Idag är tidningarna fyllda med reportage om kvinnor som friat till sina män. Det var skottdagen igår och tydligen beslutade det irländska skyddshelgonet S:t Patrick, som dog på 400-talet, att då får kvinnor fria. Den man som säger nej måste ha ett väldigt gott skäl samt överösa kvinnan med presenter.
Men... Vi skriver väl 2008? Åtminstone är det det jag trott när jag bokat in alla mina nära och kära på båten till Åland för att fira min 40-årsdag. Men jag har kanske fel, jag är kanske inte ens påtänkt ännu. Är det månne 1958?
I Nerikes Allehanda skriver man t o m en rubrik som denna:
"På skottdagen var Gittan fri att fria."
Ja för vad hade hänt om hon gjort det den 28:e? Eller, gud och S:t Patrick förbjude, idag den 1 mars? Stegling är förmodligen ett alternativ för sådana kvinnor. Vad skall de stackars små männen göra om deras kvinnor plötsligt börjar springa runt och fria på vilka dagar på året som helst. Hur upprätthåller man mansrollen i ett sådant samhälle.
Nä, det är nog tur att kvinnor bara får fria en dag vart fjärde år. Hur skulle det annars se ut?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar