Rätten till heltid

Rätten till heltid är en ständigt omdebatterad fråga. Senast ut i debatten är Handels ordförande Lars-Anders Häggström som tänker kräva rätt till heltid för sina medlemmar i avtalsrörelsen 2010 och Svensk Handels vd Dag Klackenberg som tycker att rätt till heltid snedvrider konkurrensen. I veckan som gick fick vi även läsa att arbetsmarknadsminsiter Sven-Otto Littorin fräst till åt Eskilstuna kommun att det är skamligt att de som arbetsgivare inte kan erbjuda sina anställda heltid. Vi talar här om ministern som slängde förslaget om lagstadgad rätt till heltid på sophögen. Skälla på kommunerna kan han göra, arbetsmarknadsministern, men något eget ansvar för en situation där deltidsarbetslösa tvingas säga upp sina deltidsjobb för att stämpla på heltid, det har han inte.

Vi kan konstatera att lika velig som arbetsmarknadsministern är i frågan, lika veliga är arbetsgivarna. Å ena sidan skall parterna inte tvingas ta ansvar i avtalsrörelsen, å andra sidan skall lagstiftaren inte göra det genom lag om heltid. Här har även facket velat. Jag var själv med och drev på för rätt till heltid, en given jämställdhetsfråga, när remissvaret på utredningen skulle lämnas. Ett inte helt enkelt jobb.

Veligheten är givetvis högst medveten. De deltidsarbetslösa skall fortsätta vara en reservarbetskraftsarmé bestående av kvinnor som kan rycka in när arbetsgivarna behöver fylla hålen i sina scheman. Annars riskerar man att jobb försvinner. (Något som Handels nu säger sig vara villiga att riskera, det är dags att syna motpartens argument.) Det intressanta i sammanhanget är annars att dessa schemahål bara uppstår i företag där kvinnor är i majoritet. Som t ex i företag som säljer kläder till kvinnor. I företag med fler män bland de anställda, som försäljare av kläder till män eller sportartiklar, är heltid en självklarhet.

Tjänstemannaförbundet HTF, som organiserade anställda tjänstemän inom bl a handeln, genomförde 2003 en undersökning som kallades Tid i balans. Syftet med undersökningen var bland annat att fördjupa förbundets kunskaper om medlemmarnas arbetstid med särskild inriktning på deltidsarbetande och visstidsanställda. I undersökningen visades att 24 procent av HTF:s medlemmar arbetade deltid. Av dessa var nio av tio kvinnor. Det innebar att 32,5 procent av kvinnorna och sju procent av männen inom HTF arbetade deltid. (Det finns ingen anledning att tro att detta förändrats de senaste åren.)

Av dem som arbetade deltid uppgav 32 procent, eller nästan var tredje person, att de gör det ofrivilligt, att de var deltidsarbetslösa och egentligen ville ha högre arbetstid. Av dem som angett att dom jobbar frivillig deltid anger många familj och barn som skäl för detta. Mammorna hinner helt enkelt inte ha ett heltidsjobb.

Det är ett problem att kvinnor arbetar deltid för att hinna med det obetalda arbetet i hemmet, medan deras män arbetar heltid, och även övertid efter att man skaffat barn. Denna sneda fördelning av betalt och obetalt arbete leder till lägre löner, sämre karriärmöjligheter och sämre pensioner för kvinnorna. Regeringens mål för jämställdhetspolitiken att kvinnor och män skall ha samma möjlighet till ekonomiskt oberoende uppfylls inte. Om vi vill att kvinnor och män skall ha samma möjligheter på arbetsmarknaden och om vi vill upprätthålla arbetslinjen så måste vi finna lösningar på deltidsarbetet. Rätt till heltid är en väg.