Igår tvingades jag stänga av radion i bilen då Roseanna Dinamarca debatterade med en Expressen-kolumnist om huruvida föräldrar skall betala för barnens skolaktiviteter eller om skolorna skall ta lite av sina marknadsföringspengar och själva bekosta ungarnas skolaktiviteter. Liberalkvinnan fick mig att se rött med sitt snack om att rika föräldrar väl kan betala de fattigas ungars aktiviteter. Hon kunde inte se skillnaden mellan detta och att betala skatt. Högern är inte bara blind, den är fullständigt oempatisk också.
- Min mamma och pappa har minsann betalat för att du skall följa med på skolresan eftersom dina föräldrar är så fattiga!
Sådant tycker såklart liberalen ovan att barn till fattiga föräldrar skall få tåla, liksom de fattiga föräldrarna skall stå där som framför brukspatron och skrapa med foten och bocka och tacka den snälla tanten som betalat för deras barn.
Fy fan!
Sen har vi frågan om behovsprövning av barnbidraget. I dagens DN säger en 40-årig kvinna boende på Kungsholmen följande om behovsprövade barnbidrag:
"Det tycker jag är idiotiskt. Ska vi som betalar skatt och tjänar lite mer behöva betala för andra?"
Just precis. Det är alltså denna kvinna och hennes gelikar som förväntas bidra till den fattiges barns nya skridskor i skolan...
I grund och botten handlar det allmänna barnbidraget om detta. Viljan att betala för barnbidraget ökar om alla får del av det. Eller snarare, oviljan minskar, för egentligen vill högern ju inte betala skatt.
Inkomstprövning kommer förmodligen inte göra det hela billigare, samtidigt som viljan att ha ett barnbidrag minskar bland dem som inget får. Idag är barnbidraget förmodligen det mest lättadministrerade bidraget. Barn = bidrag.
Men skall man inkomstpröva, vilket jag egentligen tycker är rätt, så kanske man skulle göra det även mellan föräldrar som separerat, d v s pengarna går till den som tjänar minst... (Och det vet vi ju vem det är allt som oftast.) Men det är klart, då frångår man ju principen om att det är barnen som skall ha bidraget.
En inte helt så enkel fråga som Maud Olofsson ofta får saker och ting att framstå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar