Om att välja

Most posts this week has been in English since they handle international issues. This one will be in Swedish though it refers to Mongolia. In the end I will do a short English summary, that is to be posted later, since I am off for a last night dinner with the friends right now.

Det senaste dygnet har jag deltagit som valobservatör i Mongoliet som just valt en ny president. Tillsammans med min man har jag bevakat detta och det senaste parlamentsvalet i Mongoliet som en del av hans forskningsprojekt om mongoliska val. För hans del är det femte valet.

Under söndagen den 24 maj besökte vi fem vallokaler i Ulaanbaatar och två i Zuunmod. Av dem i UB låg två i gerdistrikt (förorter där folk bor i små trähus eller den mongoliska geren, ett filttält med stark orange inredning). Här har vi sett gamla tanter och farbröder uppklädda i den traditionella delen, stapplande uppför branta trappor för att rösta. Ute i Zuunmod kom en gammal kvinna med snedställda fötter gående mot vallokalen på den gropiga grusvägen, stödd på endast två käppar. Inne i ett gerdistrikt var en ung kvinna rasande över att hennes man vägrats rösta pga att han inte fanns upptagen i röstlängden.

Överallt allvarliga människor i alla åldrar med påfallande många unga kvinnor. Att rösta är viktigt efter så många år under ryskt eller kinesiskt herravälde. Först 1993 hölls det första fria presidentvalet.

I natt satt vi inlåsta i en skola i UB tillsammans med tolv valfunktionärer och två politiska observatörer från de två partier som nominerat kandidater till presidentvalet, MPRP och MNDP. Sist till valurnorna var en ung kvinna i jeans och t-shirt. Då var klockan 21.58. Strax efter klockan 22.00 annonserades valdeltagandet. 87,8 procent hade röstat i denna valkrets. Något som möttes av applåder. Välförtjänta sådana.

Och jag kan känna en viss avund. Jag som bor i ett av världens rikaste länder och, än så länge, ett land med väl utbyggt välfärd. Här är jag i ett land som placerar sig kring plats nr 150 i BNP-listan ser jag ett demokratiskt ansvar som jag ibland saknar hemma. Maken har om och om igen intervjuats i mongolisk TV. I Mongoliet finns avsevärt mågna fler kanaler än hemma, där vi ju har SVT, TV4 och i viss mån TV3...

Det finns såklart skillnader mellan den nya demokratin Mongoliet och den gamla, Sverige. Här kommer några av dem.

A. Här förekommer såklart valfusk. Bl a är det svårt att helt kontrollera registreringsprocessen. Detta försöker man dock göra något om. I år hade scanningutrustning införts i vissa vallokaler för att kolla att ID-korten var äkta.

Hemma förekommer också valfusk. Men där får det inte ens någon uppmärksamhet trots att de utsatta partierna skriker sig hesa. Där väljer de etablerade partiernas företrädare i stället att koncentrera sig på HUR det avslöjats att valmyndighetens personal fuskat.

B. Här räcker det att ställa upp i val för att väljarna skall få samma möjlighet att rösta på ens parti eller en själv.

Hemma måste de små partierna ha tusentals valarbetare som ideellt kör ut valsedlar, som småpartierna själva får bekosta. Dessutom måste det göras varje dag eftersom valmyndighetens utsedda valarbetare slänger småpartiernas valsedlar vid dagens slut.

C. Och sist, men störst, här väljer folket sin statschef.

Hemma föds han (hon) till sitt ämbete genom att vara ättling till en greve av Pontecorvo.

Kanske är det dags för oss att kliva ner från våra höga hästar och

* GÅ OCH RÖSTA!

* SÄKRA VALPROCESSEN!

* INFÖRA REPUBLIK!

English summary
I have been observing the Mongolian presidential elections together with my husband who is making research on Mongolian elections. This was my second election and his fifth.

On election day Sunday 24 May we visited five election stations in Ulaanbaatar and two in Zuunmod. Of the five in UB two were located in ger districts. Everywhere we have seen very serious people of all ages voting. To vote is important after centuries of Russian and Chinese repression. Somehow I envy the Mongolians. I come from one of the most wealthy countries in the world. A, still, welfare state. Here in a country that places itself around position 150 on the GDP list I see a consciousness of the citizens democratic responsibilities that I somehow miss at home.

Hubby has been interviewed on Mongolian television over and over again about differences between Mongolia and Sweden. Here are three differences I can see:

A. Election fraud occurs in both Sweden and Mongolia. But in Mongolia the authorities try to deal with it, making the procedures better. In Sweden the authorities and older parties are ignoring that election fraud is committed by the election workers, concentrating on HOW this has been exposed (with a hidden camera), not WHAT has been exposed. If you ignore it it will go away seem to be their way of thinking. (Or maybe it suits them, the smaller parties being rivals.)

B. In Mongolia you just have to stand in an election and the voters have the possibility to vote for you by the same voting bill. In Sweden the small, new parties have to pay for the bills themselves and then drive around the whole country to get them out to the voting stations, where some election workers throw them away at the end of the day.

C. And at last, but the most important, in Mongolia the people elect their head of State. In Sweden the head of State is born into his/her position only if he/she is an descendant from a count (earl) of Pontecorvo who became King of Sweden in the 19th Century.

In Sweden we need to get a grip and

• VOTE!
• SECURE THE ELECTION PROCESS!
• CHANGE THE CONSTITUTION FROM MONARCHY TO REPUBLIC!

Waiting for Elbegdorj

Yesterday we happened to be at Ts Elbegdorj's constituency when he and his wife came there to vote. Somehow the whole media posse just happened to be there, too. The poor voters had to push their way to the voting boxes.

There we were standing among journalists and observers, waiting for God... sorry, Elbegdorj. (The other observers were not to be seen in any other constituencey during the day. Hubby says that he's never ever met any other obeserver during his five Mongolian elections. Especially not in the ger districts. With the exception of the Asian Foundation.)

Standing there waiting made med think of Samuel Beckett...

ESTRAGON: Charming spot. Inspiring prospects. Let's go.
VLADIMIR: We can't.
ESTRAGON: Why not?
VLADIMIR: We're waiting for Godot.
ESTRAGON: (despairingly). Ah! You're sure it was here?
VLADIMIR: What?
ESTRAGON: That we were to wait.

Yes, it was there. While waiting Hubby was interviewed by no less than five TV channels.

And then he arrived. Although it is not that easy to spot him since he is not the tallest man around. Here he's circling one of the candidates on the voting bill. Guess who?

Afterwards every journalist tried to get close to the man of the day. It was rather mad. Those who didn't get hold of him had to do with Hubby... ;)

And the result of the Mongolian jury...

If the far future of Mongolia is bright with kids like the two below the near future could face difficulties. Although I believe that the people voting for Elbegdorj sees just as bright a future. According to Reuters a win by Elbegdorj from the Mongolian National Democratic Party (MNDP) could complicate policymaking, e g on working with foreign investors to develop mining projects. This because of his track record of anti-foreign (except towards the US of course) and populist inclinations. This morning he marched out on Sukhbaataar Square and celebrated his victory at the foot of the Chinggis statue. Elbegdorj's supporters in Ulaanbaatar are problably happy though, for this change from the socialist Enkbayar of the Mongolian People's Revolutionary Party, MPRP. The MPRP do still have majority in the parliament, though.

Last time this situation occured it was Elbegdorj who was the prime minister and Bagabandi (MPRP) who was the president. Bagabandi, with his right to veto, managed to block every decision in parliament. The question is if Elbegdorj is man enough to turn the other cheek and become more constructive. And will the MPRP accept this or do as they did at the parliament elections before last, fight the current result in court? We do not believe that they will do as Elbegdorj did the last election, though, when his allegations of cheating led to riots. However, there may be constituencies that are unclear, the result is not yet final. What has happened this far is that Elbegdorj has pronounced himself the winner of the elections.

This year we sat through a vote count at Chingelteis constituency, no 6. It took all night. Instead of being finished at 2 o' clock, the (approx) 2 400 votes took hours to count, not to mention how long it took, four hours, to start counting the votes. The woman from the election committee was extreeemely thorough. When all votes were counted at 5 am she demanded a recount. One (1) vote was missing. Then we left and went back to the hotel to get some sleep having been there watching and taking photos for seven hours. In this constituency, a rather well off urban one, Elbegdorj seems to have won with 55 percent of the votes. We believe that this is not the result in ger districts (suburbs consisting of gers and small wooden houses, looking like shanty towns but being a way of still living in gers in the city). Or in the countryside. Here the MPRP is usually stronger. But this we have still to see.

Election day

Today is election day in Mongolia.

This is the future. A bright one.

Egenintresset hos de etablerade partierna ljuger aldrig

De etablerade partierna verkar inte tycka att det är ett problem att mindre partiers valsedlar slängs bort, göms eller att valfunktionärer meddelar väljare att de inte kan rösta på de partier som ställer upp i valet. I stället kritiserar man t ex att detta valfusk dokumenterats och offentliggjorts.

Herregud! Är det Miljöpartiets officiella ställning att det är ett problem att valfusk dokumenteras och offentliggörs? Vad tycker Miljöparitet om det valfusk som nu avslöjats? Vad tycker det andra partierna. Gudrun Schyman har också ställt sig denna fråga.

Miljöpartiet verkar historielösa. För inte så länge sedan stod de själva utanför riksdagen och försökte komma in. Blev förlöjligade och hånade. Stötte säkert också på problem med valsedlar som försvann. Men liksom egeninstresset inte ljuger så är minnet väldigt kort.

Nu vill vi gärna ha svar från riksdagspartierna och Junilistan hur de ser på det valfusk som avslöjats. Det är väl inte för mycket att begära av demokratiska partier?

Piqniq with Chinggis

Today we have been on piqniq with Chinggis, both in the form of Chinggis vodka and in the form of a 40 meter high stainless steel Chinggis on his horse. This is built on the steppe outside Ulaanbaatar and is the first part of a Chinggis Land that is to be built as a big tourist spot.

I felt a sadness that my father, the welder, isn't alive to see this. According to Hubby the welding job on the outside was an artwork.

So we went up in the horse's head. And got real close to the great Mongolian leader. (Although not as close as it may seem in this picture.)

Then we went down by the river Tuul for some snacks, beer and vodka. Tomorrow I'll try to post some more pictures but give you a little appetizer with Luya wrestling with Hubby. Even here my father, the old wrestler, would have been impressed. By Luya, of course...

Valfuskare in action

Svenska folket borde protestera mot valfusket genom att lägga sin röst på något av småpartierna, som Feministiskt initiativ och Piratpartiet. Bara som en markering mot detta horribla valfusk. Och mot ett DDR-liknande system...Ta er fem minuter och kolla hela inlägget. Nedan kan ni se gårdagens inlägg i Rapport med kommentar från Veronica Svärd om hur man gör för att rösta på Fi: Skriver FEMINISTISKT INITIATIV på en blank valsedel.

En valobservatörs betraktelser

(An English summary to follow below)

Du som vill göra DN:s partitest men reagerar över att tidningen utesluter ett enda av de partier som ställer upp i EU-valet. Här kan du se Fi:s svar på frågorna. Uppdatering: En person blev tyckte DN:s test var osäkert och gjorde eget test. Här kan man testa sina sympatier. Mina resultat ser ni nedan. De visar avvikelsen från partierna. :)

Om du kommer fram till att du skall rösta på Feministiskt initiativ så är det just detta namn du skall skriva på valsedeln:

FEMINISTISKT INITIATIV

Ingenting annat. Inget namn, ingen förkortning. Såvida det inte finns förtryckta valsedlar i vallokalen, men det är ju inte säkert att det gör då Sverige inte riktigt nått upp i samma demokratiska nivå som t ex Mongoliet eller Spanien. I Sverige är det nämligen bara de partier som har råd, eller som är tillräckligt stora enligt staten, som har möjlighet att få ut sina valsedlar till alla vallokaler. Känns det inte lite auktoritärt?

Här kan du läsa om varför man skall välja Fi i EU-valet.

Uppdatering: Även i vallokalerna förekommer det snudd på valfusk. D v s att funktionärerna inte talar om för folk hur de skall rösta på ett parti vars valsedlar inte finns i lokalen. Det skall dom veta. Ändå förekommer det alltså att man hänvisar till partiet i fråga (Feministiskt initiativ eller Piratpartiet).

Det är banne mig dags för Sverige att skippa systemet med egenfinansiering och egendistribution av valsedlar! Demokrati måste få kosta! Idag blev jag uppmanad av en partisekreterare att vara med på söndag när man skulle räkna röster för att se till att valfusk inte skulle förekomma i Mongoliet. Frågan är om vi skulle behöva valbevakare i Sverige för att se till att funktionärerna i vallokalerna gör sitt jobb.

Även Roya upprörs över tillståndt i demokratin Sverige...

Samtidigt som jag skrev detta har även Fi reagerat hemma i Sverige. Nu kräver Gudrun Schyman valobservatörer till Sverige!

IN ENGLISH

In Sweden people are denied to vote for the Feminist Initiative in the EUP election. The newpapers are covering all parties except the Feminist Initiative. Including a party, The Pirate Party, that got less votes than the Feminist Initiative in the last election. Those who, despite the refusal of the papers to write about the Feminist Initiative, know that Fi is taking part in the election has to go to the polling station and write the name of the party on a voting bill. This is because in Sweden parties have to pay for and deliver the voting bills themselves. That is if you're not a party of the parliament or a party that has gotten lots of votes in a previous election, then you get the bills paied by the state. But small, poor parties have to deliver the bills to the voting stations themselves.

This is the democracy Sweden in 2009.

When people arrive at the voting station and ask how to vote for Fi they should get the answer to write the party name on a blank bill. This is not always the case. Sometimes they get the answer from the election workers that it is not possible to vote for a party that hasn't got pre-printed bills. Sometimes people hide the voting bills in a corner where noone will see them. The same thing happened in the parliament election 2006. The election authorities obviously have done nothing to prevent this from happening again.

This is of course election fraud, something I am in Mongolia to prevent right now. Unfortunately the voting itself, at the voting stations, seems more secure in Mongolia, one of the poorest countries in the world, than in Sweden. This is why we need international election observers in Sweden.

---

Här kommer mitt resultat på testet ovan:

Feministiskt initiativ 10 %
Miljöpartiet 14 %
Vänsterpartiet 22 %
Junilistan 26 %
Socialdemokraterna 29 %
Kristdemokraterna 38 %
Piratpartiet 42 %
Moderaterna 43 %
Centern 46 %
Folkpartiet 49 %
Sverigedemokraterna 61 %

The Swedish Doctor

Hubby's been on TV tonight, dubbed into both Mongolian and Russian! A Russian channel (AIST Mongolia) interviewed him at the Foreign Office today. Since he was dubbed we do not know exactly what he said but the "Swedish doctor and expert on Mongolian elections" (I guess) says he thinks that he said something about the difference between Swedish and Mongolian elections.

Aaaarggghhhh!

I Solna finns ett område som jag skulle kunna döda för att få bo i. Har haft det på bevakning på Hemnet i åratal men det är ju inte direkt så att man flyttar från ett sådant hus... Nu är det dock någon som kan tänka sig att lämna mot sisådär en 6 miljoner och uppåt. Så om någon har denna summa liggande skräpande någonstans kan ni ju skänka den till lille mannen och mig.

/Dreglande anglofil i Vällingby

Tea at the Parliament House

Today we've visited the Foreign Office, the National Democratic Party's office and the Parliament House (also Government House). Real "statsvetarporr" as we call it in our family (literally: political scientists' porno), trying to explain the feeling of breathing the same air as those studied... ;)

The parliament building is quite something. First we have the outside on Sukhbaatar Square with its big statues of the three khans Chinggis, Ögdei and Kublaj. Then there is the inside with an amazing wowen red tapestry outside the floor of the Parliament House. It is a pity that tourists cannot enter just to have a look at this piece of artwork. I was quite stunned and did not even think of taking a photo. Entering the building held quite a ceremony at the security guard's desk. He was as professional as the personnel at the Riksdag in Stockholm, though and even saluted us on our way out.

In the House we met with an MP from the Mongolian People's Revolutionary Party (MPRP), sister party of the Swedish Social Democrats. He had visited Sweden several times and regretted that the new Swedish government has decided not to give any development aid to Mongolia. Unfortunate since the projects where quite good according to Hubby. E g giving aid to Mongolian women's centers. (Something extremely urgent in Mongolia where increased unemployment and alcoholism among men leads to increased battering of women.)

We were offered the usual Mongolian toffees and freshly brewed tea in the MP's office. An office decorated with photos of party gatherings and, of course, Chinggis. Among other things (i e Hubby's research) we came to discuss an article in todays UB Post (who call themseleves "Mongolia's independent English news") where the following was written:

"Public opinion polls through media have consistently given a lead to Elbegdorj, who is hoping to become Mongolia's first democratic president."

Information-wise, the next president will be the fourth president of Mongolia since the first democratic presidential election in 1993.

- It is a problem when people believe that the NDP is the only democratic party of Mongolia,

said the MPRP MP. Yes, I guess that this feels tough for a party, such as the MPRP, that has been quite good at organising throughout the whole country, organising being the fundament of democracy.

And I think journalism leaves more to wish for considering the front page of UB Post this week... Of four articles three are either tributes to Elbegdorj or accusations against the other side. Elbegdorj is said to be the Obama of Mongolia (he IS a good speaker, something even his opponents admit)... The First Lady, Ms O Tsolmon, wife of president Enkbayar, is accused by a former minister of trade, who himself has fled the country facing accusations of fraud, to have put 1,3 billion dollars into the Credit Suisse bank. The headlines in UB Post read "Counting money, not votes".

On the other hand this may be an exception since I have understood most of the press and TV to be quite MPRP friendly. One of those channels interviewed Hubby today and we will be sitting here at 9 pm to watch.

Update: Hubby's been on TV tonight, dubbed into both Mongolian and Russian! A Russian channel (AIST Mongolia) interviewed him at the Foreign office today. Since he was dubbed we do not know exactly what he said but the "Swedish doctor and expert on Mongolian elections" (I guess) says he said something about the difference between Swedish and Mongolian elections.

Dinner with the candidates

Last night we had dinner at a new Korean restaurant here in UB with Luya, Dolgun and Bat-Erdene. Our cicerone Bat Erdene guaranteed it would be a good restaurant.

- It's new so it's good.

Obviously he was right. We were served raw meat and vegetables that we were supposed to cook in a bowl of soup with fire underneath the bowl. I have to admit it took a while before I understood that the meat was supposed to cook for quite long (getting quite rubbery). I just wanted to dip it in the warm soup to get it real succulent. Hubby, of course, tried to burn the restaurant down with flames reaching the roof from his heater... It was, however, delicious, when I got the cooking going...

On telly there was a debate between the two candidates in the presidential election on Sunday. The man from the National Democratic Party, Elbegdorj (left) is trying to take over from MPRP (the socialists), the president now in office, Enkbayar (right). The latter looked very statesmanlike and seemed to have clever spin doctors telling him what to say and what not to say.

The viewers had sent in questions that were drawn for the candidates to answer. Of course there was a question about July 1 last year when Elbegdorj, as the party leader of the Democratic Party, after loosing the parliament election, held a speech about election fraud puttin fire under the heated feelings. This lead to riots and hooligans burning down the MPRP building at Peace (!) Avenue. Elbegdorj yesterday said that he couldn't have known that this would happen when he held his quite agitated speech. I think that is quite representative to someone not aware of the impact his harsh words could have (and, obviously had).

Enkbayar on the other hand refrained from putting the blame on Elbegdorj. He said that this was a horrid time and the night of the riots they sat down and discussed what to do. But what could they do except from imprisoning those setting the MPRP building on fire and other rioters. (Later letting women and children go.) And to proclaim a national emergency. This is of course the right thing for him to say. He, as the president, got hold of the situation and made the best out of it. (Although there are people claiming the opposite.)

Below you can see a big poster with Enkbayar, the man of the people. Only that some of the people seem to have been photoshopped into the picture. Interesting that it seems to be people who are more prone to vote for the National Democratic Party (young urban men)...

Read also about the debate here.

Lunch at Millie's

A 27 500 lunch...

Breakfast at Bishrelts

Since last time we have abandoned Hubbys no 1 choice hotel, the Zaaluchuud. Mostly due to its poor breakfast. When you have to bring your own cheese to get at least some proteins on your toast it’s time for a change. Now we were hoping for a better treat at the Bishrelt.

In comes a plate with three kinds of bread (alla ordinary toast bread) and cake with icing, one slice of pre packed Edamer and jam. Not even butter. Since I really depend on getting a good breakfast with proteins the corners of my mouth went downwards. Until the garçon arrived with another plate filled with eggs, sausages and bacon. Hallelujah!

Now we have to get up from our siesta since the cleaning person wants to clean our room at half three in the afternoon...

Dags att rösta!

Vi får stilla oss tills vi kommer hem men ni som är kvar i Sverige kan redan nu gå och rösta. Om det inte finns några valsedlar med Feministiskt initiativ i vallokalen kan ni skriva

FEMINISTISKT INITIATIV

på en tom valsedel. Bara detta, inget annat. (Såvida ni tänker rösta på Feministiskt initiativ såklart.) Eftersom Fi i Sverige, till skillnad från t ex Fi i Spanien, får betala våra valsedlar själva och sedan distribuera dem själva, så kan det saknas sådana i vallokalerna.

Nu skall vi gå över till valkommittén här i Ulaanbaatar och lämna in våra foton för ackrediteringar till presidentvalet på söndag, så vi kommer in i vallokalen. Här får alla en valsedel med alla partinamn och sedan får de kryssa den de vill ha. Demokratin är kanske lite längre kommen i Mongoliet än i Sverige, i det hänseendet.

The eagles have landed!

Four countries in 28 hours... Feels like those Americans doing Scandinavia in one weekend. Only that we 've been travelling over half the world. Holland, China, South Korea and, finally Mongolia! When we finally saw Luya and his excellent driver in Chinggis Airport tonight it was pure joy. Now we're at our room at the Bishrelt hotel with both cable and wireless and the national elections committee next door. That's where we're going tomorrow to get our accreditations.

The trip here gave quite an insight into the fright of influenza... In Shanghai, descending from the plane, we were met by people looking like something from Star Trek, in white overalls and goggles and hoods. They were pointing some apparatus towards our forheads... Don't ask why. Landing in China, South Korea and Mongolia we've had to fill in forms that we do not cough, sneeze, have a bad throat or runny nose. In South Korea someone held a thingy behind our ears. The thingy said beep and that was obviously good since we were free to go... Should we get a cold here in Mongolia we have to contact the authorities before leaving...

Now it's soon 1 am here and I'm going to try out the bed, Mongolian style i e hard as brick to sleep on.

Schiphol Tuesday afternoon

Landed in Schiphol. The bartender at the bar next to the gate is curious about where we’re off to. He used to travel a lot in his younger days. He’s maybe in his 50s and looks like a man who has been around and about.

- When I was young I spent three passports in three years.

He tells us that there are two criteria when choosing a place of travel. Is there a university? Check! Is there a harbour? Check! If we meet these two criteria we could be sure that we’ll have a good time, since they make sure that interesting people, who speak different languages, are brought together and there will be a good night life.

Arriving here I had quite a shock when my credit card didn’t work. Five to three. (Swedish banks close at 3 pm.) I get on my mobile where I, luckily, have stored the number to my bank office. Ring, ring. Three to three my personal bank woman answers the phone.

- Hello Anna-Karin!

I had forgotten to untick the little box for not making it possible to use the card abroad.

- But I know your voice so I’ll fix it!

Lovely! That is what I call service. And for the first time in my life my quite odd voice has actually helped me!

So, soon we’re boarding the plane to Shanghai. Unfortunately they couldn’t check in the luggage all the way to Ulaanbaatar so we’ll have to recheck it in Shanghai… My blood pressure will be high by then… But first we’re looking forward to dinner somewhere over Eastern Europe.

Jag skäms

Om man skall tro på Maciej Zarembas skildring av vad som verkligen hänt i Vojakkala de senaste tjugo åren så är det många som bör skämmas. Från de personer som skrikit högst i pressen till denna press/tv till oss läsare som trott på det vi läst/sett. Jag får ont i magen av att läsa detta. Det känns ungefär som när jag såg berättelsen om Osmo Vallo i Uppdrag Granskning efter att, liksom de flesta Kronoparksbor (bortsett från dem som verkligen sett vad som hände), trott på polisernas berättelse. Man borde ju veta bättre.

Folkhemmet Vällingby

Från fattigdom och trångboddhet till grannsamverkan och modernitet. ABC innebar en ny tid. Arbete, bostäder och centrum nära medborgarna. Idag har Vällingby utvecklats och förändrats, men kommer idén om det levande grannskapet att överleva?

På 1930-talet var Stockholm omodernt, trångt och inte särskilt funktionellt. För att råda bot på fattigdom och trångboddhet började stadens arkitekter, inspirerade av bl a brittisk grannskapsplanering, skissa på ett nytt slags boende. Konceptet ABC, Arbete, Bostad och Centrum, skapades. Bebyggelsen koncentrerades till stadsdelar tillräckligt stora för att bära ett serviceutbud. Här skulle människor bo och arbeta med närhet till allt det familjen behövde i övrigt. Kring ABC-staden kunde flera mindre dimensionerade centrum skapas. Den nya stadsplaneringen förändrade helt bostadspolitikens inriktning och innehåll med statliga subventioner och hyresregleringar.

Byggandet skedde med betoning på utemiljöer och mötesplatser. Familjen och grannskapet utgjorde basen för demokratibygget. Målet var bra bostäder åt alla och en boendemiljö som erbjöd närhet till jobb, service, grannar och sociala aktiviteter. Skaparna av ABC-staden ville att människor skulle känna igen varandra i grannskapet. Familjebilden hade förändrats i samband med inflyttningen från landsbygden, storfamiljen splittrades och kärnfamiljen uppstod. Planeringen skedde utifrån att både mannen och kvinnan förvärvsarbetade. Det kom därmed att bli allt viktigare att bygga så att tiden räckte till både arbete, familj och en aktiv fritid.

Albert Aronson, VD för Svenska Bostäder, var en av dem som realiserade de nya idéerna i Stockholmsförorten Vällingby, vars utveckling inte skulle sluta med invigningen 1954. Något Aronsson uttryckte såhär

”Ingen levande stad blir någonsin färdig. Ju rikare liv i Vällingby, desto större behov finns av ständiga kompletteringar.”

Vällingby utgör ett viktigt verk inom modern stadsplanering. Här fick 1930-talets idéer gestalt genom byggandet av hyresbostäder i nära anslutning till arbeten på statliga verk som flyttat ut till förorten, butiker och serviceinrättningar. Parklekar byggdes och stora grönytor planerades in mellan bebyggelse bestående av låga trevåningshus och punkthus.

Som Sveriges första ABC-stad fick Vällingby stor uppmärksamhet både inom och utom riket. Arkitekter och samhällsplanerare från hela världen vallfärdade för att ta del av det nya tänkandet. Kännetecknande är funktionalism med noggrann anpassning till landskapet och många funkisdetaljer i utsmyckningen. Projektet utformades av stadsarkitekten och stadsplanedirektören Sven Markelius. Även han såg Vällingby som ett ständigt pågående projekt.

”Se Vällingby om 50 år. Det inboddas charm kan inte skapas i en ny stadsdel, utan det kommer med åren.”

Som när Vällingbys köpcentrum nyligen renoverats och försetts med ett helt nytt varuhus som skjuter ut som en röd pilspets över dem som tar sig uppför backen mot centrum. Arkitekten Gert Wingårdhs skapelse K:fem har prisats runt om i världen och åter vallfärdar fackfolk till Vällingby.

Idag har Vällingby tappat en av bokstäverna i ABC-idéen. Arbeten försvinner från stadsdelen genom Vattenfalls och Svenska Kraftnäts flytt. Även små centrum runt Vällingby har dött ut i och med att fler idag väljer att handla i stora varuhus i industriområden som Vinsta och Bromma.

Landskapsarkitekten Helena Emrani arbetar på Grontmij och på frågan om framtiden för ABC:s idéer om grannskapet svarar hon att det är cykliskt över tiden. Även om hon sörjer att de små centrumen nog är borta för alltid ser hon en utveckling där vi kommer jobba mer hemma, något som skapar nya behov då arbete och bostad flyter ihop. Då blir det allt viktigare att vi har fungerande kontakt med grannarna.

- Jag tror vi kommer bli utarmade som människor om vi inte träffar andra människor. Det funkar inte att sitta i sin lägenhet och facebooka hela dagarna. Vi kommer inte överleva som humanister om vi stänger in oss.

Säger Helena Emrani och pratar varmt om förtroendeskapande mellan grannar i det personliga mötet. Något nödvändigt för vår överlevnad och som kanske inte främjas av informationssamhället.

Dagens ändringar i boendemiljön beror ofta på krassa ekonomiska ställningstaganden. Den typiska 50-talsbebyggelsen med låga trevåningshus är inte genomförbar om det skall vara ekonomiskt lönsamt att bygga. I stället måste man bygga på höjden. På 1980-talet tog detta sig uttryck i hårt kritiserade områden som Södra Stationsområdet i Stockholm. Idag har man gått tillbaka till punkthusbebyggelse som kompletteras med hus om fem-sex våningar.

Vad händer i framtiden? Kanske kan behovet att träffa levande människor ta Vällingby in i en ny tid med fokus på B och C? För människorna finns ju kvar. Min vän Stefan från Karlstad, som liksom jag bosatt sig med sin familj i Vällingby uttrycker det såhär:

- Vi ÄR ju Vällingby!

Fotnot: Citaten från Sven Markelius och Albert Aronson kommer från Stockholms Stadsmuseums utställning vid Vällingbys 50-årsjubiléum 2004.

Denna artikel är mitt slutarbete på en journalistkurs jag läst våren 2009.

Text och bilder: Mina egna, förutom svartvit bild: Lennart af Petersén, Stockholmskällan

Ja ja ja, grattis då!

Abbes pappa har till och med borstat av sitt bästa bokmål dagen till ära.

Idag passar vi på att se fram emot bröllopsfest i Oslo i augusti! Då vi får möjlighet att unionisera oss med dekkan igen! Det är alltid lika koseligt. Det är kanske bäst att vi förlänger vistelsen så vi hinner med att hälsa på inte bara våra norska vänner utan alla svenskar som utvandrat också!

Själva skall vi nog ägna dagen på en blågul institution som IKEA!

Bort med påven "Påven" från politiken!

Dagens Nyheter vägrar svara på frågor varför dom bojkottar Feministiskt initiativ

Second Opinion har försökt få svar från Dagens Nyheter om varför de utesluter Feministiskt initiativ, som enda parti av dem som ställer upp i EU-valet. Detta kan eller vill inte DN svara på. Undrar varför. Kanske det beror på att deras argument är för dåliga för att ventilera offentligt.

Dagens Nyheter bojkottar Feministiskt initiativ

Man granskar när det finns något negativt att säga men iggar i övrigt. Dagens Nyheter låter Piratpartiet och Sverigedemokraterna komma till tals men stänger ute det tredje småpartiet som ställer upp i EU-valet. Det lustiga är att det är i klimatfrågan (för att inte tala om EU-politiken) där Fi verkligen har en politik, till skillnad mot de andra två. Är det just därför kanske? Är DN en seriös tidning?

Men, det finns ju idag andra ställen där man kan bilda sig en uppfattning. Hemsidan eller Gudrun Schymans kampanjblogg, t ex. Och Aftonbladet har faktiskt tagit med Fi i sitt test. Gudrun skriver även om det på Second Opinion.

Men Dagens Nyheter är inte ensamma. Min egen morgontidning, Svenska Dagbladet, gör samma urval och tar med alla partier utom Fi i sin bevakning. Inklusive Sverigedemokraterna och Piratpartiet. Detta trots att "övriga" (d v s Fi) får 1,3 procent.

Det finns ingen konsekvens i SvD:s och DN:s hantering av Feministiskt initiativ. Endera skildrar man dem som sitter i parlamentet nu, eller så skildrar man dem som ställer upp, eller så sätter man en gräns för vad partierna uppnår i opinionsmätningarna (tidigare har det hänvisats till 1 procent). Men t ex DN väljer helt godtyckligt. Som Veronica Svärd berättar på sin blogg så går det heller inte att ange Fi när opinionsinstituten ringer.

Nu skall jag på examination på min journalistikkurs. Där har vi fått lära oss att man skall vara objektiv och yada, yada, yada... För att som studerande tro på det vi får lära oss gäller nog att vi inte läser Dagens Nyheter.

Eskil Erlandsson, kvinnorna och skogen

Gudrun Schyman vill göra Eskil Erlandsson till jämställdhetsminister efter hans lovvärda initiativ för ökad jämställdhet inom skognäringen. Som trottoarbonde och skogsägare kan jag bara hålla med. Men efter nästa val ser jag gärna Claes Borgström i denna roll.

Autismen inom högern

Visst vore det fint om vi kunde gå fram genom livet och inte behöva ta minsta hänsyn till vår omgivning! På jobbet kunde vi säga precis det vi tycker, t ex att kollegan klär sig jävligt illa. Vi skulle kunna sitta och läsa en bra bok på mötet som chefen kallat till, eller kanske syssla med något annat som vi själva anser är viktigare. Idag slår Svenska Dagbladets ledare ett slag för arbetstagarens rätt att leda och fördela sitt eget arbete. Det tar oss tillbaka till före Decemberkompromissen 1906, då fack och arbetsgivare kom överens om att arbetsgivaren skulle leda och fördela arbetet och fritt avskeda och anställda mot att facket fick organisera sig...

Det hade jag inte väntat mig från Svenska Dagbladets ledarredaktion; men det är verkligen en intressant idé!

Vad jag däremot lärt mig att förvänta mig från högerdebattörer är ett otroligt svart-vitt tänkande där inga gråskalor existerar. Jag har med stigande förvåning tagit del av ett synsätt gränsande till autism, där man är helt oförmögen att se strukturer och sådant som kanske inte är direkt synbart för ögat. Ett positivistiskt synsätt där bara det som tydligt syns går att bevisa. (Allt annat är inbillning och hittepå av galna feminister och deras hangarounds med en mer interpretistisk ontologisk och epistemologisk position.)

Följaktligen är det trams att bli upprörd över att folk demonstrativt vägrar att lyssna på en föredragare som arbetsgivaren betalat för att komma och prata på jobbet. Det är trams att bli upprörd över att någon bakom ens rygg rackar ner på ens klädsel. Att ha en gemensam värdegrund på jobbet med regler för hur vi behandlar varandra är allvarligt talat skitjobbigt för personer som anser att gemensamma värderingar är humbug. Som anser att kollegor eller andra arbetskontakter inte är värda att respekteras tillräckligt för att man skall lyssna på vad dom har att säga eller för att man inte skall förlöjliga deras person.

I en autistisk värld är normalt hyfs överflödigt. (Med den skillnaden att verkliga autister hela tiden kämpar och jobbar för att lära sig fungera socialt.) Men det finns sådana arbetsplatser också. Föräldrarna till en atuistisk person har skapat en konsultverksamhet där autister hyrs ut till företag som behöver noggranna och hårt arbetande personer. Det enda som krävs av autisten är att han (eller hon, men det rör sig ju oftare om män) hälsar på kollegorna på morgonen, sedan får han sitta instängd på kontoret och jobba och behöver inte delta i fikaraster och annat lullull på arbetstid. Där kan man bara jobba och skita i andra.

Uppdatering: När jag skrev detta inlägg förutsatte jag att de jag skriver om inte har funktionsnedsättningen autism. Därför har jag genomgående talat om ett autistiskt beteende hos personer som inte kan skylla på att de har ett funktionshinder. Följaktligen heter inlägget inte "autisterna inom högern". Om någon har svårt att förstå denna distinktion är det bara att beklaga och jag tänker inte dra några slutsatser utifrån denna oförmåga att tolka text eller läsa mellan raderna.

Och här kommer ett ganska träffande inlägg om att man kanske inte bara kan köra på utan dels välja sina sammanhang, dels kanske anpassa sig efter dem. Ett annat sätt är ju, om man inte gillar arbetsgivarens syn på värdegrund, byta jobb.

Och kommentarsreglerna gäller såklart även för personer som svarar på detta inlägg.

I det kälkborgerliga landet Sverige

kan en konststudent som wallraffat inom den slutna psykvården bemötas såhär i en av landets största tidningar. Webredigeraren har uppenbarligen ryckts med av bloggosfärens gläfsande drev.

Så här skriver en del av bloggarna i sina rubriker kring artikeln om att konststudenten åtalas:

"Bra att hon åtalas" (TOMMYS TANKAR),

"Statuera exempel!" (Krohniskt),

"Så fruktansvärt uselt" (Åsikter om allt - en konservativ humanists åsikter),

"Hon ska inte slippa undan" (Magnus Andersson) och

"FÅR "KONSTFACKS-TOKAN" DET HON FÖRTJÄNAR?" (Tokmoderaten).

Och nej, det är inte The Sun som börjat med en svensk utgåva utan det är Svenska Dagbladet och deras läsare som fäller sin dom. Man tar sig för pannan och undrar om vi inte alla befinner oss på psykakuten.

Uppdatering: Och mitt i denna galenskap finns en och annan och tredje människa med förmåga till eftertanke.

Bäst att stanna hemma

Alla dessa arga män. Nu är det Anna Odell som hamnat i skottgluggen igen för bloggosfärens inre tryck som tydligen måste ut. Det räcker att läsa rubrikerna på de bloggar som länkar sig mot artikeln om att Odell skall åtalas för falskt larm, våldsamt motstånd och oredligt förfarande.

Man kan undra hur den åklagaren tänkte. Anna Odell har mig veterligen endast klivit omkring på en bro, tunt klädd och i upprört tillstånd. Sådant kanske inte är tillåtet i Sverige? Anna Odell har inte larmat vare sig polis eller ambulans. Hon lär väl heller inte ha bett om att dessa skall larmas. Andra har i stället tagit sig tolkningsföreträde för hennes behov och larmat. (Vilket jag också skulle gjort i samma situation.) Frågan är om jag inte också skulle gjort våldsamt motstånd om någon kom och försökte belägga mig med handfängsel. Oavsett om jag var frisk eller sjuk skulle jag förmodligen streta emot. Anna Odell var frisk och spelade teater. Olaga frihetberövande kanske vore mer lämpligt att tala om? Och oredligt förfarande. Herregud! Ja, det skulle man nog kunnat bli gripen för några gånger... Men det låter allvarligt talat som om polisen inte skulle ha annat att göra än att plocka in oredliga människor...

Moraliskt förkastligt tycker många av de arga männen (och en och annan kvinna) i bloggosfären och den moralistiska ståndpunkten får dom givetvis ta. Liksom jag får ta ståndpunkten att Anna Odell som konstnärsstudent måste få ta ut svängarna. Jag har inte sett konstverket ännu (liksom de flesta av de arga bloggarna antar jag) så jag avvaktar med att recensera det. Men att det skulle vara brottsligt att gå runt i vinternatten och vara upprörd, det tycker jag snarare vittnar om ett mycket läskigt samhälle.

Examen på Konstfack idag

När Anna Odell spelade sjuk på Liljeholmbron, tvingades i bojor och fördes till psykakuten filmades det hela. Idag visas det verket på Konstfacks elevutställning.

Då, när Odell morgonen efter förklarade för vårdpersonalen att hon inte var sjuk utan att hon genomfört en del i ett konstprojekt reagerade överläkare David Eberhard starkt. Han bröt mot sekretessen och tipsade media. Eberhard sa senare upp sig och gav ut en bok om människor som han anser är för lättkränkta. (Helt i stil med Jan Atle Andersen som jag tidigare skrivit om på min blogg.) Antar att det är psykläkarens sak att tala om för folk att deras känslor egentligen är irrlevanta, att dom borde gaska upp sig.

Dock skulle det vara intressant, nu när det visat sig att gripandet av Odell filmats, att få veta hur Eberhards vida spridda påstående om att Odell spottat och slagits med polis och vårdpersonalen, som de också skrivit in i journalen, stämmer med det man kan se på filmen. Enligt Svenska Dagbladets reporter (länk ovan) verkar det inte så. Hittade Eberhard helt enkelt på för att det gynnade hans effektsökeri? Eller var det ambulanspersonalen som tog i lite extra för att rättfärdiga sitt tvångsingripande? (Uppdatering: Odell fördes tydligen inte till psykakuten av ambulans utan i av polis. Det är sålunda polisen som bedömer henne nedan.) Jag har tidigare meddelat ståndpunkten att jag tycker att tvångsmedel skall tas till mot människor som vill skada sig själva, så jag dömer ingen för att de plockar in uppenbart suicidala personer till psykakuten, men då skall ju rapporteringen vara korrekt i polisrapporter och partientjournaler efteråt. Sedan är det ju bra om våldet är anpassat efter motståndet och inte bara slentrianmässigt vrids upp på topp.

Sen undrar man om det som står i patientjournalen att "patienten blir rabiat och börjar slåss med polisen" även skulle ha skrivits om en man. Eller skulle mannen helt enkelt ha varit "våldsam"?

Nå, idag visas Anna Odells examensarbete. Svenska Dagbladets Erica Treijs tycker det hela liknar en dokusåpa:

"Den konstsåpa vi bevittnat har nämligen alla inslag värdiga ett filmmanus - utsatt kvinna med söndrig historia, maktens män som slår sig för bröstet, en central lögn, utnyttjande av skattemedel, fega chefer, polisingripande, lagöverträdelser, politiker som skanderar, bloggare som mobiliserar, media som moraliserar. "

Men något säger mig att det inte var Anna Odells syfte. Om inte David Eberhard varit så mediakåt hade det hela blivit ett verk bland andra på examensutställningen där Odell iscensatt den psykos hon drabbades av 1995. Odells syfte var, enligt Svenskan, att göra upp med sin historia, sätta en officiell punkt för det tidigare destruktiva beteendet och slå sig lös från offerrollen som psykpatient. Genom att simulera en psykos ville hon påvisa och dokumentera den egna utsattheten och samtidigt peka på psykvårdens brister.

Nu är jag nyfiken på vilka brister hon anser att dessa är. Förutom att skarva i journaler och ringa media då.

I Dagens Nyheter kan man läsa mer om Anna Odells tankar kring projektet och hennes berättelse om vad som hände den där natten. Hos En farlig tanke kan man läsa en koppling som jag också gjort när jag läst rapporteringen om Anna Odells kritik av psykvården. Även om jag nog anser att det mest är bloggosfären som är splittrad kring sin syn på Odell vs Vilks. (Fast oj vad skit Vilks fick när han byggde sin pinnhög på Kullen.)

Måndag = avsked = pest

Det är verkligen mycket trevligare att ha lille mannen hemma än 30 mil bort. Även om han snor min sida i sängen, läsljuset och dessutom min stol i köket.

Måndagar är pest. Då påminns man mycket tydligt om att det kringflackande livet är svårt att kombinera med heltidsjobb för oss båda OCH en önskan om att vakna tillsammans mer än två morgnar per vecka.

Måndagar suger. Endera är det jag som lämnar Jönköping i ottan. Något som inte går att få ihop med jobbet, om jag inte skall gå upp kl 3 på natten. Men ändå ger en extra kväll tillsammans och innebär att söndagen inte behöver förstöras av separationsångest. Eller så är det han som sätter sig på bussen härifrån kl 7.50 på måndagmorgonen, vilket iofs funkar bättre med hans jobb.

Varje måndag inser jag att det inte funkar i längden. Men så närmar sig helgen igen och det glöms bort. (Nästan.) Tills måndagmorgonen är här igen. Nä, Bob Geldof, ingen behöver förklara för mig varför jag hatar måndagar.

Damned if you do, damned if you don't

Så skulle man kunna sammanfatta de kommentarer som följer på nyheten att Wanja Lundby Wedin nu skall träffa sina hårdaste kritiker inom LO-facken. Några få manliga (åtminstone de som yttrar sig för media) fackföreningsföreträdare har startat ett upprop mot henne och Mona Sahlin. När ordföranden för deras fackföreningars centralorganisation nu bjuder in till samtal så väljer en hel rad av de starkaste kritikerna, bl a Harry Rantakyrö i Gruvtolvan, att utebli från mötet.

Det är ju så mycket lättare att sitta uppe i gruvan och gnälla inför journalister än att stå rakryggad inför den man kritiserar och upprepa denna kritik. Fega stackare. Ungefär som de anonyma kommentatörerna på Politikerbloggen.

Comhemhelvetets halvkriminella verksamhet

Jag blir galen! Den lille mannen är en mycket timid person när det gäller att säga ifrån mot folk som vill pressa på honom något. Han har dock tränat upp sig i att snäsa av telefonförsäljare genom att helt enkelt bara slänga på luren i örat på dem när dom ringer på dygnets alla timmar och vill pracka på oss sin skit.

Comhem har en särskild plats i telefonförsäljarnas helvete. Nu är det förmodligen fler än vi som ber dem fara och flyga när de ringer. Alltså har de kommit på att dom kan skicka ut Mattias till oss. Mattias är försäljare och ringer på dörren hos vankelmodiga, timida personer som lille mannen i hans övernattningslägenhet. När inte hans arga fru är där och kan mota bort dem.

Detta får till följd att lille mannen en dag glatt meddelar att nu har han sänkt våra bredbandskostnader från 668 kr till 398 kr! Jaha, säger den misstänksamma frun och frågar vad han tvingades förbinda sig för då. Jo, att vi behåller Comhemhelvetet i tolv månader samt att jag sänker mitt abonnemang från Large till Medium.

Ingen av oss vet var vi bor om tolv månader. Lille mannen vet inte om han har jobb efter 1 augusti i år. Ändå charmas han av den påstridige Mattias och tecknar abonnemang för oss båda! Comhem låter alltså andra teckna abonnemang för mig och meddelar inte mig på något sätt. De kontrollerar inte om han verkligen är min man, det räcker med att han har mitt personnnummer. Och även om han är min man ger det honom ju ingen teckningsfullmakt för mig. Jag skulle inte, om inte min man sagt det, fått veta något förrän mitt abonnemang ändrats helt "out of the blue". Är detta verkligen tillåtet? Maken skrev under med "NN (Mitt namn) genom NN (hans namn)" och detta accepterar Comhem som bindande kontrakt med 14 dagars ångervecka som jag inte får information om. Det är ju för fan kriminellt!

När jag av maken får pappren i min hand står ingenstans vad det skall kosta. Den lille mannen hade försökt förklara att jag betalade en hundring mer i månaden än han (jag har ett Large-abonnemang) men fått svaret från Mattias att något sådant abonnemang hade dom inte. Så det beslutades i min frånvaro att jag skulle ha ett Medium-abonnemang för 199 kr i månaden i tolv månader.

Nu har jag fyllt i ångerpappren och hoppas få iväg dem i tid för att häva hela arrangemanget. Samt skrivit till på pappret att

"OM VI ÖNSKAR ÄNDRA VÅRA ABONNEMANG RINGER VI ER!"

Nu skall jag börja träna lille mannen i att slänga igen dörren i ansiktet på bettlare, precis som han lärt sig göra i telefonen. Känner mig som Görel i Mia och Klara. Brrrrrraaaaa!

Sen blir det nog så att vi ringer Comhem och säger upp våra abonnemang helt. Har inte Tele2 ett rätt sheep erbjudande om trådlöst internetabonnemang?

I övrigt slår Johan Hakelius huvudet på spiken i gårdagens Aftonbladet. Kanske är vi alla lurade.

"Hur som helst, alla hatar Comhem. De hatar deras telefonköer. De hatar deras beskäftiga tekniker som alltid antyder att alla fel beror på miffokunder som inte fattat att de ska trycka in stickproppen i vägguttaget. De hatar deras äckliga små dockor i tv-reklamen."

Avslöjande

Mycket avslöjande om KD:s syn på aborträtten och kvinnors rättighet att bestämma över sina egna kroppar. KD:s solidaritet över gränserna tycks obefintlig.

Värmländska röster

På tisdag är det fyra år sedan Monica Zetterlund dog. Lille mannen var på väg med transibiriska järnvägen till Mongoliet för att bevaka presidentvalet. (Detsamma som vi skall göra om ett par veckor.) Jag satt hemma framför datorn och läste nyhetsuppdateringar om branden på Östermalm. Förkrossad. Inte bara för att jag aldrig mer skulle få höra Monica Z live (det skulle vi kanske inte fått ändå) men också för att hennes död var så ovärdig och fruktansvärd.

Monica från Hagfors och Zarah från Karlstad. Här kommer två tolkningar av en av världens vackraste visor. (Och där är jag ju helt objektiv! ;))

Maj 1993

I maj 1993 pluggade jag i Lund. Jag bodde på Ulrikedal, i rum 224. Vägg i vägg med Helena, vars 40-årsdag vi firar ikväll. På hösten flyttade vi tillsammans till Montpellier i Frankrike. En vistelse som kom att påverka våra liv stort. Jag kan t ex leda i bevis att jag utan det där året i Frankrike aldrig skulle ha träffat den lille mannen.

Men våren 1993 då ens enda bekymmer i världen var om man skulle gå på tentan eller vänta till omtentan och i stället festa. Samt hur man skulle få studielånet att räcka till. Då pluggade jag historia och bolagsrätt. Den senare tentade jag aldrig då jag i stället åkte till Helsingborg och partajade med Ulrika och gänget.

Kanske var det den helgen i maj som ESC gick av stapeln. När vi i stället för att titta på TV fyllebadade vid ångbåtsbryggan. Eller drack öl på Teaterkatten. För inte fan kommer jag ihåg att jag vare sig hört eller sett detta bidrag, som vann det året...

He Reiter - Ho Reiter - He Reiter - Immer weiter!

He! Ho! Auf Brüder! - Sauft Brüder! - Rauft Brüder! - Immer wieder! Lasst noch Wodka holen. Denn wir sind Mongolen!

I am not sure that our Mongolian friends will agree with how the Germans depicted their great Chinggis at the ESC in 1979. However, vodka is still the number one drink in Mongolia. (If not in June when the airag is due for drinking.) Soon we're off again!

Kattefnattet in memoriam

Sitter och kollar gamla bilder och finner dessa två från sommaren 2005 på lilla Miranda. Det var en väldigt speciell men fin katt.

Bollocks!

70 procent av Svenskans läsare vill slopa LAS regler helt. Och jag tycker det är synd att det inte syns/hörs på folk att de har denna åsikt. Så jag när de ringer mig och frågar om det verkligen är så att arbetsgivaren bara kan sparka ut just dem p g a att de blivit gravida/ifrågasatt chefen/vill vara föräldraledig/har blivit sjuk i cancer, kunde säga, eller åtminstone tänka:

- Suit yourself.

För detta händer ju idag med dem som är provanställda. (D v s inte har något anställningsskydd, det Maud Olofsson vill avskaffa.) Trots Centern lögnaktiga propaganda så krävs dessutom kvalifikationer för att folk skall få jobba kvar, såvida de har en fast tjänst. (Att Olofsson är bra på att ljuga fick de som inte redan förstått det lära sig i Medierna i helgen.)

Det Centern i själva verket vill ha är godtycke och det brukar inte folk gilla att utsättas för. Men man tror ju inte att man själv skall drabbas. Förrän det händer. Och man skall förklara för en ny arbetsgivaren varför just jag själv fick sluta på förra jobbet.

- Nääää, det fanns inget objektivt skäl, arbetsgivaren tyckte inte jag passade...

Och vad ger det för demokrati på arbetsplatsen, vad ger det för arbetsmiljö när alla vet att de när som helst kan åka ut, oavsett skäl? Men sånt händer inte dig, eller hur?

Vår i Vällingby

Palmyra fortfarande bäst

Sedan jag upptäckte Palmyra Kebab för fem år sedan är det dit vi vallfärdar när vi vill ha riktigt bra kebab. En tur Vällingby - Årsta är intet i sammanhanget. Deras kycklingtallrik är gudomlig. Plus det faktum att man får äta hur mycket av sås och pickles man vill. Och det är rent och snyggt med trevlig personal.

Nu har DN slagit fast att dom är bäst. Igen.

Roligt också att dom omnämner Ulsvundagrillen där godaste kebabsåsen på den här sidan Jönköping serveras. För oss verkliga konnässörer finns en egen klubb på Facebook.

Talibaner här och där

Jag fortsätter min kartläggning av människors och institutioners syn på kvinnor och män. Idag läser jag att Högsta Domstolen slagit fast att

"Enbart det att mordet i det nu aktuella fallet begåtts med kniv mot en skyddslös närstående i hennes hem motiverar inte att straffet skall bli fängelse på livstid.”

Domen har startkt påverkat följande mordfall så att allt färre män döms till livstid när de får för sig att mörda sina partners eller f d partners. Dåvarande domaren Bo Svensson har fått ge namn åt lagtolkningen som "Bo Svenssons testamente". Detta efter mordet på en kvinna som låg i sin säng för att sova, med ryggen mot mannen hon skulle separera från. Mannen stack en kniv i ryggen på tvåbarnsmamman Jenny, trasade sönder ryggraden, levern och stora kroppspulsådern och ströp henne sedan, för säkerhet skull. Bo Svensson säger

"Ett crime passionel som i andra kulturer aldrig skulle jämställas med ett beställningsmord eller massmord. /.../ Brotten är nog så hemska men de är inte sådana fall som ska dömas till livstid, till skillnad från beställningsmord eller uppgörelser mellan olika gangsters. "

Därmed kan vi slå fast att Högsta Domstolen värderar en kvinnas lidande i dödsögonblicket som mindre än en manlig gängmedlems. Det är allvarligare att mörda en tjallare eller någon som försökt blåsa sitt kriminella nätverk, än att mörda sin partner. Det motiverar domaren t o m med att andra kulturer har denna syn på saken? Vilka kulturer? Talibanerna? Och så häpnar folk över att Gudrun Schyman en gång för länge sedan slog fast att "samma normer, samma strukturer och samma mönster finns i såväl talibanernas Afghanistan som i Sverige."

Dessutom kan vi av beteckningen "crime passionel" läsa mellan raderna att det är något annorlunda när män mördar av passion för att hämnas på sitt ex, inte kalkylerande för att hämnas på en motståndare inom den kriminella världen. (Intressant för övrigt att det heter UN crime, inte UNE crime...) Det verkar finnas något där mellan könen som är essentiellt, som liksom urskuldar att man kan bli så ilsken att man dödar sin partner. En man kan helt enkelt inte hejda sig när kvinnan provocerat honom genom att vilja skiljas. Särartstänkande, sålunda.

Missförstå mig rätt nu. Jag ropar inte på livstidsstraff för alla brottslingar. Bara efter någon slags konsekvens när man väger ett mord mot ett annat. Som när Agneta i Bäckefors ringde SOS Alarm för att hon attackerades av kniv av sin man. Han högg henne tre gånger i hjärtat och till larmoperatören sa Annelie: - Nu dör jag.

Tack vare Bo Svenssons testamente fick mannen endast 10 år fängelse.

Madeleine bortförd av Nils Ferlin!

Källa.

Jämställdhet according to...

Klicka på bilden för bättre upplösning.

Här kan man se en liten bild av synen på jämställdhet. Jag har fått den från någon som sa sig ha fått den från Yvonne Hirdman.

Bilden skildrar synen på könen och dess värde. Lodrätt finns de som inte anser att det finns essentiella skillnader mellan kvinnor och män och de som anser att det gör det. Vågrätt finns de som anser att kvinnor och män har lika värde och de som anser att vi inte har det.

Svenska feminister befinner sig i någon av de övre rutorna beroende på om vi anser att kvinnor och män är i det största lika varandra, eller om vi anser att det t ex finns biologiska skillander som gör oss olika och därmed olika lämpade för vissa saker. Biologister kan sålunda befinna sig i båda rutorna till höger beroende på om de anser att dessa i grunden olika kön är värda lika mycket eller inte. Talibanerna kan vi nog stoppa in i nedre högra rutan. Frågan är vilka fler som hamnar i nedre regionen? Låt oss hoppas att debattörer som t ex Rigmor Robert, Elise Claeson, Pelle Billing m fl befinner sig i den övre högra rutan.

Feministiskt initiativ befinner sig, vågar jag säga, i övre vänstra rutan, förmodligen tillsammans med ett antal liberaler och den sedan 1960-talet rådande jämställdhetspolitiken. Det som vissa kallar "statsfeminism" får man anta.

Det vi som befinner oss i övre vänstra hörnet brukar angripa är den politik som bedrivs av människor i de undre två rutorna. D v s folk som anser att könen är olika värda, oavsett om vi är lika eller inte. Likhetsfeminister brukar också ifrågasätta att det skulle finnas så stora skillnader mellan könen att det påverkar våra möjligheter i livet. Ett sådant synsätt tenderar väldigt lätt att glida över från den övre högra till den nedre högra rutan.

Det fiffiga är att denna matris kan appliceras på i stort sett alla grupper i samhället. T ex araber och västerlänningar. Eller judar och muslimer. Är dessa biologiskt olika? Nej. Skall vi vara olika värda? Nej. Då hamnar man i rutan uppe till vänster.

Den stora frågan är dock: Om nu Pär Ström, Camilla Lindberg, Elise Claeson m fl antifeminister befinner sig i de övre rutorna. Vad är då problemet? Vad gapar ni om? Då har ni ju samma mål som i stort sett alla svenska feminister och borde kunna göra gemensam sak med oss i att utradera ojämställdheten som uppstår när man anser att könen är olika mycket värda. Men icke. Istället anklagar ni människor, som i grunden har samma värderingar som ni själva säger er ha, för att skapa ojämställdhet.

Det får mig att misstänka att ni inte alls befinner sig i det övre skiktet i bilden ovan, utan i själva verket i det undre.

Läsarna är välkomna att tala om var ni återfinner er själva och varför. Jag brukar fråga om detta när jag håller kurs i jämställdhetslagen och be kursdeltagarna att fundera över var svenska debattörer och politiker befinner sig i denna matris. Var finns Jan Guillou? Liza Marklund? Fredrik Reinfeldt? Urban Bäckström? Nyamko Sabuni? Maud Olofsson? Mona Sahlin?

Uppdatering: Förresten, jag gjorde ett antagande när jag stoppade in svenska företagare i rutan nere till vänster. Det är inte alls säkert att de anser att män och kvinnor är essentiellt lika. Lönesättningen sker kanske utifrån åsikten, som var så populär inom LO på 1950-talet, att kvinnor ju är lite sämre arbetare än män (även om de nu spräckte ackorden) och att kvinnor ju blöder en gång i månaden och att kvinnor föder barn och vill vara hemma, för att det ligger i deras natur. Därför lönesätts vi lite lägre, för säkerhets skull. Alltså, har svenska företagare (inkl Svenskt Näringsliv) samma kvinnosyn som talibanerna?

Långnäsa

Tvenne ledande Sverigedemokrater foro till Färöarna och fick sig där till livs ett storartat tal av en stolt "skandinavisk broder". Vilket de sedan foro åter över havet, hem till gamla Svedala och skrev om i sin tidning.

Bara att den "stolte nationalisten" var en komiker som driver med just sådana som Sverigedemokraterna. Det sorgligaste i historien är nog presschefen och artikelförfattaren Mattias Karlssons bortförklaringar. För fan, ni gjorde inte er research genom att kolla upp talaren innan ni skrev. Snyggast är att erkänna att ni blev blåsta och visa lite självdistans. Men sådant är ack så svårt när man är allvarlig.

EU-upplysning

Om ni undrar vem ni skall rösta på i EU-valet kan ni bilda er en uppfattning om ett av alternativen här.

Konsumentupplysning

Om ni funderar på att anlita en jurist. Jag vill inte rekommendera Annica Nilssons juristbyrå i Söderköping.

Eddie Izzard

Igår kom jag över fyra parkettbiljetter till Eddie Izzard på Scandinavium i december. Via direkt länk från hans hemsida. (Efter tips från ett annat Eddie-fan.) Kl 9.20 hämtade jag ut mina biljetter, ungefär samtidigt som de flesta andra satt i telefonkö för att köpa biljetter som officiellt släpptes kl 9 idag.

Är detta rättvist? Ja, jag vet inte jag. Men om man gillar Eddie Izzard och biljetterna senast sålde slut på åtta minuter så kan det ju vara smart att kolla in hans hemsida innan. Fast nog hade jag blivit väldigt bitter om jag missat biljetter för att hälften redan var sålda vid släpppet.

Och man kan ju alltid önska att karln blir lika kul då som han var här:

Och kanske tar han med sig sin fina del också!

Män som inte älskar sina kvinnor

Aftonbladet kör just nu en artikelserie om kvinnor som dödats av sina män. Journalisterna i fråga bloggar om de reaktioner de får på artikelserien. Här kommer ett inlägg där en polis berättar om den vanmakt han/hon känner över att gång på gång få ingripa i samma hem. Kommentarerna till inlägget är mycket talande.

Och jag kan bara instämma med Sara som kommenterar. De här männen älskar inte "sina" kvinnor, det är kvinnorna som älskar männen och måste inse att den som älskar inte slår. Och när de väl insett detta måste dom få skydd från samhället. Så att det inte går för dem som för alla de 153 kvinnor Aftonbladet porträtterar.

Sen tycker jag, som vanligtvis ogillar när man hänger ut brottslingar i media, att man gott kunde göra ett liknande collage över männen. Det behöver inte vara med foto och verkligt namn men jag vill veta vilka de är, vad de jobbar med, uppväxt osv. Jag tror nämligen att det skulle vara mycket talande. Nära 65 procent av Aftonbladets läsare säger sig nämligen känna någon som utsatts för våld i ett nära förhållande.

Vårmorgon

Vaknar vid åttatiden av att jag behöver kissa. Kliver i favoritträskorna från Knulp, drar på mig en t-shirt och traskar nedför trappen och ut på förstun. Solen skiner, det är varmt, bofinken kvittrar efter en partner. Fram bakom husknuten kommer favoritmannen som varit ute i samma ärende.

Sedan passade vi på att sova ännu en stund till medan vädret blev ännu varmare.

Sköna maj välkommen!

Åter från härlig helg på Torpet. Om jag inte var i behov av en inkomst skulle jag flytta dig och bo där permanent.

Svågern fyllde år och fick i födelsedagspresent tändstickor de luxe så att han kan elda ännu mer. P g a värmen och de torra markerna blev det att elda i tunna dock.

Och ikväll har jag kommit över fyra parkettbiljetter till Eddie Izzard i december. Hurra!