Israels utrikesminister kommer från Ryssland. Han verkar ha tagit med sig sin syn på fria medier därifrån. Han påstår nämligen att pressfrihet är att berätta sanningen. Om sanningen är densamma som Israels högerextrema regerings politik så kan jag inte skriva ett ord utan att ljuga. Förmodligen får de flesta svenska tidningar samma problem, med undantag för några krönikörer på Svenskan och en och annan moderat EU-parlamentariker.
F d ambassadören i Stockholm, Zvi Mazel, han som när han var ambassadör roade sig med att slå sönder konstverk som han inte gillade, påstår dessutom att Svenskan och DN och Expressen och flera hundra landsortstidningar ägs av Socialdemokraterna och facken som ju, enligt Mazel, är antisemiter per definition. (Man skulle väl kunna säga att Sveriges ambassadör Borsiin Bonnier i Israel bara fallit in i samma förakt för det fria ordet som f d israeliske ambassadören i Stockholm.)
Jag skulle kunna skriva massor om detta men mycket har redan sagts. Motbilder sammanfattar hela debatten väl. Han avslöjar dessutom dubbelmoralen hos en av Svenskans krönikörer, ja han drar faktiskt ner byxorna på henne. Cordelia Edvardsson skriver om hur Donald Boström aldrig pulicerat sina uppgifter tidigare när han i själva verket gjort det i boken Inshalla 2001 (Ordfront). En bok där Cordelia Edvardsson själv bidragit med två texter om intifadan. Andra skribenter i boken är Jan Guillou, Göran Rosenberg, Natan Shachar, Cecilia Uddén m fl. Dessutom anklagar Cordelia Edvardsson Donald Boström för att bygga berättelsen om begravningen på hörsägen, när han i deraas gemensamma bok visar sina bilder från begravningen av den unge palestiniern. Det finns liksom ingen måtta på hur långt från sanningen Svenskans krönikörer får hålla sig, så länge det är en israelisk "sanning".
Läs gärna också Helle Klein igår i Aftonbladet.
Eller Jan Helins klargöranden i morgon-TV:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar