Endera har Svenska Dagbladets ledarsida drabbats av härdsmälta, eller kanske är det semestervikarierna som anfallit. När man läser deras senaste tillskotts, Patrik Krasséns, inlaga om att småföretagare inte får ta semester, där han inbegriper semester i socialförsäkringssystemet så förstår man ju att det är semester, även på Svenska Dagbladet. (Som en del av de kollektivavtal som finns mellan bl a Unionen och arbetsgivaren.)
Men när man läser dagens huvudledare så blir man nästan lite orolig. Är detta en morgontidning? Eller har jag fått tag i ett nummer av The Sun? Ja, det är rötmånad, men betyder detta att vilka ruttna, halvrasistiska inslag som helst kommer in på ledarplats i en av landets s k seriösa tidningar?
Skribenten framför bl a följande, om jag tolkar honom/henne rätt:
- De som försvarar en påstådd brottsling, en ännu icke dömd människa är rättshaverister.
"Det spelar ingen roll, annat än för de rättshaverister som snart kommer att rusa till försvar för ”Europas bödel”. För dem är det ett taktiskt spel att ifrågasätta varje detalj i processen för att förhala rättvisans gång."
Att ifrågasätta en politiskt tillsatt domstol, där endast serber verkar dömas, är varje försvarsadvokats förbannade skyldighet. Ingen är juridiskt skyldig förrän han bedömts vara det av en domstol. Det är inte Svenska Dagbladets ledarskribent som är domstol, hur gärna han än skulle vilja. Detta system är inte rättshaveri, det är rättsmedvetande.
- Serber är onda.
"Serberna kommer, sakta men förhoppningsvis säkert, över till den goda sidan."
Om han skrivit "Serbien"... Men här är det alltså serberna, etniska eller medborgarna, som befinner sig på den onda sidan. Att Svenska Dagbladets ledarskribenter ofta ser världen i svart eller vitt, det vet vi. Men att man utmålar ett helt folk som särskilt ondskefulla, det är inget annat än rasism. För övrigt så begicks en hel del onda handlingar även av kroater och bosnier under kriget. (För att inte tala om vad som hände under andra världskriget, i läger som Jasenovac.)
- Slobodan Milosevic tog sitt eget liv och förmodligen kommer Karadzic lyckas med det samma.
"Slobodan Milosevic, exempelvis, lyckades med att dö innan domstolen kunde komma fram till att skipa rätt. Väljer Karadzic samma försvarslinje – att prata och
prata och prata – kanske även han kan snuva rättvisan. För tyvärr är de instrument vi vill ska garantera en civiliserad värld både långsamma och klena."
Det han säger är alltså att Milosevic inte dog av hjärtsjukdom, utan själv hade ett finger med i spelet, även här. Han "lyckades" dö. Karadzic får dessutom inte tala för sitt eget försvar. Åtminstone inte för länge. Hur länge länge är bestämmer Svenska Dagbladets ledarskribent. Att inte få tala för sin sak så länge som man finner lämpligt är civiliserat.
Det här låter förmodligen som en försvarsskrift för krigsförbrytelser begångna av soldater från Serbien. I Svenska Dagbladets ledarskribents ögon är jag väl ännu en av dessa rättshaverister. Men jag ber att få hänvisa till Leif Silberskys lysande sommarprat för någon vecka sedan (finns fortfarande att lyssna på på Sveriges Radios hemsida). Där konstaterade han att det finns många sorters skuld, juridisk, moralisk, filosofisk osv. Men att han var satt att ifrågasätta sin klients juridiska skuld. Så länge klienten nekar så är det detta försvarsadvokaten har att förhålla sig till. Vem skulle annars göra det? Och vem skulle vilja ha en försvarsadvokat som redan konstaterat att man är skyldig, före själva rättsprocessen?
Om bevisen mot Karadzic är så överväldigande som det verkar så lär han förmodligen bli dömd, men först då är han skyldig i juridisk mening. Detta, Svenska Dagbladet, är själva grunden i ett rättssamhälle, inte rättshaverism.
8 kommentarer:
En lysande princip. Får jag föreslå några uppföljande blogginlägg?
Varför inte:
"Idi Amin, oskyldig till motsatsen bevisats"
"Ho Chi Minh, oskyldig till motsatsen bevisats"
"Baby Doc, oskyldig till motsatsen bevisats"
"Augusto Pinochet, oskyldig till motsatsen bevisats"
eller varför inte någon ännu mer uppenbar från andra världskriget?
Om du läst mitt blogginlägg ser du att det jag resonerar om är den juridiska skulden. Men det där med domstolar och domstolsprocesser är kanske överskattat, när vi har ledarsidor och bloggare?
Anna-Karin - Gudmundson 1-0
sorry Gudmundson (som annars är lite av en favorit skribent) här ger du bort bolen i eget straffområde,, lagen styr rätten, det är inte rätten som styr lagen,,
Men Anna-karin verkar ha lånat Mammas lite förstora blå cyckel där hon vimsar omkring (ute och cycklar )i sitt resonemang om semmesterför småföretagare,, psst Anna-Karin,, det är skilnad på avtal och lag.
Ja, jag jobbar ju bara med arbetsrätt sedan sisådär en 12-13 år tillbaka. Semester är inte en socialförsäkring.
Svenska Dagbladets personals semester regleras för övrigt i tre olika kollektivavtal, med Grafiska, Unionen och Journalistförbundet Om de inte haft något kollektivavtal hade det reglerats av Semesterlagen, som alltså inte är en socialförsäkring.
vad bra då borde ju budskapet gå fram,,, det finns en lag som säger att alla har rätt till semester(semL)
vi har en stor grupp av individer i samhället som inte kan ta semmester för att skattetrycket är för hårt. oftast hårt arbetande personer som är lönsamma för samhället. dessa personer belönas med att inte kunna ta semester. Avtal mellan arbetsgivare och arbetstagarorganisation har överhuvudtaget inte med saken att göra.
självklart är inte semlagen en socialförsäkring, men sedan när har den ekonomiska situationen i en marknadsekonomi, varit sådan att den ena avgiften inte påverkar möjligheten att betala den andra?
"Man kan då fråga sig varför små- och egenföretagare ska betala samma summor som löntagare till socialförsäkringssystemen om de sedan inte kan utnyttja förmånerna i lika hög grad."
Detta tolkar jag som att han ser semester, om vilket hela artikeln handlar, som en socialförsäkringsförmån.
Kollektivavtalen har i allra högsta grad med semester att göra då det är genom dessa semesterrätten regleras där avtal finns. (Dock inte för egenföretagarna, vilket jag heller aldrig påstått. Du får nog läsa mitt ursprungliga inlägg en gång till.)
Vad gäller min formulering är det en olycklig hopblandning av två olika aspekter.
Den ena är att många småföretagare anser att de inte kan ta ut samma förmåner som arbetstagare vad gäller sjukfrånvaro mm. trots att de betalar in motsvarande summa av sin lön som löntagarna.
Den andra är att småföretagare inte tar ut lika mycket semester - många ingen alls - som löntagare.
Meningen var inte att framställa semester som en del av socialförsäkringarna, även om jag inser att formuleringen gjorde att det framstod så.
Poängen var att lyfta fram egen- och småföretagarna som en grupp vars arbetsvillkor sällan belyses i debatten om arbetsmarknaden.
Mvh
Patrick Krassén
Tack för förtydligandet. Har själv försökt förtydliga mig, men kanske utan resultat.
D v s, jag har inte ifrågasatt att småföretagare har svårt att ta semester, utan det jag ifrågasatte var sammanblandningen.
I din krönika idag, om småprat på jobbet, håller jag dock med dig helt och fullt.
Och lovar att få till namnet rätt, om jag får anledning att kommentera något igen. :)
Skicka en kommentar