Åtta år

Det har gått åtta år redan. Sedan jag bodde och pluggade i Skottland. Att detta slår mig just idag beror på att Svenskan skriver om den lille pojken Eliàn, vars mor tog med honom på en vådlig båtflykt från Kuba, där båten förliste och modern drunknade medan Eliàn togs om hand av släktingar i Miami. Pojken användes som ett slagträ av de amerikanska exilkubanerna som ville göra honom till symbol för deras sak och pojkens far stödd av Fidel Castro som ville ha hem honom till Kuba. Vi minns alla bilderna när amerikanska polisstyrkor med dragna vapen stormade in och slet den gråtande lille sexåringen ur armarna på en släkting. Att en fotograf befann sig just där i släktens garderob, just då, kan man ju för övrigt fundera lite över.

Nu har Eliàn hunnit bli 14 år och medlem i kommunistpartiet hemma på Kuba.

Då för åtta år sedan hade vi inbrott i vårt studentkollektiv i Edinburgh. Tjuven packade min kabinväska full med Anitas alla CD-skivor. Anita som samlat på brittiska godbitar och inte hade någon hemförsäkring. Mina obskyra svenska jazzplattor lät dom dock bli. Som denna pärla med Louise Hoffsten och Esbjörn Svenssons Trio. Dags att lyssna på den igen. Vilket fler verkar ha gjort.