På kvällarna brukar jag och maken gå ut tillsammans för att göra kvällstoalett bakom husknuten. Så här i augusti kan det vara skönt att inte vara ensam i mörkret. Nu har jag dock spenderat senaste veckan själv på Torpet och därmed också fått kissa ensam på kvällarna.
Igår gick jag ut strax innan mörkret lagt sig och den brittiska deckaren börjat. (Fan kan komma ihåg alla svenska titlar på dessa, de låter alla lika och är ofta felöversatta.) Satt där vid husknuten och filosoferade över att det ju är helt OK att vara själv på Torpet och att det i mörkret mest döljer sig en och annan räv eller katt.
När jag sitter där på huk och njuter av tystnaden börjar plötsligt någon vråla bakom mig på gärdet. Som en aggressiv varg med stämbandsproblem. Jag far runt, snubblar på byxorna och välter omkull där på gräsmattan. Bort över åkern, vilt skällande skuttar en råbock som förmodligen var räddare än jag över den doft han måste ha känt helt plötsligt. Människokiss...
Lille mannen lät senare hälsa via mobil från Jönköping att han själv skulle presterat mer än kiss i samma situation. Själv reste jag mig, borstade av mig och skällde tillbaka. (Brukar göra så med korparna, det är rätt kul.) Fick svar bortifrån skogen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar