Det är när man läser om sådant som man undrar hur folk fungerar. Hur tänker denne person? "Dom där jävla bögarna och flatorna borde inte få så mycket utrymme"? "Jag tror att jag bajsar lite i en påse och slänger på deras dörr"?
Bara själva hanteringen av fekaliebomben måste ju vara obehaglig. Så obehaglig att personen i fråga verkligen måste drivas av en vilja att markera sitt hat mot homo- och bisexuella. För vem skulle annars samla sitt bajs i påsar och slänga på stan.
Eller kanske är det någon som inspirerats av dikten som Gustaf Fröding påstås ha skaldat:
Jag skiter i ära, rykte och namn
Jag skiter såväl i pengar.
Jag skiter i kvinnors svällande barm.
Jag skiter i deras sängar
Jag skiter i Boren, Roxen och Glan
Jag skiter i påsar och slänger på stan.
Av rotmos skiter jag även
och när jag har skitit
torkar jag mig i näven.
Jag skiter i varmt.
Jag skiter i kallt.
Jag skiter i peppar.
Jag skiter i salt.
Jag tror ta mig fan
att jag skiter i allt!
Oavsett, för någon vars bajshumor är ganska utvecklad av födsel och uppfostran, så ter sig ändå denna bajsattack som något allvarligare. Det är helt enkelt inte roligt och syftet är förmodligen inte heller att få Gaystudenterna att skratta, utan snarare att bli rädda. Klassiskt hatbrott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar