The latter was probably the intended considering that their party “emblem” is a Nazi looking eagle. (Or is it supposed to look American?) The old swastika has more and more got a new meaning here, than the Tibet Buddhist. Everywhere we see tags on walls saying “Aries - MYH” (= MUN, Mongoliin Ulsin Naxi, meaning something with Mongolian and nationalist) together with the swastika. The other day we saw a Toyota Landcruiser (the number one favourite car of Mongolian men) with a Nazi eagle and a swastika on the spare tyre on the back door. During the demonstrations angry young men approached us with comments like “death to communists” and “Hitler was great”. To the latter comment Hubby thought of answering “oh yeah, but he is also very dead”, but considered it a good idea to let it be.

According to the Mongol Messenger, close to the MPRP, both chairmen of the Civil Movement Party, who won one seat in parliament, led the demonstrations outside the MPRP building, when people started to smash windows and throw bricks and bottles on the police.
(Update: Rumour says that they have denied this, but one of them has been seen on Eagle TV, a quite opposition friendly TV channel, running up the stairs of the MPRP building leading the demonstrators.)

The largest opposition party DP (Mongolian National Democratic Party) is the one who won the latest parliament elections, together with the other parties in the Motherland Coalition. This victory was spoiled, much because the MPRP chose to contest the elections result in court. Courts that the MPRP are accused of controlling. But also because the DP obviously lacks the necessary political strategic experience. This has probably been one of the factors in this year’s elections. DP won in 2004 with their message of change but people still got the MPRP. DP’s leader Ts Elbegdorj called for a press conference on Tuesday, that is before the final results of the elections, before the demonstrations, and said:

"The MPRP has changed the election votes illegally and I am apalled at such underhand behaviour. Voting finished at midnight on June 30 and, thereafter DP candidates reflected a significant victory - up to 3 am, but this achievement had been reduced. In regard to the voting process, our party could have won 46 seats but the MPRP changed the votes to 18. Particularly in the 20 constituencies of Ulaanbaatar City, the DP had a very high rating and could have won 18 of those seats but the MPRP changed this to 10. This illegal action by the MPRP was all the more ill-concieved, in that, the DP candidates could not have wom in the previous elections if the had not received 3 000 more votes than their opposition but, now, the DP has won in this election with enlarged constituencies, by gaining 10 000 more votes than their opposition."

The reader of the Mongol Messenger asks how the DP leader could know anything about the elections results at the time. Only by listening to what volunteers and party officials had to say about their feelings from counting the votes. How could he know for sure how many voters had cast their vote on his party? DP has accused MPRP for bying votes. The question is what is up DP's sleeve. The fight for a multi candidate constituency system that the DP has led may not be that strategically smart. Now people are given a chance to spread their votes on more than one party, e g two on the MPRP, one on the DP and one on the Civil Movement Party. MPRP wants proportional elections, which is probably a good idea.

Then we have the issue of how a party leader, Member of Parliament and former Prime Minister can find it strategically right to forego the final results and accuse his opponents of such foul crimes against the Election Act. No matter if it is true or false, it is not particularly responsible to blat out such accusations at the same time as the party’s supporters are extremely disappointed over the preliminary results of the elections. This was also one of the starting shots for the riots on Tuesday.

When those who voted for the DP and the other opposition parties could hear their leaders accuse the MPRP of cheating it is not completely unthinkable that they reacted practically as I do when I lose against my sister in Scrabbles. When she writes stuff like PERUKSTOCK (a wooden thingy that you put your wig on) and LYSBOJ (light buoy). With indignation. The reason Sis wins is of course that I have an extreme bad luck, that I get the wrong letters, that she is extremely lucky and gets all the right letters. Had it not been my sister I might even have accused her of cheating. Something is definitely wrong, all but her being better than I am. Take this sour feeling, that us bad losers have such a difficulty mastering, and multiply it with 10 000 people from maybe one of the most competitive people in the world. There you’ve got a crowd with a grudge.

Important here is also that the clashes had not been viable without all those young men that were actually throwing the bricks and Molotov cocktails. What political view they posess, if any, we do not know. One of the Mongolian friends believed them to be ordinary people, we are more prone to think that they come from gangs wanting a fight.

However, maybe it is as simple as the MPRP being superior to the other parties. Maybe the MPRP has a message (redistribution of funds from the mining industry) that attracts more than the opposition’s rather vague and US influenced wordings about “change” and “anti Communism”. Are not voters mainly interested in social security? E g, one of the independent politicians we met before the elections wanted to get a place in Parliament just because he was a good bloke and a lawyer. MPRP are far better strategically and organisationally. They have the economic and personnel resources to visit all the soums (municipalities) outside UB, while the DP and the others are concentrated to the capital. MPRP also has a great propaganda machine and are able to show how, indeed, good and serious they are.

What party has been the best at stopping the 70-percent state budget deficit? (Source: Sida - Swedish International Development Agency, 2004) A deficit that are “solved” by development money. And what party are the countries paying the development assistance most likely to trust? (Both the Social Democrats in Sweden and Labour in the UK support the MPRP.) The big problem, as I see it, is the lack of politics with a real content in Mongolia. This bends at the knees under the budget deficit and it is hard for the parties to find and pursue a real politics (not meaning real politics as in realistic). Now it is mostly sweeping demands, empty words and black propaganda. Even the MPRP, with a democratic structure, are ruled from the top. How difficult will it be, then, for a member of e g the DP to have an effect on the party’s politics. Maybe the only thing left is to throw bricks."

tisdag 8 juli 2008

We're back!


In Sweden, that is. Later this week I will post an English summary of my elections blogs from Mongolia. First I'll have to wash our clothes, though. ;)

måndag 7 juli 2008

Sista dagen i Mongoliet

Imorgon far vi mot Stockholm igen.

Helgen har spenderats paa landet med Luya och hans familj. Till slut lyckades mongolerna oeverlista den lille mannen, som hittills staatt emot alla foersoek att drickas full paa mongolisk vodka. Dom klaemde in honom paa hoegsaetet i en ger och serverade vodka och oel fraan tvaa haall. Lille mannen gjorde det stora misstaget att inte bita av utan glatt underhaalla mongolerna med sin alldeles egna version av 'Helan Gaar'. Dessutom saa gav Luya honom en av de finast gaavor man kan faa, sin del. En fantastisk skapelse i svart siden med gulddrakar. Laederkantad med stenknappar och silverspaennen. Lille mannen aer stolt men lite generad.

Dryckesslaget ledde till att det blev synd om den lille mannen. Oj vad lurad han hade blivit. Och oj vad han aldrig skulle dricka sprit mer.

Igaar besoekte vi en kulle med en stenkuk som man skall vandra runt foer att faa maanga barn. Undrar varfoer dom tog oss just dit?

Jag kommer skriva mer och laegga in bilder naer vi kommer hem igen. Det tar helt enkelt foer laang tid haer och vi skall ut och shoppa. Samt kanske ta en Chinggis oel. Nu naer undantagstillstaandet aer haevt.

Man kan laesa uppdateringar om laeget haer, haer och haer.

fredag 4 juli 2008

Hur laenge sitter Elbegdorj kvar?

Asian Gypsy skriver idag om hur DP:s ledare Elbegdorj försöker skylla ifrån sig på sin blogg. Han är ett litet lamm som inte vill se sin egen inblandning i den situation som uppstod i tisdags. I själva verket var det förmodligen MPRP själva som förstörde all dokumentation från partiets 80-åriga historia, stal sina egna hårddiskar och brände ner sitt stora högkvarter. (Huset sägs vara färdigt att kollapsa.) Vi var där och såg under vilken flagg demonstranterna agerade, men om man skall tro Elbegdorj var dom väl förklädda. Hans eget tal om fusk utfördes väl egentligen av en buktalare från MPRP.

Han säger också att om valet utförts korrekt skulle DP fått 64 mandat av 76. Det säger väl en del om parlamentledamoten och partiledaren Elbegdorjs verklighetsförankring. I varje vallokal satt representanter från alla partier, dessa har också varit med vid rösträkningen. För att MPRP:s representanter skulle ha lyckats sänka DP från 64 till 26 mandat så måste DP:s valobeservatörer varit helt blinda, döva och ja, rent komatosa.

Andra inom det s k demokratiska partiet säger sig villiga att ta över. Tro fan det.

Man skulle kunna säga att Elbegdorj missat det gamla tvärsäkra tipset, att om du trampat i skiten, stå still!

För övrigt finns det mycket bra texter på ovanstaände blogg.

Vi är här på Internetcafeet en sväng innan vi far ut till landet. Kommande två nätter blir nog i gercamp. Lite lunch skall vi nog hinna med också, men det börjar bli trist att inte kunna dricka öl och vin till maten när man nu äntligen har semester. Alkohol- och utegångsförbudet gäller dock bara i UB så vi hoppas få oss en Chinggis Beer före kvällen är över. Risken är annars, med Nadåmfirandet (mongolernas midsommar) närmande sig, att vi bjuds på Airag (fermenterad stomjölk, garanterad att framkalla laktosintolerans)... Huva!

torsdag 3 juli 2008

Dagens ger - Husvagnsgeren

Nu ger (!!!) vi oss av ut paa landet. Nedan kan ni laesa min analys av kravallera och valresultatet. Naesta blogg blir foermodligen inte foerraen paa maandag.

Dåliga förlorare

Idag spöregnar det ute. Det är som om vädergudarna bestämt sig för att den mongoliska huvudstaden och dess medborgare behöver svalkas lite efter två dagar av hetta från sol och politiska demonstrationer. Igår kväll inleddes undantagstillståndet; det innebär bl a att all alkoholförsäljning upphört, att militärpoliser partrullerar gatorna och att militären blockerat hela yttre ringen här i stan så gatorna är tomma från bilar. Även om vi inte saknar vodkan saknar vi den goda Chinggis-ölen. Avsaknaden av trafik är dock helt underbart! (Se ovan! Denna gata bruka vara omöjlig att korsa till fots.)

Alla invånare förväntas vara inne klockan 22.00. Den som visar sig ute efter detta klockslag måste kunna legitimera sig och ha en bra förklaring till varför dom befinner sig utomhus. En mongolisk man försökte via mobiltelefon på engelska övertala några turister om att det var på allvar. Han var kanske deras ciceron i UB och mycket orolig för att de skulle gå ut ändå. Vi vågade inte lita på att våra ackrediteringar räckte, nu när valet är över, och såg till att vara inne på hotellet i tid; för att inte riskera en 76 timmars häktning. Vi tyckte oss höra oväsen nere i stan även efter klockan 22, men man har stängt ner alla TV-kanaler utom den statliga så några bilder från gårdagskvällen har vi inte sett. Internetet verkar också begränsat och det har varit svårt att få ut bilder den vägen. Aftonbladet hade en artikel klar och vi lyckades med hjälp av Luya och en svarttaxi ta oss ut till förorten för att hos Munkhbat skicka bilder mitt i natten. Vi fick gå hem klockan halv två på natten genom skumma kvarter, men med Luya a k a Lucky Luke (han går och rider som honom, fast nu hade han kostym) i spetsen kändes det lite säkrare. Våra verdermödor hjälpte uppenbarligen föga. Några artiklar om oroligheterna här verkar inte ha visats vare sig i tidningar eller TV i Sverige eller i Storbritannien. Dock i BBC World. Lille mannens intervju med BBC:s radio verkar ha sålts vidare till Reuters då de på nätet citerar "politiska kommentatorer" som säger exakt det som lille mannen sa till den trevlige brittiske radioreportern. På BBC:s sajt kan man också läsa mer.

En annan effekt som undantagstillståndet tycks ha haft är att man stängt av varmvattnet i hela innerstan i fem dagar (!) vilket även inbegriper det fina Zaluuchuud Hotel. Idag har jag tvättat håret i iskallt vatten och kroppen i vatten vi värmt i tekokaren och hällt i handfatet. Sådant är man ju dock van vid från Torpet så det går rätt bra. Men i morgon far vi ut till landet över helgen, och kan duscha i en gercamp.

UB-borna verkar ganska chockade över det som hänt. BBC World visade igår kväll ett inslag med ledsna invånare. Det tål att sägas att detta är något unikt i Mongoliet. Deras rykte från Chinggis tid om att vara benägna att supa, slåss och svärja, bränna röda stugor och säga fula ord (fy fan!) är knappast särskilt betecknande för dagens mongol, förutom det där med supandet då. En ganska förundrad vän uttryckte att det som skedde med MPRP:s högkvarter och Moderna Muséet var tämligen "omongoliskt". Däremot finns uppenbarligen krafter som vill ha bråk. Såhär några dagar efter valet kan det kanske vara på sin plats med en mer ingående analys av vad det faktiskt var som hände i måndags eftermiddag och kväll. Vilka dessa krafter var som eldade på massorna där på torget utanför MPRP:s numera utbrunna högkvarter?

Med tanke på att vi ännu inte lyckats klura ut valresultatet som presenterades av nationella valkommitténs ordförande, B Battulga, på statlig TV igår kväll, så får denna analys baseras på det preliminära resultat som ledde fram till kravallerna. I gårdagens Mongol Messenger (som kommer ut på onsdagar) sägs att 74,3 procent av de registrerade väljarna röstade i söndagens val. Det är något fler än antalet personer som röstade i förra parlamentsvalet.
(Uppdatering: Resultatet blev 47 mandat till MPRP d v s majoritet i parlamentet. DP fick 26 mandat, Civil Will Party 1 mandat. Parlamentet sammantraedde igår i sluten kammare och fattade också beslut om undantagstillstånd.)

Att fler registrerats i år kan tyda på flera saker. Endera så har man helt enkelt blivit bättre på att folkbokföra invånarna, eller så kan det också handla om felräkning eller att partier registrerat folk flera gånger. Rykten är i svang om sådant som att tretton personer registrerats på en enda liten lägenhet i en valkrets, eller att någon som inte bor där röstar på två ställen. Vi har dock inte kunnat finna några andra bevis för att detta verkligen stämmer än de påstått falska ID-kort vi förevisats av en person från Democratic Party.

I tisdags kom ett preliminärt besked från nationella valkommittén att MPRP fått egen marjoritet i parlamentet. Med tanke på att presidenten, som har veto, är från MPRP så såg det ljust ut för socialisterna. Dessa gick på eftermiddagen ut och meddelade att de vunnit valet. Detta tolkades av motståndarna som att MPRP riggat valet och därför visste att de skulle vinna. En något djärv tolkning kan tyckas. Det är ju bara strategiskt riktigt att visa sig stöddiga och självsäkra i ett val. Den som inte gör det lär inte få särskilt många röster. Vem vill lägga sin röst på ett parti som säger att "nääää, vi vinner nog inte det här"? Dessutom hade nationella valkommittén gått med på att diskutera frågan om omräkning, så ett tydligt besked om mandat var alltså inte klart.

I denna situation, där man alltså inväntade det slutliga resultatet men där MPRP såg ut att ha vunnit en stor seger, så väljer ledarna för oppositionspartierna att agera. Inte genom att säga att nu väntar vi in slutresultatet innan vi bestämmer hur vi skall gå vidare med detta. Inte genom att säga att "it ain't over til it's over" eller bara "no comments". Nej, dessa ledare ledde sina anhängare i en demonstration till MPRP:s högkvarter och försökte storma huset. När polisen slog tillbaka började man skandera från minibussar. Bl a fanns det fascistiska partiet på plats med en kvinnlig företrädare som eldade massorna, vilket vi kunde se vevas om och om igen i stats-TV igår. Där visades också partiföreträdare i läderjackor, rakat hår och solglasögon upp. Lille mannen tyckte dom såg ut som tyska läderbögar, jag tyckte dom såg ut som italienska fascister. Det var förmodligen det senare dom ville uppnå med sitt partiemblem som är en väldigt naziliknande örn på bakgrund av starbanner-liknande stripes. Det gamla solkorset (hakkorset) har här mer och mer fått en annan betydelse än den tibetbuddistiska, överallt syns klotter med hakkors och orden "Aries" skrivna över väggarna. Häromdagen såg vi en Toyota Landcruiser (mongolernas favoritbil nr 1) med en tysk örn och ett hakkors på reservhjulet på bakdörren. Under demonstrationera kom arga män fram till oss och deklararerde sådant som "död åt kommunisterna" och "Hitler was great". På det senare påståendet tänkte lille mannen svara "oh yeah, but he is also very dead", men lät bli.

Enligt Mongol Messenger, som står nära MPRP, så fanns både ordföranden och vice ordföranden för Civil Movement Party i spetsen för demonstranterna när de marscherade till MPRP och började slå sönder rutor och dörrar och kasta sten och flaskor på polisen. (Detta styrks av TV-inslag.)

Största oppositonspartiet DP (Mongolian National Democratic Party) är de som egentligen vann förra valet, tillsammans med de andra partierna i the Motherland Coalition. Denna seger slarvades dock bort, mycket p g a att MPRP valde att bestrida valresultatet i domstol, som de sägs styra, och att DP till stor del saknar politisk strategisk erfarenhet. Något som förmodligen varit en stor bidragande orsak till att folk faktiskt inte röstat på dem. De vann 2004 med sitt budskap om förändring men folket fick MPRP ändå, inte bara p g a MPRP:s överlägsenhet när det gäller politiska strategier. DP:s ledare Ts Elbegdorj kallade till presskonferens på tisdagen, alltså innan man fått det slutliga valresultatet, innan demonstrationerna bröt ut och sa:

"The MPRP has changed the election votes illegally and I am apalled at such underhand behaviour. Voting finished at midnight on June 30 and, thereafter DP candidates reflected a significant victory - up to 3 am, but this achievement had been reduced. In regard to the voting process, our party could have won 46 seats but the MPRP changed the votes to 18. Particularly in the 20 constituencies of Ulaanbaatar City, the DP had a very high rating and could have won 18 of those seats but the MPRP changed this to 10. This illegal action by the MPRP was all the more ill-concieved, in that, the DP candidates could not have wom in the previous elections if the had not received 3 000 more votes than their opposition but, now, the DP has won in this election with enlarged constituencies, by gaining 10 000 more votes than their opposition."
Läsaren av Mongol Messenger frågar sig hur DP-ledaren kan veta detta innan någon fått det slutliga valresultatet. Bara genom vad hans valarbetare och rösträknare haft på känn. Hur kan han veta så säkert hur många som röstat på hans parti. DP har i detta val anklagat MPRP för att köpa röster. Frågan är hur rent DP:s eget mjöl är där i påsen. Att kämpa sig till flermansvalkretsar (som DP gjort) kanske heller inte var så smart. Nu ger man ju folk en möjlighet att sprida sina röster, två på MPRP, en på DP och en på Civil Movement Party, t ex. MPRP själva vill helst ha propotionella val. En klok tanke.

Sedan har vi frågan om hur en partiledare och parlamentsledamot kan tycka att det är strategiskt riktigt att innan ett valresultat slutligt presenterats gå ut och anklaga moståndarna för sådana allvarliga brott mot vallagen. Oavsett om det är sant eller inte, så är det inte särskilt ansvarsfullt att vräka ur sig sådana anklagelser samtidigt som partianhängarna är grymt besvikna över det preliminära valresultatet. Detta blev också ett av startskotten för kravallerna i måndags.

När de som röstat på DP och de andra oppositionspartierna fick höra oppositionens ledare anklaga MPRP för valfusk så är det inte helt otänkbart att de reagerade ungefär som jag när jag förlorar mot syrran i Alfapet, genom att hon skriver sånt som PERUKSTOCK och LYSBOJ, med harm. Anledningen till att syrran vinner är ju att jag har en extrem otur, att jag får fel brickor, att hon har extrem tur och får rätt brickor. Om det inte varit min syster hade jag kanske t o m anklagat henne för fusk. Något fel är det ju, allt utom att hon helt enkelt är bättre än jag. Ta denna sura känsla, som vi dåliga förlorare har så svårt att bemästra, och multiplicera den med 10 000 människor från kanske ett av världens mest tävlingsinriktade folk. Där har ni en folkmassa with a grudge.

Viktigt i sammanhanget är också att kravallerna inte skulle kunnat genomföras utan alla de unga män som faktiskt höll i stenar och molotovcocktails. Vilka politiska åsikter dessa har, om alls några, vet vi inte. En av de mongoliska vännerna trodde att det var vanliga människor, vi är nog mer benägna att tro att det rör sig om gäng som är ute efter bråk.

Men, kanske är det helt enkelt så att MPRP är överlägsna de andra partierna. Kanske har MPRP ett budskap (omfördelning av de pengar som kommer från naturresurserna) som lockar fler än motpartiernas ganska luddiga, och av USA influerade, budskap om "change" och "antikommunism". Är inte väljare mest intresserade av trygghet? En av de oberoende politiker vi träffade inför valet hade bara ett enda budskap, att han var en hyvens kille för han var jurist, och att väljarna därför skulle rösta på just honom. MPRP är avsevärt bättre rent strategiskt och organisatoriskt. De har både ekonomiska och personella resurser att besöka alla soums (kommuner) utanför UB, medan DP och de andra koncentrerar sig till huvudstaden. MPRP har också en propagandaapparat där de kan visa upp hur otroligt bra och seriösa dom minsann är.

Vilket parti är egentligen bäst på att täppa till det 70-procentiga hålet i statsbudgeten? (Källa: Sida, 2004) Detta hål som idag fylls med biståndsmedel. Och vilket parti är biståndsgivarna mest benägna att lita på? Det stora problemet, som jag ser det, är att man egentligen saknar sakpolitik i Mongoliet. Denna knäar under statsbudgeten och det blir svårt för partierna att hitta och driva en verklig politik. Nu blir det mest svepande krav, tomma ord och svartmålande av konkurrenterna. Till och med MPRP som är en medlemsstyrd organisation är tämligen toppstyrd. Hur svårt skall det då inte vara för en medlem i t ex DP att påverka partiets politik? Då kanske bara återstår att kasta sten.

onsdag 2 juli 2008

Dagen efter i Ulaanbaatar

Äntligen har vi funnit ett hjälpligt fungerande internet! Det verkar som om allt legat nere sedan i går kväll. Bilderna jag skickade till Aftonbladet verkade inte komma fram, så ni får se dem här i stället! ;) Man kan läsa mer på internationella sajter. En bra är Asian Gypsy-bloggen. Svensk media har ju haft natt nu och där finns inget att läsa. SR har en medarbetare på plats.


Dagen i går började lugnt med att den lille mannen höll föredrag för koreanska forskare om valen 2004 och 2005 som han ju var här och bevakade. På eftermiddagen passerade vi Sukhbaatartorget (där parlamentet ligger). Där pågick en liten lugn demonstration med anhängare till National Democratic Party. Vi antog att det berodde på att deras motståndare, socialistpartiet MPRP enligt preliminära siffror fått en klar majoritet i valet. Ingenting överraskande för oss, men oppositionen i UB hävdade valfusk. Något sådant har vi inte sett tillstymmelse till i vår bevakning men när ett rykte kommer igång så...


Vi gick i allafall upp till French Cafe och tog en drink innan vi fick ett samtal från Luya om att det var ilskna demonstrationer utanför MPRP:s högkvarter vid Peace Avenue. Vi satte av dit ner för att fotografera och känna på stämningen. I frontlinjen stod poliser med sköldar och motade bort demonstranter som kastade flaskor och stenar. Men vi såg också äldre farbröder i basker som försökte argumentera med polisen för att komma upp och se bättre. Unga män klättrade upp i MPRP:s flaggstänger och hissade upp flaggor från alla oppositionspartierna. Det hela verkade lugna ner sig och vi traskade upp till Luya och Bat-Erdene som satt och drack öl på Romance Restaurants uteservering.


Bredvid oss satt ett gäng MPRP-anhängare med TV i mobilen. Där fick vi se att någon satt eld på högkvarteret och vi tömde snabbt våra öl och begav oss tillbaka ner till centrum. Stämningen var en helt annan nu. MPRP:s högkvarter var vandaliserat och man hade satt eld på både detta och Moderna Museet som skövlades. Jag såg en kille komma springande med ett vasliknande föremäl under tröjan. Lågor slog ut ur fönstren och plötsligt överväldigades vi av en stickande gas. Polisen sköt tårgas rakt ut bland de mer fredliga demonstranterna. Vi la benen på ryggen och drog oss tillbaka.


Våra ackrediteringslappar hjälpte bra och folk tyckte det var bra att vi var där och dokumenterade. Lille mannen blev intervjuad av BBC som expert på mongoliska val.


Det hela började kännas obehagligt och vi drog oss ner mot Peace Avenue där vi fick se en kille klättra upp på taket på den brinnande byggnaden och riva ner MPRP:s flagga. Folket jublade och killen gjorde segergest. Frågan är hur rökskadad han är idag.


När vi stod där nere vid vägen, långt från högkvarteret träffades plötsligt lille mannen av en gummikula på höften. Polisen måste ha skjutit rakt upp i luften mot massorna.Nu läser vi på BBC:s sajt att tre personer uppges ha dött i kravallerna.

På TV visade dom en man som kommit in med en kula i huvudet, så polisen måste även ha skjutit skarpt. Tydligen har en dött av rök inne i MPRP:s byggnad, två skjöts av polis när dom försökte storma ett sjukhus. Sukhbaatartorget är idag fläckat med blod och en man kom och ville att vi skulle fota hans sönderskjutna (med gummikula) axel.

Kvällen avslutades hemma hos Munkbat och hans fru där vi fick låna internet och bjöds på vodka. Kanske den sista på några dagar, då undantagstillståndet även innebär torrläggning och om man går ut efter 20 utan passet kan man bli kvarhållen av militären i 72 timmar.


Idag är det stekhett här i UB och gatorna patrulleras av militär. Största oppositionspartiet, de som kallar sig både nationella och demokrater eldar på tron om att valfusk förekommit. Vi är tveksamma, men klart är väl dock att om man vill protestera mot valresultatet i domstol som kontrolleras dessa domstolar till stor del av MPRP. Sägs det. Sådant kan ju vara orsak till att en känsla av hopplöshet infinner sig när man tror sig ha vunnit ett val och sedan inte ens når upp i närheten av MPRP. Men denna syn är nog dessvärre mycket centrerad till UB. Ute på landsbygden har folk förmodligen röstat som de brukar, på MPRP.

Nu är det dags att lätta, ut i solen igen. Det där jag skrev om Zimbabwe visade sig bli lite smått ironiskt...