Kvotera nu!

Annars gör någon annan det åt dig. Står det på det nya nummer av Veckans Affärer som ligger på mitt skrivbord på hotellrummet. På framsidan står en kvinna i röd burkha. Eller det är väl egentligen ett sammetsskynke som skall hålla vinnaren av Näringslivets mäktigaste kvinna 2008, Helene Biström, hemlig så länge som möjligt. Kanske är det bara jag som tycker det ser ut som en burkha.

Liknelsen är inte helt osökt dock. Sveriges näringsliv (och Svenskt Näringsliv för den delen) verkar inte ha förstått att det går för långsamt med kvinnors inträde i styrelser och på VD-poster. Det är de för övrigt inte ensamma om. Även inom fackföreningsvärlden finns ett motstånd mot kvotering, mot kvinnopotter i lönerörelsen, mot att ta från männen för att ge till kvinnorna. Även kvinnor hörs säga sådant som att vi skall kunna uppnå jämställdhet utan att ta från de som redan har (männen).

Hur nu detta skall gå till. Kommer arbetsgivarna att skjuta till mer pengar för att höja kvinnors löner? Vad sker då med inflationsmålet? Kommer svenska börsbolag att tillsätta fler VD:ar eller öka antalet ledamöter i sina styrelser? Knappast.

Nej, idag har vi en situation där 1,5 procent av alla VD:arna i Sveriges börsbolag är kvinnor, d v s fyra personer. Mia, Annika, Kristina och Elisabeth är ensamma kvinnor bland 22 Anders, 15 Lars, 11 Johan, 8 Fredrik och mer än 150 andra män. (Ja, den etniska mångfalden lyser också med sin frånvaro i svenska börsbolag.) På tio år har andelen kvinnliga VD:ar ökat med 100 procent, från två till fyra. Med den takten har vi åtta kvinnor år 2018, 16 år 2028, 32 år 2038...

I styrelserna är andelen kvinnor 18 procent. Denna andel har minskat sedan hotet om kvotering togs bort av nuvarande högerregering.

Problemet har flera orsaker. Dels så väljer män ofta män som är och ser ut som dem själva. Lysande undantag finns såklart, som en chef nära mig som just anställt en föräldraledig kvinna på en tidigare mycket mansdominerad position. Det dröjer förvisso lite innan hon kan börja, men hon var förmodligen rätt för jobbet. Sådana manliga ledare verkar det dock finnas få av i börsbolagens styrelser...

En annan orsak är att kvinnor ofta får jobba hårdare för att nå toppen. Tillsammans med deras större ansvar för hem och eventuella barn så blir det en omöjlig ekvation. VA:s journalist träffar en av sina "mer begåvade kvinnliga vänner" som hoppat av karriären för att starta eget, av personliga skäl. (Anar man familjen här?) Hon säger:

"Som kvinna vet man att ett 400-meterslopp är 650 meter för oss. Antingen ställer man in sig på det och kämpar för att ändå vara bättre än männen, eller så gör man något annat."

Så vi gör något annat i stället. Vissa blir hemmafruar och får hoppas att maken (läs: pengarna) stannar kvar fram tills döden skiljer oss åt. Andra startar eget, ofta i liten skala. Åter andra väljer att vara bra på de jobb vi har, att nöja oss med mindre. Men är det bra för Sveriges näringsliv, eller behöver företagen ökad mångfald för att bli mer livskraftiga?

VA utmanar företagen:

* Bestäm dig för att du tror att mångfald är lönsamt och att du ska genomföra det i ditt bolag.
* Kvotera nu, annars gör någon annan det åt dig snart. (Bredvid har man en bild på Mona Sahlin.)
* Skapa en arbetsmiljö som går att kombinera med liv och familj - både för män och kvinnor.
* Gör upp med strukturer som gör att det går att smussla med makten. Öppna rekryteringsprocesser och öppen lönesättning.
* Var inte rädd för att mäta prestationer. Resultat ljuger inte och är tydliga underlag för befordringar.
* Tala om offentligt att du deltar i utmaningen. Det kommer att gynna dig bland kunder, framtida anställda och smarta ägare.

Hade inte kunnat säga det bättre själv.