fredag 13 november 2009

Dag 1 - inskrivning på Arbetsförmedlingen

Första dagen på det nya livet idag. Började bra med gemensam långfrukost med lille mannen och båda tidningarna. Sedan skulle vi upp en sväng till centrum för att handla mat och en plättlagg. Lille mannen vägrade följa med mig på dagens viktigaste uppdrag, inskrivning på Arbetsförmedlingen.

- Det ger mig ångest!

Istället tog han en kopp kaffe på Pallas medan jag trädde in i det mörker som är Af Vällingby. Dit in når inget ljus. Där var heller, förvånande nog, ingen kö så jag fick komma in direkt till en arbetsförmedlare. Denne tog sig för pannan och dunkade nära på huvudet i skrivbordet när jag berättade att jag sagt upp mig själv. Sen frågade han om det gick bra att han skrev i sin logg att jag sagt upp mig själv. Ja, varför skulle det vara ett problem. Hellre det än tvärtom!

Min handlingsplan de närmaste veckorna är att besöka Af i Jönköping och ”bekanta mig med dem”. Sedan skall jag åter till Af Vällingby före den 4 december för introduktionsmöte och personligt möte för att göra en mer utförlig handlingsplan.

- Skall jag ringa och boka tid då?
- Nej, du får komma hit och boka tid.
- OK, inga problem.

Eller varför det, förresten? På vilket sätt ökar min chans till nytt jobb genom att jag går in och bokar en tid i deras reception, jämfört med att jag ringer till dem och gör det? Här skall tilläggas att det nu i dagarna varit dags för mig att söka a-kassa, om jag i stället för att ta ett nytt jobb direkt efter jobbet på Unionen, levt på mitt avgångsvederlag. Istället har jag alltså jobbat.

Nu när jag känner att det är dags för något nytt vore ju det rätta ur samhällsekonomiskt perspektiv att jag gick kvar på jobbet medan jag planerade detta nya. Bara att det sällan funkar så. Den energi man måste lägga i jobbet räcker liksom inte till för att också planera en helt ny verksamhet, inom ett helt nytt område. Jag vill kunna koncentrera mig på framtiden, på det nya. Inte på det gamla som jag faktiskt är klar med efter så många år.

Men jag fick i allafall en inblick i hur Af:s handläggare ser på smig som arbetssökande. Bättre att bli uppsagd. Bättre att passivt stanna där man är. Dumt att våga. Dumt att göra nytt. Jag håller inte med.


Sen gick vi och åt lunch och köpte plättlagg och nya fina kaffemuggar. Samt russin och mandel. Nu blir det glöggpremiär!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Klokt och sunt resonerat!

Bloggerskan sa...

Tack! Det som förvånat mig är hur folk reagerat på mitt val. 99 procent har varit oerhört positiva och impade och tycker det är modigt att våga göra något nytt och är övertygade om att det kommer bli bra. Tror jag fått tre negativa kommentarer, utöver Af idag.