Är vad jag känner inför Birgitta Ohlsson (fp). Nu går hon ut på DN Debatt tillsammans med Bengt Westerberg, Ola Ullsten, Maria Leissner, Camilla Lindberg, den enda människa som hade kurage nog att rösta nej till FRA-lagen, Cecilia Wikström och Maria Lundqvist-Brömster. De två senare har såvitt jag förstått röstat ja till lagen, Ohlsson la ner sin röst. I tidningen uppmanar dom regeringen att tänka om i frågan.
Men... Men... Jag vet inte riktigt om jag skall skratta eller gråta. Vi har ju parlamentarism i det här landet. Med en riksdag fylld av ledamöter som har ett val när de skall trycka på knappen. Där maktdelning innebär att den lagstiftande makten skall skiljas från den exekutiva makten. Där varje ledamot sitter på sitt alldeles egna mandat. Men där Ohlsson, Wikström och Lundqvist-Brömster valt att dansa efter partiets och regeringens pipa och röstat för alt lagt ner sin röst.
I stället för att använda den makt de har i den lagstiftande församlingen väljer alltså de tre kvinnorna ovan att på DN Debatt försöka vädja till regeringen att riva upp ett förslag de själva varit med om att rösta igenom.
Förundran. Är det jag känner. Jag kan ju iofs förstå om Birgitta Ohlsson försöker bida sin tid och hoppas att batongliberalerna i regeringen och partiledningen kommer att försvinna med ett poff och att det en dag kommer en möjlighet för henne och andra socialliberaler. Men hur länge är hon beredd att vänta? Och hur djupt är hon beredd att sjunka innan dess? Det är klart, om batongliberalism à la Folkpartiet anno 2008 är viktigast, framför sådant som mänskliga rättigheter, jämställdhet och integritet så är det kanske inga svåra val för Birgitta Ohlsson. Men jag trodde henne om mer. Jag antar att jag är besviken. Och förundrad.
2 kommentarer:
Ja, det är verkligen förbryllande. Att lägga ned sin röst, alternativt att rösta ja och sen ändra sig efteråt är en riktigt konstig pudel att göra. Det räknas liksom inte, man ska kolla upp vad lagar får för konsekvenser INNAN man röstar igenom dom. Nytt pressmeddelande idag på min blogg.
Ja, jag är lite förvånad... Endera röstar man nej och stå rakryggat för det, som hon Camilla Lindberg. Eller så röstar man ja eller lägger ner och står för det, inte motsatsen.
Hade varit kul att höra orsaken till att de inte röstade nej i stället.
Och Gudrun ocg Fi har såklart rätt. Det är lätt att se grandet i sin grannes öga men inte bjälken i sitt eget.
Skicka en kommentar