(Nerikes Allehanda angående åklagaren Frieda Gummessons uttalanden kring den åtalade.)"Men den bevisningen som finns gör att det är en rad omständigheter som är väldigt besvärande för den åtalade, säger hon."
Av vad jag kan läsa i tidningarna så handlar det mesta av åklagarens bevisning inte om bevis utan om en lång indiciekedja. Den tyska kvinnan har varit i Arboga under mordkvällen. Vittnen har sett henne i närheten av familjens hem både före och vid mordtillfället. Kvinnan har haft en lapp i sin ägo med tider på när mannen i familjen (hennes ex) varit på jobbet. Sägs det. Åtminstone stämmer tiderna med hans arbetstider. Men någon bevisning verkar inte har framkommit, såsom DNA på kvinnan eller den hammare hon påstås ha blivit fråntagen i säkerhetskontrollen på Skavsta.
Det enda verkliga bevis som åklagaren har verkar vara den misshandlade mamman, om hon kan peka ut kvinnan i fråga. Någon utpekning har inte skett, förmodligen för att man varit orolig att det inte skall funka då den tyska kvinnan sägs ha motsatt sig en "line up". Mamman har vittnat om att det var en kvinna som gav sig på henne, att kvinnan bröt på ett annat språk men har också lämnat motstridiga uppgifter såsom att kvinnan var ca 1,65 lång (hon är 1,80).
Sen kan vi ju alla ha en egen åsikt, en egen bild om att det är fullständigt orimligt att det inte skulle vara denna kvinna som ligger bakom morden och misshandeln. Att allt pekar på att det är hon, som gjort det. Men hennes advokat verkar ha en poäng när han uttrycker skepsis kring bevisningen. (Bevis är inte det samma som indicium.)
Hela detta ärende har känts ganska olustigt. Jag har svårt att förstå hur en person kan undgå att lämna minsta lilla hårstrå efter sig om man hamrat ner tre personer i en hall. Att en mördare kan ge sig på tre personer i deras hem utan att det finns ett enda bindande bevis. Vad detta beror på vet jag inte, men konstigt är det.
2 kommentarer:
Jag har en konspirationsteori angående bristen på tekniska bevis typ DNA. Jag kan tänka mig att polisen trodde det här fallet var så enkelt att dom inte bemödade sig att göra någon väldigt grundlig brottsplatsundersökning. Som du minns så anhölls ju barnens biologiske far för morden bara timmar efter dom skett. Jag vet inte om han hade besöksförbud men det var något sådant med i bilden. Sheriffen kanske slängde sig på hästen för att leta upp honom istället för att göra en mer traditionell utredning... Kanske, kanske.
Jag kommer osökt att tänka på Sätra-mordet i Gävle för ett par år sedan där en kvinna mördades i en lägenhet i Sätra. Kvinnans pojkvän anhölls direkt och satt häktad under lång tid. Han hävdade hela tiden att han var oskyldig och att det kommit in en för honom helt okänd man i lägenheten och knivhuggit kvinnan. Men han häktades pga statistiska skäl, kan man säga. Statistiskt sett så är ju maken skyldig när sånt här händer. Polisen la ner stora resurser på att försöka hitta bevis mot den här killen istället för att vara öppna för att det faktiskt kunde finnas en annan gärningsman. Några månader senare mördades en annan kvinna av den riktige mördaren och den häktade mannen släpptes. Nu har han också fått tillbaka vårdnaden om sitt barn. En kvinna till hann alltså bli mördad för att polisen låste sig för den statistiskt mest sannolika lösningen och en oskyldig man var på vippen att bli dömd för ett mord han inte begått.
Om polisen för snabbt riktar in sig på ett visst scenario är risken stor att dom missar andra möjligheter och att dom rent ut sagt klantar till det.
Ja, det är farligt att döma folk utifrån statistiken, vilka det än rör sig om som man anser vara överrepresenterade och för vad.
Jag tror att det dels var detta, dels att det rörde sig om tre svårt skadade personer varav två små barn som räddningstjänsten till vilket pris som helst ville rädda. Då kan man knappast ta de hänsyn till brottsplatsundersökningen som man skulle önskat.
Det rör dig ju också om ett ganska litet utrymme så ambulanspersonal och poliser lär ju ha trampat runt på samma ställe som mördaren.
Skicka en kommentar