En statsvetares våta dröm

(Valsedel)
(klicka foer stoerre bilder)

Plötsligt börjar mannen bredvid oss gråta. Han har under en lång stund viftat med sitt ID-kort och pekat med skrivrörelser mot ett papper hos valkommitténs ordförande. Endera är han stum eller så är han även förståndshandikappad på något sätt, det är omöjligt att avgöra. Klart är att alla i lokalen tycker att situationen är obekvaem och två små systrar i 4-6-årsåldern som kommit till vallokalen tillsammans med mamma och pappa gör stora ögon.Vilken underlig vuxen! Mannen blir allt mer desperat när valfunktionärerna ignorerar hans önskan om att rösta. Till slut gråter han högt. Tårarna sprutar och han torkar ögonen med baksidan på handen. Det knyter sig i magen på oss och vi vet inte riktigt vart vi skall ta vägen där vi står med vår kamera och våra anteckningsblock, med ackrediteringslapparna kring halsen. Det är vår sista vallokal i en lång rad och vi har hittills inte råkat ut för något liknande. Vi minns den gamla damen, finklädd i del, i en av vallokalerna i gerdistriktet som i rullstol bars upp och ner för den långa trappan i vallokalen, den gamle mannen som fick hjälp av valkommitténs ordförande att bära sin portfölj, som hjälptes med läsglasögon, förstoringsglas och extrastark belysning. Eller den unga förstagångsväljaren som viftade öppet med sin valsedel efter att ha fyllt i den, för att få veta vad hon skulle göra med den, som sedan visade upp den för samtliga politiska observatörer, de som verkligen inte skall se den. Men allt detta löstes på ett bra sätt av tjänstvilliga vallokalsarbetare. Men foer den stumme mannen fanns ingen hjälp.

(Läshjälpmedel)

Vi vände oss till Bat-Erdene för att få veta vad som gäller. Han hade möjligen en lite mindre blödig inställning till det hela än oss; menade att mannen i fråga nog var psykiskt sjuk och att han borde ha tagit hjälp av sina föräldrar för att rösta, om han nu har rösträtt. Vi kände oss inte särskilt tröstade av detta besked. Hans föräldrar kanske var döda. Kanske var han inte alls psykiskt sjuk utan t ex CP-skadad. Dock kom en kvinnlig polis till vallokalarbetarnas och den förkrossade mannens hjälp. När vi lämnade lokalen satt hon och en annan kvinna med mannen på en mur utanför lokalen och samtalade. Vi hoppas han lyckades göra sig förstådd. Åtminstone fick vi en förbättrad bild av polisväsendet. En gång försökte en polisbil köra över lille mannen och hans svenska kollega på en gångväg. (Att gå till fots i UB är annars att ha allt ansvar, när man korsar en väg brukar bilarna gasa, inte för att dom vill döda oss, säger Lonely Planet, utan för att varna oss från att inte bli överkörda.)

(Hjälp)

Annars har de senaste två dagarna varit en statsvetares våta dröm. Förmodligen framstår vi för de flesta som något nördiga när vi väljer att tillbringa semestern med valobservation i Mongoliet. Men jag tror att jag talar för många statsvetare när jag säger att det är toppen att tillbringa ledigheten i en FN-jeep på vägar som vid regn inte längre finns, på väg ut till små byar, bestående av kanske 20 hus, som ligger mitt ute på stäppen, där det endast finns en skolbyggnad och ett kommunhus. (Mitt linsskydd verkade t ex trivas så bra ute i soumen (kommunen) Sergelen att det valde att stanna där.) Bara för att dricka te och äta torra chokladpraliner med valkommitténs ordförande och några av politikerna i soumen. Eller att köra genom ett av UB:s gerdistrikt (förorter med många gerar eller trä/plåtkåkar med få faciliteter som duschar och toaletter) för att komma till en perfekt arrangerad vallokal med finklädda väljare.

Jag tillhör dessa människor som med en klump i halsen och svidande ögon går in i en vallokal. Och som får något svart i ögonen när jag tänker på att en gammal tant i 80-årsåldern rullar iväg över gropiga vägar (i UB är trottoarer sällsynta och sällan stenbelagda) för att rösta i fria val för femte gången i sitt liv, och daa jag samtidigt vet att det finns svenska väljare som över huvud taget inte går och röstar.

(Bat-Erdene casts his vote)

Och ganska glada är vi att det är i Mongoliet vi är och inte Zimbabwe. I skrivande stund hör vi på BBC News att Robert Mugabe säger sig ha vunnit varenda valkrets i Harare. Här i Mongoliet får väljarna en rad partier och massor av kandidater att välja mellan. (Även i presidentvalet.) T ex så kunde man i en av valkretsarna vi besökt idag välja mellan tio olika partier med sammanlagt tjugotvå kandidater. Mongoliet har sedan förra valet ändrat vallagen och gått från enmans- till flermansvalkretsar vilket innebär att man får välja mellan 1-4 olika kandidater. I praktiken innebär detta att man kan välja en kandidat från fyra olika partier i större valkretsar. Risken är att väljarna t ex väljer två från MPRP (Mongolian People's Revolutionary Party - gamla kommunistpartiet) och två från MNDP (Mongolian National Democratic Party) för att jämna ut sina röster och att inget parti kommer att få egen majoritet. En annan risk är att inte alla mandat fylls (25 procent krävs för att få ett mandat) i en valkrets och att valet får göras om. Här på vårt hotellrum när vi svaga förhoppningar om att få ett valresultat under natten. Möjligen är folk trötta på MNDP efter att de strulat bort sin majoritet i Motherland Democratic Coalition (bestående av MNDP, Civil Will Party och Motherland Party) i förra valet. Detta kan möjligen tala till fördel för MPRP. I senaste valet vann dock Motherland Democratic Coalition vilket ledde till att MPRP oeverklagade valresultatet till domstol. Resultatet blev en ny koalition, inbegripande MPRP. Denna sprack givetvis ganska snart.

(Märkning att man röstat)

MPRP stödjs av t ex Labour i Storbritannien och Socialdemokraterna i Sverige. Enligt lille mannen, och av det jag kunnat se att döma, så är dessa välorganiserade på gräsrotsnivå. De lär ha koll på varenda väljare i sina valkretsar. Detta har av naturliga skäl inte de andra partierna kunnat uppbringa. Ändå satt en av MPRP:s representanter och beklagade sig igår att de har så jobbigt då de skall nå 27 soums på de 22 dagar som valrörelsen pågår. Detta därför att deras kandidater ju sitter i regeringen och har så mycket att göra... Inte ett ord om de resurser MPRP har som inte andra partier har.


I Sergelens soum

Frågan är om MPRP har lika svårt som Robert Mugabe att erkänna sig besegrade om så skulle bli fallet i även detta val. Och om en koalition kan hålla. Svaret lär vi som sagt inte få på länge. Dock har MNP meddelat att de har ett tillkaennagivande att ge kl 12.00 på Sukhbaatartorget (daer parlamentet ligger). Klockan 13 håller nationella valkommitten presskonferens.

Tills dess skall vi foersoeka luska ut varfoer folk var så foerbannade på TV igår. Något med staengningen av vallokalerna att goera. En kvinna pratade fort och ilsket i flera minuter varpå hon pekade med ett finger mot huvudet. Vi tolkar det som att hon endera kommit foer sent eller att lokalen staengt foere klockan 22.

(Klicka paa bilderna foer stoerra upploesning!)