Sådär ja, då verkar det vara klart att republikanerna sitter kvar efter det amerikanska presidentvalet i höst. Att Barack Obama, som verkar ha glidit genom primärvalet på charm och nyhetens behag skulle vinna valet ser jag som ganska osannolikt. Jag tror helt enkelt inte att den ungdomliga charmen och löfte om förnyelse räcker hela vägen.
Hillary Clinton, som däremot förmodligen skulle ha räckt hela vägen, har väl nu två alternativ.
1. Föra samtal med Barack Obama som om han har något strategiskt tänkande i sin stab genast erbjuder henne vice presidentposten. På så sätt kan han säkra även Hillarys röster. Om nu inte Hillary Clinton väljer alternativ
2. Att bida sin tid och komma tillbaka i nästa val om fyra år. Då har USA förmodligen haft ännu en period med republikanskt styre, Barack Obama kommer inte framstå som någon som kan peta republikanerna av tronen. Kvarstår då den som ”de demokratiska väljarna egentligen skulle ha valt i primärvalen 2008” – Hillary Clinton.
Ja, jag spekulerar. Men det gör man ju på fler håll. I morse i radions P1 satt ett antal män och diskuterade varför Obama nu ser ut att ha segrat och vad detta betyder. En manlig statsvetare från Uppsala universitet var lyrisk över det historiska ögonblick som detta innebär. En svart man som presidentkandidat! Han menade att det var ett i sanning historiskt ögonblick och att i många industrialiserade länder skulle inte detta vara möjligt. Inte ett ord om att Clintons kön kan ha spelat in i det faktum att hon inte verkar bli vald till demokraternas presidentkandidat, eller att det i många industrialiserade länder inte är helt lätt för en kvinna att bli vald till presidentkandidat.
Kan det vara så infernaliskt paradoxalt att medan demokraternas väljare i USA, till dryga hälften är mogna för en färgad presidentkandidat så är totalen av väljarna i USA inte det. Däremot för en vit kvinna som president?
Ja, höstens val lär ge oss besked.
Hillary Clinton, som däremot förmodligen skulle ha räckt hela vägen, har väl nu två alternativ.
1. Föra samtal med Barack Obama som om han har något strategiskt tänkande i sin stab genast erbjuder henne vice presidentposten. På så sätt kan han säkra även Hillarys röster. Om nu inte Hillary Clinton väljer alternativ
2. Att bida sin tid och komma tillbaka i nästa val om fyra år. Då har USA förmodligen haft ännu en period med republikanskt styre, Barack Obama kommer inte framstå som någon som kan peta republikanerna av tronen. Kvarstår då den som ”de demokratiska väljarna egentligen skulle ha valt i primärvalen 2008” – Hillary Clinton.
Ja, jag spekulerar. Men det gör man ju på fler håll. I morse i radions P1 satt ett antal män och diskuterade varför Obama nu ser ut att ha segrat och vad detta betyder. En manlig statsvetare från Uppsala universitet var lyrisk över det historiska ögonblick som detta innebär. En svart man som presidentkandidat! Han menade att det var ett i sanning historiskt ögonblick och att i många industrialiserade länder skulle inte detta vara möjligt. Inte ett ord om att Clintons kön kan ha spelat in i det faktum att hon inte verkar bli vald till demokraternas presidentkandidat, eller att det i många industrialiserade länder inte är helt lätt för en kvinna att bli vald till presidentkandidat.
Kan det vara så infernaliskt paradoxalt att medan demokraternas väljare i USA, till dryga hälften är mogna för en färgad presidentkandidat så är totalen av väljarna i USA inte det. Däremot för en vit kvinna som president?
Ja, höstens val lär ge oss besked.
2 kommentarer:
HEj Anna-Karin, har hittat till din blogg genom Nina J, jätteroligt. Vi träffades några gånger när jag jobbade på TCO. Håller helt med om analyserna om Obama / Hillary. Hade så klart helst velat se att Hillary vunnit (There is a special place in hell du vet) även Obama verkar rätt schysst också.
Hej där! Ja, Obama och Clinton verkar ha en ganska lika politik men det hade ju varit kul med en kvinna och av någon anledning gillar jag Hillary Clinton, förmodligen för att hon framstår som stentuff. :)
Skicka en kommentar