Utländska företeelser

Ja det är klart! Det är vi som är dumma! På radio intervjuas FRA-chefen, som ger den upplyste despoten ett nytt ansikte. Han säger att vi kritiska inte förstår det som han i all sin upplysthet fattat. Nämligen att svenska subjekt intet har att frukta från den välvilliga diktaturen. Det är nämligen bara "utländska företeelser" som skall övervakas. Jo, han sa faktiskt så. Och jag undrar vilka det är han avser med "utländska företeelser". Mina vänner Signy och Katharina som bor utomlands och vilka jag ofta kommunicerar med? Eller Guillermo och Anna som förvisso bor i Sverige men som har utländsk bakgrund? Eller är det iranska kvinnokämpar som kommunicerar med sina systrar och bröder i Feministiskt initiativ som skall anses vara "utländska företeeelser"?

Exakt vad är det som säger att Sverige inte kommer använda den korrepsondens som förs mellan svenskar och dissidenter i andra länder i utbyte mot information som kan vara bra för svenska staten? Signalspaning är bra, sa Fredrick Federley. Jag vill inte ha signalspaning mot privatpersoner, sa Birgitta Ohlsson. Då förstår jag varför Fredrick röstade för förslaget (om än inte vad han grinat över senaste veckan), men inte varför Birgitta la ner sin röst.

Jag kan inte smälta det faktum att endast en av de s k liberalerna i Sveriges Riksdag tryckte på nejknappen. Via Hemliga morsan får jag veta att hon heter Camilla Lindberg och är gymnasielärare från Dalarna. Morsan spekulerar i att hennes civilkurage kommer av att hon de facto har ett eget yrke att falla tillbaka på om hon skulle hamna ute i kylan. Det är nog en korrekt analys. Om man bara sitter i riksdagen för att man lyckats göra sig känd genom opportunistiska uttalanden om facket så värnar man kanske denna politiska karriär lite mer. (Desto större anledning att värna sitt mandat, skulle man i och för sig kunna tycka, men vad vet väl jag...)

Jag är förvisso partisk då jag helst såg att vi bytte regering omgående, men detta måste väl ändå ses som ett av högerregeringen Reinfeldts största misslyckande opinionsmässigt. Att tvinga igenom ett lagförslag som mött ett sådant bastant motstånd bland väljare över blockgränserna, det tyder ju på intet annat än att man, liksom den upplyste despoten i inledningen av detta inlägg, ser de svenska subjekten som lite mindre vetande.

Nu lever vi fortfarande i en demokrati, om än inskränkt när det gäller möjligheten att fritt skriva vad man vill i sina brev, men det är inget som säger att så kommer att förbli i all framtid. Vad de upplysta despoterna egentligen menar är ju att de är lite smartare, lite mer lämpade, än vi vanliga dödliga att bestämma vad vi får och inte får göra. Hur långt är det egentligen mellan underkännande av svenska folkets synpunkter som okunniga till en (förhoppningsvis) välvillig dikatatur?