De senaste dagarna har kombinerats av debatt om våld i hederns namn och dagliga rapporter om män som mördat sina partners och styvbarn. Det förra handlar om våld som riktas mot familjemedlemmar p g a upprätthållande av ”heder”, men som egentligen handlar om att familjeöverhuvudena (männen) kräver respekt för sig själva. Själva skulle de nog hävda att det är respekt för familjen det handlar om. Men även där så handlar det inte om de olika individerna i familjen utan om familjen som kollektiv, med mannen som familjeöverhuvud.
Att detta skulle grunda sig i något annat än tanken om mannens överlägsenhet över kvinnan tror jag inte ett dugg på. Förtrycket tar olika uttryck, men är fortfarande baserat på att det är männen som bestämmer över kvinnans liv, sexualitet, frihet.
Att tillskriva sådana tankemönster enbart till personer med annan etnisk bakgrund än den svenska leder också fel. Mäns återupprättande av sin ”heder” genom våld mot kvinnor (och barn) förekommer även bland etniska svenskar, likadant som det inte förekommer hos alla kurder. Det förekommer hos kristna, och hos muslimer. Att här peka ut en särskild grupp, eller en särskild religion som boven i dramat funkar inte heller.
Gemensamt för sambon Jönsson i Teckomatorp och pappa Sahindal i Uppsala är inte religionen eller det etniska ursprunget. Gemensamt är att båda mördade en närstående kvinna (sambo respektive dotter) för att hon hade mage att vilja bryta sig loss. Att här blunda för könsmaktspersperspektivet är att gå vilse.
Häromdagen hörde jag en kvinnlig konstnär berätta i radion om hur hennes far uppmuntrat henne och hennes systrar att utveckla sig själva, skaffa sig egna karriärer och inte bli beroende av män. Ungefär detsamma som min egen far brukade säga till mig. Hennes far kom från Addis Abeba, min från Björneborg. Samtidigt läser jag i Veckans Affärer om de svenska männen som gjort karriär i storbolagen samtidigt som de skaffat 5-7 barn, och som hela tiden haft en liten fru där hemma som tagit hand om markservicen. På vilket sätt är dessa män mer jämställda än den etiopiske pappan?
I dagens Aftonbladet läser jag om väktaren i Surahammar som med vansinnig frenesi mördat sin sambo med en kniv, för att sedan även knivmörda hennes femåriga dotter. Orsaken? Sambon hade ifrågasatt hans innehav av porrfilmer. Hans kommentar när han hämtades efter morden?
- Nu är det slutprovocerat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar