Jakttider

I Aftonbladet påstår Eva Franchell att det inte är tidningarna som ligger bakom drev mot politiker. Det är läsarnas upprördhet. Vi tycker det är lite magstarkt från en tidning som orsakar upprördhet genom att ljuga om brott mot regler som inte finns. Och vi tycker att Franchells uttalande är som att påstå att det är hundarna som ligger bakom en engelsk rävjakt. Därför satte vi ihop denna lilla bild såhär på söndagsförmiddagen. (Den ursprungliga bilden publicerades i The Economist, men är självklart manipulerad.)

Sälja Grekland till kineserna?

Skatt är bajs. Sånt vill vi inte betala. I stället satsar vi på att försöka lura staten på så mycket pengar som går. Vi röstar gärna fram de politiker som är minst benägna att införa höjda skatter eller kontroll av att vi betalar skatt. På så vis håller vi oss flytande på relativt låga löner fram tills vi går i pension vid 45 års ålder. Då får vi ersättning från staten i form av pensionsutbetalningar. Räcker inte detta jobbar vi svart. Jag menar, vi är ju inte femtio år fyllda än och orkar nog jobba ett tag till vid sidan om. Bara inte staten får veta. När vi startar företag ser vi till att så mycket som möjligt av intäkterna undanhålls staten, de anställda betalar vi svart. När vi bygger hus bygger vi inte klart för då undviker vi skatt. De pengar vi får från EU går rakt ner i de rikas fickor. De vi röstat fram i fria val gör lite för att få ordning på statens finanser.

När vi sedan står inför bankrutt fattar vi ingenting. Här har vi sett pengatillförseln från EU som en femåring ser en bankomat, som en aldrig sinande ström av pengar som bara är att hämta i ett hål i väggen. Jävla EU som försöker dra in vår veckopeng! Och värst av allt är Mamma Angela som ställer krav på att vi skall sköta vår ekonomi för att få mer pengar. Nazistmorsan tänker till och med övervaka att så sker. Blä! Det är ju helt naturligt att tyskar, fransmän, svenskar och alla andra som inte är vi själva skall vara med och betala nu när vi inte längre har några pengar. Hur understår dom sig att ställa krav på oss? Det är ju inte vårt fel, det är regeringens fel. Eller bankernas fel. Eller EU:s fel. Allra mest är det tyskarnas fel. Dom är bara ute efter att slutgiltigt lägga under sig vårt vackra land. Snart kommer det väl serveras surkål till souvlakin i stället för tsatsiki.

Ungefär så framställs grekerna i svenska medier. Och även om det självklart är tillspetsat så får de senaste grekiska utspelen om Fjärde Riket och nazister mig att önska att man bara kunde koppla bort dem och låta dem klara sig själva. Tyvärr går ju inte det, för när dom nu är med påverkar dessvärre en konkurs resten av eurosamarbetet och även oss som står utanför. Men visst är det svårt att känna sympati för folk som kallar sina hjälpare nazister. (Även om jag självklart begriper att några tecknare inte representerar ett helt folk, lika lite som Muhammedtecknarna gjorde när det begav sig och lika lite som vissa svenska tecknare representerar något av det jag står för.)

Säga vad man vill om Nicholas Sarkozy dock, han verkar ha kommit fram till vad vi väl egentligen redan visste innan Greklands inträde i eurosamarbetet. Det är så dags nu det. När jag tänker efter, kanske kan man sälja Grekland till kineserna också? Det skulle om inte annat kunna göra underverk med det grekiska köket.

Om viljan att låta välja

Alltså, jag kan inte riktigt släppa det här med den Moderata förljugna självbilden. På nätet hittar jag utdrag från Moderaternas (Allmänna Valförbundets) partiprogram 1911:

"I öfrigt bjuder oss vår uppfattning af ansvarsmedveten politik att afvakta erfarenhetens vittnesbörd om verkningarna af de viktiga författningsändringar som vidtagits, innan vi skrida till nya och ännu mera vidtgående. Af denna anledning kunna vi ej nu medverka till att införa politisk rösträtt för kvinnor."

1897, fjorton år tidigare slog Socialdemokraterna fast i sitt program att man krävde

I. Allmän, lika och direkt rösträtt vid politiska och kommunala val för alla till myndig ålder hunna medborgare, utan någon af könsskilnaden betingad olikhet. Valdagen en söndag eller en allmän fridag. Första kammarens afskaffande.

Det du, Arkelsten, det är att vara drivande! Måste sluta med att citera Ann-Charlotte Marteus i Expressen.

Moderaterna har hunnit ikapp nuet, som man brukar göra, mer eller mindre. Men det cyniska, schlingmannska bollandet med ord, värderingar och symboler skvallrar om en fortsatt inre tomhet. Vilket borgar för att partiet kommer att vara sist även på nästa historiska, civiliserande boll.

En liten sång till Sofia Arkelsten

1985 var du inte så gammal, Sofia Arkelsten. Så jag tänkte dela med mig av vad vi som då var tonåringar lyssnade på. Steve van Zandt, Bruce Springsteens polare, skrev låten och i princip varenda artist som då var i ropet ställde upp i sången där dom slog fast att dom inte tänkte spela i Sun City, Sydafrikas nöjesparadis. Hela världen skrek på Nelson Mandelas frigivelse och apartheids avskaffande. Ja, med vissa undantag då. Samma år röstade nämligen Moderaterna emot bojkott av Sydafrika. Partiordföranden Ulf Adelsohn med motivering att en bojkott skulle slå mot de stackars negrerna där nere. Ungefär som Moderaterna röstat emot varenda förslag till liberala reformer genom de senaste hundra åren.

It's time to accept our responsibility
Freedom is a privilege nobody rides for free
Look around the world baby it cannot be denied
Some-somebody tell me why are we always on the wrong side

1994 föll apartheidregimen. Liksom regeringen Bildt.

Moderat historierevisionism

Moderaterna har i helgen som gått haft kongress i Örebro. Där skrev man om historien lite. Som ihärdig antiapartheidförespråkare med Free Nelson Mandela-märke på jackan minns jag hur Moderaterna ställde sig i denna fråga på 1980-talet. Men det var då det. Idag har man ändrat historien så att det man sa och gjorde då aldrig hände. Gösta Bohmans "de kan ju bo plåtskjul och äta bananer" (på MUF-möte 1980) finns inte längre. I stället har Moderaterna alltid kämpat mot apartheid och för alla människors frihet och hela världens fred. För att inte tala om hur mycket dom alltid varit för jämställdhet. Särskilt när dom röstade emot kvinnlig rösträtt.

”Kampen för rättvisa har också historiskt varit en stark drivkraft för rösträtt, mot apartheid, för jämställdhet, mot diskriminering och för rättsstat. För Moderaterna är rättviseperspektivet ständigt närvarande.”

Så står det i det nyss antagna idéprogrammet. Att dom inte skäms.

Det kan vara på sin plats att för dem som inte känner till den sanna Moderata historien publicera hela listan. Här kommer den, Moderaternas ställningstaganden genom förra seklet och början på detta.*

• 1904–1918: Nej till allmän rösträtt.
• 1916: Nej till allmän olycksförsäkring i arbetet.
• 1919: Nej till åtta timmars arbetsdag.
• 1919: Nej till kvinnlig rösträtt.
• 1921: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.
• 1923: Nej till åtta timmars arbetsdag.
• 1923: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.
• 1927: Nej till folkskolereform.
• 1931: Nej till sjukkassa.
• 1933: Nej till beredskapsarbete.
• 1934: Nej till a–kassa.
• 1935: Nej till höjda folkpensioner.
• 1938: Nej till två veckors semester.
• 1941: Nej till sänkt rösträttsålder.
• 1946: Nej till fria skolmåltider.
• 1946: Nej till allmän sjukvårdsförsäkring.
• 1947: Nej till allmänna barnbidrag.
• 1951: Nej till tre veckors semester.
• 1953: Nej till fri sjukvård.
• 1959: Nej till ATP.
• 1960–talet: Moderaterna tog avstånd från alla sanktioner mot apartheidregimen i Sydafrika och var emot det svenska stödet till ANC.
• 1963: Nej till fyra veckors semester.
• 1970: Nej till 40–timmars arbetsvecka.
• 1973: Nej till möjligheten till förtidspensionering vid 63.
• 1974: Nej till fri abort. Den 29 maj 1974 röstade riksdagen ja till fri abort, vilket resulterade i den svenska abortlagen som låter kvinnan själv besluta om abort upp till den 18 graviditetsveckan. Moderaterna röstade nej.
• 1976: Nej till femte semesterveckan.
• 1983: Nej till löntagarfonderna.
• 1994: Nej till partnerskapslag för homosexuella.
• 1998: Nej till erkännande av homosexuellas rättigheter inom EU. EU–parlamentet röstade för ett erkännande av homosexuellas rättigheter, men de moderata ledamöterna röstade nej.
• 2003: Ja till Irakkriget. Alla riksdagspartier demonstrerade mot och kritiserade Irakkriget utom moderaterna.
• 2004: Ja till sänkt a–kassa och sjukpenning.
• 2006: Nej till gröna jobb.
• 2006: Nej till sex timmars arbetsdag.
• 2006: Nej till upprustning av offentliga sektorn.
• 2006: Nej till höjd a- kassa.
• 2006: Ja till sänkt a-kassa.
• 2006: Nej till höjd sjukersättning.
• 2007: Ja till sänkt sjukersättning.
• 2011: Nej till apartheid. Ja till jämställdhet.

* Partiet bildades 1904 under namnet Allmänna valmansförbundet och har tidigare även haft namnen Högerns riksorganisation (1938–1952) och Högerpartiet (1952–1969).

Vem betalar för din billiga biltvätt?

Paulina Neuding, en av Svenskans extremkrönikörer (ni vet dom där i vänsterkanten på ledarsidan), efterlyser idag fler lågavlönade jobb för nyanlända personer. Hon citerar Philippe Legrain som bott i Schweiz och som beklagade sig över den förfärliga utvecklingen där. Det fanns nämligen inga människor som var beredda att tvätta hans bil för hand och då tvingades han köra genom biltvätten där hans bil blev repig. Bedrövligt! Neuding vill ha fler lågavlönade jobb i Sverige som vi kan ge till nyanlända utlänningar i stället för att behandla dem utifrån deras verkliga kompetens och erfarenhet. (Biltvättande är mig veterligen inte något särskilt ryskt jobb bara för att nyanlända ryssar ägnar sig åt det i London.) I Neudings värld är biltvättarjobbet bara övergående och en inkörsport till mer välavlönade jobb. Åtminstone kan man ju låtsas att det är så.

Oj, jag kan komma på fler saker som jag skulle behöva hjälp med. Vad är det för trams att det finns automatiska skoputsare som hyrs ut till företag när man skulle kunna använda en nyanländ ryss på knä ute på gatan? På morgnarna är jag ofta ganska trött och tycker det är trist att leta reda på kläder att ha på mig. En liten husalv som kunde klä på mig vore jätteskönt. Kanske är det något för nyanlända. Så mycket betalt behöver dom ju inte, dom kommer ju snart göra karriär.

Nå, Paulina Neuding behöver inte förtvivla angående biltvättandet. I samma tidning kan man nämligen läsa att just handtvätt av bil blivit en ny marknad i Sverige där asylsökande och papperslösa får en möjlighet till det Neuding efterlyser, en värdig tillvaro utan bidrag. Dom får inte bara jobb av de snälla arbetsgivarna utan även husrum genom en madrass på ett golv i ett kontorsutrymme. Radions Kaliber har gjort reportage om denna nya spirande marknad där en handtvätt kostar under hundra kronor och den nyanlände får möjlighet att jobba 10 timmar för 300 kr. Skatteverket är förvisso ena verkliga killjoys som gnäller om människohandel och slavarbete. Men vad gör det när det är billigt?

Koloniala tecken i tiden

Tidigare har jag på bloggen uppmärksammat kampen kring kvarteret i Karlstad som idag ingår i Tingvallastaden men som tills alldeles nyligen gick under namnet Negern. Många var de värmlänningar, gärna vita sådana, som tyckte att det var ett alldeles förträffligt namn på ett kvarter i Karlstad. Bland annat Lantmäteriet slog ett slag för att ett kvarter i Karlstad, Sverige år 2009 borde heta just Negern. Sen hårdnade kritiken. Tidningen Byggvärlden frågade Karlstads stadsarkitekt Kerstin Berg om det bor några negrer i Kvarteret Negern och hon svarade med en smått fantastisk mening:

"Det bor så vitt jag vet inte fler negrer där än någon annanstans i Karlstad."

Kristdemokraterna tyckte att det var ett fint och bra namn på ett kvarter. Även vanligen kloka människor hade svårt att förstå vad det var för fel på detta namn. Men sen slog kommunen fast att nej, det är nog inte ett värdigt namn på ett kvarter ändå. Så kvarteret förlorade sitt namn och fick vara en del i Tingvallastaden vars andra kvarter har namn som Freja, Lantmätaren, Gruvan, Lasarettet, Bilan, Biblioteket och Varmbadhuset.

Förra helgen var vi i Karlstad. Vi bestämde oss för att äta lunch på restaurang Fontana di Trevi. Där serverar dom Pasta Carbonara utan äggula. Men det var på vägen ut från restaurangen som våra blickar föll på ännu en kvarleva från Karlstads glada koloniala dagar.

I kvarteret Druvan i Karlstad lever negern fortfarande kvar, som en liten glad betjänt som kan stoppa en slant i munnen. För lunchgäster och andra att glädjas åt.

Mansförkylning

Sov som en stock inatt. Igår natt låg jag vaken och oroade mig för Lille mannen som satt nere i sin övernattningslägenhet i Jönköping och var sjuuuk. Han lät verkligen eländig och hostan vill inte ge med sig. Han har ätit såna där tabletter som skall dämpa hostreflexerna. Det ledde till att han kände sig bättre och gick ut och sågade ner björkstammar och högg ved i helgen som gick. Sen blev han sjuk igen och fick ont i bröstet och var så matt så matt. Så frun blev riktigt orolig och inte kunde sova.

Nu är han hemma. Så inatt sov jag som en stock. Önskar att jag var lite mer som den här mannens fru. Nu när maken förmodligen drabbats av detta

Uppföljning

Läste just två av mina drygt årsgamla inlägg och tänkte att en uppdatering är på sin plats.

Kvinnan som blev nekad att boka tid på vårdcentralen för att hon var lesbisk vann i tingsrätten. Söker man vård skall man behandlas lika. En bra och viktig dom.

När det gäller yngsta medarbetaren i Kungahuset så verkar läget vara ungefär detsamma som förra våren. Resten av året är hon inplanerad på sju händelser där hennes "nävaro" behövs, bland annat en jullunch på Handelskammaren i New York. Ett tufft jobb, men välbetalt.

Olika strategier

Morgonens input från medierna är starkt färgad av rapporter om två länder på Afrikas Horn. Först är det Jesper Bengtsson från Reportrar utan gränser som slår fast att svenskarna saknar demokratisk ryggmärgsreflex. Man kan fråga sig hur några reportage från krigshärdar skulle blivit av, förutom Johanne Hildebrandska inbäddade sådana, om inte journalister korsat gränser och tagit hjälp av rebellrörelser. Bengtsson berättar om en journalist som en gång fick hjälp av dåvarande gerillan i Etiopien att ta sig fram. En gerilla vars ledare idag är premiärminister i landet i fråga. Självklart skall man kunna ta hjälp en motståndsrörelser för att skildra en regims förtryck. Det får sedan bli upp till läsarna att ta detta i beaktande när man läser och tolkar texten. Men det är klart, för att folk som tror på allt som står i pressen, även om det rör sig om rena falsarier som i fallet med Aftonbladet och dom påhittade hyresreglerna för riksdagsledamöter så kan det ju vara lite krångligt om man måste tänka kritiskt.

Sen loggar jag in på mejlen och ser nyhetsbrevet från Dagens Arena. Som också beskriver hur Sveriges regering hanterat en politisk fråga som om den vore endast konsulär. Och därigenom förmodligen bidragit till att det blir svårt för Etiopien att backa nu utan att förlora ansiktet. Och förlorade ansikten är ju inget gamla gerillaledare som blivit premiärministrar gillar.

I Svenskan berättar Dawit Isaaks barn och fru om hur dom anser att det är fel att göra politik av faderns och makens situation. Hela artikeln skriker Stockholmssyndrom och man känner en stor empati för en familj som är lika fångna av den eritreanska staten som deras far och man. Om vi bara är snälla och säger goda saker om Eritrea och dess ledare släpper dom säkert pappa. Men problemet är ju att hela frågan är politisk rakt igenom. Deras far greps på grund av att han som journalist skrev om sådant politikerna inte gillade, han hålls kvar av politiska skäl, liksom journalisterna i Etiopien. Att säga att det hela inte har med politik att göra blir ju detsamma som att förneka det som dessa tre journalister stod för, den politiskt framförhandlade rätten till yttrandefrihet. Där vissa av oss, som journalisterna i fråga, anser att denna rätt gäller överallt oavsett ledare.

Nej, tyst diplomati i all ära, men är en fråga politisk gör man nog bäst i att behandla den som det.

Empati är överskattat

Senaste dygnet har ordet empati snurrat i mitt medvetande. Eller bristen på den. Till exempel hos migrationsminister Tobias Billström. Hans uttalande i Expressen idag är nog något slags rekord. 91-åriga, dementa och blinda Ganna Chyzhevska skall utvisas till Ukraina. Det finns inte några särskilt ömmande skäl enligt lagen för att den gamla kvinnan skall få stanna i Sverige där hon har sin dotter, dotterdotter och dennas son. Migrationsverket tycker det är lämpligt att dotterdottern och den tremånaders bäbisen flyger med Ganna så hon slipper åka ensam. Ja, för annars kanske personalen på flyget inte släpper ombord damen i fråga.

Det vore ju en sak om Ganna hade någon som mötte henne i Kiev men det har hon inte. På radion hörde jag Migrationsverkets jurist förklara att det finns äldreboenden även i Ukraina. Så bra, då mår säkert den gamla dementa damen bättre bland alla främmande människor.

Och Billström då? Han vill inte uttala sig. (Känner vi igen den?) Sen gör han det ändå men skulle kanske ha hållit tyst nu när han inte har förmågan att säga nåt i stil med vad Migrationsverkets jurist sagt, att "det kan synas för jävligt men så ser lagen ut". I stället säger Billström att nu när Migrationsverket fattat beslut "måste man respektera beskedet och återvända hem". No shit, Sherlock! Samt att "alla har rätt att få sin ansökan prövad. Men synnerligen ömmande omständigheter är endast i undantagsfall. Det ska till mycket starka skäl för det. Har man inte gjort den bedömningen i det här fallet så har man inte gjort det." Really?

Men vad bra, då vet vi att den svenska lagen inte ger utrymme för att 91-åriga, blinda, dementa tanter med alla sina släktingar i Sverige har särskilt ömmande skäl att stanna här. Vad fan gnäller Sverigedemokraterna om då?

Nå, näste man som visar att empati nog är överskattat är Erik. Erik och hans sambo Emma är med i SVT:s serie Barn till varje pris. För Erik handlar det om exakt detta. Erik har inga fungerande spermier. Hans sambo har svårt att bli gravid. Erik är rätt fet, det är även hans sambo. Sådant kan påverka möjligheten att bli gravid. Därför tvingas Emma banta, inte Erik. Erik sitter med armarna i kors och vägrar att ens prata om att adoptera ett barn. Om nu inte han kan få barn skall åtminstone en av dem vara genetisk förälder åt barnet. Annars? Ja, man får känslan av att Erik annars inte skulle kunna knyta an till barnet. Emma hon försöker springa ifrån sina extra kilon och ser allt olyckligare ut ju längre serien framskrider. IVF-försöken misslyckas och Emma sitter i en park i Barcelona och gråter. Men Erik han fortsätter framhärda i att Emma skall fungera äggkläckningsmaskin. Så nu skall hon gå igenom ännu ett IVF-försök med donerad sperma. Fast hon själv hellre skulle ha adopterat.

Och det gör mig fullkomligt galen att se. Jag sitter framför TV:n och skriker åt Emma att dumpa Erik och skaffa sig en riktig man som älskar henne för den hon är och som lyssnar på hennes önskemål och, elakt jag vet, som har fungerande spermier. Då kanske barnen kommer på naturlig väg.

Det är möjligt att parets vedermödor vinklats av SVT men tydligt är att hon kan tänka sig adoptera men inte han. När det konstaterade felet ligger hos honom. Det är hennes kropp som blir experimentmaskinen. Fast jag läste att man transplanterat en livmoder på någon. Kanske det kan bli en lösning i framtiden för män som gärna vill ha barn, att själva föda dem? Av någon anledning tror jag det skulle förändra deras inställning. Men innan dess kan Emma ha fått nog.

Fotnot: Jag förstår absolut att man vill ha barn med samma gener som en själv. Det hade jag också gärna velat ha. Däremot har jag lite förståelse för att om man nu inte kan få det så skall man tvinga den man älskar till det i stället.

Bjäbb

Tänker att om Jan Andersson, Mariam Osman Sherifay och Lars Törnman är de starkaste rösterna mot Juholt inom partiet sitter han förmodligen rätt säkert. Pratkvarnar som viftar med armarna och låter mycket finns det gott om inom arbetar- och tjänstemannarörelsen men det betyder inte att dom har särskilt mycket inflytande. Nu verkar till och med Göran Greider ha tagit sig samman efter att ha varit ute och kritiserat Juholt i början av drevet. Idag ber han svenskarna att vakna och inse att medierna försöker förvandla oss från medborgare till mediekonsumenter. (Radions P1 alldeles nyss.)

Sila borgare och mosa sossar del II

Erik A Eriksson (C) har enligt dagens Metro fått ersättning för en övernattningslägenhet, hans i höstas sålda bostadsrätt, i sju månader samtidigt som han bott i en av riksdagens övernattningslägenheter. På detta sätt har han erhållit 56 000 kr som han inte varit berättigad till. Riksdagsförvaltningen har glatt betalat ut ersättningen till någon som bor i en av riksdagens lägenheter för en lägenhet han inte ens har kvar. Själv har Centerpartisten vetat om felet över hela sommaren innan han rättade till det. Om han betalat vet vi inte.
Emil Källström (C) bor tillsammans med sin sambo. Han har inte förstått att om man delar lägenhet med någon bör sambon betala halva hyran själv. Han har därför låtit riksdagen betala för sambon. Förmodligen eftersom riksdagsförvaltningens regler är ganska luddiga.

Annie Lööf (C) är gift. Hennes man bor tillsammans med Annie i en bostadsrätt i Stockholm. Annie är skriven i Småland eftersom hon skulle förlora sin riksdagsplats om hon skrev sig i Stockholm. Därmed är hon på tjänsteresa när hon bor i sin bostadsrätt i Stockholm och har rätt till ersättning för övernattningsbostad. Hennes man är skriven i bostadsrätten i Stockholm och betalar halva avgiften. Vilket förmodligen är helt korrekt skattemässigt, annars skulle han kanske få skatta för förmånen att bo gratis, om det nu är skattepliktigt att få en förmån via sin frus jobb.

I veckan som gick delade Annie Lööf ut ett fint nålstick i partiledardebatten i Riksdagen. Detta var riktat mot hennes riksdagskollega Håkan Juholt. Juholt har nämligen gjort samma misstag som Lööfs partikollega Emil Källström och låtit sin sambo bo gratis i lägenheten. Medan Lööf själv låtit maken betala. Så hon kunde kosta på sig att pika Juholt. Frågan är vad hon säger till sin partikollega Källström.

Sen funderar jag på när Erik A Eriksson ska bli polisanmäld för trolöshet mot huvudman för att ha tagit ut ersättning för en lägenhet han inte längre äger. Och när riksdagsförvaltningen skall JO-anmälas för att samtidigt ha betalat bostadsersättning till Eriksson när han bor i en av deras gratislägenheter. Så som dom JO-anmälts i Juholtaffären.

Och då har jag inte ens nämnt medias olika behandling av ovanstående personer. Den talar ju liksom för sig själv.

Uppdatering: Det blir banne mig värre och värre. I en artikel väl gömd under en stor blaffig reklambild för Aftonbladets debattforum kan vi läsa om Erik A Erikssons affärer. I slutet på artikeln skriver Aftonbladet att värmländske Eriksson visst råkat göra exakt samma sak som Källström och Juholt då han sedan 2006 tagit ut hela hyran trots att han varit sambo. På detta har han tjänat 250 000 kr. Kommer Nya Wermlandstidningen att skriva artiklar om Centerpartistens "bidragsfuskhärva" nu? Eftersom "även en normalbegåvad medborgare borde inse att man inte kan flytta in i sin sambos lägenhet och därefter begära att skattebetalarna skall stå för hela kostnaden". Fan trot!

Senare: Värmlands Folkblad, min oas i mediedjunjgeln!

Störd+

I morse fick vi möta Pelle Sandstrak och hans Mr Tourette. En helt fantastisk föreställning med en man som gjort en resa med Tourettes syndrom som ständig följeslagare. Rekommenderas å det varmaste om ni vill ha en genomgång av hur bra det är att vara störd+.

Aftonskiten

Skvallertidningen Aftonbladet har ägnat en vecka åt att jaga Håkan Juholt för att han brutit mot riksdagens regler. När Aftonbladet blir avslöjade med dålig research, reglerna finns inte, så vänder dom på steken och anklagar Juholt för att ha erkänt att han brutit mot regler som inte finns. Nu kommer vi väl få artiklar om vilken idiot Juholt är som betalar något han inte behövt betala.

Det är nog dags för Socialdemokraterna att sälja sin del i tidningen i fråga. Varför alls vara med och betala för sån här skitjournalistik? Tidningens redaktörer måste tro att läsarna är kompletta idioter.

Uppdatering: Här är Aftonskitens första artikel om Juholt där man säger att sambon "ägde" sin hyresrätt hos Heba och att Juholt "bluffat" och "fuskat" och att om man delar lägenhet "ska" man bara få ersättning för halva hyran. Det är uppenbart att Anette Holmqvist gjort usel research när det nu visar sig att det hon skrev att man "ska" inte ens finns antecknat på papper. Det är snarare Aftonbladet som försöker slingra sig.

Om detta må vi inte tala

I radions P1 intervjuar programledaren Maj-Britt Theorin och Kjell-Olof Feldt om drevet mot Håkan Juholt. Theorin ställer frågan om var medierna var när förundersökningen mot Carl Bildts gamla företag Lundin Petroleum inleddes. Hon blir nedtystad av Sveriges Radios journalist med att det inte är relevant att diskutera och att SR kanske kan lova att eventuellt diskutera denna fråga vid ett senare tillfälle.

Så mycket tydligare än så blir det väl inte.

Skit och pannkaka

Är det skillnad på. Liksom på mediernas täckning av olika förundersökningar där politiker är inblandade. När utrikesministern och regeringsledamoten Carl Bildts gamla företag Lundin Petroleums vandel i Sudan (medan Bildt satt i styrelsen på företaget) blev föremål för förundersökning renderade det några lama artiklar i pressen. När man googlar är färskaste träffen från 2010. Om man jämför med oppositionspartiets ledare, som misstänks för att ha tagit ut felaktigt bostadsstöd under flera år så får man åter anledning att fundera över medielogiken. Google ger 139 000 träffar på 'Håkan Juholt förundersökning' på en vecka medan 'Lundin Oil förundersökning' ger 126 000 träffar på ett drygt år.

En annan skillnad är att oppositionsledaren bemöter journalisterna med vänlighet medan utrikesministern i princip alltid är arrogant och otrevlig och ifrågasätter den stackars murvelns heder och intelligens.

Ytterligare en skillnad är väl nivån på det Bildt tjänat på exploateringen av Sudan och det Juholt tjänat på att fylla i felaktiga räkningsunderlag. Och att Lundins business drabbat fattiga afrikaner medan Juholts bostadsräkningar belastat ett av världens rikaste folk. (Vi kan ju räkna lite på vad det blir per person, så som monarkisterna alltid gör för att rättfärdiga socialbidraget till t ex Madeleine Bernadotte.)

Sen skiljer ju förstås deras uppdrag vad avser makt och inflytande.

Men svenska medier väljer att lägga krutet på det mindre brottet, på den mindre inflytelserike, på den som inte läxar upp dem när de ställer frågor. Det säger något om vårt samhälle.

Palatskupp eller harakiri?

Palatskupp, sa Lille mannen. Om att någon inom partiet likt Brutus huggit sin ledare i ryggen. Senast idag fick Brutus flera ansikten genom att socialdemokrater runt om i landet gått ut i medierna och berättat hur förkastligt illa Juholt agerat. Nu senast hans egen assisten, Peter Cervin, som säger sig ha berättat för Juholt innan sista räkningen lämnades in, att det var fel att ta upp hela hyran. Juholt och kanslichefen förnekar detta. Förundersökningen får visa om Juholt begått brott eller bara varit ovanligt slarvig. (Jag tänker inte moralisera över exakt hur slarvig en person som vill bli statsminister får vara, det gör så många andra så mycket bättre än jag.)

Men vem tjallade? Var det en Allianssupporter? Eller var det någon inom partiet som såg chansen att byta ordförande? Eller någon som inte längre finns kvar efter Juholts utrensningar som ville hämnas? Monas gäng? Görans? Oavsett kan det inte vara någon som bryr sig om Reinfeldt och Alliansen får sitta kvar till 2018. Om nu läckan är intern så kan vi konstatera att sossarna verkar vara ett parti i fritt fall och frågan är om dom alls går att räddas från sig själva. Kanske är det dags att göra som mongolerna, bilda ett nytt parti på vänsterkanten.

Sila borgare och mosa sossar

Fram till slutet av förra veckan ökade fokus på utrikesminister Carl Bildts affärer i Lundin Oil, nuvarande Lundin Petroleum och kopplingen till dess afrikanska avknoppning African Oil. Detta med anledning att det är Carl Bildt som är ytterst ansvarig för arbetet med att få hem journalisterna Martin Shibbye och Johan Persson som sitter fängslade i Etiopien. Med tanke på hur lång tid det tagit att få hem den journalist som sedan tio år sitter fängslad utan rättegång i grannlandet Eritrea kan man ju vara lite lätt fundersam över regeringens ansträngningar. I mina mörkare stunder kan jag även undra över hur det skulle sett ut om det varit Lars Adaktusson och Mats Knutsson som gripits i Eritrea eller Etiopien. Något säger mig att Carl Bildt inte skulle ha uttalat att dom fått skylla sig själva eftersom UD avrått från resor i området. Inte heller hade dom framställts som "journalister" inom citationstecken i bloggdebatten. (Och nej, jag tror inte att Adaktusson och Kutsson skulle gett sig ut på den typen av journalistiska resor, särskilt inte för att granska en moderat minister. Även om Adaktusson engagerat sig i Dawit Isaaks fall.)

Men nu är det en person med dubbla medborgarskap och ursprung i Eritrea samt två journalister ute för att kartlägga just Lundins härjningar det handlar om. Och då verkar inte utrikesministern direkt slå knut på sig själv för att få loss svenskarna. Något som i helgen uppmärksammades av Reportrar utan gränser, Publicistklubben, svenska PEN och Svenska Journalistförbundet tillsammans med magasinet Filter för vilka journalisterna arbetat. Sorgligt nog dränktes deras budskap av Aftonbladets avslöjande att Håkan Juholt fyllt i felaktiga kostnadsersättningsräkningar.*

Man kan säga mycket om Carl Bildt och det faktum att han har stora privatekonomiska intressen inom de områden han ansvarar för, som afrikansk olja och rysk gas. Det är ju fullt möjligt att Carl Bildt själv klarar att skilja sina intressen från sig själv som representant för staten, men bara misstanken om att han genom sina ekonomiska intressen är jävig eller, ännu värre, korrupt borde i ett verkligt demokratiskt samhälle diskvalificera honom från uppdraget. När jag här för leden fick ett ärende på jobbet där jag skulle utreda en organisations förehavanden lämnade jag i från mig ärendet och konstaterade att ansvarig chef för organisationen inte bara är min systers chef utan också en f d kollega med vilken jag suttit i en styrelse tillsammans. Bara tanken på att jag som statstjänsteman skulle misstänkas blanda ihop mina intressen var tillräcklig för att lämna ifrån mig ansvaret.

Men det där med att inse när man kanske borde säga stopp verkar inte ligga för alla människor. Som för(e)slagne nye ledaren för KD Mats Odell i Carnegieaffären. Eller Moderate kommunpolitikern Lars-Erik Salminen som åtalats för att ha skott sig vid bygget av nya nationalarenan i Solna.

Ta Salminen som exempel. Här har vi en kommunstyrelseordförande som är åtalad för mutbrott och hårdnackat sitter kvar och vägrar ta timeout. Vid årsskiftet tänker han hoppa av detta uppdrag men behålla övriga. Denne mans påstådda kriminalitet renderar högst en liten notis i vänsterkanten.

Eller rapporteringen kring att finansministern skattefifflat (genom att inte betala skatt för sina anställda) och migrationsministern vägrat betala TV-licens för att han inte tror på idén med statsfinansierad tv. Och där båda kommer undan utan vidare granskning trots att de pengar de genom sitt skattefusk undanhållit staten förmodligen kommer upp långt över Mona Sahlins Toblerone. Deras kvinnliga kollegor som gjorde samma sak fick dock, liksom Sahlin, löpa gatlopp. Bland annat var nämnde Mats Odell ute och myntade nya uttryck i senaste valrörelsen om "tobleronepoltik" varpå ingen svarade med "carnegiepolitik".

Vad kan man, i ljuset av Aftonbladets jakt på Håkan Juholt dra för slutsatser av ovanstående? Jag ser i alla fall ett mönster. Har du svårt att hålla i sär ditt och mitt och gillar att dra nytta av system där du kan dra in lite extra pengar så är det bra om du inte tillhör ett parti på vänsterkanten. Ju längre till höger du står ju större är chansen att du slipper löpa gatlopp i medierna. Så länge du är försedd med en Y-kromosom. Är du i stället kvinna gör du egentligen bäst i att inte alls sträva efter politiska uppdrag för då skyddar ingen partitillhörighet i världen. (Såvida du inte är gift med statsministern då.)

*Juholt verkar ha lämnat in kontrakt och hyresavier där både han och sambon finns med, ingen på förvaltningen har reagerat på att han sedan begärt hela hyran i ersättning. När det uppdagats verkar förvaltningen ha konstaterat att nej, du behöver inte betala tillbaka. Men så funkar inte medielogiken. I stället kommer det att handla om huruvida Juholt läst ett mejl med massa bilagor i maj i år.

Kungen, Bildt och Reinfeldt, alltid redo

Om det nu är så att kungen, som statsminister Fredrik Reinfeldt påstår, var i Saudiarabien på egen hand, som representant för scoutrörelsen. Hur kan det då komma sig att Hovet säger att kungen diskuterat bilateralt utbyte med Saudiarabien under besöket? Var kungen där i sin roll som statschef eller som scout? Det skulle åtminstone jag vilja veta. Skall vi tolka utrikesminister Carl Bildts försvar av kungens medaljutdelande som att besöket är godkänt av UD?

Nu undrar vi vilken scout som härnäst skall få medalj av kungen. Kim Jong Il? Alexander Lukashenko? Kanske hade en lösning i Egypten varit att kungen åkt dit och förärat Hosni Mubarak en bronsvargsmedalj?

Enligt Scoutrörelsen är motivet till att just Kung Abdullah fått medalj hans insatser, d v s pengar, för freden. (I länder utanför just Saudiarabien då får vi anta, för så särskilt fredligt för kvinnor är det ju inte där.) Att scouterna sedan tar emot pengar från en diktator i fredens namn är ju högst besynnerligt.

Sen kan man ju undra hur Kung Abdullah i övrigt lever upp till rörelsens motto.

1.En scout söker sin tro och respekterar andras (i ett av världens mest religiöst fundamentalistiska länder)
2.En scout är ärlig och pålitlig
3.En scout är vänlig och hjälpsam (mot till exempel kvinnor)
4.En scout visar hänsyn och är en god kamrat
5.En scout möter svårigheter med gott humör (och piskor och kulor)
6.En scout lär känna och vårdar naturen
7.En scout känner ansvar för sig själv och andra (genom spöstraff mot kvinnor som kör bil och dödsstraff för homosexualitet)

Sen skulle jag gärna vilja veta hur en scoutmedalj påverkar de mänskliga rättigheterna i Saudiarabien. Är det kanske till och med Reinfeldts, Bildts och kungens förtjänst att kvinnor i Saudiarabien eventuellt i framtiden kommer få rösta i lokala val? Ja, Bildt har ju en förmåga att ge sig in i diktaturer och mäkla fred genom affärer och se hur bra det blir för folk där!

Hoanden från högergarderoben

Idag kunde vi läsa en debattinlägg från ett antal upprorsmakare på yttersta högerkanten. De är alla KD-representanter och tycker att partiledaren Göran Hägglund är alldeles för tam. KD skulle kunna vara mycket mer familjekonservativt och gammalmodigt än det är idag. Man riktigt hör mullret från vissa kretsar i Uppsala, Örebro och Jönköping.

Låt dem mullra. Släpp ut dem ur garderoben. Det bästa som kunde hända vore väl om Hägglund byttes ut mot t ex Mats Odell. Eller varför inte Annelie Enochson som var med och undertecknade debattinlägget. Ni vet hon som "INTE tycker det är ok att sprida löspenisar och fylla stan med ekivoka budskap" i samband med Pridefestivalen.

För till skillnad mot högerspökena i debattartikeln så tror jag inte att Sverige skulle sakna "de värden och värderingar som Kristdemokraterna bygger sin politik på" om partiet åkte ur riksdagen. Över 94 procent av väljarna verkar måttligt intresserade av deras gammelmodiga politik och idéer. Och inte lär de bli fler vid rop på abortförbud och Prideförbud.