tisdag 4 mars 2008

IF Metall och kvinnolönerna

Idag klev jag av tåget i Karlstad för första gången sedan dagen då min far gick bort, våren 2001. Innan dess var han alltid där och mötte på stationen. Trots att han varit borta så länge var det nästan så att jag förväntade mig få se pappas långa, gängliga kropp där i solen på perrongen. (Senare har jag skaffat bil och sedan mamma flyttade från Karlstad har inte funnits anledning att ta tåget.)

Min far var hedersmedlem i Metallarbetarförbundet. Han var också en facklig förebild och inspirationskälla för mig och min syster. Frågan är vad han skulle sagt idag, samma vecka som internationella kvinnodagen, då hans gamla förbund förklarat ännu en gång att de inte vill omfördela några resurser från män till kvinnor. Om LO i kommande lönerörelse skulle välja att prioritera kvinnors lägre löner tänker inte IF Metall vara med. Vi tänker på medlemmarna säger ordförande Stefan Löfven och menar dem med lem. De utan lem göre sig icke besvär. Kvinnor inom metallindustrin får väl gå över till Syndikalisterna.

För ordförande Löfven finns inga löneskillnader i samma yrke trots att JämO:s undersökningar av företag som genomfört lönekartläggning visar på motsatsen. Utöver detta finns heller ingen värdediskriminering i IF Metalls värld. Att det kvinnor gör värderas lägre beror helt enkelt på att det män gör är så mycket mer kvalificerat. Att vårda gamla och sjuka är inte på långa vägar så svårt som att svetsa en cellullosakokare. (Vilket var vad min far gjorde innan han blev fackordförande på heltid.)

Det är nästan så man hoppas att Löfven när han ligger på långvården möter en undersköterska som minns vad det var han sa den där dagen i mars 2008. Och att hon låter honom ligga där i sin skit med hänvisning till att arbetsuppgiften ändå inte är så viktig. Kanske kan dom svetsa igen stolgången på honom.

I dagens Stockholms City skriver Pernilla Glaser en krönika om vad kvinnor (mammor) gör och vad de (inte) får tillbaka.

Vad pappa skulle ha sagt? Ja, även om han var mycket lojal mot "sina gubbar" har jag svårt att tro att även han skulle ha stannat i utvecklingen 1957. Det var då, har jag för mig, som en av pappas och Löfvens företrädare stod på LO:s repskap och framförde att män inom LO måste tjäna tillräckligt bra för att kunna försörja sin fru. Det var varje mans rätt, tyckte mannen i fråga. (Källa: Yvonne Hirdman, Med kluven tunga - LO och genusordningen)

Min far hade nog sett på sina döttrar och insett att dessa klarar sig utmärkt utan att bli försörjda, och att de skall ha lika och likvärdig lön oavsett lem eller inte. Allt annat är helt enkelt inte värdigt.

2 kommentarer:

SIF'are sa...

Hur har ni tänkt er att ge Kommunals medlemmar av Metalls löneutrymme?

Det definitivt inte samma pott.

Om Metallarna avstår löneutrymme hamnar dom pengarna i aktiägarnas fickor, inte i kommunalanställda kvinnors.

Metallarna kommer även att halka efter oss i fd SIF och CF, eller tänker ni i Unionen se till att även vi avstår löneutrymme?

Kapningen av SIF gick väldigt "Tyst", troligen var ombuden antingen hotade eller mutade (med löften om toppjobb).

Min första tanke när jag hörde om den var att nu kommer vi att bli åsidpsatta.

Vi är ganska många som funderar starkt på att "gå ur facket", trots att det alltid varit en självklarhet att vara med i facket.

Kanske vore det bästa att bilda en ny egen fackförening som tar till vara våra intressen.

Vilka är det vi blivit ihopbankade med?

Handelstjänstemän?

Vad har vi med dom att göra?

Anna-Karin sa...

Med den inställning som Löfven visar upp gentemot kvinnors arbete så tror jag inte kvinnorna inom Metall har så mycket att hämta heller.

Vad gäller den anonyme kommentatorns åsikter om Unionen hänvisas han till just Unionen. Det här är en privat blogg, med mina privata åsikter, och jag har inte för avsikt att diskutera min arbetsgivares politik här.

Dock kan jag rent personligen tycka att hans syn på "handelstjänstemän" är ganska talande.